För de allra flesta så är träning en positiv sak, något som man mår bra av och gör för sin egen skull. Så även jag och den stora majoriteten av mina vänner. Har under de senaste åren fått många positiva kommentarer från vänner och bekanta för att jag tränar och det gör mig glad att få höra att jag ibland är ett föredöme och inspirerar flera att antingen komma igång eller fortsätta med sin egen träning. Sociala medier är bra på det sättet, att få egen inspiration och också dela med sig till andra.
Dock finns det en liten grupp personer, företrädesvis gamla gubbar, som inte håller med. Det behöver man heller inte göra, jag tror på valfrihet så länge det inte skadar någon annan. Det har medfört att jag har blivit omskriven för att jag tränar, hur “icke-folkligt” det är (!), att jag bara är en fåfäng narcissist, att jag inte gör något annat än det och att det inte verkar bli några politiska resultat (!) av det. Och allt detta är bara toppen på isberget. Jag har övergått från att bli paff över att någon kan göra såna kopplingar och störa sig så oerhört på det, till att nästan vara fascinerad över det maniska intresset över vad jag väljer att ägna min fritid åt.
Att jag väljer att fortsätta min hobby som jag har ägnat mig åt sen jag var 3,5 år och i dagsläget försöker hinna med i bästa fall kanske 3-4 gånger per vecka, borde ju rimligen vara min egen ensak. Inte en fråga att allmänt diskutera. Lek med tanken att jag istället hade ägnat lika mycket tid åt att flera gånger i veckan sitta och dricka alkohol, hade det varit bättre? Så klart inte. Eller ännu mera tid åt att röka flera gånger per dag. Usch.
Idag är det vilodag för mig vad gäller träningen, så vet alla det 🙂 . Då blir det nog istället något trevligt att syssla med hemma med familjen. Det är de nära och kära som är viktigast. I alla lägen.
Trevlig torsdag!