Åsa Ågren Wikström

Tack för nomineringen!

Igår var det en rejält fullmatad dag och kväll, så när sista mötet för dagen (som då hunnit bli kväll) var avslutad så tog jag och maken en kvällsprommis genom Umeå för att dels varva ner, dels hinna prata igenom dagen. Det är en bra kombo tycker vi som funkar bra för oss. Samtalet och att bolla tankar är viktigt tycker jag och genom åren har det blivit många mils promenader tillsammans.

Jag somnade glad igår kväll och smått upprymd över att ha blivit nominerad till Moderatkvinnornas nationella styrelse! Det känns mycket roligt och inspirerande att än en gång förhoppningsvis få möjligheten att bidra där. Jag har tidigare arbetat i den styrelsen 2005-2011 varav som 2:e vice ordförande 2009-2011. Som ni vet så lämnade jag mina politiska uppdrag 2011 som bl.a. riksdagsledamot och vice förbundsordförande i Norrbotten för att jobba som kommunchef. Men sen 2014 har jag ökat mitt engagemang igen och nu är jag så glad över möjligheten att få ägna mig åt detta på heltid igen.

 

Igår fick jag samtalet som sa att en enig valberedning har lagt fram förslag på ny styrelse och jag föreslås där som ledamot och det känns verkligen roligt! Fredagspeppen är massiv 🙂 . Skämt åsido, detta kommer förstås att innebära ett åtagande som är betydelsefullt och uppgiften som läggs på oss är att göra Moderatkvinnornas nätverk aktuellt, relevant och engagerande.

Som ni vet så har jag genom alla år jobbat med jämställdhet i olika former och en av de frågor jag ständigt återkommer till är den om trygghet i det offentliga rummet. Att kunna röra sig fritt i samhället utan att vara rädd är en frihetsfråga. Det gäller både män, kvinnor, flickor och pojkar. Alla. Då gäller det att det tas tuffare tag mot kriminella, att våra städer och samhällen är rena, ljusa och trygga, att man törs ta bussen ensam även om det är senare på kvällen, att tjejer kan röra sig utomhus utan att vara rädd för att bli överfallen och att man som tjej inte ens ska behöva tänka tanken att man måste välja gympadojorna om man skulle vara tvungen att springa ifrån någon när man är ute.

Något som verkligen är ett rött skynke för mig är när tjejer och kvinnor bedöms på ett förminskande sätt eller tvingas bete sig, klä sig, eller allmänt bara vara behagande i syfte att inordna sig under mäns bedömning. När individer inte får komma till sin rätt bara för att de är födda som tjejer, det är något som gör mig frustrerad och irriterad. Det är ju liksom inget man kan påverka, lika lite som vilken hudfärg man har. Vi går miste om hälften av den samlade kompetensen. Minst.

Frihet att få vara den du är med dina styrkor och tillkortakommanden är frihet på riktigt. Inte som ett kollektivistiskt vänstersynsätt där ingen får vara varken bättre eller sämre (gud nåde den som vill något mer eller annat än kollektivet). Just dina möjligheter att kunna bli, vara och utvecklas till ditt bästa jag är en av mina drivkrafter.

Jämställdhet betyder inte att någon ska få det sämre, även om jag kan förstå att vissa män kan uppleva det så om inte markservicen automatiskt finns där på hemmaplan, utan att alla individer – såväl kvinnor som män – ska få komma till sin rätt efter sina egna förutsättningar. Men det går alldeles för sakta. Så länge man måste vara dubbelt så duktig för att räknas som hälften så bra, så går vårt samhälle miste om en stor kompetensbank. Det har vi inte råd med.

Jag är alltid så glad och blir så inspirerad när jag möter driftiga kvinnor i min omgivning, och det kryllar av dem! Kvinnor som peppar och uppskattar när det går bra även för andra, kvinnor som genom det också stärker sin egen framgång och håller varandra om ryggen när det behövs. Utan att samtidigt ha en kniv i handen… 😉 Det bådar gott och är också goda förebilder för den yngre generationen där det finns hur mycket kompetens som helst, det känns så bra att se det.

Solen skiner och det är underbar vårvärme ute, så när Löplabbet öppnade så hängde jag på låset för att investera i ett par nya löpardojor. Man måste ju få fira en så rolig avslutning på veckan!

Det blev dessa som jag nu ser fram emot att inviga om en stund, det kryper i kroppen efter lite rörelse och jag längtar ut. Min dröm är att framöver kunna få in träning eller rörelse i någon form varje dag, men där är jag inte riktigt än. De senaste veckorna har det helt ärligt varit en utmaning att få in träning i dagsschemat, men jag vet att i synnerhet när det är mycket att göra så behöver jag träningen ännu mer. Så mitt framtida mål är att göra en plan för att kunna få in träning dagligen, och det är ju inte helt enkelt så jag lär nog behöva lite pepp från er också 😉 .

Det har varit rejält chokat denna korta vecka, så idag var det välgörande med en mötesfri dag för att komma ikapp lite. Imorgon är det länsförbundsstämma för Moderaterna i Västerbotten, så då åker vi norrut till Skellefteå. Så därför försöker jag passa på att få in lite lugnare tempo med träning och vila under dagar som idag, ni hör att jag börjar jobba med min plan redan 😉 .

Det kan ju hända att man törs ta fram löparshortsen faktiskt, så varmt är det faktiskt idag 🙂 . Men det återstår att se hur modig jag är när det väl kommer till kritan om en stund.

Trevlig fredag!