Åsa Ågren Wikström

Hur kan man ens tänka tanken

Påskhelgen har gått helt i vilans och avkopplingens tecken och jag har inte gjort mycket mer än att läsa böcker faktiskt.

Det har varit mer än välbehövligt efter starten på året, som har varit ett av de roligaste men också ett av de mest hektiska hittills. Men tack vare min träning och att jag trivs med mina uppdrag så känns det inte det minsta betungande.

Så länge jag tar mig tid till återhämtning och prioriterar rätt ur mitt perspektiv. Så därför så har det tyvärr blivit något ofrivilligt långt mellan uppdateringarna här på bloggen. Jag vet ju att ni är kloka och sunda läsare så jag tänker att ni förstår det och kanske följer mig i mina andra kanaler för kortare inlägg och uppdateringar. Ja, ni vet som Instagram, Facebook eller emellanåt twitter.

Det har varit upprörande att se nyheterna om de avskyvärda terroristdåden i Sri Lanka och jag har så oerhört svårt att ta in hur människor, låt vara möjligen hjärntvättade i detta fall, ens kan tänka tanken att dra på sig en bombväst och gå in i en kyrka eller på ett hotell och spränga sig själv. Att döda helt oskyldiga människor är ju fullständigt obegripligt.

Eller som i terrordådet i Stockholm för två år sen, sätta sig i en lastbil och kallblodigt meja ner oskyldiga människor.

Alla de familjer, nära och kära vars liv slogs i spillror under några fatala ögonblick. Terrorister som i nåt slags religiöst syfte – och här vill jag kraftigt förtydliga att jag verkligen inte tror att någon religion eller vilken gud man än tror på, på något endaste sätt skulle uppmana till att döda oskyldiga för att de tror på en annan gud – tar sig rätten att bestämma vem som ska få leva eller dö. Orden räcker inte till. Avskyvärt.

Jag är rädd att vi kommer att tvingas bevittna fler liknande illgärningar och samtidigt så vill jag inte vara rädd. För det är ju ett av terroristernas syften, att vi ska vara rädda och begränsa våra liv.

Nåja, jag hoppas att fler istället vill göra något konstruktivt och fredligt för att förändra samhället till det bättre. Som att istället för att prata illa om politiker välja att själv engagera sig. Som ett exempel bara.

Ibland har jag faktiskt tänkt tanken om att alla borde prova på det i nån form, som en typ av samhällelig värnplikt. Att försöka få till en så bra utveckling som möjligt istället för att bara gnälla liksom.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Trevlig tisdag!

 

Bryssel, Brexit och diskussion om desinformation

Igår reste jag till Bryssel för ett par dagars utskottsmöten i Regionkommittén. Jag hade en relativt kort tid mellan flighterna i Stockholm men eftersom jag bokade resan som en helhet och SAS själv föreslog den, så utgick jag förstås från att jag skulle hinna.

Vilket man i vanliga fall gör. Igår började resan i Umeå med att det aviserades en tio minuters försening och redan där började jag förbereda mig mentalt på att få skynda mig på Arlanda. I slutändan blev flyget från Umeå försenat med fyrtio minuter, men ”tursamt” nog så blev sista flyget till Bryssel också försenat med en halvtimme.

Tur för mig, för igår satte jag personligt rekord på att springa från inrikes till utrikes via säkerhetskontrollen och till gaten på smått otroliga (och svettiga) sju minuter. Ja ni hörde rätt, SJU minuter. Med blodsmak i munnen (det blev ju liksom ingen uppvärmning och inga löparskor hade jag heller) så hann jag i tid och med flighten. Heja!

Det var skönt att checka in på hotellet i Bryssel och varva ned med läsning av handlingar inför denna vecka och även få en lugn morgon helt utan stress.

Idag har det varit sammanträde i ”mitt” utskott som är CIVEX och det blev intressanta diskussioner om Brexit (stående fråga i alla sammanhang) och även om åtgärdsplan för desinformation. Hela frågan om fake news är ständigt pågående och det är rejält svårt att komma åt det. Jag tänker att det man själv kan bidra med är att inte sprida saker som man inte vet är sanna eller var de kommer ifrån.

Alla har vi ett ansvar för detta och samtidigt för att hålla debatten i samhället levande och på en rimlig nivå. Det uppskruvade tempot och ofta hetsiga tonläget som man ser i olika frågor gynnar inte alltid ett samtal om viktiga samhällsproblem. Det är bekymmersamt.

Imorse strålade solen fastän det var ganska kyligt, men framåt dagen så ökade värmen och här har våren kommit en bra bit på vägen. Jag har ytterligare ett utskottsmöte här imorgon innan det är dags att åka hem, så jag packade ner löparskorna och träningskläderna och hoppas få nån stunds rörelse senare idag. Det är även ett trevligt sätt att se olika städer och sol och värme är ju även välkommet.

Trevlig måndag!

 

Rumänien och Luleå med Europafokus och skidor

Vilken vecka det har varit! Förra söndagen började jag min resa till Cluj-Napoca i Rumänien halv sju på morgonen hemma i Umeå och landade framme på hotellet kvart i ett på natten till måndagen. När man bor, lever och verkar i norra Sverige som även utgör ytterområdena i Europa så inser man hur beroende vi är av ett fungerande flyg för att även vi ska kunna delta aktivt i ett europeiskt sammanhang.

För min del så blev det lite extra mankemang med ändring av flygbokning då min ursprungliga resplan ändrades på grund av försening på flighten till München, så med mycket god hjälp av trevlig och serviceinriktad personal från SAS på Arlanda så blev det till slut nödvändigt att lösa en helt ny biljett med Lufthansa via München till Cluj och det hade varit mer än besvärligt att lyckas med på egen hand.

Väl framme på plats efter en resdag som blev mer än 18 timmar lång, så var det skönt att få några timmars sömn innan konferens- och mötesdagarna i Rumänien. Denna gång var det utskottet COTER i Regionkommittén som hade ett externt möte i Rumänien som just nu är ordförandelandet, och det är en förmån att få möjlighet att besöka ställen i länder som man kanske annars inte hade kommit i kontakt med.

Jag fick även möjlighet till bra samtal med Emil Boc som är Mayor (borgmästare/kommunalråd) i Cluj Napoca och det är trevligt att kunna utöka nätverket kontinuerligt även på europeisk nivå. Både Umeå och Cluj Napoca är två av fem kommuner som gemensamt har ansökt om ett projekt i Horizon 2020 och det är ett av många exempel på hur EU vill att medlemsländerna och den lokala och regionala nivån ska öka samarbetet för att knyta oss närmare varandra och dra nytta av allas kunskaper.

Ofta när man har möjlighet att resa till olika ställen så hinner man sällan se så mycket av staden man är i, utan mesta delen av tiden ägnas i konferensrum och möten (vilket såklart är anledningen till resan, men det förstår ni ju 🙂 ). Denna gång så blev det ett par timmar på eftermiddagen som vi hann med en promenad genom staden och det är ett bra sätt att uppleva ett ställe tycker jag.

Cluj Napoca har inte drabbats så mycket av krigen som varit, men däremot så har de präglats djupt av kommunismens härjningar. Så en sak som fastnade mycket hos mig var stoltheten hos rumänerna av att EU hjälpt dem återuppbygga infrastrukturen i landet och hur de lyfte allt ekonomiskt stöd de fått under åren för att kunna komma ikapp med standarden. Temat för konferensen och utskottsmötet var sammanhållningspolitiken i EU.

Även om de har hunnit långt i många stycken så ser man ju att det finns områden kvar att jobba med, som här en av många elstolpar som jag kan garantera att min pappa som är elektriker lär rysa när han ser 🙂

På samma sätt som i många andra europeiska länder så såg man EU-flaggan överallt och det är så tydligt att stoltheten och självklarheten av att ingå i samarbetet genomsyrar synsättet de har. De betraktar sig själva som en naturlig del av EU, vilket de förstås är, och för min del tycker jag att även vi i Sverige borde lyfta det mer och oftare. Vi är och har varit med i EU sen 1995 (efter valet 1994) och fortfarande möter jag en skepsis till det.

Att man som jag och många med mig, tycker att medlemskap i EU är både viktigt och avgörande för Sveriges fortsatta välstånd innebär ju inte att man tycker att allt som EU pysslar med är vettigt. Men att som både vänstern och sverigedemokraterna hävda att vi borde gå ur EU (ja, jag vet att båda dessa partier för några veckor sen har ändrat det till att “ändra det inifrån” för att inte stöta bort potentiella väljare) är ju raka motsatsen till min åsikt. Ett litet och exportberoende land som Sverige (ungefär 75 % av vår export sker inom EU) skulle helt enkelt inte stå sig lika starkt som liten solitär i norra Europa.

Efter mötet så var det dags för familjefotot på COTER-utskottet tillsammans med kommissionären Corina Cretu.

Min partivän och återvalde ordförande för SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) Anders Knape är mycket kunnig både på nationell och europeisk nivå och det är mycket inspirerande att få jobba med honom även i Regionkommittén på EU.

På tisdag kväll landade jag hemma vid 23-snåret på kvällen och OJ så skönt det var och alltid är att få sova i egen säng hemma. Jag kan ju villigt erkänna att det inte tog särskilt lång tid att somna efter att huvudet hade landat på kudden. På onsdag morgon så unnade jag mig en halvtimmes löpning ute i vårvädret hemma, det behövdes verkligen och det var skönt att ladda upp energi innan jag skulle sätta mig i bilen för att köra norrut till Luleå.

Det var nämligen dags för EFNS, Europaforum Norra Sverige, som hölls för 25:e gången och tjugonde året i följd. Det är de fyra nordligaste länens samarbetsforum för europafrågor och det tas alltid positionspapper som vi gemensamt är överens om. Sammanhållningspolitiken är central för vår möjlighet att fortsätta utveckla vår del av landet och Europa, vilket man alltid kommer tillbaka till.

Det blev bra dag med många goda samtal och trevliga återseenden av gamla och nya vänner och bekanta. Jag är rapportör i infrastrukturfrågor, energi/miljö/klimat för EFNS och det är ett område som är både intressant och utmanande, särskilt att lyckas få till en gemensam linje för hela norra Sverige i dessa frågor. Men att det är svårt och utmanande innebär ju inte att man inte ska försöka och göra sitt bästa även här, och historiskt sett har vår landsända varit framgångsrik på EU-nivå i att nå framgångar i transportsystemet. Men vi är ju inte klara förstås, så work in progress 🙂 .

Det blev ganska sent på torsdagkväll också innan jag var hemma, men jag steg upp tidigt på fredag morgon för hinna jobba undan och sen njuta av finfint sällskap med dottern i skidbacken några timmar. OJ så jag kände att jag behövde få den kombon, att vara ute, åka telemark och slalom (känns i benen idag 😉 ) och hinna umgås med dottern. Det var en helt suverän energitankning!

Idag är det en ledig lördag med maken och avkoppling står på min agenda för idag, imorgon väntar en resa till Bryssel för utskottsmöten där innan nästa veckas nämndsmöten på hemmaplan. Så även om det blir avkoppling också så väntar det även inläsningstid. Men det får bero lite, nu ska vi gå in till stan en sväng!

Trevlig lördag!

 

 

Vår, fredag och kärnverksamheter

I onsdags var det ju vårdagjämning, inte en dag för tidigt om man frågar mig. Sen dess har solen visat sig och värmer gott, likaså denna fredagsmorgon. Det var riktigt behagligt att promenera till och från gårdagens sammanträden med Regionala utvecklingsnämnden trots att det emellanåt blev något av en balansakt för att inte halka på isen och hoppa mellan vattenpölarna när snön smälter.

Det tar en del på krafterna att fokusera på sammanträden en hel dag, i synnerhet då de går i ett utan någon direkt paus emellan. Så igår kväll ska jag erkänna att det bara blev en kväll i soffan framför teven, orkade inte ens sticka. Då förstår ni 😉 . Men så får det vara ibland, och det är förstås okej det också. Balans, ni vet.

Eftermiddagen idag kommer att ägnas åt kommunala frågor, det är dags för upptakten inför budgetarbetet i kommunen i form av in- & omvärldsdagen för Umeå. Det blir intressant att lyssna på några av mina tidigare kollegor (ja, ni vet ju att jag är tjänstledig för förtroendeuppdrag sen årsskiftet). Umeå är en kommun som växer och det är mycket bra, alternativet är ju betydligt tyngre. Men att växa kostar också och det är viktigt att det görs rätt prioriteringar i politiken lokalt och det är ju bara att beklaga att vänstern har allt för stort inflytande på sossarna och helst vill ge allt åt alla.

Umeå som har två kronor (!) högre skatt än jämförbara kommuner och trots det så har vi inte bäst resultat för skolan, äldreomsorgen och andra kärnverksamheter för kommunen. Inte okej. Det betyder att Umeåborna betalar mer av sina egna pengar utan att få bättre service än andra. Vi måste fokusera på det som är kommunala kärnverksamheter och få dessa att fungera bättre. Att som vänstern konsekvent motarbeta företagare inom välfärdssektorn är ju motbjudande när man ser till de enorma utmaningar och problem som vi både har nu och som vi ser komma framöver. Nej, mer valfrihet och fler aktörer som kan bidra till att våra gemensamma pengar, ja skatten alltså, används på det mest effektiva sättet för att alla medborgare ska få likvärdig service.

Fler som driver företag ger fler som jobbar och därmed fler som betalar skatt och ökar de arbetade timmarna. Det ger förutsättningar för god välfärd även framöver.

Innan lunch måste jag hinna med ett par ärenden också, det är sånt som just nu får klämmas in när det går. Som i onsdags vid lunch då jag gjorde en synkoll eftersom jag tycker att det blir mer och mer ansträngande att läsa, tänka sig… Nåja, det är ju som det är med att bli äldre och en timme senare så var nya glasögon utprovade och beställda. Mycket smidigt att kunna boka tid på nätet när det passar min almanacka och trevligt med bra service på Synsam!

Trevlig fredag!

 

Invald i EU-beredningen på SKL och grattis Anders!

En intensiv vecka med uppdrag på SKL förra veckan avslutades i början av denna vecka med SKL:s valkongress. Igår valdes min partivän och delegationsledare i Regionkommittén, Anders Knape, återigen till ordförande för alla kommuner och landstings (regioners) intresseorganisation. Riktigt roligt och framför allt mycket bra!

Anders Knape har en mycket imponerande erfarenhet och kunskap i så många frågor som berör den lokala och regionala nivån, utöver en otroligt gedigen kompetens på den europeiska och internationella nivån. Jag ser och lär mig så mycket jag kan och det är så inspirerande att jobba tillsammans med Anders.

Jag valdes idag till den nyinrättade EU-beredningen på SKL och jag ser fram emot att få fortsätta jobba med de regionala och lokala frågorna på en nationell och internationell nivå. I den beredningen är min goda vän Jelena Drenjanin ordförande. Hon är till vardags moderat kommunalråd i Huddinge och vi har under många år känt varandra och tidigare även båda arbetat i Moderatkvinnornas nationella styrelse i flera år.

Jelena är en av våra tyngsta moderata företrädare i Regionkommittén och det är så roligt att få jobba i samma utskott på EU-nivån.

Att få möjlighet att jobba i EU-beredningen på den nationella nivån känns mycket inspirerande och det är en bra arena för lokala och regionala frågor som är väsentliga för utveckling. Politik är ju samhällsfrågor och det saknas ju aldrig aktuella frågor att jobba med, så det ser jag fram emot att få fortsätta med den kommande mandatperioden.

Imorgon väntar en mastig mötesdag i “min” nämnd, alltså RUN (Regionala Utvecklingsnämnden). Morgonen börjar med BRU, Beredningen för Regional Utveckling, som är en beredning som utgörs till drygt hälften av kommunala företrädare från hela länet och resten från RV (Region Västerbotten). Det är en fortsättning på ett lyckat arbetssätt sen Region Västerbotten bildades 2008 och alla är överens om att vi nu ska hitta lika goda former för att jobba tillsammans från den kommunala och regionala nivån för att länet ska fortsätta utvecklas.

När BRU är klart så väntar presidieberedning med PKB AU (primärkommunala beredningens arbetsutskott) och “mitt” presidie i RUN AU. Det här med förkortningar är ju alltid riskabelt, men det är ofta lättare att använda dem som begrepp under förutsättning att man vet vad man menar förstås. Vanligtvis så gillar jag inte förkortningar, i synnerhet inte i text då det ofta kan slå snett om inte läsaren vet vad som avses. Det är ju sällan en rolig känsla att inte förstå vad som menas, tänker jag. Så därför skriver jag vårt talade “fikonspråk” med en förklaring inom parentesen. 🙂

På fredag väntar kommunala uppdrag på eftermiddagen då det är dags för omvärld/invärld-dagen där planeringsförutsättningarna ska presenteras inför kommande budgetarbete. Den processen är även igång på Region Västerbotten och dessvärre så är det riktigt tunga prioriteringar som kommer att ligga framför alla, med ett släpande underskott i verksamheterna på en halv miljard kronor. Det som räddar resultatet på sista raden är de finansiella placeringarna.

Men det är ju inte alls bra när verksamheterna gör ett så stort underskott. Inte alls. En av experterna som föredrog detta på regionstyrelsen sa att om vi skulle ha varit en finansiell placerare som sysslade med sjukvård på sidan om så skulle vi varit mycket duktiga, men för att ha sjukvård som huvudsakligt uppdrag med finansiell placering som sidokompetens så är det inte bra.

Det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att se någon snabb lösning på det gigantiska underskottet som heller inte har uppstått på kort tid. Det måste till strukturella ändringar samtidigt som satsningar på ny teknik måste göras och det kommer att ställa stora krav på alla om vi ska lyckas vända detta. Det är ju pengar som inte finns helt enkelt.

Nåja, det är många kloka personer som jobbar med detta och jag hoppas bara att alla orkar hålla i och hålla ut. Det man med säkerhet kan säga att det också kommer att krävas tuffa politiska beslut för att vända detta och det återstår att se om den nuvarande rödgröna majoriteten orkar med det.

Nu väntar en kopp kaffe och genomgång av handlingarna ett varv till inför morgondagens sammanträden.

Trevlig onsdag!

 

Bekymmersamma frågor och allt hänger ihop

Igår inledde jag en hektisk period som nu ligger framför mig i form av många uppdrag kombinerat med en hel del restid. Det är stimulerande och roligt med så stor variation på mina uppdrag och det är jag tacksam för.

Allt från mycket bekymmersamma frågor i Regionstyrelsen där främst det släpande gigantiska underskottet på en halv miljard (!) i alla fall bekymrar mig mycket, till som idag ett möte med Rumäniens attaché i Sverige för sociala och arbetsmarknadsfrågor. Spännvidden gör att jag alltid hittar nya saker att lära mig och får god inblick i hur beroende vi är av varandra lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Allt hänger ihop.

I tisdags så promenerade jag till gamla landstingshuset, nuvarande Regionhuset, och kunde inte låta bli att föreviga den helt underbara solen som lyste hela dagen. Även om jag längtar till barmark så tycker jag också mycket om dagar som dessa med några få minusgrader och en sol som värmer gott. Det börjar kanske snart bli dags att investera i solglasögon 😎 .

Igår började jag dagen med en fullmatad förmiddag med arbetsutskott i Regionala utvecklingsnämnden, eller det vi kallar RUN AU. Välkommen till förkortningarnas värld 😉 . Sen var det bara att hasta hem för att byta skor och jacka innan flygtaxin kom för flyg ner till Stockholm.

Det blev en promenad förbi gamla jobbet (ja, Riksdagen som ni ser här uppe) och solen tittade fram en liten stund så jag passade på att få fram mobilen för en bild. Vi har verkligen en vacker Riksdag tycker jag.

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt avslutning av innevarande mandatperiod med hela M-gänget på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Som alltid är det god stämning och trevligt att träffa vänner från hela landet och förstärka och utöka nätverket kontinuerligt.

Idag är det också full fart med möten här på SKL och idag är det sista gången på mandatperioden i nuvarande form och i början av nästa vecka sker valkongressen där de nya ledamöterna kommer att väljas till den nya mandatperioden. Så det är fullt ös just nu!

Jag hoppas kunna få nån stund mellan mötena idag för att hinna med lite träning för att må bra och för att orka. Kanhända blir det en stund på löpbandet och lite styrka, men den som lever får se 😄.

Trevlig torsdag!

 

Lågvattenmärke av Arbetarpartiet

I torsdags läste jag Folkbladet och häpnade när jag läste en debattartikel som publicerats av företrädare för Arbetarpartiet. Först och främst det faktum att de hade fel i sakfrågan, men sen fick jag ont i magen över det språk och den ton de valt att använda gentemot förtroendevalda.

Om inte ens politiker själva kan hålla en god ton i debatten och låta bli att använda obehagliga liknelser bara för att någon inte tycker likadant, hur kan vi då begära att trollen i kommentatorsfälten ska göra det? Under de tretton år som jag har bloggat och funnits i sociala medier så har tonen hårdnat och vad man förväntas tvingas “tåla” som förtroendevald har ökat.

När jag själv ofta har fått ta emot en stor mängd näthat genom åren så vet jag hur det är av egen erfarenhet och det är inget jag önskar någon. Såna som tror att man inte känner av sånt har jag ingen förståelse för alls, det är väl bara så enkelt som att sätta sig själv (eller åtminstone försöka) i skorna på den man väljer att snacka skit om för att känna efter själv om man skulle gilla det.  Därför är jag mycket kritisk mot andra som ägnar sig åt att sprida nedvärderande och rent kränkande tillmälen mot förtroendevalda eller andra offentliga personer.

Det är vid ett flertal tillfällen som jag faktiskt har lessnat och sagt ifrån i olika sammanhang när personer har med nedvärderande ton kommenterat hur “bra” politiker har det och vilken “gräddfil som alla de” har. När fakta är att det är närmare 97 procent av alla förtroendevalda i landet som är fritidspolitiker och alltså väljer att engagera sig på sin fritid för att på olika sätt bidra till samhällsutveckling. Jag har vid några gånger frågat personerna som uttalat sånt om varför de själva i så fall inte blir politiker, om det nu är så himla lätt och bra? Men då blir det ofta lite taskig stämning och byte av samtalsämne…

Ni märker att detta är ett ämne som engagerar mig och som jag tycker är viktigt. Jag är möjligen naiv och då bjuder jag på det, men faktum är att de allra flesta som jag genom alla år har kommit i kontakt med via politiken är personer som genuint vill försöka förbättra vårt samhälle och är villiga att lägga en stor del av sin fritid på detta. Det borde ännu fler göra.

Jag skrev ett svar på Arbetarpartiets debattartikel (en replik alltså) som jag skickade in till Folkbladet samma dag, och här nedan kan du läsa den. Kommentera och dela den gärna, jag önskar att vi skulle kunna få till ett bättre samtalsklimat om de gigantiska problem och utmaningar som vi står inför i vårt samhälle, men också större fokus på sakfrågor inom utvecklingsområden.

 

 

Lågvattenmärke av Arbetarpartiet!

Gun Sandström och Davis Gaza, båda politiska företrädare i Arbetarpartiet, ondgör sig i en debattartikel i Folkbladet 28/2 2019 över Region Västerbotten i allmänhet och dess Regionala Utvecklingsnämnd i synnerhet.

Under rubriken “Varför resa till Hongkong?” så visar de med önskvärd tydlighet varför föraktet för förtroendevalda ökar och de är själva en stor och bidragande del av detta.

I sakfrågan så kan den som är intresserad och något mer uppdaterad notera att den årligen återkommande regionledningsresan där representanter från samtliga länets femton kommuner tillsammans med Region Västerbotten (fd landstinget) alltså inte föreslås gå till Hong Kong.

Det som är mycket beklämmande och tragiskt är avslutningen i deras debattartikel där Sandström och Kaza skriver “Inom klinisk mikrobiologi hålls virus, bakterier, svampar och parasiter isolerade. Vi hoppas att Regionala Utvecklingsnämnden behandlas på samma sätt.”

Att politiskt engagerade, låt vara inom yttersta vänstern, väljer att själva bidra till att hetsa upp en aggressiv stämning mot den skara av förtroendevalda som de själva tillhör är ju både djupt stötande och högst anmärkningsvärt. Att Sandström och Gaza tillåts publicera sånt är än värre. Sånt vi inte vill se i kommentatorsfälten och en ton som inte ens kan komma i närheten av att vara okej.

Ni borde skämmas.

 

Åsa Ågren Wikström
Vice ordförande (M) Regionala Utvecklingsnämnden
Region Västerbotten

 

 

Konsten att kunna sammanfatta komplexa sammanhang

Imorse vaknade jag upp till en solig men kall morgon och jag ska villigt erkänna att jag mer än gärna vill ha sol och värme istället. Det är något visst med känslan av att inte behöva fundera på hur många lager kläder som behövs innan man går ut, utan istället vet att det räcker med klänning eller shorts och linne och ett par sandaler bara.

Det är lätt att minnas soluppgången från december och sen känna solen börja värma 

Förr genom åren har jag faktiskt aldrig reflekterat så mycket över det där med värme, jag menar, om man bor i norra Sverige så vet man ju att det är fyra tydliga årstider varav vintern är ganska lång. Men ju äldre jag blir desto mer vill jag slippa frysa i onödan. Eller så är det kanske bara att man är bekväm, vad vet jag 😉 .

Dessa dagar som just nu är relativt lugna på mötesfronten så passar jag på att läsa in en mängd material, det är faktiskt ganska fascinerande hur mycket som det finns att läsa om. När jag var riksdagsledamot så möttes jag varje tisdag morgon när jag kom till kontoret på Riksdagen av några decimeter handlingar, utöver det som då var digitalt. Trots att jag är en snabbläsare och har övat upp den förmågan genom alla år, så räckte inte tiden till för att hinna med allt utan det var tvunget att göra prioriteringar över vad som jag hann läsa mer noggrant och vad som bara fick ögnas igenom.

Riktigt så mycket volym på inläsningen har jag inte just nu, även om det går i perioder. Det man också märker och noterar genom åren av att läsa handlingar är kvaliteten på underlagen och jag kan säga att det faktiskt värmer i hjärtat när jag får läsa välgjorda sammanfattningar av utredningar eller liknande. Det är en konst och ett hantverk att kunna sammanfatta komplexa sammanhang och göra dem både förståeliga och begripliga på några få rader.

Just språk har alltid varit något som jag dels har varit intresserad av och dels tyckt om. Dialekter och hur man använder språket har alltid fascinerat mig. Jag minns att när jag pluggade på högskolan i Jönköping och var den enda i gruppen som kom norr om Stockholm så rönte förstås mitt sätt att prata på en del roade miner men också en hel del intresse. Vi var några stycken som gillade att nästan helt dissekera ord och uttryck och det var lätt att konstatera att vi från alla delar av landet hade uttryck som vi tog för givet att alla skulle förstå, men så var det såklart inte 🙂 .

Jag har den senaste tiden försökt läsa så mycket skönlitteratur som jag hinner och det är både vilsamt och roligt. Det kallar jag lyxläsning, mest för att det inte kräver annat än att följa med i handlingen och förhoppningsvis försvinna in i boken en stund. Till skillnad från när man har handlingar som ska läsas in, det kräver ju betydligt mer analys och tankearbete.

Ni vet ju att jag brukar lyssna på ljudböcker särskilt när jag tränar och på förra träningspasset blev jag klar med “Källa Erik” av Anders Jallai. För den som precis som jag är intresserad av politik och samhällsfrågor, så kan jag rekommendera den. Den utspelar sig precis innan mordet på Palme och är varvad med några faktaavsnitt som gör att minnet friskas upp. Jag skulle fylla sexton år när Palme mördades och så här i vuxen ålder är det faktiskt intressant att se om det jag minns från den tiden stämmer. En hel del gör faktiskt det, men inte allt förstås.

Nu har jag börjat med den senaste av Erik Lewin, “Hämndens pris” som tar sitt avstamp i gängkriminalitet och grov organiserad brottslighet. Jag har tidigare läst både “Almedalen har fallit” och “Operation Saif” som han har skrivit och jag tycker att det både är spännande läsning och även aktuella samhällsproblem som han beskriver. Det märks att han har jobbat länge inom underrättelse- och säkerhetsarbete. Lästips!

Trevlig tisdag!

 

Sportlov och livslångt projekt utan förbud

Idag har jag ägnat mig åt massor av administrativt arbete, det är otroligt egentligen hur stor mängd av jobbet som inte syns men om det inte utförs så märks det. Planering av kommande resor för mina olika uppdrag, fylla på min ständigt pågående att-göra-lista, förbereda för kommande sammanträden och så har jag min växande hög med olika typer av inläsningsmaterial.

Jag mår som bäst när jag kan vara hyfsat påläst inom de olika områden jag verkar i, och det varierar ungefär hur mycket som helst. Spännvidden mellan infrastrukturfrågor, hälso- och sjukvård, regionala utvecklingsfrågor, sammanhållningspolitiken inom EU, skenande ekonomi, ja frågorna saknar varken tyngd eller relevans. Och såklart går det inte att ha expertkunskap inom alla områden, och det är ju inte meningen heller. Det är ju därför det finns kompetenta och sakkunniga inom alla områden.

Jag är i alla fall glad över att äntligen kunna komma in i alla system och börja få koll på de kommande ärendelistorna. Ett stressmoment mindre.

Denna vecka är det sportlov här i Västerbotten och tack vare det är det inte lika intensivt på mötesfronten, något som jag uppskattar som variation. Det ger också tid just till inläsning och andra förberedelser. Plus att jag nog ska försöka hålla i min egen träning också, det är ju en bonus att kunna göra det så mycket som möjligt.

Jag har uppdaterat almanackan och ser att de kommande veckorna, ja i stort sett fram till i maj är ganska chokade med uppdrag, resor och möten. Så jag har bestämt mig för att i alla fall ha som ambition att försöka boka in tid för egen träning också. Mest för att den ska bli av och kunna prioriteras. Jag vet nämligen av åratals beprövad erfarenhet att när det är fullt upp så är det lätt att avstå från träningen. Men för min del vet jag att det är då jag behöver den som bäst. För att orka helt enkelt.

Sedan årsskiftet har jag hittills lyckats hålla min ambition med att få till olika former av träning eller rörelse fem eller sex gånger per vecka och det märks verkligen att jag har en högre energinivå än tidigare. Det tar ju lite tid att få kroppen och metabolismen att förstå att det är det som gäller nu, men när man väl har kommit dit – wow liksom!

Så igår när jag och maken kom från ett bra pass på Iksu plus där vi brukar träna, så kände jag en känsla av eufori som jag verkligen önskar att alla får uppleva. Ni vet den där känslan när allt bara landar och funkar som man vill. För min del så blev det en halvtimmes löpning och sen lika länge styrketräning. Känslan var att jag hade kunnat hålla på nästan hur länge som helst och det är så ljuvligt. Sen gör man ju såklart inte det 😉 . Men känslan, den var obetalbar.

Varje vecka blir det en eller två vilodagar och jag är ju verkligen inte på mer än en glad-motionär-nivå och har heller inga andra ambitioner än att se min träning som ett livslångt och roligt projekt. Om man får lyckan av att ha en fungerande kropp som inte krånglar i onödan så är jag tacksam, och att man håller så länge som det nånsin går förstås. Så jag försöker göra det jag själv kan påverka och bidra med, nämligen relativt vettig kost (inga dieter, jag gillar att äta god men hälsosam mat) och lämplig träning.

Ni vet, den bästa träningen är ju den som blir av och att sätta förbud på vad man inte får eller ska äta funkar inte så bra för mig. Jag försöker istället tänka vad jag vill äta och mår bra av. Det är mycket lättare 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Aha-upplevelse och att hitta sin nivå

Då är det måndag igen och solen skiner samtidigt som den kraftiga blåsten har mojnat något. Det stormade rejält igår kväll innan vi skulle sova och i ottan väcktes jag av att det lät som en jordbävning, vilket det lyckligtvis inte var. Däremot så skrapades vägarna och även gång/cykelvägen vid vårt hus 🙂 .

Den senaste tiden har varit intensiv med många olika former av möten med olika fokus. Som ett axplock så har förra veckans engagemang ägnats åt hälso- och sjukvårdsfrågor, regionala utvecklingsfrågor, gruppmöten, förberedelser och inläsning inför regionfullmäktige och centrumutvecklingsfrågor. Det är mycket stimulerande att ha sån variation på frågorna och även att upptäcka att många av dem hänger ihop. Det gillar jag.

I lördags besökte jag och Anders distriktsstämman som MUF Västerbotten höll här i Umeå, Anders var inbjuden som länsförbundsordförande och kommunalråd i Umeå att tala på stämman. Sen hängde vi kvar ett par timmar och det var så roligt och energigivande att se och höra så många duktiga och engagerade unga människor diskutera och debattera en mängd olika samhällsfrågor. Dessutom med en god och vänlig samtalston även när de tyckte olika. Det ger hopp för framtiden!

Under veckan har jag försökt att prioritera egen rörelse och träning för att orka vara skärpt på de olika mötena som jag har och kommer att ha, det hjälper mig väldigt mycket. Så min variation har varit löpning och styrketräning under veckan, kombinerat med rörlighetsövningar via yoga. Det passar mig perfekt och nu när temperaturen börjat bli mer trevlig och solen tittar fram så kliar det i benen att få ta en löptur utomhus. Fortfarande är jag så överraskad och glad över att faktiskt känna en längtan till att springa.

Vem hade nånsin kunnat tro det liksom. Men precis som med det mesta man gör, så om man hittar en nivå som gör att det känns roligt så är det lättare att komma igång. Jag läste en bra bok som jag gärna tipsar om, nämligen Smartare löpning av Petra Månström.

Det är en mycket bra inspiration till löpning och jag lovar, om jag kan börja gilla löpning så kan alla 🙂 . Ett av många bra tips och råd som Petra skriver om är att träna där du är, alltså att om du springer en kilometer på sju minuter så är det jättebra men om du kör slut på dig helt för att man “ska” springa kilometern på fem minuter så kommer träningen att bli skit och så orkar man inte fortsätta. Jag fick en hel aha-upplevelse när jag ändrade mitt tankesätt genom detta.

Du vet, gör det du kan, med det du har, där du är. Och om man sen vill och känner för det så kommer du ju att kunna springa den där kilometern på den tid du vill. Poängen är att all löpning och rörelse räknas och alla är lika mycket löpare oavsett i vilket tempo man springer. Hitta just din nivå och jag brukar tänka att allt är bättre än inget, att ta trappan istället för hissen är bättre, ja ni fattar. Så det är bara att byta om och röra på sig 😉

Jag tipsar gärna dig att följa Petra på instagram om du vill få fin rörelse- och träningsinspiration, där hittar du henne som @maratonpetra och när du ändå är igång där så är du förstås varmt välkommen till mig också, @agrenwikstrom 😉 .

Och även om jag när jag skriver dessa rader väldigt gärna skulle byta om och dra iväg på en runda i solskenet, så får det bero. Idag är det nämligen snart dags att promenera iväg till Regionens hus (fd landstinget) för förberedande möten inför morgondagens regionfullmäktige.

Men jag kände mig glad över lite lätt träningsvärk efter gårdagens styrketräning när jag vaknade, så jag klagar inte 🙂 .

Trevlig måndag!