Åsa Ågren Wikström

Tänk om man skulle hitta nycklarna och det är aldrig försent

Regnet öser ner och det känns lite ovant med tanke på att det är februari. Nåväl, det finns fortfarande rejält med snö och det lär nog hinna komma både mer av den varan och även fler minusgrader innan vi kan säga att vintern är över. Dock kan jag ju erkänna att mina planer på längre löpning utomhus får skjutas lite på framtiden… Riktigt dedikerad är jag faktiskt inte än 😉 .

Men man vet inte, det kan man kanske bli så småningom. Men inte idag. Det blev en tidig revelj och början på denna vecka imorse, sotaren hade bokat in sig för brandskyddskontroll och det är ju en viktig sak såklart. Sen dess har det varit datorarbete för min del och resten av dagen kommer också att ägnas åt förberedelser inför resten av veckan.

Jag ser fram emot att få fördjupa mig mer i ett av mina stora intresseområden gällande hälso- och sjukvård, nämligen det förebyggande arbetet som är lika svårt som det är viktigt. Ni vet ju att detta är något som jag pratar (och skriver) mycket och ofta om, kanske lite väl ofta för någras smak. Men jag tycker verkligen att det är viktigt att göra det som är möjligt för att förebygga ohälsa i alla former.

Det är viktigt både ur individens perspektiv som får ett både (kanske) längre och framför allt mer hälsosamt liv, men det är också viktigt ur ett samhällsperspektiv. Om fler skulle göra det som egentligen alla vet att man borde – röra på sig mer och oftare samt välja något mer hälsosamma alternativ för kosten oftare – så skulle våra gemensamma resurser och pengar kunna räcka till fler av dem som drabbas av sjukdomar som är svårare eller kanske omöjliga att förhindra.

Men att hitta nycklarna till att få fler att själva vilja göra det, utan statliga/regionala/kommunala pekpinnar, ja det är något som jag verkligen skulle vilja lyckas med. Det handlar förstås så mycket om beteendeförändring och det kan vara något av det svåraste av allt. Det finns otaliga berättelser om vänner, bekanta och mer avlägset bekanta som alla kan vittna om att de fick en stark motivation att göra något åt sin egen situation när de varit nära att bli riktigt sjuk eller drabbats av ohälsa i någon form.

Tänk om man skulle kunna få till ett sånt “uppvaknande” (hittade inget bättre ord än detta, så trots att det får en liten väckelseklang så är ni kloka och förstår vad jag menar 😉 ) innan man behöver bli dålig eller få problem med hjärt- eller kärlsjukdomar.

Tänk.

Det ger i alla fall mig en fin motivation att byta om och hinna med ett lunchpass idag, även om det får bli inomhus givet regnandet. Hoppas att även du tar dig tid för rörelse under dagen, det är du väl värd.

Trevlig måndag!