Åsa Ågren Wikström

Något utöver det vanliga

Ser nu att det redan hunnit gå en hel vecka sen jag hann med bloggen. Jag har nog sagt det tidigare men just den här hösten är något utöver det vanliga både för mig och maken.

Det har varit ganska fullt upp den senaste veckan och kombinerat med att jag inte känt mig helt kurant så har jag fått prioritera att vila mellan åtaganden och jobb. Inget gnäll alls, mer bara ett konstaterande och att jag faktiskt känt mig ganska mogen i tanken som inte bara tänkt att jag ska prioritera vila, utan faktiskt också gjort det.

Just nu är jag på väg till Caen i Normandie, Frankrike för möte med ”mitt” utskott i Regionkommittén. Trots lång och stundtals utmanande restid och -väg så är det förstås en förmån att få möjlighet att se många delar av Europa. Och kombinera det med mitt intresse för samhällsfrågor.

Det senaste året har jag varit förunnad att få besöka många platser som jag inte kanske hade haft top of mind och det är jag mycket glad för. Att vidga vyerna gör att man blir extra glad för hur bra vi har det på hemmaplan. För trots de problem som finns så bor vi ändå i världens bästa land, det är viktigt att påminna sig om med jämna mellanrum.

Apropå samhällsintresse så genomförde Moderaterna i Västerbotten nomineringsstämmor i lördags. Det var god stämning och samtliga val genomfördes i enighet, det bådar gott och känns bra. Jag fick förtroendet att stå tvåa på landstingslistan och det är jag glad och tacksam för. Där finns många frågor som intresserar och engagerar mig.

Jag har ju ansträngt mig för att vila både fysiskt och mentalt under de stunder som funnits för det och då har jag läst en hel del, har faktiskt läst ett par böcker och köpt ett par nya. För mig är det avkoppling att kunna läsa böcker utöver sedvanliga handlingar som annars brukar ligga överst.

Igår på flyget hem från Stockholm så läste jag ut en bok jag kan rekommendera, Fyra dagar i Kabul av Anna Tell. Det är en bra debut och såväl handlingen som språkbehandlingen är mycket bra. Nu ser jag fram emot uppföljaren av den.

Innan den så läste jag den senaste av Jan Guillou, 1968. Men den var ärligt talat ingen höjdare. Dock intressant som ett rimligt tidsdokument från det året, men annars ingen bok jag vill fortsätta med. De första böckerna i den sviten var bättre.

Nåja, snart är det dags att gå ombord på nästa plan och sen väntar tåg i Frankrike. Imorgon blir det en lång dag som börjar med utskottsmöte och avslutas med medborgardialog. Ser fram emot det. Mer om det senare, hoppas få nån lucka under dagen för lite paus och kunna uppdatera bloggen igen på aktuella frågor då.

Just nu är jag ändå glad över att det såna här dagar blir en hel del promenerande, jag har inte kunnat träna på en vecka nu och det börjar krypa i kroppen och kännas rastlöst. Jag får mjukstarta med promenader och se fram emot att kunna träna igen på hemmaplan nästa vecka.

Ingen ko på isen förstås, jag är faktiskt positivt överraskad av att känna en rastlöshet i kroppen efter vilan. Det betyder ju att kroppen är van vid en viss mängd träning och saknar det. Så det blir inte alls motigt att komma igång igen tänker jag. Najs.

Trevlig onsdag!