Kvitto på det man utför

Fjärde advent och det lackar mot jul, en väldigt annorlunda jul mot det vanliga förstås, men man får göra så gott man kan ändå. Det allra viktigaste är förstås att alla nära och kära får vara friska, det tror jag nog att de flesta värderar allra högst. För mig blir det lilla julafton med mina närmaste under veckan som kommer och det blir fint det också.

Idag är det söndag, och jag har jobbat under förmiddagen med att knyta ihop säcken på en hel del som legat och väntat på att bli färdigställt. Imorgon blir det en lång dag med årets sista kommunfullmäktige som gör premiär i den digitala världen. För mig som även är ledamot i regionfullmäktige så blir det intressant att få utvärdera de olika verktygen som används inom regionen och inom kommunen. Båda organisationerna är ju nästan lika stora, så det är ju faktiskt möjligt att göra en relevant jämförelse.

Handen på hjärtat så ska det bli riktigt skönt med lite julledigt och ett lägre tempo ett tag framöver, en summering av året brukar jag göra för min egen del inför det stundande och i år blir det både enklare och svårare än vanligt. Mängden arbete har faktiskt ökat i år, men förstås helt på bekostnad av resandet som inte alls har blivit av. Det känns ibland som en svunnen tid att gå igenom säkerhetskontrollen på flyget och göra sina rutinmässiga saker vid boarding. Vi kommer förstås att resa igen, det är jag helt övertygad om. Men jag tror också att våra sammanträden i länet och regionen kommer att bli mycket mer digitala även när pandemin är över. Helt enkelt för att det funkar bra. I synnerhet vintertid så uppskattar nog många från stora delar av vårt geografiskt stora län att slippa köra fyra-fem timmar enkel väg för ett möte på ett par timmar. Som ett av många exempel.

Även om jag tillåter mig att längta till sol, värme och framför allt dagsljus den här tiden på året, så är det också fint att vara hemma. Som sagt, det allra viktigaste är att alla får vara friska, resten får vi hinna med sen. I år och kanske större delen av nästa år får nog gå i pandemins fotspår, men SEN..! Det finns så otroligt mycket att se och uppleva på så många ställen och det vill man ju verkligen inte missa. Tills dess så kan man ju titta i bildbanken och få längta en stund i alla fall 🙂 .

Som här till exempel, från en av våra dagliga morgonpromenader längs Atlanten vid soluppgången… 

Det känns skönt att ha kunnat pricka av alla saker på min att-göra-lista (ja, jag gillar att skriva sådana och sen bocka av allt eftersom, det blir liksom ett bra kvitto på det man utför när man har ett jobb som aldrig egentligen blir riktigt klart, ni vet) och se att större delen av söndagen är kvar. Så nu ska jag byta om och köra ett träningspass i väntan på att maken också blir klar med sitt jobbande, sen kanske det blir en promenad ute för en nypa frisk luft, den som lever får se.

Trevlig söndag!