Författare: agrenwikstrom

Idag är det tredje dagen av tre med fullmäktige denna vecka, måndagen ägnades åt kommunfullmäktige i Umeå och tisdag-onsdag är vikta för regionfullmäktige i Västerbotten. Igår förrättades och beslutades valen till de olika nämnderna och beredningarna för kommande mandatperiod som inleds första januari 2023.

Jag fick förnyat förtroende som vice ordförande i Regionala Utvecklingsnämnden för den nya mandatperioden som mitt huvuduppdrag och det är jag mycket glad för. Det händer så otroligt mycket kopplat till regional utveckling i länet och landsändan just nu och att kunna vara en del av det och bidra med vårt moderata perspektiv på det känns roligt.

Det som inte alls är roligt är att den styrande majoriteten S-V-MP nu lägger en budget som är underfinansierad med hela 324 miljoner kronor för 2023. Ja, du läste rätt. 324 miljoner kronor, som de säger sig kunna återställa till 2025. Tillåt mig tvivla. Från Moderaternas och Alliansens sida har vi lagt en budget som enligt kommunallagen är i balans, det kommer inte att bli smärtfritt förstås men genom att höja vissa taxor så att de kommer i nivå med rikssnittet och att spara in på icke vårdnära administration så måste man ta itu med det strukturella underskott som fanns innan pandemin och inte har försvunnit sen dess.

Regional utveckling är ett av de två huvuduppdrag som Region Västerbotten har, det andra är självklart hälso- och sjukvård som också utgör mer än 96 % av budgeten. Så det är förstås så att huvudfokus i debatten om budget och regionplan ligger på de mer än 10 800 västerbottningar som har stått för länge i vårdköer, på de kvinnor som än en gång får mötas av att förlossningen i Lycksele återigen stängs över julhelgerna, att tandvården inte klarar av mer än akuta behov och det saknas tandläkare, att barn som behöver hjälp inom Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) får vänta på tok för länge.

Jag valde att tala om hur viktigt fungerande infrastruktur är för länet och landsändan, alldeles i synnerhet kopplat den fantastiska utveckling och investering som sker just nu. Som ni vet så är ju Sverige till ytan EU:s tredje största land och också det land som har längst mellan sina landsändar. Västerbotten är nästan lika stort som Kroatien och större än till exempel Estland eller Danmark. Med den kunskapen borde man inte som MP motarbeta ett av transportslagen, nämligen flyget. Vi Moderater vill istället satsa på fortsatt utveckling av elflygen och arbetar för att vi ska kunna skapa en nordisk elflygstrategi tillsammans.

Vi behöver flyg, järnväg, väg, sjöfart och cykel för att människor ska kunna arbetspendla och resa. Moderaterna tror inte på att ställa de olika transportslagen mot varandra, alla behövs. Därför satsar vi i vår budget på ett förstärkt infrastrukturarbete. Det är utsläppen som ska bort, inte flyget.

Jag talade även om hur viktigt det öst-västliga stråket är för oss och vi ser ju hur vår gemensamma färja mellan Umeå och Vasa stärker det gränsöverskridande samarbetet och ökar förutsättningarna för arbets- och utbildningspendling. I nästa steg vill vi Moderater se en fast förbindelse över Kvarken för att fortsätta stärka de öst-västliga transporterna. Vi prioriterar pendling, gods och hållbarhet så att jobben blir fler och tillväxten starkare. Det är också viktigt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv.

Senare ikväll när regionfullmäktige har avslutat sammanträdet så blir den en promenad hem för att förbereda dels inför morgondagens hälso- och sjukvårdsnämnd, dels inför den transportkonferens i Oslo som jag är inbjuden att tala på i början av nästa vecka.

Igår kväll blev det en timmes friskvård och kampanjande tillsammans med moderata vänner här i Umeå då vi lappade lådor med information om Moderaterna. Idag är det 1383 dagar kvar till valet 2026 och vi arbetar kontinuerligt inför det.

Om jag har lite tur med alla förberedelser som återstår, så kanske kanske kan jag få tid till ett träningspass också. Det längtar jag till när dagarna är så intensiva som just nu. Håll tummarna för mig!

Trevlig onsdag!

Denna vecka började bra med att vi äntligen fick en moderat statsminister igen. Ulf Kristersson valdes med en majoritet för, inte som tidigare när Magdalena Andersson fick en minoritet för men med tillräckligt många som avstod att rösta för att det skulle räcka. I vårt parlamentariska system så kallas det att riksdagen tolererar en statsminister, det vill säga att inte en majoritet ska rösta nej.

Så med en majoritet som röstade ja till Ulf som statsminister på måndagen, så såg vi mycket fram emot regeringsförklaringen och därefter vilka ministrar som skulle utses på tisdagen. Många av namnen var alls inga överraskningar, men som alltid brukar det dyka upp några namn som inte är lika kända för en bredare allmänhet, men som vi i partiet förstås väl känner till.

Regeringsförklaringen var bra och fokuserade på de viktigaste problemen som Sverige har och som behöver lösas. Många svåra frågor pågår parallellt just nu – kriminaliteten, integrationsproblemen, klimatfrågorna, Nato-ansökan och förstås det pågående angreppskriget som Ryssland fortfarande terroriserar Ukraina med. Det påverkar oss alla, och föranleder oss alla att vara vaksamma även på hemmaplan.

I måndags kväll så hade vi mandatperiodens sista gruppmöte med den nuvarande fullmäktigegruppen, innan den nya gruppen tillträder inom kort. Det blev tårta för att fira våra moderata framgångar lokalt där vi gjorde det näst bästa valresultatet i modern tid i Umeå, och i regionen där vi gjorde vårt bästa val på 84 år. Och förstås att vi fått en moderat statsminister!

Igår var det dags för utbyte av min dator, efter fyra år varav drygt två med hårt arbete för fläkt, processor och annat under pandemin med uteslutande digitala möten, så var det dags att tacka för väl utfört värv och säga hej då till min gamla dator. Som ni vet så gillar jag ju teknik och nya saker, men det är ändå alltid med en lätt känsla av osäkerhet när det är dags att se till att det finns back-up på allt och att överföringen kan ske på ett bra sätt.

Men jag fick som vanligt möjlighet att tacka kompetenta tjänstemän för mycket god service och hjälpsamhet gällande datorbytet. Och efter några timmar igår så verkar det nu – peppar, peppar – som att allt är på plats och funkar. Men man ska ju som bekant inte ropa hej förrän man är över bäcken, men med det sagt så är det nog snart dags för min gamla dator att helt få somna in.

Denna vecka är fylld av en hel del möten, men också arbete av karaktären det-som-inte-alltid-syns-utåt. Det vill säga inläsning och förberedelser av olika slag. Utöver det så ser jag fram emot att ta mig tid till olika former av rörelse och motion. I olika perioder så är det olika sorts träning som jag gillar, och just nu så är det rörlighet och styrka i form av yoga/bodybalance och styrketräning med vikter som är mina favoriter. Omväxling förnöjer!

Trevlig onsdag!