Åsa Ågren Wikström

Förtroendet som man önskar få

Valdagen närmar sig och nu är det tio dagar kvar till valet, det märks på intensiteten i såväl aktiviteter som debatter. Igår anordnade VK (Västerbottenskuriren) den andra av två valdebatter mellan gruppledarna i Umeå. Den första hölls i maj och blev fullsatt, dock i en mindre lokal än på Rex igår.

Folk hade börjat bänka sig mer än en timme innan start och innan debatten drog igång så var det mer än fullsatt, det hämtades extra stolar och själv valde jag att erbjuda min stol till en kille och så stod jag själv. Det var faktiskt skönt att stå upp, den fullsatta lokalen var varm av alla lampor och människor.

Anders gjorde en mycket bra insats i debatten, precis som han brukar. Ja, jag vet att jag är partisk 😉 men det var tydligt att det var många som tyckte samma som jag igår. Roligt att de också kom fram och sa det efter debatten! Det var också himla kul att få höra att många också tänkte rösta på oss, och det är ju det förtroendet man önskar få för att kunna bidra med så mycket moderat politik i både Umeå och Västerbotten som möjligt.

Vi vet också att det är en ganska stor andel som ännu inte har bestämt sig för vem de ska rösta på, så det är verkligen ända in i kaklet som gäller för oss alla. Det är cirka 30 % som bestämmer sig sista veckan innan valet så än kan mycket hända. Jag hoppas verkligen på att Ulf Kristersson blir ny statsminister och att vi moderater gör ett bra val lokalt och regionalt också.

Just nu är det ett tufft tempo, utöver heltidsjobb så ägnar jag i stort sett resten av min tid åt valrörelsen och det är roligt men samtidigt också energikrävande. Igår hade jag tänkt hinna uppdatera bloggen efter jobbet och innan debatten, men så kände jag att min energinivå var ganska låg så jag valde istället att snabbt byta om och snöra löpardojorna. Typ istället för att tänka och känna efter, annars hade nog soffan blivit alternativet.

Kände mig mycket glad och nöjd efteråt! Det blev en halvtimmes löpning utomhus och jag tror att både motionen och dagsljuset bidrog till att ge en extra energikick. Som ni vet så är inte tiden intressant för mig, jag fokuserar fortfarande bara på känslan i kropp och knopp när jag springer.

Så får det vara tills jag har lust med något annat, för man ska aldrig säga aldrig. Hips vips kanske jag är inne i svängen med tävlingar och sånt, vem vet. Men just nu är det inte aktuellt för mig, jag har träningen enbart för min egen skull och mitt eget välbefinnande. Det är härligt att känna att man blir starkare och smidigare, det påverkar humöret på ett mycket positivt sätt.

Imorse tog jag fram en bit innanlår som har fått tina sen dess och jag tänkte göra en chiligryta på ett recept som såg bra ut. Har inte provat just det receptet tidigare, så det ska bli intressant. Jag föll för att det var ingredienser som jag gillar och som dessutom har antiinflammatoriska egenskaper. Så nu ska det bli spännande att se hur det kommer att smaka efter ett par timmar på spisen.

Mamma och pappa gav oss en fin stor Le Creuset-gryta i julklapp och den är både rymlig och rejäl. Dessutom tycker jag att den är jättefin. Perfekt att göra lite större grytor i, när man lagar mat så tänker jag att det är lika bra att göra lite mer så man kan frysa in och ha färdiga rätter att ta fram de dagar då det inte finns varken ork eller tid att laga mat. Som nu i valrörelsen då sunda matvanor emellanåt kan lysa med sin frånvaro. Men det kommer tid för vettigare mat längre fram, så det är inte hela världen om det blir lite mer snabbmat under en kortare period. Balans, ni vet.

Trevlig torsdag!