Heja Krille och att prioritera rörlighet

Söndagar brukar för min del ägnas åt några timmars jobb med att förbereda den kommande veckans sammanträden och idag är inget undantag, även om jag har smitit emellan med att heja på Kristoffer Jakobsen i alpina VM. Krille har jag följt ända sedan han var ett par år, som klasskompis till dottern och med syskon som är jämnåriga med sonen och när man bott nära varandra så blir det förstås så. Så nu håller jag tummarna för honom i andra åket lite senare i eftermiddag!

Igår passade jag och maken på att ta en halvmils promenad mellan damernas och herrarnas stafett i skidskytte-VM, vi vände faktiskt om i snöandet så det blev en något kortare sväng än vår dagliga dito. Men jag kompenserade med att unna mig en timmes bodybalance på lördagskvällen innan mello, och det var skönt med styrka och rörlighet i en bra kombination. Särskilt rörligheten är det lätt att hoppa över märker jag, men det är ju så himla skönt att unna sig en djup stretch i samband med avkoppling. Om du vill få inspiration till att komma igång med det kan jag varmt rekommendera Les Mills olika program, där man kan välja både längd och intensitet efter vad man behöver just vid det tillfället.

Veckan som har gått har varit mastig och med många olika fokusområden, med regionstyrelsens arbetsutskott, regionala utvecklingsnämnden, beredningen för regional utveckling, hälso- och sjukvårdsnämnd och styrelsemöte med Upab (Umeås parkeringsbolag). Många olika frågeställningar och ärenden att behandla, och idag förbereder jag inför två dagars digitalt regionfullmäktige och sen avslutas veckan med styrelsemöte i Kvarkenrådet tillsammans med våra finska vänner. Så jag känner mig rätt säker på att jag kommer att somna gott även denna vecka 🙂 .

Som ni vet så stickar jag just nu på en duvblå tröja i mohairgarn som är helt underbart lätt och mjuk, och denna gång köpte jag garn i föreslagen mängd till storleken jag valde, vilket gjorde att jag nu återigen fick komplettera med mer garn. Det är ändå rätt märkligt när man jämför med garnrekommendationerna för en sisådär tio-femton år sen, då det i stort sett alltid blev över nästan ett helt nystan garn efter att man var klar. Numera är det alltför ofta tvärtom. Så i väntan på att jag får ett par nystan till för att kunna göra klart de sista centimetrarna på ärmen så lade jag upp maskor för en kofta som jag började på igår. Roligt med mönster- och spetsstickning, och färgerna är så fina. Vårkänsla!

I fredags bad jag maken att köpa med sig tulpaner hem, vilket han gjorde, men han överraskade mig även med denna vackra bukett som doftar underbart! Färska blommor är så trevligt hemma, man får göra det man kan för att pigga upp i väntan på vaccin, att smittorisken minskar och vår och sommar. Som idag när snön fortsätter att vräka ner och våren känns långt borta, så får man ändå tänka att man får vara tacksam för att ens nära och kära är friska och att det kommer att bli en sommar även i år. Tills dess är det bara att hålla i och hålla ut, och det känns som att det är nu vi verkligen får bita ihop. För att inte kunna resa och träffa sina närmaste är ju långt ifrån roligt. Plus att vi nog faktiskt tycker att vi har fått tillräckligt med snö…

Nu är det dags att fortsätta jobba ett tag till och sen heja fram våra duktiga svenska skidåkare!

Trevlig söndag!