Åsa Ågren Wikström

Straffa inte oss som behöver bilen

Måndag igen och denna vecka hade jag verkligen behövt inleda så som jag har gjort några veckor tidigare, nämligen med ett pass bodybalance och rörlighet. För oj vilken härlig träningsvärk jag vaknade med imorse. Men, dagen har ägnats åt jobb så jag får ta igen rörlighet och stretching lite senare.

I fredags morse blev det en tidig revelj och jag satte mig i bilen och körde till Sigtuna för styrelseinternat med Moderatkvinnornas styrelse på nationell nivå. Som ni vet så försöker jag alltid flyga närhelst det är möjligt, men denna gång passade inte tiderna riktigt bra så då valde jag det färdmedel som jag alltid har gillat mycket, nämligen bilen. Innan flygen riktigt har återhämtat sig med fler avgångstider och man ska hem på en lördag, så kändes bilen som det mest rimliga färdmedlet. Dessutom visade sig september från sin vackraste sida med klarblå himmel, strålande sol och inte så mycket trafik.

För mig som är uppvuxen i Norrbotten så var det ett enkelt val att ta körkort. När jag skulle börja övningsköra så var det tre månader innan man fyllde arton år som man fick börja med det, så på den dagen (nästan exakt samma klockslag som jag föddes till och med 😉 ) så satte sig pappa i förarsätet och jag bakom ratten. Sen jag tog mitt körkort så har jag behövt använda bilen i stort sett varje dag, förutom de senaste åren då vi bor centralt. Men något alternativ till bilen har sällan funnits med långa avstånd och sparsam kollektivtrafik. Därför blev körkort och egen bil detsamma som frihet att kunna ta sig dit man behövde.

Att då som Miljöpartiet och Socialdemokraterna nu gör med det senaste budgetutspelet idag där ännu en höjning av fordonsskatten för bensin- och dieselbilar aviseras, är ju ett direkt slag mot alla de utanför innerstan i Stockholm som inte har någon tunnelbana eller annan tät kollektivtrafik. För norra Sverige funkar det än så länge inte helt tillförlitligt med elbil om man vill känna sig trygg med att ta sig fram överallt och även vintertid med många minusgrader. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många laddstolpar. Sen är ju nästa fråga hur Miljöpartiet har tänkt sig att lösa elbristen som redan nu är påtaglig, och definitivt kommer att öka ännu mer i omställningen till mer eldrift. I synnerhet som de vill avveckla all kärnkraft. Galet. Mycket tragiskt också att Socialdemokraterna, som tidigare har gått att resonera med, nu verkar helt låta Miljöpartiet diktera villkoren.

Idag är det 370 dagar kvar till valet. Det kan inte komma fort nog.

Igår invigde jag och Anders våra nya badmintonracketar med en timmes träning. Det känns idag kan jag meddela 😉 . Särskilt om man har suttit ned en stund och sen ska resa sig. Men vi fick definitiv mersmak och efter att ha granskat blåsorna på fötterna så gjorde jag slag i saken och köpte ett par skor som är anpassade för badminton. Ser fram emot att testa dem nästa gång. Dock märktes det att det var typ trettio år sen jag senast spelade badminton, men all träning är ju bra även om man missar bollen emellanåt 🙂 .

Veckan som har inletts blir också varierande, imorgon väntar regionstyrelse och senare under veckan är det utskottsmöte med Regionkommittén i EU. Omväxling förnöjer som ni vet. Nu tror jag att det får bli en kopp kaffe och senare kanske en promenad för att mjuka upp musklerna igen.

Trevlig måndag!