Åsa Ågren Wikström

Föregå med gott exempel

Idag har denna onsdag verkligen bjudit på en mängd varierande saker, främst spännvidden på olika frågeställningar som varit aktuella idag. Allt från samtal om integration till framtidens jobb, och en mängd saker däremellan.

Det är roligt att ha ett sånt jobb som ibland växlar hur mycket som helst, till att ibland verkligen kunna grotta ner sig i djupare analyser.

Idag har jag också haft förmånen att få ha en riktigt trevlig lunch med en god vän som är en mycket bra person och grymt kompetent inom hennes arbetsområde. Det är alltid energigivande att få en stunds samtal, även om vi varje gång säger att nu ska det inte gå så länge mellan tillfällena vi ses. Men så händer livet och det ges inte alltid tid och utrymme till att ses.

Vi var ändå överens om att sociala medier gör att det ändå inte känns lika långt mellan gångerna man ses, det går ju att ”ses” digitalt och följa varandra. Det är ju en stor skillnad mot för bara ett decennium sen, trots allt är det inte längre än så sen sociala medier gjorde en rejäl förändring för oss alla.

Men som jag har tagit upp många gånger tidigare, möjligheten som sociala medier ger måste ju användas med förnuft och respekt. Det är ju få personer som skulle uttrycka sig på samma negativa och elaka sätt när man ses ”på riktigt” som de väljer att göra vid tangentbordet med fysisk distans.

Emellanåt har man ju tyvärr fått anledning att fundera på hur människor ibland väljer att bete sig på nätet, och det är bra att det nu finns förslag om att stärka skyddet mot näthat. Det ska bli intressant att följa det förslaget och se vad som kommer att komma från det.

När jag var liten fick jag lära mig att om man inte kan säga något snällt om någon så är det mycket bättre att vara tyst. Eller prata om något annat. Ingen mår bra av att höra otrevliga saker, de allra flesta kan nog ha förståelse för känslan och att ord kan såra och finnas kvar mycket länge.

Det är ändå majoriteten av alla som faktiskt är trevliga och har ett schysst bemötande på nätet och det är ju gott så. Om fler skulle nyttja devisen bemöt andra som du vill att de ska bemöta dig så skulle mycket vara vunnet. Det tål att påminnas om och kanske framför allt för barn och unga som använder nätet som en av flera mötesplatser.

Som vuxen och förälder önskar man ju att barn ska känna sig trygga i alla olika situationer, och då är det ju vuxna som behöver föregå med gott exempel. Barn gör ju som bekant oftast inte som man säger utan de gör som man gör 🙂 .

Ikväll tar jag också vara på en onsdag utan direkta ”måsten”, jag har bara lite pappersarbete att göra som nog går rätt snabbt att göra undan. Sen blir det nog en mycket lugn kväll hemma. Riktigt skönt.

Trevlig onsdag!

 

Handskrivet är ovanligt

Något som jag alltid har tyckt mycket om är att skriva, förstås en av anledningarna till att jag började blogga i början av 2006 så man kan verkligen konstatera att tiden går. Och innan dess så har jag gillat skrivandet så länge jag kan minnas, redan från 5-årsåldern så har jag läst mycket och som sagt skrivit.

Det är lite kul att se tillbaka på hur skrivandet har förändrats genom åren, och konstigt vore det väl annars. Man utvecklas ju hela tiden och får mer erfarenhet och ibland erfarenheter som man hade kunnat vara utan, men det är ju samtidigt det som bidrar till att forma en och skapar trygghet i sin egen person.

Sen jag var liten har jag skrivit dagbok och framför allt massor av brev med många brevkompisar som man hade när jag gick i skolan. Innan datorerna fanns, vilket får det att låta som att man är född på stenåldern 🙂 . Men oaktat det så är det härliga minnen med alla dessa brev som jag skrev, det var flera stycken varje vecka. Och känslan av att kolla brevlådan varje dag efter ett svar var också rolig och fylld av förväntan.

Med stigande ålder så har det mer ändrats till att bli räkningar i brevlådan 😉 och att få ett handskrivet brev är ju synnerligen ovanligt idag. Å andra sidan så skriver man ju så mycket mer med den digitala utvecklingen som t ex mejlen och sociala medier. Framför allt skriver man ju mer och snabbare, man behöver inte leta frimärke och cykla iväg till postlådan heller.

Så det där med att skriva för hand är en speciell känsla för mig, förmodligen därför jag också gillar kalligrafi.

Igår köpte jag en ny anteckningsbok och en ny penna och jag påbörjade den igår innan det var dags att cykla iväg till månadens gruppmöte med fullmäktigegruppen i Umeå. Härlig kvalitet på pappret 🙂 . Så jag hann inte med bloggen igår som jag hade tänkt, men ibland finns inte tiden bara.

Det blev ett bra och välbesökt gruppmöte med fullt fokus på politiken och den kommande tiden. Riktigt roligt också att det var så många att stolarna nästan inte räckte, det finns ett stort intresse för samhällsfrågor och moderat politik här i Umeå.

Idag är det sju år sen jag fick uppleva en högtidsstund och få ett kvitto på det hårda arbete jag lade ner på att jobba för att nå mitt mål med att komma in i riksdagen. Ja, inte exakt på dagen men samma dag som idag då riksmötet öppnades. En fantastisk upplevelse och stolthet av att få företräda Norrbotten där jag då bodde.

Tänk vad tiden går.

Just nu regnar det och jag tror faktiskt att det blir en lugn kväll hemma med Anders. Man får försöka hitta lugna stunder för vila där det går och när de visar sig, det kommande året blir det fullt upp på de flesta fronter. Mammahjärtat vill gärna prata med sonen, men jag får ge mig till tåls med det då han är fullt upptagen med att medverka i den stora övningen Aurora någonstans i Mälardalen. Dock ska det bli kul att höra hur han har haft det när övningen väl är klar.

Trevlig tisdag!

 

Internationella samtal och samarbete

Det har verkligen varit full fart denna vecka och därför var det skönt att komma hem på fredag kväll, låt vara att det blev senare än det var tänkt på grund av att Norwegian var försenat en timme. Inte direkt en önskedröm på fredag kväll då man bara vill hem, men inget man kan påverka dessvärre.

Igår lördag så hade jag bestämt mig för att låta jobb och handlingar vara och istället bara ta det lugnt. Så efter lunch besökte jag och Anders Skeppsbron där Umeå Smakfestival gick av stapeln. Jättekul att se så mycket folk, och det är tydligt att festivalen väcker mer och mer intresse för varje år. Lokalproducerat, eller närproducerat är nog ett bättre ord, blir viktigare och viktigare. Själv vill jag gärna veta var råvarorna kommer ifrån och hur de är producerade, i alla fall så långt det går.

När vi hade flanerat omkring där en stund och pratat med många vänner och bekanta så träffade vi Vaasas stadsfullmäktiges ordförande och tillika riksdagsledamot Joakim Strand. Vi sågs för en knapp månad sen och det var som alltid himla trevligt, precis som det brukar vara med driftiga och handlingskraftiga personer som har ett spännande framtidsfokus.

Vi hade mycket intressanta samtal om framtida samarbete och ett fördjupat sådant mellan Umeå och Vaasa. Givetvis är vår gemensamma förbindelse över Kvarken en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna ytterligare utveckla våra städer och regioner. Och man kan ju lugnt säga att det finns massor av områden där vi kan utöka samarbetet tillsammans med Umeås närmaste stad, till Vaasa är det faktiskt bara ungefär 8 mil.

Så man kan lugnt säga att min vecka har präglats av internationella möten och samarbeten 🙂 . Från diskussioner om ”Demographic Change and Regeneration of our Societies” i Budapest, till mer närliggande som ny färja mellan Umeå och Vaasa 🙂 . Det man kan konstatera är att infrastruktur och kommunikationer är grundläggande för att möjliggöra utveckling och tillväxt i städer och regioner.

Som i Budapest till exempel, där det tog lång tid i trafiken, oftast gick det snabbare att promenera. Här i Umeå väljer jag cykel eller apostlahästarna när jag kan, bilen är tredjehandsalternativet och används bara då man ska transportera otympliga grejer eller om vädret är kasst. Och då ska det vara rejält ruskväder faktiskt.

Det som också blir tydligt, och i vissa fall övertydligt, är vikten av jämställdhet och att kvinnor tar sin plats på arbetsmarknaden och i samhällsdiskussionerna. Här i Sverige har vi kommit en bit på väg mot det, och även om det finns massor kvar att göra i synnerhet med attityder och synen på människors kompetens före kön, så är vi åratal före många länder i Europa.

I Ungern till exempel så ser de samma problem som vi gör med en åldrande befolkning och för låga födelsetal, men slutsatserna är helt olika. Där uttrycks saker som att kvinnor måste ta ansvar för att föda fler barn (!) och ”moral family values” måste stärkas. Och det mest horribla jag hörde var att de faktiskt står och säger att det bara finns en ”rätt” kärlek och det är den mellan man och kvinna. Jag trodde inte mina öron då, men kollegorna som blev lika upprörda som jag hade hört samma sak. Men så var det också män i höga åldrar som talade. S-U-C-K.

Låt mig göra en sak helt klart. Varje individ har en självklar rätt till sin egen kärlek och att få dela den med den man älskar. Oavsett kön. Det har inte staten eller samhället något som helst med att göra. Däremot kan samhället ge förutsättningar för människor att slippa välja mellan familj och karriär.

Det handlar om människors frihet och individens ansvar. Staten ska finnas där som ett skyddsnät när man behöver hjälp och stöd, inte som en tvångströja som begränsar. Det som spelar roll är vart du är på väg, inte var du kommer ifrån.

Är det något som triggar mig så är det just sådana saker, som ni kanske märker. Låt individer få vara dem de är och vill vara, oavsett. Jag menar, hur svårt ska det behöva vara?

Nu är det dags att skifta fokus litegrann och ägna mig åt lite förberedelser inför den kommande veckan. Det är en vecka utan resor men verkar ändå bli en hel del att göra. Men mer om det senare förstås. Hade tänkt köra ett träningspass senare i dag också, har ännu inte riktigt bestämt vad det blir eller om det blir på Iksu sport eller plus. Regnet skvalar rejält just nu, så den som lever får se.

Trevlig söndag!

På väg till Budapest

Igår hann jag inte med bloggen som jag hade önskat, det var full fart från tidig morgon. Jag flög ned till Stockholm med ett av morgonplanen och kände att hösten verkligen var igång.

Två gånger per år träffas hela den svenska Regionkommittén med alla handläggare i Stockholm för överläggningar och samtal. Igår var det tid för höstens möte och när vårt gemensamma möte var klart så väntade diskussioner i våra respektive utskott.

I vanlig ordning var det intressant att diskutera tillsammans med våra mycket kompetenta tjänstemän på SKL. De besitter enormt mycket kunskap inom olika sakområden och det är alltid lärorikt att lyssna och samtala med dem.

En av kollegorna i utskottet jag finns i har fått nya arbetsuppgifter och kommer att ersättas av någon annan framöver. Jag talar förstås om Helén Fritzon som blivit migrationsminister. Hon är en pragmatisk person som kan sätta sig in i flera olika frågor och sidor samtidigt, det är en styrka. Dessutom en trevlig person.

Fick nån kommentar tidigare kopplat till att hon är sosse då jag hade lagt ut något positivt om henne och då kände jag mig lite beklämd faktiskt. Jag tycker att man bör kunna säga att andra personer kan göra bra saker, även om de inte tillhör mitt parti. I sakfrågorna på europeisk nivå har de flesta av oss som kommer från Sverige oftast mer lika syn än olika. Inte alla gånger och inte alla personer från alla partier förstås, i grunden har vi ju olika ideologier som vi tror på. Men ni är kloka, ni förstår nog min poäng och mening.

Nu är jag på väg till Budapest för möte med EPP-gruppen i Regionkommittén. Temat för konferensen imorgon är den demografiska situationen i Europa och det ska bli mycket intressant att delta i överläggningarna om det.

Rubriken är ”EPP regional och local leaders to discuss demographic change and challenges”. Ser mycket fram emot att delta där, det är en stor utmaning med dessa frågor för hela Europa. Ska också bli mycket intressant att få se det ungerska parlamentet och träffa 87 kollegor från 24 EU länder.

Mer om det imorgon, nu ska jag se om jag kan hinna läsa lite om Budapest och kanske hinna se lite av staden när jag har landat och innan kvällens möten. Bara att hålla tummarna för det.

Trevlig torsdag!

 

Många vill handla närproducerat

Helgen har fått gå helt i vilans tecken, jag hoppas kunna få bukt med mina förkylningsbaciller helt och hållet. De finns kvar och ligger och lurar, men än så länge har de inte formerat sig närmare för att bryta ut, så peppar peppar.

Jag och Anders började lördagen med en morgonfika på Nya Konditoriet, eller NK som det heter i folkmun här i Umeå. Det är ett anrikt café från 1927, så det har varit med under stadens utveckling och fortsätter ha riktigt bra fika mitt i stan.

Sen flanerade vi runt en stund på stan i det vackra vädret och innan vi gick hem och passerade sen Bondens Marknad som pågår under lördagar i delar av augusti och september.

Mycket folk som vill handla närproducerade varor och till många av stånden var det långa köer, det visar på ett stort intresse för lokala råvaror.

Här gräddade de mjukt tunnbröd i vedeldad ugn, ni kan ju tänka er hur gott det doftade!

Resten av helgen har gått i vilans tecken och jag har läst en del böcker. Riktigt skönt med avkoppling som uppladdning inför resten av hösten. Inte för att jag tror att det går att bunkra upp avkoppling, det får man försöka hitta lite här och där under tiden tänker jag. Men det får bli mer om det senare.

Senare denna vecka är det dags för höstens handläggarmöte med svenska delen av Regionkommittén. Sen är det uppstart efter sommaren för möten på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och så avrundar jag med möte med EPP i Regionkommittén. EPP är förkortning för European Peoples Party och är den partigrupp som vi Moderater tillhör på europeisk nivå. Så ikväll och imorgon väntar inläsning av handlingar inför det.

Det vackra höstvädret fortsätter ännu idag och visar att september verkligen är en vacker månad.

Trevlig måndag!

Det händer onekligen massor

Igår var det fullt upp hela dagen och när jag och maken senare på kvällen hade käkat middag så satt vi och pratade i vanlig ordning. Klockan hade inte hunnit bli särskilt mycket då vi började prata om kvällen och om vi skulle hitta på någonting.

Ingen av oss hade några särskilda idéer och regnet hängde i luften, så vi bestämde oss för att sätta oss i bilen och köra söderut till Övik för en kopp kaffe hos Anders mamma. Sagt och gjort, det blev ett impulsbesök där och vi träffade även Anders syster och systerdotter. En vanlig torsdag i augusti. Trevligt!

Tror nog att det var jag som var ganska rastlös, kände fortfarande mig lite hängig och halsontet hade inte riktigt gett sig. Så träning var inte aktuellt.

Imorse har jag deltagit i ett välbesökt frukostmöte som Marknadsföreningen arrangerade och jag hann också med intressanta samtal med några företagare. Det händer onekligen massor i Umeå och det är kul att kunna jobba med förutsättningarna för att fler jobb ska kunna komma till stånd. För det är ju våra driftiga entreprenörer och företagare som ser till att jobben växer och blir fler, vår roll från det offentliga är ju att ge goda förutsättningar för det, att liksom kratta i manegen så gott det går.

Nu är det första fredagen i min favoritmånad september och jag väntar på att lunchen ska bli varm, igår testade jag att laga en retro-klassiker som jag inte gjort tidigare, nämligen Flygande Jakob. Fast utan jordnötter. Det blev faktiskt helt okej och nu är den snart varm.

September är som ni vet min favoritmånad av många skäl, främst för att riktigt vackert septemberväder är så himla skönt. Men det är också en månad då det händer mycket, de flesta är igång igen efter semestern och har fortfarande energin kvar efter sommaren. Årets upplaga av september verkar också bjuda på en hel del roliga saker, men det återkommer jag till så småningom 🙂 .

Trevlig fredag!

Inget jag hade planerat för

Sen i fredags ungefär har jag känt av nån förkylningsbacill som försöker bosätta sig hos mig och med motsvarande frenesi har jag försökt mota bort den. Det blev ju en lugn helg med vila och värme i bastun så jag tänkte att den då hade gett upp kampen. Men nej då. I alla fall så har den satt sig i halsen nu och jag vaknade tidigt imorse av att det kändes som knivar i halsen.

Så det verkar som att jag får fortsätta med mina huskurer och hoppas att de funkar. Jag kan ju meddela att jag faktiskt inte har planerat för någon förkylning direkt 😉 . Men det blir väl vad det blir och så får man ta en dag i taget. Hm. Jag som hade tänkt ta ett konditionspass idag. Nåja, det går ju att göra en annan dag förstås. Ingen fara på taket liksom.

Morgonen började med mulet och det såg ut som att det hängde regn i luften, men så sprack det upp tidigare på förmiddagen och solen kom fram. Så det blir nog en snabb lunch så jag hinner med en liten promenad ute i finvädret i alla fall. Kameran får hänga med, ska försöka få in den vanan och samtidigt lära mig olika funktioner på den. Om jag får till några bilder som är fina så får ni se dem senare förstås 🙂 .

Nu är maten varm och det är dags för lunch så jag hinner med en sväng utomhus innan eftermiddagens arbete väntar.

Trevlig onsdag!

Learning by doing

Förmiddagen rusade förbi i ett högt tempo, dock helt utan stressinslag vilket jag gillar. Bara en hel del att göra, sånt som behövde tas itu med efter att ha tillbringat gårdagen på kommunfullmäktige.

Det var skönt att kvista ner till Iksu plus och springa en halvtimme på löpbandet nu på lunchen. Ibland brukar jag ha musik i öronen, eller ingenting alls och låta tankarna vandra helt fritt. Eftersom jag fortfarande försöker lära mig att tycka att löpning är roligt så är det en betydligt större utmaning att inte lyssna på något. Emellanåt måste man helt enkelt lura huvudet i ett annat håll.

Benen och kroppen springer på förstås, det är huvudet man måste jobba mest med. Så idag började jag på en av de ljudböcker som jag köpte nyligen. Jag hann med en stund av ”Prio ett” av Emelie Schepp med Katarina Ewerlöfs röst i öronen, hon har en väldigt bra röst för ljudböcker tycker jag. Den började bra!

Igår kväll laddade jag ner handboken för nya kameran och jösses så mycket teknik det ryms på liten yta! 🙂

Det lär nog bli några kvällars pyssel att gå igenom det och sen förstås är det ju learning by doing som gäller. Ser fram emot att bli god vän med denna kompis.

Dags att ta itu med eftermiddagens arbete, på återhörande senare.

Trevlig tisdag!

Måste man så måste man

Då är månadens sista måndag här och det betyder i sedvanlig ordning att det är dags för kommunfullmäktige här i Umeå.

Denna augustimorgon är en solig sådan och det var skönt när jag cyklade till stan imorse. Men det känns att hösten är på väg och för min del gör det inget. Jag gillar hösten och alldeles i synnerhet vackra septemberdagar. Årets bästa månad om man frågar mig 😃.

Den här bilden tog jag igår när jag och Anders gick en långpromenad längs Umeälven. Jag tycker mycket om att ha så nära till älven och att staden använder älven på ett bra sätt. Det finns många idéer om att kunna nyttja älven ännu mer i staden och det blir kul att följa det framöver.

Mixen av en ständigt växande stad och att ha naturen nära gör att Umeå är en attraktiv plats för många. Och ännu fler är varmt välkomna hit. Bostäder byggs för fullt och trots att det är lite bökigt när centrum renoveras och byggs om så blir det nog riktigt fint när det är klart.

Men som före detta handlare så har jag samtidigt en djup förståelse för att centrumhandeln har haft en tuff tid med alla ombyggnationer mitt i stan. Det är förstås kämpigt att ha upplevelsen av att inte lika många kunder eller gäster kommer in till centrum. Trots allt så är många av de företagare jag har pratat med försiktigt positiva till att det vänder nu när ombyggnationerna börjar bli klara.

För inte alls så länge sen så fick jag byta glasögon för att öka på styrkan lite. Då sa optikern att jag nog ganska snart kommer att behöva progressiva för att underlätta läsning. Igår kväll kändes det som att den stunden var kommen. Uschiamig säger jag bara. Än klarar jag mig med att läsa utan glasögon, men det är nog inte länge till…

Nåja, den dagen den sorgen. Bara lite synd att det ska vara så förbaskat dyrt med progressiva glas. Men måste man så måste man. Men inte idag 🤓.

Trevlig måndag!

I vilans tecken

Helgen har varit väldigt lugn och stillsam, det behövdes efter en vecka som tagit en hel del kraft. I fredags var jag rätt så trött och kände av en del baciller som jag försökte mota med hjälp av mina huskurer.

Lördagen gick i vilans tecken och jag läste en hel del, köpte även två nya ljudböcker som jag ser fram emot att lyssna på under mina kommande resor under hösten. Det har varit en invänjningsprocess för min del att lära mig lyssna på böcker, faktiskt inte helt enkelt. Mest för att jag vanligtvis läser relativt snabbt och när man lyssnar så går det ju inte att snabba på de olika kapitlen om man skulle önska det. Men det är vilsamt på ett annat sätt.

Idag har det blivit en lugn dag, precis som lördagen, men vädret tidigare på förmiddagen gjorde att jag och maken valde att ta en långpromenad på nästan 2,5 timmar längs Umeälven.

Det är ett vackert och välanvänt promenadstråk längs Umeälven där man verkligen får uppleva älven och en liten bit av landsbygden som ligger stadsnära. På förmiddagen idag så var solen framme och det kändes att vi är mitt emellan sensommar och tidig höst. Varmt och skönt i solen men något mer friskt när man gick i skuggan.

Kvällen har ägnats åt några telefonsamtal och förberedelser av morgondagen och den kommande veckan. Imorgon väntar höstens första kommunfullmäktige och jag återkommer mer om det senare. Snart är det dags för en tidig kväll och jag ser fram emot att fortsätta läsa några av mina e-böcker som jag har köpt, efter att ha läst ut en bok igår så har jag ännu inte bestämt mig för vilken som står i tur. Men jag tycker om att ha ett gäng böcker som väntar på mig och ser fram emot nya titlar att läsa.

Trevlig söndag!