Åsa Ågren Wikström

Med historien som motståndare och att hitta nycklarna utan skambeläggande

Det är i sanning omväxlande dagar och många aktuella frågor som jag jobbar med just nu. Roligt och intressant för en sån som jag som gillar många olika intressanta områden att få mer kunskap i och om. Den senaste tiden har jag varit i Stockholm, Lycksele, Norrköping, Umeå och sen Stockholm för att jobba med mycket spännande frågor som på olika sätt hänger ihop, nämligen välfärdsfrågor, infrastruktur och tillväxt.

Därför var det extra roligt och mysigt att få ha hela familjen hemma under helgen som gick. Både sonen och dottern som båda är vuxna och utflugna sen rätt länge nu. Jag tycker om att få skämma bort dem lite när jag kan och har möjlighet och i lördags käkade vi ute allihop tillsammans. Det värmer gott i hjärtat och är något som jag sparar med värme. Att få umgås och prata med mina ungdomar om deras planer framåt är så roligt och som mamma är jag så stolt över mina fina barn, för barn de kommer de alltid att vara oavsett ålder 😉 .

I lördags unnade jag mig färska tulpaner, det tycker jag mycket om och känns som ett litet vårtecken även om det fortfarande är januari. Utöver att umgås med mina ungdomar så blev det igår kväll även lite tid för mig att sticka klart tröjan till dottern och inleda monteringen av den. I väntan på att den ska bli monteringsklar, det vill säga torka helt i rätt storlek, så la jag upp maskor för en ny tröja. Ett härligt garn i merinoull ska bli en tröja med många flätmönster, så det är ingen tröja som man kan slentriansticka och se på något annat samtidigt utan det gäller att vara noggrann med att följa mönstret. Kul och lagom utmanande!

Förra veckan deltog jag i ett möte med Change the Game som du kan läsa mer om här. Läs gärna och bli en del av detta du också. Det handlar om en av mina hjärtefrågor, nämligen att få fler att röra på sig och bli mer rörelserika allt i syfte att öka det egna förebyggande arbetet så att färre behöver bli sjuka av livsstilsrelaterade saker. Utan pekpinnar. Men om fler i vårt samhälle får fler verktyg för att öka sin egen rörelserikedom så är jag övertygad om att våra gemensamma resurser för sjukvård kommer att räcka bättre för att kunna nyttjas till sånt som inte kan förebyggas.

Tänk om vi skulle kunna hitta nycklarna till att få fler att vilja röra på sig mer och i förlängningen må bättre, utan att det blir statliga eller samhälleliga pekpinnar eller skam- och skuldbeläggande. Har du några bra tips om hur vi skulle kunna göra detta?

Idag är dagen full av uppdrag, både kommunfullmäktige och ordförandeberedning, så dagen är helt intecknad. När jag får lite tid över ser jag fram emot att läsa denna avhandling om SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet 1956-2006 som Petter Bergner har skrivit och som jag fick ett exemplar av idag. Klart intressant!

Jag lär nog varva läsningen av avhandlingen med något lättare sådan, som denna bok av Tove Alsterdal här ovan. Jag är nästan klar med den och kan varmt rekommendera den. Den väver ihop vår efterkrigshistoria med dagens på ett spännande sätt i en intressant del av Europa. Bäst att inte säga så mycket mer, jag vill ju inte spoila för någon 🙂 .

Trevlig måndag!