Åsa Ågren Wikström

Svåra avvägningar och prioriteringar väntar

Sen senast vi sågs här så har jag bland annat haft hälso- och sjukvårdsnämnd som denna gång genomfördes i Skellefteå och där det stora problemet ständigt är det gigantiska underskott som har byggts upp under många år och som nu är ungefär 367 miljoner kronor. Enbart inom HSN:s verksamhet. Det är så stora belopp att det nästan är svårt att ta in och kanske framför allt veta var man ska börja.

Dessa dagar är det regionfullmäktige och igår hade vi gruppdag där vi moderater besökte Cancercentrum här i Umeå på NUS (Norrlands Universitetssjukhus). Jag har haft förmånen att få träffa dem tidigare och få lära mig mer om verksamheten och vilken spetskompetens som finns där. Just sjukvårdsfrågorna är av karaktären frågor som man som medborgare både måste och vill ha tillit till. När man blir sjuk och behöver vård ska man få det, utan att behöva köa. Både så enkelt och så svårt är det på samma gång.

Därför var det så inspirerande att få lyssna på och samtala med de fantastiskt engagerande och engagerade personer som vi fick träffa där. De har inga väntetider för dem som behöver få komma dit och det är ju så bra och trösterikt för dem som drabbas av cancer. Forskningen sker i behandlingen av patienter och är synkad helt och hållet med detta.

Jag passade på att ställa den fråga som jag ständigt bär med mig och som jag än så länge inte har fått ett riktigt bra svar på. Nämligen denna: om vi idag skulle kunna börja om från ett blankt papper och bestämma hur vi skulle vilja ha all vård organiserad för att patienten ska vara helt i fokus, hur skulle vi göra då?

Efter att ha fått återigen träffa personalen på Cancercentrum så känns det som att de är något på spåren där i deras tankesätt i hur de jobbar och jag ser fram emot att få lära mig mycket mer om alla andra vårdområden också. Som politiker så är ju inte min roll att ha detaljkunskap i hur vården genomförs, till det har vi en mycket kompetent profession såklart. Men samtidigt så är det mitt ansvar att som förtroendevald vara en del av det demokratiska system vi har valt i Sverige och genom det företräda de som finansierar verksamheten, det vill säga skattebetalarna.

För att vi ska kunna göra detta på ett så bra sätt som möjligt så måste alla delar av hälso- & sjukvården, den regionala utvecklingen och förtroendevalda ta gemensamt ansvar. För mig är det väldigt viktigt att vara varsam om andra människors pengar och försöka se till att dessa inte slösas bort. Att få den bästa vården när man behöver den är en helt vital del av tilliten till att samhällskontraktet fungerar.

Samtidigt måste man hålla budgeten och inte använda nästan en halv miljard kronor av pengar som inte finns, vilket är prognosen på underskottet för Region Västerbotten för i år. Det är alltså som ni förstår väldigt svåra avvägningar och prioriteringar som måste göras för att vi ska klara detta. Men det måste vi göra.

Jag har även deltagit på utskottsmöte i Regionkommittén i Bryssel förra veckan, det är alltid stimulerande och en förmån att få diskutera politiska frågor även i en europeisk kontext.

I lördags blev det tidig revelj för att köra ner till Höga Kusten och träffa Moderatkvinnorna i Västernorrland för att tala om Moderatkvinnorna då, nu och framåt. Det var riktigt roligt att få delta och bidra med min syn och mina perspektiv som Moderatkvinna i norra Sverige och även som styrelseledamot i den nationella styrelsen. Det finns så många kompetenta personer som väljer att ställa väckarklockan tidigt en lördagsmorgon mitt i november, sätta sig i bilen och använda sin fritid för att diskutera moderat politik. Imponerande och inspirerande att träffa dem alla!

När vi kom hem på lördag kväll så var det skönt att byta om och gå ner till gymmet för en halvmil på löpbandet (det var både kolsvart och halt ute, så det blev inneträning) och lite styrketräning innan dusch hemma och sen stickningen i soffan som avkoppling. Faktiskt både roligt och mysigt att ta en timme tillsammans på lördag kväll för lite träning 🙂 .

Trevlig tisdag!