Åsa Ågren Wikström

Vandring på hög höjd är en stor utmaning

Idag har jag något så ovanligt och förvånansvärt trevligt som en ganska lugn dag. Det finns förstås alltid saker att göra och ta tag i, men jag övar mig själv på att inte hela tiden göra det. Det är en ganska tuff träning, det ska medges. Men jag tror samtidigt att det lönar sig i det långa loppet, eller i alla fall så hoppas jag det.

Helgen som gick har varit fylld med blandade aktiviteter som politik, uppföljning och planering inför denna vecka, ärenden som skulle utföras, tvätt (kan man tänka sig 😉 ), men också tid för träning och promenader. Vädret är ju inte mitt önskade just nu, bara några få plusgrader och isande vindar, men det är ju maj och inte riktigt sommar än.

Min träning under helgen har varit varierad, precis som jag gillar. I lördags valde jag styrketräning för hela kroppen och allt kändes bra så jag satsade på att sätta pers på marklyft och det gick över förväntan bra. Jag ökade med fem kilo och är verkligen nöjd! För dem som är proffs på styrketräning så är det säkert inte så mycket, men jag är stolt över att jag sen tidigare lyft mer än min egen kroppsvikt och nu orkade med ytterligare en ökning på fem kilo.

Igår så valde jag och maken att gå ner till Iksu, jag hade tänkt springa ute men så drog det såna isande vindar så jag valde löpbandet och ljudbok istället. Helt rätt val för min del. Jag lyssnade klart på den bokserie som jag har fastnat för just nu av Anders Jallai och gårdagens bok som blev färdiglyssnad var Mördarkommandot. Jag lyssnar på dem i helt fel ordning, men det gör faktiskt inget för min del. Nästa bok som jag köpte och laddade ner igår var Vetenskapsmannen av samma författare. Det är riktigt intressant med böcker som vävs kring verkliga händelser och som jag delvis minns från barn- och ungdomen.

Just nu ser jag verkligen fram emot en del av sommarens semester med maken då vi än en gång ska vandra i alperna, i Bad Gastein i Österrike. Bilden här ovan är från vår första vandring och visar hur brant det är på bergskammen. För min del så är det mer än bara vandring och att aktivera sig på hög höjd, det är även en stor match att gå mot min höjdskräck. Så det är med stor portion stolthet som jag tittar på bilden och är nöjd över att jag faktiskt klarade det. Just där och då tvivlade jag på det, det kan jag erkänna.

Just där och då hade jag bara fokus på att överleva och titta framåt var jag skulle sätta foten nästa gång och undvika att snubbla. En av våra guider såg det och fotade detta, så tack för förevigandet! Det är också en bild som jag använder mig av emellanåt för att faktiskt landa i att man alltid klarar av mer än man tror, och att man får ta ett steg i taget för att komma till målet.

Idag har jag som sagt en lugnare dag och tror att det får bli en vilodag från träningen. Kanske 😉 . Att titta på bilder som ovan ger inspiration och pepp, men samtidigt så drar vädret ihop sig och det ser ut som att det kanske kommer regn så vad det än blir så får det nog ske inomhus i behaglig temperatur.

Trevlig måndag!