Åsa Ågren Wikström

Att vara total nybörjare på något

Oj hörni, så tiden far iväg. Det blev lite längre tid mellan inläggen nu, men det har varit en hel del att göra på sista tiden. Juni månad är redan en vecka gammal och ganska snart vankas en sommar med förhoppningsvis både ledighet och bra väder. Vädret har ju hittills bjudit på både sol och värme liksom regn och blåst. Eller svensk sommar kanske 😉 . Nåväl, så länge vårt efterlängtade ljus är här så är jag nöjd. Nu är det ju knappt mörkt alls, skymning ett par timmar mitt på natten bara. Bästa tiden!

Denna bild tog jag under nationaldagsfirandet förra året här i Umeå, i år tog vi självklart ansvar och höll distansering. 

Sen sist så har det som sagt varit rätt mycket jobb, men jag har tillsammans med maken faktiskt lyckats hålla i en bra regelbundenhet i träningen och det är jag glad över. Både att jobba hemifrån och att ha det mesta digitalt ger ju en hel del bonustid som annars skulle gå åt till resande eller att ta sig till och från möten. Den tiden använder jag till att röra på mig och just den biverkningen av denna annars väldigt märkliga vår är faktiskt inte alls dum.

De kommande dagarna är fyllda med möten, nästa vecka blir det Bryssel med Regionkommittén, Stockholm med SKR och Umeå med Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN). Fast hemifrån såklart. Så precis som vanligt så ägnar jag söndagen mestadels åt att förbereda veckan som kommer och inläsning inför sammanträden. Men jag hade också tänkt se om jag (eller ja, vi – maken bistår ju förstås) kunde byta ut några av våra bukettspireor på tomten. De klarade inte av den tuffa renoveringen av fastigheten för ett par år sen och nu har jag insett att de inte överlevde. Förra året hade jag visst hopp, men vintern tog knäcken på dem. Dock så blåser det kraftigt just nu, så om det mojnar så kanske det blir pyssel på tomten lite senare. Den som lever får se.

Sen sist så har det även varit Mors Dag och mina fantastiska barn skickade denna ljuvliga blomgrupp tillsammans med choklad och ett kort med text som fick hjärtat och ögon att svämma över. Helt underbar! Det finns ju också goda förutsättningar att den håller länge när det är en plantering, så jag får njuta länge av den.

I fredags fick jag min födelsedagspresent i förskott då min fantastiska familj tyckte att jag skulle kunna hinna nyttja den hela sommaren istället för kanske bara några veckor. Jag började reka och fundera på att köpa en mtb (mountainbike) som komplement till min träning redan förra sommaren, men det blev inte av då. Men nu fick jag den i present och oj vilken fin present!

Igår så firade jag och maken nationaldagen genom att ta en långpromenad på förmiddagen i det fina vädret, det var ganska mycket folk ute i rörelse och alla vi såg höll avstånd. När vi kom hem sen så var det dags (ja, då kunde jag inte hålla mig längre) att premiärcykla på min present. Det är ju alltid en härlig känsla – kommer ni ihåg när man var liten och fick en cykel? – att få lära känna en ny cykel. Hur bromsarna tar, hur växlarna funkar, dämpningen i framgaffeln och så det stora eldprovet – att sätta fast skorna och sen få loss dem snabbt.

Man kan ju enkelt konstatera att typ allt är ju bättre än förr på denna front, och ny teknik är ju så mycket bättre och enklare än på 90-talet. Så jag cyklade bara en liten sväng och testade några stigar i I20-skogen både med lite balans och skogscykling. Skorna lossnade enkelt och satt ändå bra när jag trampade, resten får jag öva på. Och jodå, jag passade på att göra ett premiärfall också! Att cykla på smala stigar och balansera mellan två stora stenar på marken gjorde att jag helt enkelt testade att känna på hur det var att falla med cykeln också.

Cykeln klarade sig helt oskadd och själv blev det ett blåmärke på låret bara, så det är ju alls inget att orda om. Små granar, buskar och lingonris är ju rätt mjukt ändå 😉 . Den kommande ambitionen är ju förstås att hålla sig upprätt, men då har jag avverkat rädslan av att falla och kan nog slappna av lite mer nästa gång. Minnet från barndomens skrubbsår efter att ha ramlat med cykeln sitter ju rätt djupt… Så detta var ju ingen fara alls!

Jag ser fram emot att få cykla mer i skogen och det är ett både roligt och bra träningskomplement till löpningen och styrketräningen. Dessutom är det ganska roligt att vara total nybörjare på någonting, och att lära sig något nytt. Jag tänker att det är nyttigt att minnas den känslan i många sammanhang. Plus att det stämmer rätt bra med det ena av mina två motton – var dag ny kunskap. Man kan alltid lära sig något nytt. Det andra är förstås – förändring är det enda som är beständigt.

Tröjan till dottern blev klar tidigare och den skickade jag i paket till henne, jag blev faktiskt nöjd med resultatet och hon också, så då är det ju win-win! Att jag gillar att handarbeta och har hållit på med det sen jag var fjorton år är ju ingen hemlighet och även handarbetet får ju väldans mycket mer tid denna vår. Så tröjan jag stickar just nu ska mamma få och där är bakstycket klart och framstycket är snart halvvägs. Det är skönt att ha lite pyssel i händerna på kvällarna.

Trevlig söndag!

Fint att känna framsteg, hur små de än är

Förra veckan rusade förbi snabbare än jag tänkte att den skulle, men så kan det ju vara ibland. I lördags skulle jag egentligen (och säkert en sisådär 40 000 andra) ha sprungit Göteborgsvarvet, men som alla vet så är ju allt inställt eller framflyttat detta märkliga och historiska år. Nåväl, det är ju som det är med det, och det är ju liksom inget man vill chansa med.

Hälsan går ju alltid först. Som jag säger till mamma och pappa varje gång, en dag i sänder så är vi snart igenom detta också. Jag är mest bara angelägen om att alla håller sig friska och inte riskerar något i onödan. För även om jag, liksom i stort sett alla andra man pratar med, såklart vill träffa sina närmaste så måste det tyvärr vänta ett tag till. Men att få och ge en kram till barnen och föräldrarna står ju högt upp på önskelistan. Men snart så!

Igår kväll tog jag och maken den sedvanliga promenadrundan som blev nästan åtta kilometer, och även om jag är en kvällstrött människa vanligtvis så blir man ju liksom inte lika trött den här tiden på året. Och tacka för det när det underbara ljuset nu bara blir längre och längre! Den här bilden tog jag strax efter 21.30 igår och det går ju inte annat än att älska ljuset ute!

Ni vet ju att jag fortsätter min träning mot ökad rörlighet och även om det kanske inte syns så tydligt på bilden så är det en fin känsla att känna framsteg, hur små de än kan vara. Work in progress! Jag hoppas att du också börjar töja lite smått på leder och muskler, det är viktigt för ökat välbefinnande och jag märker dessutom att det man alltid har tagit för givet i unga år inte är lika givet när de gråa håren börjat visa sig 😉 . Men det går att öva upp och det är ju positivt!

Jag fortsätter min träning hemma och utomhus ett tag till, det är enkelt och lätt att ta sig för och så känns det fortfarande lite osäkert på gymmet. Ur smittoriskhänseende alltså.

Denna vecka är en något kortare sådan, i alla fall jobbmässigt eller kanske man ska säga mötesmässigt. Det är ju Kristi Himmelsfärds dag på torsdag och en röd dag, så måhända blir det tid för annat än jobb också. Innan dess blir onsdagen fylld med hälso- och sjukvårdsnämnd med en diger dagordning, trots att man försöker minimera ärendena med hänsyn till coronasituationen. Men vissa ärenden måste tas och det är också viktigt att demokratin fungerar, faktiskt viktigare än man kan tro när allt ställs upp och ner.

Igår kväll stickade jag klart den petrolfärgade tröjan som dottern ska få så småningom och den ska bli monterad snart. Så i väntan på det ser jag fram emot att få lägga upp maskor för tröjan som jag ska sticka åt mamma. Jag försöker ta tillvara den extra tiden som ges denna vår till handarbete, dels för att jag har just tid för det och dels för att jag tycker om det. Så nu blir det ett nytt mönster med både flätvridningar och spetsmönster som blir roligt att få börja med.

Men först återstår det en del jobb denna eftermiddag, några timmars inläsning återstår idag och likaså imorgon innan eftermiddagen och kvällen ägnas åt sammanträden.

Trevlig måndag!

Jag lovar att du kommer att märka skillnad

I lördags var det Europadagen och för egen del så blev det digitala möten med kollegor från hela Europa halva dagen. Det var lätt att konstatera att möjligheten som digitalisering ger är stor, samtidigt som den digitala infrastrukturen (liksom mycket annat) måste bli bättre. Fler måste få bättre fast uppkoppling och snabbare wifi helt enkelt.

Sen är det ju faktiskt riktigt trevligt att kunna se varandra och på gruppmötet för EPP var vi nästan 75 deltagare från de allra flesta medlemsländer! Det vill säga samma personer som man annars brukar träffa fysiskt, oftast i Bryssel, på sammanträden. Vi fick flera väderrapporter från kontinenten och det är ju med viss empati som de tittar på oss från den nordligaste delen av Europa när vi berättar att det fortfarande ligger snö kvar på vissa ställen…

Å andra sidan så har vi ju i gengäld kunnat röra oss utomhus hela våren, med social distansering och de restriktioner som gäller. Så det kanske ändå är mer uthärdligt trots att värmen och solen fortfarande så att säga lyser med sin frånvaro.

Vi träffades via Zoom i lördags och det är ett av de bättre verktygen som jag har testat hittills. Av de åtta olika digitala mötesvarianter som jag har hunnit med så landar Skype på jumboplatsen. Märkligt ändå, med tanke på hur länge det har funnits. Nåja, man lär sig mycket nytt hela tiden och att ändå kunna se (om man vill) alla kollegor är faktiskt trevligt. Låt vara att det blev uppdelat på tre olika sidor när antalet deltagare per sida var 25 st, men det är ju ändå enkelt att växla emellan. Ljudet funkade också bra.

Idag har jag haft regionalt fokus hela förmiddagen och såklart är det coronaviruset och alla åtgärder som görs och behöver göras både inom hälso- och sjukvården liksom krisberedskapen och de regionala utvecklingsfrågorna. Ikväll är det gruppmöte med kommunfullmäktigegruppen här i Umeå och det blir också en digital tillställning. Det hade varit trevligt att träffas på riktigt så att säga, men mamma brukar alltid med glimten i ögat säga “i brist på bröd äter man limpa” 😉 . Så att ses digitalt är ju ändå bättre än att inte ses alls.

Nåväl, helgen har varit lite kortare än vanligt dessa dagar så igår blev det faktiskt väldigt lugnt och vilsamt. Vanligtvis brukar jag ju använda söndagarna åt förberedelser inför kommande arbetsvecka, men det fick bero. Jag hade hunnit med en del av mitt beting i fredags och resten ska göras i eftermiddag. Dessutom så är det så roligt att sticka just nu och ena ärmen på tröjan är nästan klar, sen är det bara den andra kvar innan det är dags för monteringen. Det var ju också väldigt länge sen jag hade ett regelbundet arbete, om ens någonsin när jag tänker efter, så att förlägga jobbet när det behöver göras är jag ju van vid. Även om det blir på kvällar eller helger ibland.

Med det sagt så hoppas jag kunna klämma in någon form av träning idag, åtminstone en promenad ute för att få lite frisk luft. Efter ett par månader nu med coronarestriktioner så blir det ju så småningom också vardag och rutiner, och att få in träning är en av mina rutiner. På så sätt orkar jag mer och kan leverera ett bättre jobb. Plus att jag tycker så mycket om träningen!

Ni vet ju att jag tycker om att variera min träning mellan kondition, styrka och rörlighet, och just rörligheten är ju om något som blir mer och mer viktigt ju fler år man lägger på sig. För mig som sen tre-års-åldern har dansat massor, senare i tonåren spelat fotboll och en mängd andra idrotter, så känns det av så här när man börjar få några gråa hår 🙂 . Så rörlighet i leder tror jag absolut är förebyggande (och så vet jag ju det efter att ha läst anatomi och gått utbildning som PT) för andra problem framöver.

Så om jag skulle få önska något så vore det att ni alla gör någonting för just er egen skull, som att ta tag i en stolsrygg och göra tio benböj och sen lite töjningar för att mjuka upp dig. Passa på att göra några axelrullningar också, det är välgörande när man jobbar vid datorn till exempel. Jag lovar att du kommer att märka stor skillnad bara efter några dagar. Testa vet jag!

Trevlig måndag!

Den känslan är snabbt övergående och Europafrågor

Jobbet flyter på i relativt jämnt tempo, i alla fall under denna vecka. Det är inte helt enkelt att relatera till om det är mycket eller lite att göra när det är ett ganska jämnt flöde konstant, låt vara med vissa toppar. Jag tog en stund igår kväll för att titta igenom min almanacka och insåg att den största skillnaden (ja, självklart så är det ju det vidriga coronaviruset och de som drabbas av det som har det värst, men ni förstår och vet att det alltid kommer först, det känns liksom underförstått) är att jag inte är på resande fot.

I normala fall så blir det ju en hel del resande för min del, både regionalt, nationellt och internationellt. Men det är ju inte så för någon denna vår. Kanske är det därför det vissa dagar kan kännas nästan som att man blir lite rastlös med den tid som så att säga blir “över”. Dock kan jag lova att den känslan oftast är snabbt övergående 🙂 .

Denna vecka har mitt huvudsakliga fokus legat på jobb med regionala utvecklingsfrågor som infrastruktur, europafrågor och nätverkande med kollegor från hela landet. Trots att det ger mycket att ses live med kollegor (ja ni vet, det är ju trevligt och ger tid för mer än enbart sakfrågorna), så funkar det faktiskt över förväntan väl att jobba på distans tillsammans. Som idag till exempel, då jag egentligen skulle ha varit i Stockholm för möten, men istället har jag kunnat delta på två andra möten som annars inte hade varit möjligt. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Idag skiner solen och efter att ha kollat väderprognosen så tror jag att idag är dagen då jag ska springa Coronamilen till förmån för Radiohjälpen. Så där, då har jag sagt det och ingen återvändo finns 😉 . Tyvärr så blåser det rätt hårt, vilket märks när de samtidigt håller på att sopa bort gruset på gångvägarna. Dammet yr och fönstren blir ju liksom inte mindre smutsiga…

Men det är ett välkommet vårtecken! Imorgon är det rapportörsmöte för EFNS (Europaforum norra Sverige) och det ser jag fram emot. EFNS som består av tre valda rapportörer från vart och ett av de fyra nordligaste länen (jajamensan, tolv stycken är vi) är ett nätverk där vi kommer överens om gemensamma ståndpunkter för norra Sverige kopplat till utvecklingsfrågor av strategisk karaktär för att bli mer framgångsrika på EU-nivån.

I år har EFNS 20 års-jubileum, så det är ett samverkansforum som har hållit över tid. Det är en styrka att vi som representerar mer än halva Sveriges yta kan bli överens om ståndpunkter gällande infrastruktur, forskning och innovation, miljö/klimat/energi och sammanhållningspolitiken. Jag är också extra glad över förtroendet att vara vice ordförande för EFNS och rapportör för infrastruktur/energi/klimat/miljö.

På lördag den 9 maj är det Europadagen och i år blir det förstås lite annorlunda, precis som i stort sett allt annat. Men jag tror att det blir bra ändå och ser fram emot att delta i några digitala aktiviteter med mina europeiska kollegor. Mer om det senare! Först ska jag förbereda morgondagens möten och eftermiddagens jobb och så tror jag att det är säkrast att byta om till träningskläder så att det verkligen inte finns några extra hinder för löprundan i blåsten… Mina nya löparskor väntar också otåligt på att få invigas och står redan beredda vid ytterdörren 😉 .

Trevlig torsdag!

 

Coronamilen samtidigt som tiden känns både kort och lång

Denna långhelg med Valborgsmässoafton har varit avsevärt lugnare än vanligt, även fast det i icke-coronatider också brukar vara en lugn helg för vårt vidkommande. Avslutningen på april brukar få vara ett litet andningshål där man drar efter andan och laddar för att köra en majmånad med mycket arbete, särskilt brukar månaden präglas av budgetarbete i olika former. Just det lär inte vara så annorlunda i år, även om det sista ordet kring just det nog ännu inte är sagt.

Som ni vet så väntar jag ju som ett barn på julafton efter värme och varma vindar, men än så länge så verkar det som att väntan får fortsätta. Men, det är ju trots allt bara början av maj ännu och värmen låter nog precis som vanligt vänta på sig. Kollade i almanackan för den kommande tiden och nu är det faktiskt bara sju veckor kvar till midsommar! Ungefär lika lång tid som vi hittills har levt med coronaviruset i Sverige. Den tiden känns både kort och lång på samma gång.

Igår stickade jag klart både fram- och bakstycket på tröjan jag håller på med och innan jag skulle lägga upp maskor för ärmarna så överraskade jag mig själv med att byta om och dra iväg på en liten löpsväng. Det har ju varit motigt med löpningen i det ruggiga vädret en tid nu, så jag har mest tränat styrka, kondition och rörlighet inomhus och hemma. Men som sagt, igår blev det en liten nystart och trots det gråa vädret så var det ändå sju plusgrader och nästan ingen vind alls, så det blev ändå en liten runda på lite drygt fyra kilometer. Alltid något!

Det kommer en hel del goda initiativ i spåren av Corona och med allt som är inställt, avbokat eller framflyttat, och jag fick en inbjudan till Coronamilen som jag nappade på. Man springer sitt eget lopp, registrerar det via sin egen app eller på Race under den kommande veckan (puh!) och betalar deltagaravgift där en stor del går till Radiohjälpen. Förenar nytta med nöje således. Bra initiativ tycker jag.

Sen såg jag att många hade frågat om man får dela upp milen på flera tillfällen under veckan och det skulle tydligen vara okej det med, så vi får väl se om man inte pallar att springa hela milen på en gång så är det ändå inte kört liksom 🙂 . Det är kul med såna initiativ som peppar och gör gott både för andra som drabbats hårdare av Covid19 och även för den egna friskvården, hälsan och välbefinnandet.

Jag och maken brukar ta dagliga långpromenader, det har blivit en skön vana och jag ser fram emot att vi kommer att försöka hålla i den även framöver. Åtminstone tills livet måhända återgår till någorlunda mer normala förhållanden, låt vara att det verkar dröja ett bra tag tills man kan resa som tidigare igen. Bilden här ovan är från den nya Lundabron här i Umeå (svindyr för skattebetalarna dock) som gör att man får en bra sväng på båda sidorna av Umeälven. Broarna runt får fler valmöjligheter och längder på de olika sträckorna.

Idag är det en hel del förberedelser inför den kommande veckans möten som ska göras och även en del hemmafix. Ungefär som det brukar vara på söndagar. Det känns viktigt att hålla i rutiner och annat i märkliga tider som dessa, även om det också är välgörande att få extra tid till annat. Igår läste jag ut den bok som har fått vila till sig lite (jag kunde inte hålla mig när jag fick den senaste boken som Stina Jackson har skrivit nämligen – läs den!) och jag vet inte varför, men jag har så väldigt svårt att sluta läsa en bok mitt i utan att läsa ut den.

Så sagt och gjort, den blev klar och drygt femhundra sidor senare så kunde jag sätta tillbaka den i bokhyllan. Ändå en fin känsla av att ha gjort klart 🙂 . Lika trevligt är det också att ha ett gäng nya titlar i bokhyllan att läsa, jag använder gärna den extra tiden som ges till just läsning. Så ni ser, utöver jobbet och att facetima (märkligt ord, men ni fattar vad jag menar 😉 ) med familjen så passar jag på att träna mer än jag annars hinner, likaså att handarbeta och läsa. Vi får väl se om dessa Coronatider gör att man kanske också hittar fler roliga saker att lära sig och att syssla med.

Igår gick jag igenom några av mina alster det senaste året i handarbetsväg och när jag kikade på foton och började sortera dem digitalt så sa maken, varför lägger du inte upp dem på ett eget instagramkonto? Så sagt och gjort, goda idéer ska inte förgås. Jag har inte hunnit med så mycket än, men tänker spara mina handarbeten på @agrenwikstromcraft. Om du har tips på bra konton att följa för fin inspiration så blir jag jätteglad om du vill dela med dig av det!

Trevlig söndag!

 

Klok som en bok och att ta ansvar

Förra veckan blev en mycket intensiv sådan, med många och relativt långa möten digitalt. Av tio sammanträden så hade jag endast ett som var fysiskt, nämligen regionfullmäktige där vi beslutade om att tillåta nämnderna att ha beslutsmöten även digitalt fram till och med september i år. Dagen efter hade vi möte med regionala utvecklingsnämnden och efter det så var det hälso- och sjukvårdsnämnden som hade digitalt beslutsmöte. Några mindre inkörningsproblem i början med inloggningar och sånt, men det gick faktiskt över förväntan bra på det hela taget.

Alldeles i början av denna snabbt inledda digitala mötesperiod så deltog jag i en bra utbildning för effektiva digitala möten. Det är mycket bra att få en god grund för detta för det är ändå en omställning att både hålla i möten och att delta i möten som inte sker fysiskt. Bara det här med att ständigt påminna alla om att sätta sin egen mikrofon på mute när man inte talar till exempel.

Sen finns det ju många andra tips att tänka på för att få ett så smidigt möte som möjligt. Som att försöka få till en bra ljussättning på sig själv (inte alltid lätt när man jobbar hemifrån), att inte ha så rörig bakgrund när man har sammanträden, även om flera av de digitala mötesverktygen har funktioner som gör att man kan ändra sin egen bakgrund i bild. Eller att så småningom inte behöva se alla i grodperspektiv 😉 .

Att också ha en fast lina för sin uppkoppling och inte lita på ett emellanåt svajigt wifi är också viktigt. Hittills tror jag att jag räknar ihop till sju eller åtta olika plattformar för digitala möten som jag har testat i skarpt läge, så det går nog snart att göra en liten utvärdering av vilka eller vilket som är bäst och smidigast att använda. Trots denna allvarliga kris så tror jag ändå att vi kommer att lära oss en mängd nya arbetssätt och att vi kan jobba på fler nya sätt framöver. Men först ska vi ta oss igenom denna påfrestande tid med så få nya insjuknande som möjligt.

Livet måste ändå försöka pågå någorlunda normalt trots den allvarliga krisen och ibland kan jag nästan känna att man kan få ett litet stygn av dåligt samvete för att man kanske uppfattas göra lite triviala saker i vardagen. Men jag pratade med en av mina goda vänner som ofta syns i nationell media och sa just detta, samtidigt som jag la till att man får göra sitt för att ta ansvar för situationen. Klok som en bok är hon, och hon sa att just detta är så viktigt just nu, nämligen att ta sitt ansvar genom att stanna hemma, hålla social distansering och tvätta händerna.

Så jag gör ungefär det som jag brukar göra annars också, med den skillnaden att jag nu har betydligt mer tid för annat i och med att mina resor inte längre pågår. Så nytt garn till en tröja som mamma ska få så småningom fick jag hem igår, i den härliga färgen dusty rose som ni ser på bilden högst upp. Jag köpte även en ny hortensia med en vacker färg, numera har jag ju faktiskt tid att vattna den varje dag 😉 .

Det blir också betydligt mer tid för att läsa böcker än annars, och det är ju nåt bra ändå. Jag har läst alla böcker av Anders de la Motte hittills och även alla (tror jag) av Arne Dahl, så i lördags så blev det ett litet inköp med båda deras senaste böcker. Jag läste ut Ödesmark av Stina Jackson på ett par kvällar (läs den!) och nu håller jag på med en annan bok som faktiskt går lite på tomgång i mitten, och jag velar mellan att lägga ifrån mig den eller plöja igenom och se hur den slutar. Men sen står dessa två titlar på bilden här ovan på tur. Jag ser verkligen fram emot dem och en god stunds bra läsning!

Som ni väl vet vid det här laget så är ju träning det som står högst upp på min favoritlista och varje dag så försöker jag och maken att hinna med en långpromenad ute i friska luften. Min egen löpträning har fått lite paus just nu, helt ärligt så gick luften ur lite grann då mitt stora mål för i år (Göteborgsvarvet) ställdes in. Vanligtvis brukar jag inte ha några specifika mål med min träning, jag tränar för att jag verkligen tycker om själva träningen i en mängd olika former.

Sen ska jag erkänna att jag verkligen ser fram emot något varmare väder framöver och kunna springa utan att bylsa på sig många lager kläder som alltid är fallet vid vinterlöpning. Så snart blir det tid för bara ett lager träningskläder och gärna solglasögon på löpturerna 🙂 .

Jag håller igång hemma med bra träning från Les Mills istället just nu, och det är ju samma pass som jag annars brukar köra på Iksu. Nämligen Bodycombat, Bodypump, Bodybalance, Cx Worx och Barre. En fin mix mellan kondition i form av kampsport/boxning, styrketräning, core (mage och rygg), balettinspirerad styrka och yoga/tai chi. Ungefär som jag vanligtvis tycker om att träna alltså.

Det går faktiskt över förväntan bra att träna hemma och koppla upp passen via teveskärmen, det känns nästan som att vara på ett vanligt pass live på gymmet. Än så länge väljer jag att inte träna på gymmet med vikter och då är det lättare att ha ett färdigt pass att träna hemma, nån som peppar och instruerar och gör att man under en timme bara behöver koncentrera sig på att öka tempot och ha en bra teknik. Det är skönt som omväxling tycker jag.

Idag återstår lite jobb, men efter det ser jag fram emot några lite lugnare dagar på mötesfronten denna vecka. Det stundar ju Valborgsmässoafton och det är bara att hoppas att alla andra också verkligen tar sitt ansvar och inte samlas i större grupper detta år, allt för att minska risken för smittspridning såklart. Stay safe!

Trevlig onsdag!

 

En vårmåndag som start på en mötesintensiv vecka

Dags för en vecka fylld med möten, av nio inbokade sådana så är det endast ett av dem som sker i fysisk form. Nämligen regionfullmäktige imorgon eftermiddag. Av numera kända Coronaskäl så är ju nästan samtliga fysiska möten flyttade till digitala och det är ju förstås för att minska risken för smittspridning.

Så är det även för fullmäktige som kommer att genomföras en vecka tidigare än enligt ursprunglig plan. Det är ett halverat regionfullmäktige med hälften av ledamöterna och maxtiden för sammanträdet är satt till tre timmar. Endast beslutsärenden kommer upp och ett av dessa är att regionfullmäktige föreslås besluta om att nämnderna får sammanträda på distans, tidsbegränsat till september. Enligt kommunallagen så måste de demokratiska sammanträdena ske fysiskt för att besluten ska vara giltiga, vilket i normala fall är sunt och bra.

Men så här i dessa märkliga och extraordinära tider med Coronapandemi så får man försöka göra så gott man kan utan att riskera demokratin. Så ett tidsbegränsat deltagande på videolänk för beslutsfattande föreslås det alltså bli. För nämnderna. Och imorgon eftermiddag så ska vi ses fysiskt i fullmäktige för att förhoppningsvis kunna fatta det beslutet.

Helgen har varit relativt vilsam jobbmässigt och i lördags så tog jag och maken en lång promenad i solskenet, dock så blåste det rätt hårt så den riktiga vårkänslan lät vänta på sig lite. Sen kom vi hem och käkade lite lunch och efter det så bytte jag om och körde en timmes träningspass bodypump hemma. Jag är glad över att ha plats att göra det framför teven i alla fall, tills risken för smittspridning är över så tänker jag försöka hålla igång på det sättet.

Förhoppningsvis kommer ju våren nu också, igår var det 13 plusgrader när vi tog en längre promenad än vi brukar så det blev rätt svettigt faktiskt. Men jag har ju mammas och mormors ord ringande i öronen “man ska svettas in våren”, så det är väl bäst att göra som mamma säger 😉 . Det var skönt att få en längre promenad mitt på dagen, det blev ändå rätt många timmars jobb igår med förberedelser inför denna veckas sammanträden.

Nu är förmiddagens kaffekopp urdrucken och det är snart dags för förmiddagens sammanträde. Det är lite kul att få testa olika digitala lösningar faktiskt, och idag blir det både Teams och Google Hangout. Senare i veckan blir det lite mer Teams men även Zoom och Cisco Meetings. Messenger och Skype har redan använts också. Än så länge så är Teams min favorit, den är mest användarvänlig och smidig. Det viktigaste är ändå en stabil uppkoppling och här hemma har jag riggat fast lina till båda våra arbetsplatser, utöver wifi som jag använder på mobiler och surfplattor. Visst sa jag att jag gillar teknik? 🙂

Nu är det dags att förbereda nästa möte och diska kaffekoppen.

Trevlig måndag!

Nytt utseende, vårfräscht och utmaningar framöver

Både idag och igår har det varit en salig blandning av mina olika uppdrag och det blev en liten utmaning att snabbt ställa om sitt fokus, men det funkade fint. Igår inleddes morgonen med ett bra möte med kollegor från hela landet med fokus regionala utvecklingsfrågor. Mycket bra att diskutera olika förslag kopplat till åtgärder för att klara av coronakrisen i näringsliv och andra utvecklingsområden.

För min del har tiden också använts till arbete med infrastrukturfrågor både på europeisk och nordisk nivå. Trots corona så kommer ju många frågor att ändå lösas ut och för vår del från norra Sverige och Finland i norra Europa så är det viktigt att vi gör gemensam sak i lobbyarbete kring satsningar i infrastrukturen för den kommande perioden 2021-2027.

Jag jobbar som ni vet även med politikutveckling i partiet och där ingår jag i arbetsgruppen som jobbar med Trygghet, vilket är ett gigantiskt område. Just nu ägnas min tid mycket åt faktainsamling kopplat till HRV-frågor, alltså hedersrelaterat våld. Det är både intressant och viktigt, men också väldigt tungt ämne som vi som samhälle bara måste lösa. Både för flickornas och pojkarnas skull. Det kommer jag nog att återkomma till en hel del framöver.

Igår blev det en lunchpromenad i solskenet för att få ett break i jobbandet, men hittills idag har det inte funnits tid till det. Lunchen idag gick åt till att uppdatera bloggen lite med ett mer vårfräscht utseende, ljusare och med nya bilder. Hoppas att du tycker det blev bra 🙂 .

Än så har jag en hel del arbete kvar och idag blåser det rejält här i Umeå, så även fast solen skiner även idag så kanske det blir en promenad in till stan men det känns inte som att det blir någon längre promenad idag. Men man vet ju aldrig 😉 . Nu blir det en eftermiddagskopp kaffe och lite mer jobb innan vi tar helg.

Trevlig fredag!

 

Långvarigt samarbete med Finland och försäljningsrekord

Idag har det varit en vacker och solig dag här i Umeå och för min del så började morgonen med styrelsemöte för Kvarkenrådet. Det är ett långvarigt samarbete mellan Sverige och Finland, i området Kvarken som namnet skvallrar om. Det har varit ett framgångsrikt samarbete med historiska anor och det allra mest tydliga exemplet på vårt samarbete är den nya färja som just nu byggs och ska sjösättas om ganska precis ett år.

Just färjan har många jobbat länge och målmedvetet med och att nu vår blå motorväg, eller Motorways of the Sea som beteckningen också lyder under, tydligt förstärks med Europas mest moderna färja känns mycket bra. Vårt fördjupade samarbete med våra östra grannar förstärker vi nu också genom att bilda det mest nordliga EGTS, eller Europeisk Gruppering Territoriell Samarbete. Detta är man mycket intresserad av på europeisk nivå och det är ett gränsöverskridande samarbete som kommer att ge ännu fler områden som vi tillsammans kan jobba med.

Idag hade vi ett styrelsemöte på telefon på grund av coronaviruset förstås, i vanliga fall träffas vi varannan gång i Sverige och varannan gång i Finland. Umeå och Vasa är noderna för detta. Det blir väldigt påtagligt i tider som dessa hur mycket vi faktiskt har gemensamt, kanske i synnerhet när nationerna inför olika restriktioner som givetvis är nödvändiga för att minska smittspridningen. Vi fick idag besluta om att flytta fram tiden för årsstämma för Kvarkenrådet, det var tänkt att hållas i mitten av maj, men som läget är just nu så går ju inte det. Så hösten lär också bli utan dess like rent jobbmässigt, förutsatt att viruset ger sig i kampen mot oss alla.

Idag hade de regionala nyheterna ett inslag om att flera branscher just nu upplever ett uppsving, om jag inte minns helt fel så nämnde de att försäljningen av headset hade ökat hur mycket som helst, jag tror att siffran 1500 % nämndes. Själv har jag också införskaffat ett par nya hörlurar, dessa har även mikrofon vilket inte mina träningslurar har.

De allra flesta av oss är ju hemma mycket mer denna märkliga vår, så att teknikbranschen likväl som blommor och mat upplever ökad försäljning är nog inte så konstigt. Ju mer man jobbar hemifrån, desto mer vill man ha fungerande teknik. I alla fall jag, men så gillar jag ju ny teknik som ni vet 😉 .

Jag testade dem idag på mötet och vilken bra ljudkvalitet det var! Under den närmaste tiden framöver så lär digitala möten dominera, åtminstone för min del, och vem vet – det kanske blir mer vanligt även fortsättningsvis när fler har vant sig vid tekniken. Så jag tror att jag kommer att få god användning för dessa under överskådlig tid.

Denna påskvecka, som inte riktigt känns som en vanlig sådan, är kanske något lugnare än kommande veckor på mötesfronten men inte med särskilt mycket. Jag varierar telefonmöten med möten på länk och hittills så är Teams det system som jag tycker är smidigast. Men det finns ännu tid att testa många fler varianter, så alltid lär man sig något nytt.

Solen sken från en klarblå himmel så det blev lite drygt en timmes promenad ute på lunchen idag. Det är ju faktiskt en fin fördel med att jobba hemifrån, att det hinns med sånt mellan möten alltså. Så dagens stegmål är uppnått och nu tror jag att det får bli en kopp te och några varv på stickningen.

Trevlig onsdag!

 

Hoppas de kommer på bättre tankar och påskhelgen som gick

Påskhelgen detta märkliga år 2020 är snart över och idag har vi gratulerat makens syster som fyller år. På distans förstås, som det mesta just nu. Trots allt så är vi tacksamma och glada över att vi och våra nära och kära är friska och krya, och på det hela taget så funkar det faktiskt än så länge bra att distansjobba.

Ni vet ju att mitt stora intresse i livet är hälsa, friskvård och träning, och att jag försöker bidra till att fler kommer igång med att förbättra sin egen hälsa, på sitt eget sätt och sina egna villkor. Jag är tämligen övertygad om att det är det bästa sättet att komma igång, även om det emellanåt är bra att ha någon som peppar/hejar/piskar på lite 🙂 .

I början av denna sociala distansering så funderade jag lite på det där med hur träningsmotivationen (ja min alltså) skulle påverkas av att inte kunna gå till gymmet. Nu vet ni ju att det de facto skulle kunnat gå att besöka gymmet, det är ju öppet, men att jag väljer ändå att inte gå dit pga risk för coronasmitta.

Flera av träningsapparna som finns har ju numera ställt om sig så att man antingen får inspiration till hemmaträning eller på annat sätt kan få pepp av olika challenges, utmaningar alltså. Eftersom Sverige är rätt ensamma om att ha valt just vår väg för att hantera smittspridningen, med eget ansvar och social distansering, så har vi ju ändå fördelen av att kunna träna utomhus och hålla rejält avstånd till andra. I många länder tvingas ju människor vara inomhus hela tiden och det är nog en mycket större mental utmaning att klara av.

En av apparna som jag använder, Strava, har startat en SOLOdarity Challenge i en månad framöver. Den går ut på att man ska röra på sig i 20 minuter per dag och “samla” ihop totalt tio timmar eller mer. Lite roligt ändå med såna initiativ och jag valde att haka på den, även om jag utan den också har som mål att få till minst trettio minuters träning varje dag. För min och makens del har det blivit många långa promenader, både för att få motion och frisk luft ute. Detta kompletterar jag med gruppträning i all ensamhet 🙂 . Träningskompisarna är på teven och det är faktiskt rent träningsmässigt inte jättestor skillnad att träna hemma. När det är övningar som egentligen ska vara med skivstång så använder jag kroppsvikt med modifierade övningar eller hantlar, så det ger gott om skön träningsvärk det också 😉 .

Vi har faktiskt gjort påskpremiär hemma detta år, som säkert många andra. Vanligtvis är vi ju antingen på någon resa eller med familjen, så lite ovanligt är det ändå. Men det går ju alls ingen nöd på oss, i det långa loppet kan det nog vara nyttigt att verkligen komma ner i varv och ha tid med lite hemmapyssel. Jag tänker på alla de som jobbar i vården och andra samhällsviktiga funktioner som denna vår har mer än någonsin att göra och när vi väl är igenom denna tuffa tid verkligen kommer att behöva återhämtning.

Det blir också mycket extra tid för att läsa och just denna bok av Bodil Jönsson har jag tänkt läsa rätt länge, men inte riktigt känt att jag haft tid för. Den går rätt snabbt att läsa, men det tar ändå tid för att man ska hinna reflektera över innebörden på sidorna. Jag rekommenderar att läsa den.

Idag är det söndag fast det är måndag och i väntan på vår och sommar så passar vädergudarna på att bjuda på kalla nordanvindar och snö. Jag hoppas verkligen att de kommer på bättre tankar, gärna så snart som möjligt.

Trevlig måndag!