Åsa Ågren Wikström

If not you, who? If not now, when?

I söndags så kände jag verkligen att veckan som vi nu är inne i har ett lugnare tempo, här är det sportlov för de som har barn i skolan och då brukar det bli färre sammanträden. Även om man inte själv har varken barn i skolåldern längre eller har lov, så är det ändå behagligt med tid för sånt jobb som man har lagt i att-göra-när-tid-finns-högen.

Igår var det internationella kvinnodagen, en dag som jag alltid har haft ett ambivalent förhållande till. Jag har så länge jag kan minnas tyckt att dagen inte skulle behöva finnas, men så ser ju tyvärr inte verkligheten ut. För så länge kvinnor inte kan eller får utveckla sin fulla potential, så länge kvinnor utsätts för våld, så länge kvinnor inte känner sig trygga i det offentliga rummet, så länge behöver dagen finnas.

Så länge man inte bedöms för sina kompetenser och som person, istället för vilket kön man är född till, då behöver vi fortsätta att uppmärksamma det. De företag som aktivt jobbar med jämställdhet i sina bolag upplevs oftast som mer moderna och inkluderande, vilket i slutändan ger resultat på sista raden i bokslutet. Hälften av befolkningen är inget man varken kan, ska eller bör bortse ifrån.

Sverige har kommit en bit på väg mot jämställdhet, men det är också så att vi inte på långa vägar är jämställda än. Att kunna bli bedömd för den person man är oberoende av vilket kön man har, det vore väldigt bra. Jämställdhet är frihet. Frihet från förtryck och frihet från våld är grundläggande delar i att känna sig trygg i samhället.

Årets tema i IWD 2021 (international women’s day) är #choosetochallenge och de som ställer upp på det räcker upp handen, och det är precis det jag gjorde som ni ser på bilden här ovan. Jag representerar även EPP i Regionkommittén med detta och även via EPP Women där jag är aktiv. Vi har lång väg kvar till jämställdhet men drivkraften är att om inte vi gör detta nu, vem ska då göra det? Och för kommande generationer har vi ett ansvar att kunna svara på frågan, vad gjorde du?

Det finns ett talesätt som jag brukar tänka på – “if not you, then who? if not now, then when?”
För mig är jämställdhet både en frihets- och en rättvisefråga. Som ni säkert märker är jag också varmt engagerad i detta 🙂 .

När söndagen kunde ägnas åt lite hemmapyssel istället för jobbförberedelser, så passade jag på att sy nya gardiner till sovrummet och jag blev nöjd med slutresultatet i form av puderrosa sammetsgardiner. En av många fördelar med att ha 2,90 m i takhöjd är att man får sy egna gardiner när man vill ha nytt, färdiga sådana räcker inte riktigt till.

Jag bara helt enkelt älskar både min symaskin och overlock från Bernina, inget som helst tjorv (väldigt norrbottniskt uttryck som betyder krångel men har ett bredare användningsområde än det 😉 ) när man ska byta tråd eller få fina sömmar direkt. Underbart! Det är ungefär som med bilen eller datorn, det ska liksom bara funka utan att man ska behöva meka för att kunna använda dem.

Jag har också tyg till nya gardiner till köket, det verkar ju som att våren nu är här för att stanna så det känns fräscht att få in ljuset. Beroende på lust och inspiration (och tid) så ska jag sätta mig vid symaskinen, kanske under denna vecka när det är lite lugnare.

Det här med mycket tid hemma i coronatid gör att jag får lust och inspiration till sånt som jag varken haft det ena eller andra till på många, många år. I flödet på Instagram såg jag så fina palettblad, så jag köpte några fröer och ett litet drivhus och så får vi se om det blir någon planta av detta så småningom. Det är så länge sen jag planterade fröer så jag fick googla (jösses så mycket info det finns när man börjar leta) tips så det förhoppningsvis blir något resultat längre fram. Nu är det bara att hålla tummarna!

Trevlig tisdag!