Åsa Ågren Wikström

Blickar framåt

God fortsättning! Även om det nya året nu kommit igång på allvar så har jag haft ledigt fram tills idag. Igår kom vi hem från ett par veckor i värmen och även om det alltid är skönt att sova i egen säng så hade jag gärna varit kvar i värmen och de långa dagarna med dagsljus och sol. Men nu har nästan halva januari passerat och ljuset kommer tillbaka även här hemma. För att inte tala om snömängden här hemma… ?

Det har varit en mycket skön ledighet med ganska tidiga morgnar med promenader längs stranden och vi har varje dag haft som minimum att få ihop tiotusen steg. Det har inte varit några problem, inte ens igår som var vår resdag hem. Första veckan blev det nästan hundrafemtiotusen steg (!) och det kändes bra.

Annars har träningen fått bero, och det är också helt okej. Jag ser fram emot att få till träning nu på hemmaplan istället för att skapa ny energi och ork.

Under semestern har jag läst en hel del, solstolen är ett bra ställe för sån aktivitet tycker jag. Har blandat friskt mellan olika genrer, som thriller, biografier, facklitteratur och skönlitteratur. Under flygresorna blev det ett par ljudböcker. På ditresan lysande jag på Dominodöden av Jonas Moström och på hemresan blev det Blodläge av Johan Theorin. På några av mina resor till Bryssel har jag också valt ljudböcker och stickat samtidigt. Det passar mig bra.

Som ni kanske har märkt har bloggen också fått semester och det har varit ett medvetet val från min sida. Under ledigheten har jag fokuserat på att varva ner och låta flera tankar landa och formas till beslut eller åtminstone frön till såna.

Riktigt skönt med ett dopp i poolen och att samtidigt kunna pausa och blicka ut mot Atlanten

Inför 2018 har jag en bra känsla, mycket märkligt men jag har märkt att jämna år som 2018 är fyller mig med en helt annan känsla än ojämna år. Kanske lite djupt, men ju äldre jag blir desto mer stämmer det. Och att kunna ha möjlighet att vara ledig och få tid till vila är jag väldigt tacksam för.

Förutom våra dagliga promenader så valde jag att ta en liten joggingtur en förmiddag då det kröp lite extra i kroppen. Jag har under de senaste typ tjugofem åren försökt tycka att det är kul med löpning, men icke då. Det är något i det enformiga som jag har svårt för och det sitter förstås enbart i huvudet.

Så just den här förmiddagen kom jag igång med löpningen och efter bara ett par minuter kändes det hur trist som helst. Så jag tänkte att, nåja jag kan ju iaf gå en stund så jag saktade in. Och helt plötsligt slogs jag av en otrolig känsla av tacksamhet. För att jag faktiskt KAN springa, något som inte alls är självklart eller något som alla kan. Det var nästan en närmast andlig känsla som kom över mig.

Jag blev nästan tårögd av tacksamhet över att jag hade förmånen att kunna springa invid stranden och känna solen värma huden i en perfekt temperatur och samtidigt höra vågorna från Atlanten rulla in. I januari. Så jag släppte helt och hållet tankarna på benen eller flåset och började springa med blicken mot solen och Atlanten. Och det var så skönt. Så det där med löpning kanske ändå är något som komplement till annan träning.

Solnedgången som är så förunderligt vacker och en del av naturen man aldrig lessnar på

Imorgon börjar jag jobba igen och jag ska verkligen försöka ta med mig känslan från ledigheten, den att ta en sak i taget och jobba på att vara mer i varje stund och inte långt i framtiden i tankarna som annars är mitt normaltillstånd. Som ni vet så har jag sen i somras försökt träna på det och det är inte alltid så lätt när vardagen tränger på och tempot är högt, men det går ändå bättre och bättre. Övning ger väl färdighet även inom detta område tänker jag.

Det är mer än hög tid att städa undan julen, tjugondag Knut var ju igår och det är annars alltid tradition för mig att ta bort alla julsaker den dagen men eftersom vi kom hem först sent på kvällen igår så fick det bero tills idag. Nu har de fått hoppa ner i sina lådor och får vila där några månader. Och imorgon är det tydligen tulpanens dag och det passar ju finfint eftersom jag tycker mycket om tulpaner och alltid köper det i januari. Nu hoppas jag bara på milt väder så de inte fryser på väg hem från blomsteraffären.

Trevlig söndag!