Åsa Ågren Wikström

Summering av året och framtida planer

Året 2020 har inte många timmar kvar nu, detta år som kommer att gå till historien på så många sätt. Jag tänker självklart först och främst på alla de som drabbats hårt av pandemin och konsekvenserna av den. Trots att vi just nu är inne i en tung period av smittspridning, den andra vågen som vissa av experterna inte trodde skulle bli så tuff, så känner jag ändå en ljusning då vaccinet nu har börjat rullas ut och de andra sorterna av vaccinet också är på gång att bli godkända.

Jag tror att var och en av oss alla har olika upplevelser av detta år, precis som vid “vanliga” år förstås, men kanske ännu mer speciellt detta år. Än så länge, peppar peppar, så har jag och mina närmaste haft turen av att inte drabbas av covid-19, och jag hoppas att det håller i sig såklart. Jag och maken har jobbat hemifrån hela året och de fåtal tillfällen som vi har varit nödgade att ha fysiska sammanträden (med säkerhetsavstånd och försiktighetsåtgärder) sen i mars kan man räkna på ena handens fingrar. Vi gör detta givetvis för att minska eventuell smittspridning och för att sjukvården ska ha skuggan av en chans att klara sitt uppdrag.

Av en händelse som så här i efterhand nästan känns märkligt timad, så tog vi tag i att göra klart det kontor som vi länge har pratat om att göra här hemma, men där det alltid hade kommit något annat emellan. Sista helgen i februari i år så skruvade vi hyllor och skrivbord och inredde vårt gemensamma hemmakontor. Helt ovetandes om hur mycket tid vi skulle komma att tillbringa där och hur många möten som skulle bli digitala detta år. Fast internetuppkoppling och inte bara wifi fixade jag också veckan innan vi förstod att världen skulle stängda ned. Det visade sig ju att det var en vettig grej att göra.

Så här dags på året så brukar jag göra en liten resumé för egen del och titta igenom de mål som jag hade satt för ett år sen, och sen börja lista nya för det kommande året. Stort som smått, jobb som fritid. Jag tycker om att se framåt, mitt historieintresse till trots.

För min del har detta år ändå varit ett ganska bra sådant, och då vet ni ju att det är när man bortser från alla tuffa konsekvenser som så många har tvingats uppleva. Utan att alls förringa det allvarliga läget som fortfarande råder, så försöker jag ändå hitta de saker som varit roliga och bra. När det mesta som man hade planerat eller tänkt göra detta år inte gick att göra, så får man hitta annat att göra istället. För min del har detta år medfört väldigt mycket tid hemma, jag som i vanliga fall har många resdagar varje år. Det var initialt lite jobbigt att inte veta hur det skulle bli när den första konferensen som jag skulle tala på i Bryssel ställdes in 3 mars. För min egen personliga del så blir jag inte stressad över sånt som jag själv inte kan påverka, det är betydligt mer jobbigt att vara sen till avtalade möten eller kämpa med deadlines då andra väntar på ens arbete för att de ska kunna göra sitt jobb.

Så när hela Europa och sen världen i princip stängde ned och drabbades av detta samtidigt, så var ju alla i mer eller mindre samma situation. På något konstigt sätt så är det ändå lättare att tänka att alla är i samma sits. Vi fick såklart helt ändra våra privata planer med en resa till solen på våren och sen en vandring i italienska alperna på sommaren, men istället så bilade vi i Sverige och fick många fina minnen med oss ändå. Det som ännu återstår är att försöka komma i kontakt med SAS som ännu sen 4 mars inte har återbetalat min flygbiljett till Bryssel. Otroligt dåligt hanterat. Jag har ändå varit tålmodig och när de den 10 mars fick ställa alla plan och försöka rädda bolaget så lät jag det bero, men från april, maj, juni, september, oktober och november så har jag ringt, mejlat, skrivit på messenger, chattat, använt twitter för att försöka få ett svar. Men det är som att ropa i öknen. Så just den hanteringen är det som fortfarande har en sur eftersmak. Skitdåligt på ren svenska.

Vi bilade runt i Sverige under sommaren och hann se väldigt mycket, och när vi jämför andra semesterresor där vi har bilat i Europa så hinner man igenom många länder på samma sträcka som vi enbart kör i landet. Men vilket vackert land vi bor i! Som ni vet så tycker jag mycket om att röra på mig och vara ute, så jag och maken har vandrat i våra egna fjäll i Hemavan denna sommar, vi har besökt Björkliden och Riksgränsen i Norrbotten (dock utan vandring denna gång) och så fick jag den allra bästa födelsedagspresent jag kunnat önska mig – en alldeles fantastisk vandring i Åre! Åreskutan på årets bästa årstid (jajamensan, hösten såklart!) i färger som är bedövande vackra är det inte mycket som slår.

Så här i efterhand så hade jag ju jordens tur att detta ens gick att genomföra när jag fyllde 50 år! Vädret, att smittospridningen just då var något lugnare och att vi själva höll oss friska. Det är verkligen sånt som jag är så tacksam för. Trots allt så hade det ju kunnat vara helt annorlunda.

Samma helg den veckan så kunde också hela familjen samlas för ett litet men så väldigt fint och uppskattat kalas. Med alla friska och bara mina allra närmaste på plats och till största delen utomhus (tack vädret än en gång) så fick jag exakt den födelsedag som jag hade önskat mig! Helt ärligt så känns det riktigt bra att nu vara vuxen på riktigt 😉 och känna att jag är i bättre form än någonsin, på alla plan.

På årets allra första dagar, då Corona än så länge var helt okänt, så var jag och maken som vi brukar på Gran Canaria för sol, värme, vila och dagsljus. Denna bild tog Anders vid en av våra dagliga morgonpromenader längs Atlanten, i sanddynerna. Jag minns att jag hade en bra känsla inför det kommande året då, och jag känner faktiskt samma sak nu. Även om jag gärna hade varit på Gran Canaria även nu, men det finns ju kvar.

Helt ovetandes om att detta blev en av de senaste gångerna som jag besökte ett gym under 2020 så var det också en bra avstämning av min egen resa gällande min hälsa och träning. Så kan det gå och jag valde att behålla mitt gymkort på Iksu ända fram till november, trots att jag inte använt gymmet en enda gång sen mars. Det hade nog säkert gått bra, men jag tycker att det är onödigt att chansa. Så istället har jag promenerat, tränat styrka och kondition med Les Mills on demand hemma, sprungit och använt min fina födelsedagspresent en hel del under sommaren.

Så himla roligt att cykla MTB i skogen! Jag är fortfarande helt novis och fullkomlig nybörjare, men det är något roligt i det också. Det här med att våga testa något nytt (ja, cykla kan man ju, men att göra det i skogen är ju något helt annat) och emellanåt ha lite fjärilar i magen om man ska våga eller inte. Det var ju hyfsat många år sen man hade skrapsår på knäna efter att ha ramlat med cykeln också, men det hör nog till när man ska lära sig i kombination med att komma ihåg att fötterna sitter fast i pedalerna 🙂 .

Som för så många andra detta år så har också vi fixat lite hemma, för att man har tid när man är hemma och dessutom har lust att ta tag i att ändra lite. Jag och Anders har sen barnsben läst mycket böcker och eftersom ingen av oss är direkt bekväma med att slänga just böcker, så har det inneburit att vi har haft flyttkartonger med läsning när den gamla bokhyllan blev full. Så vi gjorde något som vi länge velat, nämligen att bygga en bokhyllevägg hemma. Jättenöjda! Dessa böcker får symbolisera en liten del av läsningen som vi har hunnit med i år, och fortfarande väntar det massor av spännande, lärorik och intressant läsning.

Stickningen har också varit en fin avkoppling för mig, precis som det alltid har varit. Jag har handarbetat sen tidig tonår och har nästan alltid haft något på gång, oavsett om det har varit att sy gardiner, brodera någon tavla, virka eller sticka något. Men såklart så är det som allt annat, beroende på tid, inspiration och ork så har det gått i perioder. Men mina handarbeten likväl som min träning är något som helt saknar prestationskrav, det gör jag enbart för att jag tycker om det och vill. Till skillnad från det mesta annat som har någon form av tidspress eller annat leveranskrav, så är det avkopplande med just dessa hobbies.

Detta var ett litet axplock av några höjdpunkter från mitt 2020 och som ni förstår så är det ju mycket utöver detta som har hänt, men det allra viktigaste är och förblir att mina närmaste fortsätter hålla sig friska så att vi snart kan börja ses igen på ett mer normalt sätt utan risk för att drabbas av covid. Alla kommande planer utöver att hälsan och familjen är viktigast, är också på gång att formuleras. Mina personliga mål brukar jag skriva för hand, det är en härlig känsla att börja på en ny bok varje år för tankar och planer. Nya pennor ger också en känsla av nystart och att låta pennan forma ord är vilsamt.

Jag skulle så här när året snart börjar närma sig sitt slut vilja tacka just dig för att du läser mina funderingar, tankar och reflektioner här på bloggen. Jag har alltid tyckt om att skriva och jag hoppas kunna få fortsätta med det länge än. Penna och papper likväl som tangentbordet är några favoritställen för mina tankar. Det glädjer mig också att ni vill läsa mina rader här.

Jag började blogga 2005 och gillade formatet ganska snabbt, även om det förstås har ändrats en hel del genom åren, precis som man själv och livet gör. Sedan jag tog klivet över till min helt egen plattform här (tidigare har jag använt andras verktyg) och byggde och skapade min egen site, så har mina inlägg blivit mer blandade än förr om åren. Därför valde jag underrubriken “från min horisont med mitt perspektiv” som jag känner verkligen stämmer med mig. Jag skriver från min egen horisont med mitt eget perspektiv på det jag gör och tänker. Därför blir det en salig blandning av jobb, politik och min fritid, och det är så jag är – en mix av allt det.

Så än en gång, tack för att du vill läsa detta och så vill jag passa på att önska dig och de dina ett riktigt Gott slut och ett Gott Nytt År!

Trevlig onsdag!

 

God fortsättning och lyx på en måndag

God fortsättning till dig och de dina, och jag hoppas att du också haft en fin julhelg. För mig och oss blev det en jättefin sådan och tack vare god teknik så kunde vi umgås med både familjen och min bror med hans familj på distans. Julklappsöppning via FaceTime visade sig funka bättre än jag trodde, så det är ju en himla tur att tekniken ändå är både rolig och bra att kunna använda när vi inte kan ses fysiskt. Så är det ju även vissa “vanliga” år när man inte är mitt i en pandemi, så jag tror att även detta kommer att ändras framöver.

Dessa jordgubbssockar har jag ägnat några kvällar till att sticka och mjuka paket verkar öka i värde för barnen ju äldre de blir 🙂 . Ganska söta, om jag får säga det själv. Detta år med mycket tid hemma har jag ju som ni vet ägnat åt mina olika hobbies, som att träna, läsa och att handarbeta.

Dessutom så funkar ju dessa bra att skicka i ett paket utan att det blir alltför tungt, så med julklappsöppning på distans och via FaceTime så var det kul att se när dottern öppnade sitt paket. Det är ju ändå det näst bästa när man inte kan ses fysiskt denna jul. Men nu är ju vaccineringen inledd (hurra!) och när det blir min tur så kommer jag att stå först och kavla upp tröjärmen för att få ta mina doser. Så det känns som att ljuset i tunneln är tillbaka och vi kanske efter sommaren kan så smått börja träffa varandra och resa igen.

All god julmat tarvar balans i form av att få röra på sig litegrann, och även om vi har vänt mot ljusare tider så är ju inte dagarna än så länge så väldigt långa, så vi passar på att ta promenader ute i det dagsljus som ändå är. Som ni vet att jag brukar säga när det gäller träning – allt är bättre än inget – så gäller det förstås apropå dagsljuset också.

Jag ser fram emot att fortsätta hålla i den träning/motion/rörelse som jag har ägnat mig åt detta coronaår även nästa år, jag känner hur mycket bättre jag själv mår av det och det vill jag försöka fortsätta med så länge jag kan.

Just nu så läser jag två böcker samtidigt, dels en rejäl tegelsten av Barack Obama som är intressant, dels en mer lättsam (nåja kanske inte handlingen, men formatet) som heter Nattavaara av Engström/Richert.

Denna är intressant att läsa och beskriver ingående hans egna upplevelser från början av hans samhällsengagemang till presidentskapet, och jag ser fram emot fortsatt intressanta delar i den. Är man intresserad av politik så är detta bra läsning. Jag läste hans hustrus bok förra året och Michelle Obama beskriver från hennes perspektiv ungefär samma resa mot presidentskapet, så det blir kul att se skillnaderna.

Men den övre tegelstenen vill jag varva med lite mer lättsam läsning av fiktiv karaktär, så jag blandar lite tänker jag. Denna bok, Nattavaara, utspelar sig i det som vi idag känner som Norrbotten men i denna dystopiska variant heter Nordmark. Den har börjat bra och jag känner nu efter nästan hundra sidor att det börjar hetta till lite. Av vad jag förstår från författarna så är det första delen i en trilogi, så det bådar gott. Det är ju dessutom lite extra bonus att läsa om mitt hemlän och känna igen sig i omgivningarna i boken.

Jag tycker om att varva olika typer av läsning och innan dessa två titlar har jag som ni sett i tidigare inlägg, läst både Björn Natthiko Lindeblad “Jag kan ha fel” och Kristin Kaspersen “Vägen till att leda mig själv”. Båda dessa titlar är ju en helt annan sorts läsning som också är mycket bra. Omväxling förnöjer som ni vet.

Min tanke med dessa mellandagar och jul- och nyårshelger är att ägna mig åt vila, träning, handarbete och läsning. Påfyllning alltså. Jag tittade nämligen lite smått i almanackan inför våren och inser ganska snart att denna påfyllning både behövs och är nödvändig.

Så igår gjorde jag klart huvuddelen av den tröja jag stickar på just nu, och det är dags att sticka ärmarna innan den är helt färdig. Men hör och häpna så saknade jag rätt storlek av strumpstickor (bevare mig väl 😉 ) så det ska jag försöka införskaffa under dagen. Skämt åsido, det är faktiskt väldigt avkopplande att ha ett handarbete på gång och låta händerna jobba samtidigt som man kan se någon film eller serie på teve.

Jag fick helt ljuvliga tofflor av barnen i julklapp, mycket välbehövligt och mysigt. Mina gamla har definitivt gjort sitt och det är inte mycket kvar av dem kan jag lugnt konstatera. Så det kommer väl till pass att få ha dessa på fötterna här hemma.

Nu börjar det ljusna och det har slutat regna, så dagen, inspirationen och viljan får bestämma vad jag ska pyssla med idag. Vilken lyx att kunna unna sig det en måndag!

Trevlig måndag!

 

Kvitto på det man utför

Fjärde advent och det lackar mot jul, en väldigt annorlunda jul mot det vanliga förstås, men man får göra så gott man kan ändå. Det allra viktigaste är förstås att alla nära och kära får vara friska, det tror jag nog att de flesta värderar allra högst. För mig blir det lilla julafton med mina närmaste under veckan som kommer och det blir fint det också.

Idag är det söndag, och jag har jobbat under förmiddagen med att knyta ihop säcken på en hel del som legat och väntat på att bli färdigställt. Imorgon blir det en lång dag med årets sista kommunfullmäktige som gör premiär i den digitala världen. För mig som även är ledamot i regionfullmäktige så blir det intressant att få utvärdera de olika verktygen som används inom regionen och inom kommunen. Båda organisationerna är ju nästan lika stora, så det är ju faktiskt möjligt att göra en relevant jämförelse.

Handen på hjärtat så ska det bli riktigt skönt med lite julledigt och ett lägre tempo ett tag framöver, en summering av året brukar jag göra för min egen del inför det stundande och i år blir det både enklare och svårare än vanligt. Mängden arbete har faktiskt ökat i år, men förstås helt på bekostnad av resandet som inte alls har blivit av. Det känns ibland som en svunnen tid att gå igenom säkerhetskontrollen på flyget och göra sina rutinmässiga saker vid boarding. Vi kommer förstås att resa igen, det är jag helt övertygad om. Men jag tror också att våra sammanträden i länet och regionen kommer att bli mycket mer digitala även när pandemin är över. Helt enkelt för att det funkar bra. I synnerhet vintertid så uppskattar nog många från stora delar av vårt geografiskt stora län att slippa köra fyra-fem timmar enkel väg för ett möte på ett par timmar. Som ett av många exempel.

Även om jag tillåter mig att längta till sol, värme och framför allt dagsljus den här tiden på året, så är det också fint att vara hemma. Som sagt, det allra viktigaste är att alla får vara friska, resten får vi hinna med sen. I år och kanske större delen av nästa år får nog gå i pandemins fotspår, men SEN..! Det finns så otroligt mycket att se och uppleva på så många ställen och det vill man ju verkligen inte missa. Tills dess så kan man ju titta i bildbanken och få längta en stund i alla fall 🙂 .

Som här till exempel, från en av våra dagliga morgonpromenader längs Atlanten vid soluppgången… 

Det känns skönt att ha kunnat pricka av alla saker på min att-göra-lista (ja, jag gillar att skriva sådana och sen bocka av allt eftersom, det blir liksom ett bra kvitto på det man utför när man har ett jobb som aldrig egentligen blir riktigt klart, ni vet) och se att större delen av söndagen är kvar. Så nu ska jag byta om och köra ett träningspass i väntan på att maken också blir klar med sitt jobbande, sen kanske det blir en promenad ute för en nypa frisk luft, den som lever får se.

Trevlig söndag!

1070 miljarder och att bjuda på sig själv

Igår fick jag tala på en hearing om den kommande nationella planen gällande infrastruktursatsningar som infrastrukturminister Eneroth anordnade. Jag fick förtroendet att representera våra sju regioner som utgör samarbetet Botniska Korridoren, det vill säga Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland/Härjedalen, Gävleborg, Dalarna och Örebro.

Tillsammans utgör vi 72 procent av landets yta och lämnar också gemensamt remissvar i de kommande prioriteringarna i nästa nationella plan. I detta samarbete har vi också räknat samman de investeringar som just nu är kända de kommande tjugo åren och det är nästan svindlande summor som det räknar ihop till.

1070 miljarder kronor.

Och det är som sagt enbart det som är känt hittills. Enorma investeringar i bland annat SCA, Stora Enso, LKAB, Hybrit, Skistar, Clas Ohlson, Iggesund och Northvolt, bara för att nämna ett axplock. Historiskt sett har det aldrig tidigare investerats så mycket i vår region av landet. Runt våra naturresurser så växer det fram nya idéer, företag och verksamheter, både i traditionella industrier men också i nya innovativa företag och (efter pandemin) i besöksnäringen. Vi vet också att det i samband med dessa kommande investeringar lär följa andra som ser nya möjligheter.

Norra och mellersta Sverige har en lång tradition av gruvnäring och skogsbruk. Visste du att vår region står för 90 procent av EU:s järnmalmsproduktion till exempel? Eller att Sverige är världens näst största exportör av papper, pappersmassa och sågade trävaror? Det är klimatneutrala produkter som förädlas med hjälp av förnybar energi och förnybar skogsråvara.

Därför är det för hela Sveriges totala konkurrenskraft och för den europeiska industrin viktigt att vi har en god tillgänglighet till EU:s marknader för råvarorna och produkterna. En god tillgänglighet till marknaderna gör att vi kan fortsätta tillväxt och utveckling i vår del av landet och Europa. Därför är det så viktigt med förutsättningar för det. Infrastrukturen alltså. Och det är också därför det intresserar mig så mycket.

Idag har det varit fortsatt fokus på dessa frågor i EU-beredningen på SKR, och även andra övergripande frågor som långtidsbudgeten i EU och konsekvenser av det. Imorgon väntar årets sista arbetsutskott i Regionala Utvecklingsnämnden innan det är dags att så smått börja varva ner litegrann inför helgen.

Igår hann vi med en längre promenad mellan sammanträdena på eftermiddagen och kvällens dito, och det var så skönt ute! Det är ju avsevärt mycket mindre snö än det brukar vara så här års, men vis av erfarenhet så brukar mängden av årsnederbörden vara hyfsat konstant, så det lär nog hinna komma en hel del snö i vanlig ordning.

Igår kväll var det en digital julavslutning med våra moderata vänner i SKR, det blev trevligt även om det förstås inte på långa vägar går att jämföra med våra vanliga diton. Men vi fick bra samtal med Ulf och Gunnar (Kristersson och Strömmer alltså 😉 ) trots det och därefter blev det andra trevligheter tillsammans.

Vår tradition på SKR bjuder att vi ska ha någon julgrej på julavslutningen, men digitalt så blir det ju inte samma sak, men man får göra sitt bästa ändå. Så denna bild bjuder jag på från igår kväll! Man har inte roligare än man gör sig tänker jag 🙂 .

Trevlig torsdag!

Lucia och att ta sats

Helgen har varit en lugn sådan, särskilt igår då det inte blev många knop gjorda för min del. Det kändes välbehövligt efter en tids rätt mastigt arbete. Istället så tog vi en längre promenad i ett lätt snöfall och träffade många vänner ute som gjorde samma sak, så det blev tid till några stopp för samtal. Mycket trevligt! Alla står på långt avstånd från varandra, och vi är som sagt utomhus vilket känns bra för alla tror jag. Det är också fint att kunna passa på att gå ut under den ganska korta tid det är ljust ute, och igår var det många Umeåbor ute. Luciadagen har varit behaglig och mitt lilla miniatyrluciatåg tar jag med glädje fram varje år. De är bara några centimeter höga men så söta 🙂 .

På vägen tillbaka så gick vi via stan och kikade in på Åkerbloms bokhandel och kom hem med en handfull nya titlar. Det finns alltid så många bra böcker som väntar på att bli lästa! Jag unnade mig två nya för att fylla på inspirationskontot lite, båda böckerna ger detta på olika sätt för min del.

Den ena var den senaste boken av Kristin Kaspersen och den hann jag en god bit på igår kväll. Verkligen inspirationsrik läsning och dessutom med fina bilder emellanåt också! Även om jag inte har läst ut den än så känner jag redan att jag kan rekommendera denna som en läsning det går att komma tillbaka till många gånger. Kanske något inför stundande jul med lite mer ledighet?

Den andra var verklig feel good-läsning för mig, så bra att ha en bok hemma med alla möjliga olika sticktekniker när andan faller på! Detta är ju ingen bok man så att säga “läser” från pärm till pärm, den är mer lik ett uppslagsverk med tips. Men så lyxigt att ha hemma!

Jag var nästan tvungen att stanna upp och tänka efter igår och fundera på om det verkligen kunde vara möjligt att jag redan nu är klar med alla julklapparna, men ja så är det faktiskt! Det är någon form av rekord att vara klar redan nu, när det fortfarande är en bra bit kvar till julafton. Så tomten kan komma när som helst och hämta dem 🙂 . I år har jag medvetet köpt alla julklapparna lokalt och det känns bra att dra sitt strå till stacken i en mycket tuff tid för våra handlare.

Det blev lite nytt garn till mig också, kände att jag ville unna mig lite 🙂 . Jag har börjat med en tröja i det allra mjukaste ullgarnet som heter babywool. En fröjd att ha i händerna!

Imorgon väntar den sista “hela” arbetsveckan innan julen och det blir en hel del att göra även denna vecka. Det är bara att ta sats för årets sista EU-beredning på SKR, styrelsemöte med Kvarkenrådet och remissmöte, som alla utgör ett axplock av veckan som väntar. Alla uppdragen är olika, men de hänger ändå ihop på ett bra sätt.

Idag har jag ägnat halva dagen åt att hjälpa föräldrarna med deras nya webb, det är så roligt att de väljer att vara aktiva i så stor utsträckning som de är. Full fart på deras front och med Corona så är det många som väljer att sy mer än de kanske annars skulle göra, och då behöver man en symaskin av bra kvalitet. Det är också fler än vanligt som väljer att lämna in sin symaskin eller overlock för service, så om du har en stund över så kika gärna in på berninanorrland.se och få lite inspiration.

Förra året fick jag denna tomte av mamma som tyckte den passade mig fint, särskilt med en stickning på gång i händerna 🙂 . Den får förstås komma upp inför julen och pryda sin plats i ett av fönstren här hemma.

Trevlig söndag!

 

Klimatsmart politik, ställtid och icke-verbala signaler

Som för väldigt många just nu så sker mitt arbete helt och hållet digitalt från hemmakontoret. Det är ju ändå väldigt bra att det går att göra nästan samma jobb digitalt, och när det snart blir dags att summera detta väldigt annorlunda år, så kommer åtminstone jag att kunna konstatera att mängden möten snarare har ökat och inte minskat.

Resandet sker ju numera med blixtens hastighet digitalt, det är ju uppkopplingen som emellanåt kan ta några sekunder extra, annars så har ju de flesta av oss fått mer timmar tillgängliga som inte innebär resande.

Som ni vet så brukar jag ju oftast försöka använda min restid för avkoppling och reflektion mellan jobb och möten, och nu får man istället lägga in den tiden mer planerat. Åtminstone för min del så är den “ställtiden” mellan olika uppdrag och jobb helt nödvändig. Att gå från det ena till det andra liksom.

Min dagliga vy från hemmakontoret, där jag trivs väldigt bra 🙂

I de flesta jobbsammanhang numera känner man ju de flesta och då funkar det bra med digitala möten, men jag upplever ändå att särskilt på europeisk nivå så är det mycket av alla icke-verbala signaler som går förlorade. När man pratar med kollegor från olika delar av Europa så är gester och kroppsspråk ofta det som säger betydligt mer än enbart orden, särskilt när engelskan har lite varierande kvalitet beroende på vilket land personen kommer från.

Men nu är vaccinen på gång och jag ser fram emot när de allra flesta börjar ha fått ta vaccin och man någorlunda mer tryggt kan träffa människor igen så småningom.

Som ni vet så är lokal- och närproducerat något som ligger mig varmt om hjärtat, det gäller det mesta men såklart med huvudsakligt fokus på maten. Efter en heldag med hälso- och sjukvårdsnämnden igår så hann jag med två minuters marginal koppla över till ett mycket bra seminarium med rubriken “Miljö, klimat och landsbygd – en politik för hoppfulla”.

Det var en väl investerad tid med två av partiets talespersoner, Jessica Rosencrantz och John Widegren. Vi diskuterade stora och viktiga frågor där Sverige som föregångsland är något som vi verkligen kan vara. Klimat- och miljöpolitik är stora områden som berör så många väldigt viktiga frågor, både idag och i framtiden.

Några av områdena som vi samtalade kring var bättre förutsättningar för skogs- och jordbruket ur många olika perspektiv, bland annat den svenska självförsörjningsgraden som nu är under femtio procent och därmed lägst i EU. För att använda ett norrbottniskt uttryck så kan man milt sagt säga att det är obra.

Landsbygdens utveckling och en lokalt förankrad rovdjurspolitik är också stora områden som diskuterades. Men en av de kanske största frågorna är den om tillgången till el som vi i norra Sverige inom en snar framtid kommer att få uppleva som en möjlig brist, något som aldrig tidigare har hänt. Norra Sverige har alltid producerat mer el som har förts över till södra delen av landet, men med de stora investeringar som planeras och utförs just nu som t ex batterifabriken Northvolt i Västerbotten och Hybrit i Norrbotten (plus alla andra stora investeringar som följer bland annat av dessa) så kommer tillgången till el att vara den kritiska punkten för att detta ska gå att genomföra.

Så summa summarum kräver både omställningen från fossilberoendet och tillväxt mer ren el både nu och framöver. Man beräknar att Sverige behöver 60 procent mer el till år 2045.

Imorse tänkte jag att det var så nyss jag lade upp en blogg så jag kanske får vänta lite, men sen såg jag att det redan är torsdag (!) och det inte alls var särskilt nyss som jag uppdaterade här. Det var nog mer ett tecken på att denna vecka har varit ganska packad med en mängd olika uppdrag.

Under de dagar jag har haft många och långa möten så har jag förstås inte haft särskilt mycket tid för träning, men då har jag ändå försökt klämma in en promenad ute för att få röra mig lite och också få lite frisk luft. Det blir ju inte lika många promenader mellan olika sammanträdesrum som kanske tidigare, när kontoret numera ligger jämte köket och resten av huset 🙂 .

Idag har jag mer luft i min almanacka, så idag tänker jag försöka få till ett “riktigt” träningspass om en stund. Även om ni vet att all rörelse räknas, så är det ändå najs att få till styrka, kondition och att få svettas ett bra tag.

Trevlig torsdag!

Mentorskap och att få ge tillbaka

Andra advent är här och jag tycker om att tända ljus, vilket märks tydligt på mängden ljus som går åt här hemma just nu. Men levande ljus (under uppsikt förstås) är något som jag väldigt gärna vill ha, det är något visst med det. Idag är det grått väder och mängden dagsljus är försvinnande liten, men jag tänkte ändå tillsammans med maken ta en promenad om en liten stund. Allt dagsljus är ändå bättre än inget.

Både idag och igår har jag ägnat några timmar åt arbete, men snart börjar jag känna mig ganska klar för idag i alla fall. Jag brukar summera veckan som gick och förbereda mig inför den kommande på söndagar, och idag är inget undantag.

Boken som jag läste ut under veckan och även skrev några rader om i förra blogginlägget, av Björn Natthiko Lindeblad “Jag kan ha fel”, har varit en sådan som stannat kvar i sinnet. På ett bra sätt alltså 🙂 . Den är skriven med sån värme och känns nästan som en filt för sinnet, och min amatörmässiga analys av det är att för mig så beror det nog mest på att det inte är en gör-så-här-så-blir-du-lycklig-bok. Utan mer med perspektivet “så här gjorde jag”. Den handlar om författarens egen resa från ekonomisektorn via munklivet och tills idag, och det är så många tänkvärda perspektiv i den.

Veckan som gått har varit ganska intensiv med ganska många sammanträden, men också med en känsla av att många av oss nu börjar känna att julen och kanske lite ledighet stundar. Jag avrundade veckan med kanske det allra mest energigivande mötet för min del, nämligen i ett mentorskap där jag har den stora förmånen att få lyssna och bidra med mina erfarenheter och tankar. Som ni vet, ni som har följt mig en tid, så har jag genom livet och karriären haft egna mentorer under olika perioder och alla har där och då varit det jag behövde för att få andra perspektiv.

Det börjar vara ett tag sen sist jag själv hade en mentor, och det är kanske den mentor som sammantaget har betytt allra mest för mig. Att få ha förmånen av att få ta del av en erfaren och klok person som är genuint intresserad av att lyssna är en riktig gåva. Det är också en vänskap som betyder mycket och vi har fortfarande kontakt emellanåt. Senast vi hade kontakt så berättade jag om att jag nu får möjligheten att själv vara mentor och de värmande orden som jag då fick tillbaka bär jag med mig i hjärtat.

Som ni vet så är jag styrelseledamot i Moderatkvinnorna Sverige, och där ansvarar jag för vårt nationella mentorskapsprogram som vänder sig till kvinnor som har kommit en bra bit på väg i sitt politiska uppdrag. Som en fin bonus har jag också möjligheten att få vara mentor och känner att det är ett fint sätt att försöka ge tillbaka av det jag själv har fått ta del av under åren, på engelska har de ett fint uttryck som är “Pay it forward” och det tilltalar mig.

Jag tycker också att jag själv lär mig varje gång jag får lyssna på en annan persons resonemang och bolla idéer i olika frågor, och jag känner mest att det är en förmån för min egen del. Men om jag också har möjlighet att lägga till mitt eget perspektiv med mina erfarenheter så är jag glad för det. Just dessa möten är något som jag ser fram emot varje gång.

En av många följder av coronapandemin är att tiden hemma kan ägnas åt en av mina favoritsysselsättningar, nämligen handarbete. Jag färdigställde ju som ni såg i förra inlägget tröjan som min son hade önskat sig och den kom fram som den skulle (puh) och han blev så glad över den (och jag!) 🙂 .

Just nu håller jag på med ett litet än så länge hemligt pyssel, men det är snart klart och då väntar nästa projekt. Jag har några olika varianter av garn hemma, så beroende på vad jag får lust att sticka som nästa sak så får vi se vilket garn som ska användas. Känslan av att ha garn som väntar på att få bli något användbart tycker jag om. Likaså om jag hittar några mönster (som jag gjorde igår kväll innan läggdags) så brukar jag spara dem som idéer och se om de blir av eller inte.

Det är lite samma sak som med träningen för min del, avsaknaden av prestation eller liknande är total och det är helt enkelt en avkopplande hobby. Nåja, under ett träningspass så är det för all del inte direkt avkopplande, men efteråt 😉 . Handarbetet är härligt att ha i händerna i tevesoffan och om man nu ska försöka se något positivt med denna pandemi, så är det att jag har fått både mer tid, lust och energi för mina olika intressen.

Sen är det ju bara att hålla i och hålla ut tills dess att vaccinet är på plats och att viruset slutar kontrollera världen. Och tvätta händerna.

Trevlig söndag!

 

Snart vänder det igen!

December är här och julen knackar snart på dörren. Jag som verkligen tycker om just december då jag får ta fram mina tomtar och julpynta, ser fram emot lite kommande ledighet också. I år blir ju inte julen alls som den brukar vara, och jag hoppas bara att alla håller sig friska så vi gemensamt klarar oss igenom denna tid med korta dagar och lite dagsljus.

Pandemin är förstås jobbig på många plan för de allra flesta av oss, främst förstås för att man inte vill att ens nära och kära ska drabbas, men också för de konsekvenser för hela vårt samhälle som vi ännu inte har sett slutet av. Vi försöker handla lokalt för att stötta handeln, vi vill ju ha kvar våra butiker och service när vi är igenom detta. Jag försöker också tänka bort att jag “borde” laga helgmaten själv och istället köper vi take away från våra restauranger för att göra vårt för att bidra till en näring som har det jättetufft just nu.

Likaså så har jag försökt boka tider hos frisören med lite tätare mellanrum än vanligt, också det för att göra mitt lilla för att stötta företagen lokalt. Det blir ju förstås en win-win när man själv får en stunds ompyssling och sen känna sig lite fräschare även hemma 🙂 .

Som ni vet så brukar både jag och maken vanligtvis läsa ganska mycket, och vi brukar ta en regelbunden sväng förbi Åkerbloms bokhandel här i Umeå. Det gjorde vi i söndags också, och då köpte vi bland annat denna bok som jag tänkte börja med nu. Det är en rejäl tegelsten på nästan 850 sidor, så den största utmaningen blir nog att orka hålla den när jag ligger och läser innan sovdags 🙂 .

Igår kväll läste jag ut denna oerhört läs- och tänkvärda bok av Björn Natthiko Lindeblad. Den gav mig mycket, skratt (eller fniss åtminstone och varma leenden), några tårar och framför allt en känsla av ännu större tacksamhet. Läs den!

Pandemin och konsekvenserna av alla inställda resor som istället ställs om till digitala möten, gör ju att man istället får en hel del tid till förfogande hemma. För egen del så vet ni att jag tycker mycket om att träna, vilket jag försöker göra varje dag. För att jag kan och för att jag tycker att det är roligt och ger mig energi. Men tiden utan att resa har också medfört att jag för första gången denna tid på året på kanske femton år eller mer, faktiskt fick lust och ork att göra en egen pepparkaksdeg och sen dagen därpå baka pepparkakor.

Resultatet blev också riktigt gott! Så trots att ingen vill att pandemin ska fortgå, så försöker jag ändå tänka att så länge vi får vara friska så får vi ta tillvara på tiden hemma och göra annat istället.

I förrgår blev jag helt klar med tröjan som sonen har önskat och som jag sen stickat. Jag blev faktiskt nöjd med resultatet och nu är den på väg till honom i ett paket. Om vi har riktigt tur så kanske, kanske vi kan ses under julen. Det tror jag att de flesta av oss längtar till, att träffa sina nära och kära. Men tills dess så ser jag fram emot att facetima och ändå få se tröjan (och sonen förstås) provas! Det var så roligt att även han önskade sig ett handarbete av mig, dottern har fått några tröjor innan så det var kul att få ge något åt honom också.

Nu är det dags för nästa pyssel, men det är ännu lite hemligt så jag lovar att återkomma med det senare 🙂

På en av våra lunchpromenader kändes det så fint att kunna föreviga solen, låt vara något lågt stående på himlen, men ändå så välgörande! Jag gör mitt bästa för att försöka hinna med en sväng ute varje dag, särskilt nu när dagarna är så korta. Dagsljuset blir viktigare för varje år tycker jag, och det är ju något som vi i vanliga fall prioriterar på sydliga breddgrader just under den mörkaste perioden på året. Så blir det ju inte i år förstås, så då får man göra det man kan hemma helt enkelt. Men snart vänder det igen!

Trevlig torsdag!

Pågående paradigmskifte och dagens I-landsproblem

Imorse vaknade jag upp till ännu en grå novembermorgon, men konstaterade samtidigt att halva november redan har hunnit passera. Jag som nyss njöt av en fantastisk upplevelse i ett septembervackert Åre på min födelsedag (!). Detta märkliga år helt utan resor, ja förutom fram till februari förstås, som jag trodde ändå skulle kännas längre. Men det blev ett år där veckorna susar förbi i en ganska hög fart ändå.

Imorse och även igår kväll när vi gick och lade oss, så slog regnet mot fönstret och det kändes skönt att vara inomhus. I helgen som nyss har passerat har jag försökt låta jobbet, datorn och mobilen vila lite. Det var nämligen dags att röja i källarförrådet… Herre jösses så mycket grejer man samlar på sig, ibland undrar jag om man antingen har någon hamstergen eller har varit en hamster i ett tidigare liv 😉 . Och ändå är det inte så länge sen som vi tog tag i förrådet och rensade ganska skoningslöst, men det samlar på sig ändå.

Nåväl, nu är det mesta sorterat och kört till återvinningen, så det känns riktigt bra. Det kanske möjligen är lite skruvat, men jag ser faktiskt fram emot att skapa ordning och reda i förrådet. Var sak på sin plats liksom. Men sen brukar verkligheten ändå göra sig påmind och så blir det ändå saker som sätts in i förrådet där det finns plats. Låter som en fin kandidat till dagens I-landsproblem, jag inser det 🙂 .

För ett tag sen så unnade jag mig denna fina ljusstake som jag hade spanat på en längre tid och det är något visst med levande ljus som lyser upp. Ni vet ju att jag tycker om att skriva med penna och papper, så jag gav mig själv nya pennor och en ny bok att plita ner tankar i, just nu så finns det ju lite mer tid för det än under vanliga år, mest för att det inte är någon restid alls för tillfället. När vi röjde i förrådet så hittade jag några gamla böcker som jag skrivit ner några tankar i, och det är faktiskt lite kul att ha det sparat.

Skrivandet är lite grann som handarbetande och träning är för mig, nämligen fullständig avkoppling helt utan prestationskrav eller förväntningar. Det är ju enbart för mitt eget nöjes skull som jag gör det. Har du också någon hobby som bara är nöje för dig?

Träningen ja, det är verkligen så himla fint att ha avsevärt mycket mer tid för den just nu. Inte för att någon vill ha en pandemi, som dessutom har tagit rejäl fart och nu faktiskt skapar en rejäl oro för min del kopplat till smittspridningen och hur vi nånsin ska få bukt med den, men om man ändå ska försöka göra det bästa man kan själv under tiden och samtidigt hålla avstånd till andra, så är just träningen ett bra sätt tycker jag.

Vi har lyckats hålla i våra långpromenader på ett ganska bra sätt och jag kompletterar med bodycombat, rörlighetsträning och styrka hemma. Ibland har man inte så mycket energi, men då tänker jag att allt är bättre än inget. Särskilt nu när dagarna blir kortare hela tiden så gör jag mitt bästa med att försöka få till rörelse utomhus mitt på dagen för att få det lilla dagsljus som ändå finns.

Veckan som passerade har haft en hel del europeiskt fokus, i tisdags var det utskottsarbete i Regionkommittén med stort fokus på the Green Deal och sammanhållningspolitik. I onsdags var det regionledningsmöte med länets samtliga kommunledningar och regionens dito, där vi gemensamt diskuterade viktiga frågor för länet. Givetvis med största fokus på Coronasituationen och de skärpta restriktioner som infördes i tisdags. Allt för att försöka få kontroll på smittspridningen och undvika att människor blir svårt sjuka. I skrivande stund finns det ingen som behöver sjukhusvård för covid, men det kan ju ändras inom loppet av några minuter.

Parallellt med detta så hade vi överläggningar inför strukturfondspartnerskapets kommande möte kopplat till de utlysningar som återstår innan långtidsbudgeten i EU är färdigförhandlad. Fredagen avslutades med sammanträde med EPP Women, som samlar mer än sextio medlemsorganisationer från EPP (vår partigruppering på europeisk nivå). Som allt annat så blev det också digitalt, men med väl fungerande teknik denna gång. Bra överläggningar om kvinnors villkor i våra olika länder och på vilket sätt pandemin påverkar just nu och framöver.

Efter att ha haft digitala sammanträden och konferenser sen i mars, så lär man sig förstås en hel del om tekniken och vad som funkar, men även att mängden sammanträden markant har ökat under hösten. Kanske också det en sidoeffekt av minskat resande och att det är lättare för alla att hitta en timme eller två när man jobbar hemifrån. Det blir intressant ur ett historiskt perspektiv framöver när detta pågående paradigmskifte har trätt i kraft, jag kan tänka mig att det var något liknande när den industriella revolutionen skedde.

Denna måndag började jag med att gå igenom handlingar till ett av veckans många sammanträden, det ska jag fortsätta med om en liten stund. Det blir en ganska kompakt vecka ändå med regionala utvecklingsfrågor, infrastrukturfrågor på europeisk nivå, sammanträde med EU-beredningen på SKR, styrelsemöte med Upab (parkeringsbolaget) och länsförbundsstämma. Så summa summarum så ska jag göra mitt bästa för att få in träning och rörelse för att skapa ny energi. Men jag börjar nog med en kopp kaffe 🙂

Trevlig måndag!

 

Moderator, näthat och partiarbete

Idag har jag ägnat söndagen helt åt småpyssel hemma, en långpromenad med maken, tvättat och skurat lite på förmiddagen och så har jag för en stund sen avrundat denna vecka med en välgörande stund i bastun. Men allra först så började jag förstås dagen med att gratulera världens bästa pappa (jajamensan, min alltså 🙂 ) på Fars Dag! Eftersom vi inte kan ses för en fika fysiskt, på grund av dels Corona, dels på grund av avstånd, så skickade jag tillsammans med barnen en blomma istället. Man får göra det bästa man kan av en konstig situation helt enkelt.
Igår var det partiarbete som stod på agendan, det var föreningsledarkonferens och presentation av idéprogrammet för partiet. Det var en mycket matnyttig eftermiddag, men som balans i tillvaron så har jag inte ens öppnat datorn förrän nu denna söndag 🙂 .

I fredags så hade jag nöjet att i egenskap av att vara vice ordförande för Europaforum Norra Sverige, få moderera det utökade rapportörsmötet som gick av stapeln hela förmiddagen. Det blev en bra förmiddag med många intressanta talare från EU-kommissionen, Näringsdepartementet och även ett samtal med EUs arktiska ambassadör. Våra fyra nordligaste län har sedan 20 år samarbetat strukturerat i Europafrågor som är viktiga för del av landet och det har genom åren gett goda resultat.

Denna gång var det av väl kända coronaskäl som mötet hölls helt digitalt, men givet förutsättningarna så tycker jag ändå att det gick riktigt bra. Vi diskuterade EUs arbetsprogram för nästa år, EUs regionalpolitik och finansieringsmodeller, den gröna omställningen, landsbygdsutveckling och EU och Arktis. I slutet av dagen så kunde vi även fastställa en gemensam position för EFNS gällande vår syn på översynen av EUs arktiska politik. Summa summarum så var jag fylld av energi och glad efter förmiddagen och det var riktigt roligt att få moderera den!

Ibland när jag har en stund över så brukar jag scrolla runt lite bland olika kända bloggare för att dels få någon ny idé, dels lite ny inspiration eller något annat. Tidigare idag klickade jag in mig på Isabella Löwengrips blogg och det inlägg som hon hade skrivit idag fastnade som en tagg. Hon skrev om att hon haft ett uppehåll med sitt bloggande några dagar på grund av stora mängder näthat. Det är så upprörande och deprimerande att det finns människor som själva verkar få energi av att vara elaka mot en annan person, som de sannolikt aldrig ens har träffat. För mig är det helt obegripligt att man ens vill ägna sin tid åt att trycka ner andra. Faktiskt genuint helt obegripligt, för jag kan sätta en slant på att den största majoriteten av alla nättroll/elaka personer aldrig skulle våga säga samma sak direkt till den de skriver skit om.

Jag menar, av vilken anledning känner man att man måste vara elak mot andra? Är det för att de själva ska få känna sig bättre/överlägsna/ha någon konstig form av makt eller vad handlar det om? Själv har jag alltid fått lära mig att om man inte har något snällt att säga/skriva, så är det bättre att vara tyst. Eller tänk om de som har något märkligt behov av trycka ner andra skulle fråga sig om de själva skulle vilja få höra nedsättande saker om ens utseende eller annat? Typ använda sig av lite vanlig empati. Kanske är det för mycket begärt, men tänk om alla istället skulle ta en liten stund åt att skriva något vänligt till någon annan. Bara en tanke.

Idag blev det som sagt en långpromenad på förmiddagen med maken och det är vansinnigt skönt att solen fortfarande är framme och värmer! Dagarna blir ju oundvikligen kortare för varje dag nu, så det är värdefullt att komma ut en stund mitt på dagen för att ladda med dagsljus.

Veckan som väntar har ett (vad det verkar som i almanackan i alla fall) ganska lagom tempo, det finns ju alltid en miljon saker att göra och jag brukar ha en tendens av att både vilja och hitta ännu fler saker som man skulle kunna göra. Men jag har också lärt mig att det är bra att skriva ned dem när idéerna kommer och sen se om de håller, och sen välja om man ska gå vidare eller inte med dem. Livsvisdom 😉 .

Även denna vecka kommer att ha inslag av EU-frågor, på tisdag är det dags för utskottsmöte med Regionkommittén och det är en diger dagordning som ska avhandlas. Men de sista förberedelserna tänker jag göra imorgon inför det, ikväll så tror jag att det blir några varv på stickningen (tröjan till sonen) och kanske så hittar vi en ny serie att titta på.

Trevlig söndag!