Åsa Ågren Wikström

Coronamilen samtidigt som tiden känns både kort och lång

Denna långhelg med Valborgsmässoafton har varit avsevärt lugnare än vanligt, även fast det i icke-coronatider också brukar vara en lugn helg för vårt vidkommande. Avslutningen på april brukar få vara ett litet andningshål där man drar efter andan och laddar för att köra en majmånad med mycket arbete, särskilt brukar månaden präglas av budgetarbete i olika former. Just det lär inte vara så annorlunda i år, även om det sista ordet kring just det nog ännu inte är sagt.

Som ni vet så väntar jag ju som ett barn på julafton efter värme och varma vindar, men än så länge så verkar det som att väntan får fortsätta. Men, det är ju trots allt bara början av maj ännu och värmen låter nog precis som vanligt vänta på sig. Kollade i almanackan för den kommande tiden och nu är det faktiskt bara sju veckor kvar till midsommar! Ungefär lika lång tid som vi hittills har levt med coronaviruset i Sverige. Den tiden känns både kort och lång på samma gång.

Igår stickade jag klart både fram- och bakstycket på tröjan jag håller på med och innan jag skulle lägga upp maskor för ärmarna så överraskade jag mig själv med att byta om och dra iväg på en liten löpsväng. Det har ju varit motigt med löpningen i det ruggiga vädret en tid nu, så jag har mest tränat styrka, kondition och rörlighet inomhus och hemma. Men som sagt, igår blev det en liten nystart och trots det gråa vädret så var det ändå sju plusgrader och nästan ingen vind alls, så det blev ändå en liten runda på lite drygt fyra kilometer. Alltid något!

Det kommer en hel del goda initiativ i spåren av Corona och med allt som är inställt, avbokat eller framflyttat, och jag fick en inbjudan till Coronamilen som jag nappade på. Man springer sitt eget lopp, registrerar det via sin egen app eller på Race under den kommande veckan (puh!) och betalar deltagaravgift där en stor del går till Radiohjälpen. Förenar nytta med nöje således. Bra initiativ tycker jag.

Sen såg jag att många hade frågat om man får dela upp milen på flera tillfällen under veckan och det skulle tydligen vara okej det med, så vi får väl se om man inte pallar att springa hela milen på en gång så är det ändå inte kört liksom 🙂 . Det är kul med såna initiativ som peppar och gör gott både för andra som drabbats hårdare av Covid19 och även för den egna friskvården, hälsan och välbefinnandet.

Jag och maken brukar ta dagliga långpromenader, det har blivit en skön vana och jag ser fram emot att vi kommer att försöka hålla i den även framöver. Åtminstone tills livet måhända återgår till någorlunda mer normala förhållanden, låt vara att det verkar dröja ett bra tag tills man kan resa som tidigare igen. Bilden här ovan är från den nya Lundabron här i Umeå (svindyr för skattebetalarna dock) som gör att man får en bra sväng på båda sidorna av Umeälven. Broarna runt får fler valmöjligheter och längder på de olika sträckorna.

Idag är det en hel del förberedelser inför den kommande veckans möten som ska göras och även en del hemmafix. Ungefär som det brukar vara på söndagar. Det känns viktigt att hålla i rutiner och annat i märkliga tider som dessa, även om det också är välgörande att få extra tid till annat. Igår läste jag ut den bok som har fått vila till sig lite (jag kunde inte hålla mig när jag fick den senaste boken som Stina Jackson har skrivit nämligen – läs den!) och jag vet inte varför, men jag har så väldigt svårt att sluta läsa en bok mitt i utan att läsa ut den.

Så sagt och gjort, den blev klar och drygt femhundra sidor senare så kunde jag sätta tillbaka den i bokhyllan. Ändå en fin känsla av att ha gjort klart 🙂 . Lika trevligt är det också att ha ett gäng nya titlar i bokhyllan att läsa, jag använder gärna den extra tiden som ges till just läsning. Så ni ser, utöver jobbet och att facetima (märkligt ord, men ni fattar vad jag menar 😉 ) med familjen så passar jag på att träna mer än jag annars hinner, likaså att handarbeta och läsa. Vi får väl se om dessa Coronatider gör att man kanske också hittar fler roliga saker att lära sig och att syssla med.

Igår gick jag igenom några av mina alster det senaste året i handarbetsväg och när jag kikade på foton och började sortera dem digitalt så sa maken, varför lägger du inte upp dem på ett eget instagramkonto? Så sagt och gjort, goda idéer ska inte förgås. Jag har inte hunnit med så mycket än, men tänker spara mina handarbeten på @agrenwikstromcraft. Om du har tips på bra konton att följa för fin inspiration så blir jag jätteglad om du vill dela med dig av det!

Trevlig söndag!