Månad: januari 2018

Idag är det inte vilken fredag som helst, utan den fredag som är min sons födelsedag. Trots att det är ganska många år sen nu så minns jag denna dag som om det vore igår, fast just nu för tjugoett (ja, jag vet, helt sjukt vad tiden går!) år sen. Så idag säger jag grattis till världens finaste son! Helt objektivt såklart, men det förstår ni ju ?.

Sedan 1997 har detta datum haft en alldeles speciell innebörd. Jag blev tvåbarnsmamma och fick en son som också blev lillebror till min dotter. Helt fantastiskt. Jag tror att de flesta mammor (och även pappor för den delen) har en särskild känsla för dagen då de blev mammor, oavsett för vilken gång i ordningen det var. Livsomvälvande att få träffa den lilla människa man har burit på i nio månader. Verklig kärlek vid första ögonkastet ♥️.

Nu är båda mina barn vuxna och har kommit en bit på sin väg i vuxenlivet och nu är det en helt annan känsla och relation till dem. Fantastiskt. För det är verkligen som man säger, var ålder har sin charm. Det är en sån ynnest att få umgås med sina vuxna barn.

Idag är det som sagt fredag och jag ser fram emot den första lediga helgen på ett bra tag framöver. Det blir lite förberedelser inför kommande veckor, men det går nog snabbt och smidigt. Det är lite som när jag brukar fundera inför julklappsköpen, först så gäller det att komma på vad man vill ge till var och en, sen planerar jag var det går att köpa och sen är det bara att agera. Den mesta tiden är oftast tankearbetet inför. Så det blir lite av helgens beting, att tänka och planera.

Trevlig fredag!

 

God morgon och ett alldeles särskilt god morgon till de begynnande känningarna av en lätt träningsvärk efter gårdagens pass ?. Under julledigheten har det bara blivit långa promenader, eller bara och bara – jag är mycket nöjd med att haft tid att komma ned i varv bland annat tack vare långa promenader. Men till skillnad från vanliga veckor så har det inte blivit någon styrketräning. Förrän igår. Riktigt skönt att få komma igång igen.

Det kändes faktiskt lite lugnare än det brukar vara så här mitt i januari, ofta är det då många som kommer igång och provar på träningen kanske för första gången, eller åtminstone på länge. När jag ser nån som inte riktigt ser bekväm ut i situationen brukar jag försöka säga hej med ett litet leende. Det är strongt gjort att ha bestämt sig för en förändring och då kan det kännas lite ovant på nya ställen. Alla har vi varit nya nån gång och det är bara att hoppas att så många som möjligt fortsätter. För sin egen skull och sitt eget välbefinnande.

För hur motigt det än kan kännas innan så vet man att man aldrig ångrar ett träningspass. Efteråt. ?Hur klyschigt det än kan låta så brukar jag försöka tänka samma som det står på ett par av mina träningsbrallor – Just do it. Det funkar faktiskt.

Januari rullar annars på i ett rimligt tempo, i alla fall denna vecka. Just nu är det mest förberedande arbete inför våren och det är en hel del av mitt dagliga arbete som ska ligga till grund för andras jobb. Mitt jobb är i huvudsak inriktat på den nationella nivån – riksdag, regering, myndigheter och departement och saker som kan ha eller få påverkan för Umeå, positiva eller negativa.

Det är ett stimulerande uppdrag, men inte alltid så lätt att konkretisera för dem som inte jobbar med liknande saker. Min horisont ligger på fem till tio år framåt och det förstår alla att det inte är lätt att kunna förutse vad som kommer att ske. Men att INTE försöka gör att man annars bara kan agera reaktivt och inte proaktivt.

Jag försöker minst två gånger per år att träffa kollegor från hela landet inom en mängd olika branscher för att få diskutera arbetssätt och olika verktyg. Det är viktigt för mig, dels för att få nya idéer och tankar, dels att utöka nätverket för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt. Förhoppningsvis blir det en sån träff innan sommaren.

Lite senare idag på förmiddagen är det dags för årets första partiledardebatt och jag ska försöka följa den, åtminstone övergripande i bakgrunden. Det kan få betydelse för vårt kommande arbete i kommunen och berör i stort sett alltid vår verksamhet. Samhällsfrågor.

Ikväll har jag inga möten så om jag orkar så kan det hända att det blir ytterligare ett besök på det jag lite humoristiskt brukar kalla ”fritids”, det vill säga Iksu ?. Jag unnar mig att inte bestämma det än så här tidigt på morgonen utan det får kropp och själ bestämma senare under dagen.

Trevlig onsdag!

 

Då var det måndag och dags att rulla igång arbetet och jobbåret igen. Vis av erfarenhet och stigande ålder så har jag gjort mitt bästa med att försöka att inte boka upp allt för mycket första dagarna efter en ledighet. Vet ju att det alltid går snabbt att komma upp i tempo och svårigheten ligger i att behålla lugnet. Det gick väl sådär får jag erkänna, men jag får försöka träna mer på det helt enkelt. Skam den som ger sig ?.

Har kvar detta bad i Atlanten i minnet som en påminnelse om att ibland pausa och dra efter andan och att det också går att flytta sina egna gränser, som för mig som är värsta badkrukan och inte är särskilt förtjust i höga vågor.

Efter dagens arbete väntar styrelsemöte med Moderaterna Umeå centrala inför kommande årsmöte nästa vecka. Sen fortsätter möteskvällen med årets första möte med fullmäktigegruppen. Det är som ni vet valår vilket innebär en markant ökad aktivitetsnivå under de kommande åtta månaderna. Vi har fått glädjas över ett ökat stöd i opinionen och det ger bra pepp och råg i ryggen, men vi vet att det bara är en enda mätning som spelar roll och det är den som sker den nionde september i år. Valdagen förstås.

Men det är klart att det är betydligt roligare att känna medvind än motsatsen och i så många samtal som man har så känns det bra, även här på lokal och regional nivå där många säger att det är dags för mer moderata idéer. Det bådar gott förstås men kräver givetvis hårt arbete, ända in i kaklet. Men när man till och med får nya medlemmar i solen på semestern så känns det som att det finns möjligheter ?.

Nu är det dags att ta på betydligt varmare kläder än jag behövt hittills i år för att promenera till jobbet. Har som ambition att upprätthålla det dagliga målet av steg så det gäller att hålla igång!

Trevlig måndag!

 

God fortsättning! Även om det nya året nu kommit igång på allvar så har jag haft ledigt fram tills idag. Igår kom vi hem från ett par veckor i värmen och även om det alltid är skönt att sova i egen säng så hade jag gärna varit kvar i värmen och de långa dagarna med dagsljus och sol. Men nu har nästan halva januari passerat och ljuset kommer tillbaka även här hemma. För att inte tala om snömängden här hemma… ?

Det har varit en mycket skön ledighet med ganska tidiga morgnar med promenader längs stranden och vi har varje dag haft som minimum att få ihop tiotusen steg. Det har inte varit några problem, inte ens igår som var vår resdag hem. Första veckan blev det nästan hundrafemtiotusen steg (!) och det kändes bra.

Annars har träningen fått bero, och det är också helt okej. Jag ser fram emot att få till träning nu på hemmaplan istället för att skapa ny energi och ork.

Under semestern har jag läst en hel del, solstolen är ett bra ställe för sån aktivitet tycker jag. Har blandat friskt mellan olika genrer, som thriller, biografier, facklitteratur och skönlitteratur. Under flygresorna blev det ett par ljudböcker. På ditresan lysande jag på Dominodöden av Jonas Moström och på hemresan blev det Blodläge av Johan Theorin. På några av mina resor till Bryssel har jag också valt ljudböcker och stickat samtidigt. Det passar mig bra.

Som ni kanske har märkt har bloggen också fått semester och det har varit ett medvetet val från min sida. Under ledigheten har jag fokuserat på att varva ner och låta flera tankar landa och formas till beslut eller åtminstone frön till såna.

Riktigt skönt med ett dopp i poolen och att samtidigt kunna pausa och blicka ut mot Atlanten

Inför 2018 har jag en bra känsla, mycket märkligt men jag har märkt att jämna år som 2018 är fyller mig med en helt annan känsla än ojämna år. Kanske lite djupt, men ju äldre jag blir desto mer stämmer det. Och att kunna ha möjlighet att vara ledig och få tid till vila är jag väldigt tacksam för.

Förutom våra dagliga promenader så valde jag att ta en liten joggingtur en förmiddag då det kröp lite extra i kroppen. Jag har under de senaste typ tjugofem åren försökt tycka att det är kul med löpning, men icke då. Det är något i det enformiga som jag har svårt för och det sitter förstås enbart i huvudet.

Så just den här förmiddagen kom jag igång med löpningen och efter bara ett par minuter kändes det hur trist som helst. Så jag tänkte att, nåja jag kan ju iaf gå en stund så jag saktade in. Och helt plötsligt slogs jag av en otrolig känsla av tacksamhet. För att jag faktiskt KAN springa, något som inte alls är självklart eller något som alla kan. Det var nästan en närmast andlig känsla som kom över mig.

Jag blev nästan tårögd av tacksamhet över att jag hade förmånen att kunna springa invid stranden och känna solen värma huden i en perfekt temperatur och samtidigt höra vågorna från Atlanten rulla in. I januari. Så jag släppte helt och hållet tankarna på benen eller flåset och började springa med blicken mot solen och Atlanten. Och det var så skönt. Så det där med löpning kanske ändå är något som komplement till annan träning.

Solnedgången som är så förunderligt vacker och en del av naturen man aldrig lessnar på

Imorgon börjar jag jobba igen och jag ska verkligen försöka ta med mig känslan från ledigheten, den att ta en sak i taget och jobba på att vara mer i varje stund och inte långt i framtiden i tankarna som annars är mitt normaltillstånd. Som ni vet så har jag sen i somras försökt träna på det och det är inte alltid så lätt när vardagen tränger på och tempot är högt, men det går ändå bättre och bättre. Övning ger väl färdighet även inom detta område tänker jag.

Det är mer än hög tid att städa undan julen, tjugondag Knut var ju igår och det är annars alltid tradition för mig att ta bort alla julsaker den dagen men eftersom vi kom hem först sent på kvällen igår så fick det bero tills idag. Nu har de fått hoppa ner i sina lådor och får vila där några månader. Och imorgon är det tydligen tulpanens dag och det passar ju finfint eftersom jag tycker mycket om tulpaner och alltid köper det i januari. Nu hoppas jag bara på milt väder så de inte fryser på väg hem från blomsteraffären.

Trevlig söndag!