Åsa Ågren Wikström

Även rörlighet är färskvara

Idag är det inläsning, förberedelser och samtal som står på min agenda, resten av veckan kommer att bestå av EU-beredning på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner), utskottsmöte i ENVE i Regionkommittén, Sverigemöte med Moderaterna på lördag och söndagen ägnas åt länsförbundsstämma för Moderaterna i Västerbotten.

Nästa vecka är också tämligen fullmatad med kommunfullmäktige, regionala utvecklingsfrågor och några andra sammanträden innan det sen blir påskhelg. Påsken ja, vi hade som så många andra hoppats på att kunna träffa familjen, men de rätt strikta restriktioner som gäller i länet och dessutom har förlängts, gör att det får vänta. Jag och maken jobbar hemifrån och träffar sammanlagt färre än en person per vecka (som mest) som inte bor hos oss, och om det ändå behöver ske så försöker vi göra det utomhus. Allt för att försöka bidra till en minskad smittspridning och att inte bli sjuk själv förstås.

Emellanåt kan man ju bli lite trött och less på att inte kunna träffa familjen och sina närmaste, men då peppar vi varandra och försöker tänka “en dag till”. Men det är ju trist förstås. Vaccinet är hett efterlängtat och jag har sagt det tidigare, men det tål att upprepas – snälla, ta vaccinet när det blir din tur! Det kommer jag att göra.

Det är mycket att göra just nu och en än mer hektisk period ligger framför mig, så jag prioriterar min tid för träning, rörelse och motion högt. När man jobbar hemifrån som vi gör och har gjort nu mer än ett år, så uteblir ju den vanliga vardagsmotionen genom att man promenerar mellan olika sammanträden eller för den delen, springer mellan gater på flygplatsen 🙂 . Då blir det ännu viktigare att verkligen ta den dagliga promenadsvängen och kombinera det med annan träning.

Kondition är ju som bekant färskvara och det visar sig med stigande ålder att det gäller även rörligheten 😉 . För mig som har dansat sen jag var riktigt liten och genom hela ungdomen, så har jag nog tagit det litegrann för givet faktiskt. Men hur stel man än är så märker man ändå att det går att göra framsteg, och just rörligheten gör ju att man kan undvika andra problem. Sånt man aldrig har tänkt på i unga år, men som börjar bli hyfsat påtagligt för varje år numera 😉 .

För egen del så märker jag ganska snabbt om det har gått lite för länge utan någon rörelse, det börjar nästan krypa i kroppen. Dessutom är det ju så ljuvligt ute nu när våren har gjort entré! Även om vi har mycket snö kvar än, så blir dagarna ljusare och längre. Idag har vi tio plusgrader och även om det är lite mulet så är det så härligt!

Nu är det dags för lite lunch innan resten av inläsningen ska klaras av.

Trevlig onsdag!