Ingen semmelälskare

Så var det dags för sista dagen i februari och imorgon är det redan mars. Tiden bara rusar fram. Inför denna dag har medierna svämmats över av olika tester på semlor och jag är smått fascinerad över fantasirikedomen när det gäller att hitta nya innovationer på semlor.

Faktiskt har jag aldrig varit nån direkt älskare av semlor, när vi var små så bakade mamma goda bullar, fyllde dem med riktig mandelmassa och hade vispat fin grädde och avrundade med florsocker på locket. Jättefina och de såg himla goda ut. Så jag och lillebror fick varsin, tog bort det mesta av mandelmassan (det knastrade så märkligt mellan tänderna när man åt den och så var det så himla sött), skrapade bort nästan all grädde (det blev så mastigt och konstigt i magen annars) och åt sen det som var kvar. Det vill säga en fastlagsbulle. Efter några år gav mamma upp. Fullt förståeligt 🙂 . Men jag tycker emellanåt att det ser så gott ut med en semla i alla fall, men det brukar stanna vid det.

Igår var både jag och maken ganska möra efter en lång dag på fullmäktige, så vi valde att käka lite lätt på Pinchos innan vi promenerade hem. Ganska snabbt la vi oss i soffan och kollade lite teve. Är fortfarande fascinerat glad över att jag orkade se Homeland som i mitt tycke börjar rätt sent (ja, kl 22 tycker jag är sent för en kvällstrött). Var nog rejält övertrött tror jag.

Nu är det dags att dra igång dagens arbete som kommer att bli fokuserat på dels inläsning och skrivande, dels förberedelser inför kommande jobb. Förhoppningsvis hinner jag med ett träningspass under kvällen också, det hade varit både skönt och välbehövligt. Mer om det senare.

Trevlig tisdag!