Välkommen september och en ny nivå av utmaning

Min absoluta favoritmånad är äntligen här! Och vilken inledning det blev på denna fina månad igår, solig och vacker dag som började med en morgon med en härligt krispig luft. Just nu så njuter jag i fulla drag av detta, det är liksom bäst att passa på för hips vips så är det ett annat väder 😉 .

Just därför så passade jag på att ta en cykeltur i I20-skogarna igår på lunchen, det var verkligen helt optimalt väder för det. Jag tänkte när jag kom hem igen att om någon skulle behöva säljas in på att vara ute i naturen, med eller utan cykel, så skulle det inte bli bättre förutsättningar för det än vad det var igår. Och idag är det nästan exakt samma sak. Det känns nästan jobbigt att jobba inomhus dessa dagar, särskilt när man vet vilken årstid som väntar efter hösten… Men, jag tar det som ett beting eller en morot att hinna med både och. Så kanhända blir det en promenad eller löpsväng under lunchen idag. Det är så mycket värt och ger sån fin energi att orka med det som väntar.

I lördags så gjorde jag och maken några timmars rundtur i kommunen och passade på att se Sveriges nordligaste och Västerbottens enda skeppssättning, som är från bronsåldern.

Vi fortsatte i historiens spår och tittade på hällristningarna i Norrfors som man tror är mellan 4000-5000 år gamla. Dessa hittades så sent som 1984 och platsen är en av nio med hällristningar i Norrland. Alla är belägna vid vatten, så sannolikt har platsen haft betydelse.

Som synes så hade vi vackert väder även under helgen och det är som sagt bara att passa på att njuta av det. Det finns mycket att se och uppleva i närområdet, så passa gärna på innan snön och vintern är här.

Koftan som jag har stickat på ett tag gjorde jag klart i fredags, efter att ha monterat den och blockat den (man tvättar ullen i handtvätt, låter den lufttorka på plant underlag efter att ha spänt ut den i önskad storlek) så sydde jag fast knapparna. Det blev en uppskattad present till svärmor, och det värmde gott i hjärtat. Jag blev faktiskt nöjd med slutresultatet och den passade fint på henne också, så nu hoppas jag att den kommer att värma gott under kallare dagar.

För mig har handarbete alltid inneburit avkoppling, att skapa något med händerna som man får se växa fram till ett plagg eller något annat, eller brodera en tavla har jag pysslat med sen jag var femton år. Jag fick ett julbroderi när jag var tretton-fjorton år, som fick ligga tills jag fick lust att testa och det var roligt och gick ganska snabbt att få det klart, så jag har fortsatt sen dess. Just nu är det stickningen som ligger mig närmast, mest för att det är ganska socialt om man jämför med att sätta sig vid symaskinen. Med andra ord så funkar det bättre att se på teve samtidigt. 🙂

Under helgen så började jag på en kofta i mohair-silke-garn och OJ så underbart det är att sticka med! Det ska bli en sorbetcardigan och ni ser ju att det ser ut som sorbet 😉 . Det är dock en ny nivå av utmaning för min del, mönstret jag köpte till denna är nämligen på danska (!). Men det mesta är ju likt och annars får man använda tidigare erfarenheter och kanske försöka göra en översättning. Att ha ett handarbete på gång, där tidspress saknas och det bara är roligt är en fin avkoppling. Bara att se bilden här ovan gör att jag längtar till att få sätta mig med stickningen!

Men det får bero tills ikväll, först är det jobb som väntar.

Trevlig onsdag!