Åsa Ågren Wikström

Orkar gubevars inte bry mig längre

Så kom den då, årets första snö som dessutom ligger kvar på marken. Det är vitt och fint, ljuset som snön återger är vackert. Det har fortsatt snöa lite lätt hela förmiddagen också och i sak har jag väl egentligen inget problem med snön. Är ju liksom uppvuxen med det genom hela livet. I morse var det extra skönt att inte behöva sopa bilen för att köra till jobbet!

Snöig bil

Fast å andra sidan har jag pendlat med bil till i stort sett alla jobb jag har haft de senaste dryga tjugo åren och det är inte förrän nu de senaste tre åren som jag har haft den stora förmånen att kunna cykla till jobbet. Och då är det ju smidigt att kunna göra det året om liksom. Så egentligen är det nog mest därför som jag tycker att snö inne i stan är lite bökigt ( det slog mig just att just det ordet kanske är norrbottniskt, så en rimlig översättning blir nog typ krångligt 🙂 ).

Förmiddagen har ägnats åt jobb och för en liten stund sen kom jag hem från ett tufft lunchpass, kort och högintensiv intervallträning. Gillar verkligen min hobby och har genom åren fått olika kommentarer om den. När jag skriver om att jag handarbetar får jag sällan negativa kommentarer, men av nån anledning så brukar det komma sura sådana om jag skriver om att jag tränar. Nu är det gubevars länge sen sist och jag kan ärligt säga att jag inte orkar bry mig längre.

Jag fick en kommentar om att jag tränar varje dag, vilket inte stämmer. I snitt så brukar det bli tre-fyra gånger per vecka. Även om jag mer än gärna skulle vilja träna varje dag, så brukar det inte funka tidsmässigt. Men de dagar jag inte hinner med träning så försöker jag åtminstone cykla eller gå under dagen. Men vissa veckor, som de senaste, har jag haft möjlighet att hinna med mer träning än jag gjorde under september då det var många resor. Så man får passa på!

För min del är det ett sätt att orka och förhoppningsvis kunna få bli riktigt gammal. Men främst så är min träning bara för min egen del och för att jag tycker att det är så roligt. Har sagt det förr och säger det igen, jag tränar inte för något särskilt mål utan för mig så är själva träningen det jag gillar.

För det kan bli mycket sittande i olika möten under en vecka, och mindre ståtid. Tycker att många av de möten som man deltar i borde kunna genomföras stående med tillgång till stol för de som behöver. Nåväl, den som känner mig vet att detta är en av mina hjärtefrågor. Har sett på nära håll vänner som har gått från att vara mycket inaktiva till att få in vardagsmotion i sitt liv och nu mår mycket bättre, orkar mer och faktiskt är gladare.

Slut på missionerandet för denna gång 🙂 . Om en stund kommer taxin som tar mig till flyget för resa till Stockholm. Imorgon bitti inleds den andra och sista delen av den styrelseutbildning som jag deltog på förra veckan. Även om jag allra helst åker över dagen och slipper hotellrum, så är det också ganska skönt att inte ha någon tid att passa när jag väl landat på Arlanda.

Får väl se om andan faller på under promenaden genom stan i Stockholm, så kanske det blir något besök på Intersport eller nåt annat kul. Mer om det senare.

Trevlig onsdag!