Igår såg och hörde jag ett fullständigt oacceptabelt språkbruk från en av partiets medarbetare i Stockholm. Det blev såklart en stor nyhet när en moderat medarbetare kallar en socialdemokratisk kvinnlig minister för något som ingen kvinna någonsin skulle vilja bli kallad. I något sammanhang någonstans. Inom loppet av ett par timmar så var berörd person uppsagd och lämnade även sina politiska uppdrag.
Det som gör mig bedrövad, arg och ledsen är att behöva höra såna nedsättande ord över huvud taget och det är verkligen inte sånt som förekommer eller ens antyds i de politiska sammanhang jag numera finns i. Lika lite som det ska uttalas på skolgårdar, i klassrum eller andra ställen där våra barn och ungdomar finns, lika lite ska det finnas i mer vuxna sammanhang. Vilken tjej eller kvinna vill höra såna nedsättande ord om sig själv? Svaret är förstås givet – ingen.
Det är också så tragiskt att detta ska få ta fokus från sakpolitiken och den ändring som Sverige behöver. Jag blir sorgsen helt enkelt. Vi är så många som jobbar hårt för att samtalsklimatet ska vara bra och det är oräkneligt många gånger som jag själv har fått epitet och nedsättande tillmälen för att jag är moderat och dessutom i norra Sverige, så jag har tappat räkningen. Ibland lessnar man förstås, man är ju inte mer än människa, men genom åren så lär man sig också att låta saker passera och rinna av en. Det säger alltid mer om den som uttrycker det än om en själv.
Nog om det. Inte för att ämnet inte är viktigt utan för att det tar så mycket onödig energi åt att diskutera sånt som borde vara en självklarhet. Bemöt andra så som du själv vill bli bemött. Det är förstås inte alltid det funkar, det ska gudarna veta, men att själv sänka sig till en lika låg nivå vill man ju inte.
Idag är det fredag och jag har jobbat på förmiddagen med intressanta ärenden som jag kanske får anledning att återkomma till längre fram, lite beroende på tänkt utfall och resultat. Ser fram emot helgen med nästan hela familjen samlad och det ska bli skönt med vila efter en vecka med resor och uppdrag.
Det är vilsamt att höra barnen umgås och ett rent nöje att hämta sonen från tåget igår kväll och hinna prata en stund innan mina ögonlock slog igen för dagen.
Trevlig fredag!
