Åsa Ågren Wikström

Kristallnatten, försvaret och framåt

Jag ska inte upprepa mig så mycket under denna intensiva höst med att säga att det är ett högt tempo just nu, men det är det faktiskt. Så tyvärr har jag inte haft så mycket tid för bloggen och det är synd, för att jag tycker om att skriva som ni vet och så gillar jag formatet med att kunna utveckla ett resonemang lite mer. Eller bara skriva för att det är roligt utan att det alltid behöver vara så himla avancerat/allvarligt/komplicerat.

Jag tror nämligen att det finns många som lägger egna restriktioner på sig själva och väljer att låta bli att skriva istället för att riskera att något kan bli fel. Det är synd tycker jag, men som alltid så är ju rätten att själv välja något som är ett starkt kärnvärde för mig. Däremot så svämmar ju världen nästan över med såna som hellre gnäller och klagar på vad andra gör istället för att själv bidra. Men, vi är ju olika.

I lördags så var Anders och jag inbjudna som hedersgäster på högtidsmiddagen för Totalförsvarets Skyddscentrum här i Umeå. Anders höll tal å Umeå kommuns vägnar och som alltid så är han ju en klippa på att göra det och att också alltid få till en liten knorr och ofta ett skratt också. Övning ger förstås färdighet men det är också en personlig talang att få till det. Well done!

Försvaret och frågor som rör det är något som både intresserar och engagerar oss båda, så det var mycket intressant att få diskutera detta i ett mycket trevligt sammanhang med mer än hundra middagsgäster. Allt från Nato och försvarsförmåga till mer lättsamma samtalsämnen som fjällvandring hanns med under middagen, så det blev en väldigt bra och trevlig kväll.

Det är viktigt att Försvarsmakten och kommunen har goda relationer för att kunna gemensamt verka och fortsätta utveckla Umeå. För egen del, som har bott många år i Boden, så är ju försvaret en naturlig del av samhällsbilden och jag ser gärna att även Umeå får en förstärkt närvaro av försvaret. Gärna i form av ett nytt regemente.

Tidigare på lördagen hölls en manifestation till minnet av kristallnatten den 9 november 1938 och Anders talade där. Trots att det var väldigt kallt med en bitande vind så var det många som slöt upp för att stå upp mot antisemitism och för att vi aldrig ska glömma de barbariska handlingar som nazisterna utsatte judarna för under andra världskriget.

För ett par år sen så besökte jag och Anders förintelselägret Auschwitz i Polen och för min del så blev det ett mycket starkt minne som satte spår i mig. Bara att promenera runt där och försöka förstå alla fasor som alla människor där måste ha känt blev nästan övermäktigt och än i dag så är det ett minne och en känsla som ligger nära. Igår såg jag en stark dokumentär med överlevare från dessa fasor och bara att höra dem berätta delar av vad de tvingats uppleva var tungt. Men viktigt. Se den gärna själv, Witnesses och finns säkert på SVT play.

Framför allt är det viktigt att vi fortsätter synliggöra alla former av förtryck, oavsett var de kommer ifrån. Extremism i alla former måste bekämpas, såväl vänster-, höger- som islamistisk. Vi får aldrig glömma eller titta bort.

På lördagens morgon så bytte jag om och knöt mina Icebugs för en löprunda ute. Men redan på morgonen så var det rejält kallt och med en ganska tuff vind, så det blev åtminstone en halvtimme ute innan det blev för kallt om ett par kroppsdelar. Kan dock varmt rekommendera Icebugs som ger mycket bra fäste och känns säkra för att minimera risken att halka. Jag köpte mina förra vintern och ser fram emot att använda dem även denna säsong.

Även fast jag hade och har en hel del på min att-göra-lista, så bestämde jag mig ändå för att låta den vänta helt och hållet under hela gårdagen. Istället blev det vila och avkoppling med stickningen och imorse så kände jag att det var en väl investerad tid. Idag är det mötesrally som avslutas nån gång efter 21-snåret ikväll och resten av veckan kommer att innehålla en hel del resande och inläsning emellan sammanträden. Min ambition är alltid och som vanligt att hinna med några tankar och reflektioner här på bloggen, men det återstår att se hur mycket tid för det som jag kommer att kunna prioritera.

Trevlig måndag!