Åsa Ågren Wikström

I nöden prövas vännen

Att ha goda och nära vänner är en viktig sak tycker jag. Du vet, vänner som är på riktigt och finns med i både med- och motgång. I nöden prövas vännen sägs det, och det ligger nog mycket i det.

En av mina allra närmaste vänner är också en av de roligaste jag vet och oj så mycket vi har skrattat tillsammans, ibland nästan så man börjar gråta. Det är många gånger jag nästan har fått träningsvärk i magen av skratt och det är något så himla befriande att bara kunna gapskratta.

Att sen ha förmågan att dessutom kunna bjuda på sig själv och skratta åt det, ja det är ju som pricken över i. Precis som för ett par dagar sen då hon ringde mig och vi småpratade lite som vi brukar göra. Efter en stund så fick jag höra att hon var på ett vackert Bjuröklubb och skulle fika där på sin väg söderut. Det lät fint, sa jag. Jo då, bara ett litet problem.

Bästa vänner

Innan hon skulle köra söderut så hade hon varit på gymmet och tränat. Då hade hon förstås tagit med sig sin plånbok med körkort och annat nödvändigt i. Bara det att när det var dags för en fika senare på Bjuröklubb så var inte plånboken i handväskan. Åh nej! Stresspåslaget kan alla nog föreställa sig. Stulen? Borttappad? Förlagd? Måste man spärra alla kort snabbt som ögat nu?

Så då ringer hon mig 🙂 . Ingen alarmerande panik, mobilerna och laddarna var i alla fall med. Av nån anledning känns det viktigare. Svisch är ju en så himla bra tjänst. Och bilen är ju tankad så det är bara att köra till Umeå. Eller… hur var det med det där? Jo just ja, bästa vännen hade tänkt tanka längs vägen så det var inte så mycket bensin kvar i tanken innan reserven skulle kicka in. Fast utan betalkort… hm.

Vi överlade på telefonen och jag sa att jag såklart möter upp om det skulle bli soppatorsk innan depåstoppet hemma hos oss. Lugna puckar alltså. Så min charmiga vän klarade sig till Umeå, svängde in på en mack för att tanka utan betalkort. Svisch som sagt. Hon som alltid är vänlig och trevlig pratade med en trevlig kille som jobbade på macken, de löste det genom att hon svischade till honom och han betalade för bensinen. Tadaa! Tur att det finns vänliga människor.

Sen var det dags att köra hem till oss och det där med att ta rätt avfart i rondellen… Nåja, inget ont som inte har nåt gott med sig i alla fall, en lampa började lysa på kontrollpanelen i bilen så hon stannade på Mekonomen som skulle fixa det. Och samma historia med glömd plånbok en stund senare så fick hon det på faktura.

Sen hann vi ses en stund innan hon körde vidare söderut och det gick sen bra att komma fram till slutdestinationen J . Vi skrattade tillsammans åt allt, det är kul att kunna bjuda på sig själv! När jag skriver detta har jag ett leende på läpparna och är glad över att ha så fin vän.

Trevlig lördag!