Åsa Ågren Wikström

Glassbonden, vandring och en katastrofal ekonomi

Men hörni, vilket VÄDER vi får njuta av dessa dagar! Som jag har längtat! Eller ja, det vet ni ju förstås, men jösses så ljuvligt det är just nu. Sol, värme och en skön bris som håller eventuella flygfän på avstånd, ja mer än så går det ju inte att önska sig. Midsommarhelgen som nyss har passerat måste nog gå till historien som en av de absolut bästa vädermässigt. Det är nästan som en bonus från vädergudarna med tanke på Coronavåren och allt som den har medfört.

Vi har firat midsommar med distansering som man ska, och istället har vi gjort några utflykter i närområdet. På midsommarafton började vi dagen med att köra till Renforsen i Vindelälven för att beskåda de mäktiga vattenmassor som nu forsar fram och det är alltid fascinerande att se naturens krafter in action. Om du vill se en liten filmsnutt därifrån så kan du gärna kolla på min Facebook.

På midsommardagen så besökte vi Glassbonden som ägs och drivs av makens släktingar och är en mycket lyckad utveckling av användandet av fjällkorna och mjölken från dem. Jag hade förmånen att få göra företagsbesök hos dem när de var ganska nystartade med glassproduktionen och vilken utveckling de har skapat i sitt företag! Får du minsta lilla möjlighet så besök dem på plats, det är absolut värt det!

Glassen är nog bland den godaste jag vet och dagen till ära så valde jag två kulor (orkade faktiskt inte riktigt allt, så stora var de) med västerbottenost/päron och hjortron/kola. Smakerna alltså..! Glassen kan man också köpa i dagligvaruhandeln om man vill, och det vill man!

Gården där Glassbonden har café och försäljning ligger på ett mycket vackert ställe, och när vädret inte kan bli mer perfekt då behöver man inga filter på kameran 🙂 .

Här är en av de blivande mjölkproducenterna som betar alldeles invid glassförsäljningen och det är ett bra tillfälle för många barn att få se var mjölken till glassen kommer ifrån. Dessa fina kossor är “tonåringar” och kommer senare att ingå i mjölkproduktionen.

Denna sällskapliga och vackra kossa pratade jag med en stund och så följdes vi åt en liten bit längs hagen, om jag inte missminner mig alldeles (med risk för att ha fel) så tror jag att den hette Choklad. Av den fina färgen att döma så kan det nog stämma, eller vad tror ni?

Sen sist så har det varit en rätt arbetstung period, som det brukar vara innan sommaren då det mesta ska knytas ihop. Regionfullmäktige har vi också genomfört i en mycket komprimerad och decimerad form. Vi får avvakta och se om och när det kommer att kunna återgå till mer normala former. Det blir lite extra stuns i debatten när det är begränsat med tid, men samtidigt så var det ju mycket som jag gärna skulle ha bemött från talarstolen. Men huvudfokus fick såklart och tyvärr istället ligga på den katastrofala ekonomin i sossestyrda Region Västerbotten.

I mitt anförande tog jag upp att det faktiskt inte går att skjuta obekväma beslut framför sig eller belasta kommande generationer med det gigantiska underskott som regionen uppvisar, även innan Corona. Känslan är att den styrande rödgröna majoriteten med S, V, Mp helt enkelt har resignerat och överlåter allt till tjänstemännen. Det framkommer aldrig egna förslag från majoriteten om hur underskottet som i år (just nu) prognostiseras till helt ofattbara drygt 800 miljoner kronor ska hanteras.

Istället så ägnar sig Mp åt att motarbeta för länet livsviktiga kommunikationer som flyget och att tala om den globala klimatkrisen på ett verklighetsfrämmande sätt, V fortsätter i sina inslagna hjulspår att kraftigt motarbeta valfrihet för länets invånare i alla tänkbara former, och S lyfter närmast slentrianmässigt att “moderaterna bara vill sänka skatten”.

Att det inte stämmer spelar liksom ingen roll. Vi har (tyvärr) inga såna förslag just nu. Det den rödgröna sidan inte riktigt vill förstå är att skattemedlen inte är deras egna, utan länets invånares. Då måste man ta ansvar för att varje krona går till det de är avsedda för. Det är alltså andras pengar som regionen har att förvalta.

Nåja, det är bara att enträget kämpa på och se fram emot valet 2022. Med 810 dagar kvar så är det bara att jobba vidare.

Med tanke på att vi i skrivande stund egentligen skulle ha varit i norra Italien för att vandra i alperna just nu, så får vi istället göra kortare utflykter i närområdet. Förra helgen så satte vi oss i bilen och körde två timmar för en dagstur i Skuleberget i Höga Kusten. Vi tycker ju om Sverige också, det är ju givet, och när reseläget är som det är så får Europa vänta lite till. Men de italienska alperna ser jag fram emot att besöka, det är också en magnifik upplevelse.

Vädret var underbart även då och utsikten… ja, ni ser ju. Så vackert! Vi vandrade upp och käkade en våffla med sylt och grädde på toppen innan det var dags att vandra ner igen. Riktigt behaglig dagstur att göra och när man kan vara utomhus så känns det också bättre med tanke på eventuell smittspridningsrisk.

Imorgon är min sista dag med flera möten innan sommaren och det är även några kortare sammanträden som väntar i slutet av denna vecka och nästa, men jag har lovat mig själv att börja varva ner lite inför sommaren nu och passa på att njuta av vädret så mycket det går. Man vet ju inte om det är dessa dagar som är sommarvarma eller hur juli blir, så det är bäst att ta tillvara dagarna som är och blir.

Jag fortsätter att varva min träning med löpning, promenader och att cykla mtb. Det är en fin kombo som passar mig jättebra. Jag har redan hunnit hitta en hel del nya områden som jag aldrig tidigare har sett här i Umeå, så att ha cykel gör att man tar sig fram på nya ställen på ett smidigt sätt. Jag är så himla glad över den fina förtida födelsedagspresenten och ser fram emot många turer med den!

Trevlig måndag!