Aldrig säga aldrig

Detta års semester är en av de bästa jag haft på många år och jag är så tacksam för att verkligen kunna komma ner i varv och koppla av på riktigt. Funderade igår kväll på hur det ska gå att börja jobba igen på måndag, men det kommer såklart att gå bra. Som det har gjort alla år tidigare också. Har i år också gjort något som jag aldrig tidigare har gjort, jag har valt att börja första veckan efter semestern med att jobba tre dagar och sen tagit ledigt två. Sen är jag nog säkert igång igen som vanligt.

Den som följt mig tidigare och även nu vet att jag tycker mycket om träning och en hel del av mitt intresseområde kretsar kring det. Jag har alltid tyckt om träningen för träningens egen skull, har aldrig haft något specifikt mål att träna mot som en tävling eller liknande. Tvärtom så kan jag ibland tycka att det är en extra “pålaga” eller press om det finns något särskilt mål. Vet att många vänner och bekanta gärna vill ha någon tävling eller så som morot och tycker att det är lättare att motivera sig till träning då. Då brukar jag tänka att det är tur att vi är olika :).

Denna sommar har jag kunnat träna ungefär så mycket som jag har velat och det bidrar mycket till min sköna känsla av välbefinnande som jag har nu. Till vardags brukar jag inte prata så mycket om min träning, annat än om någon frågar. Tror det är lätt att det blir en motsatskänsla om någon “missionerar” om friskvård. Nästa steg för mig är att göra en förändring i min kost, men det känns just nu som en ganska stor insats som kräver lång planering. Det brukar vara tillräckligt att få ihop vardagen ändå och jag känner inte att jag äter så himla onyttigt när det kommer till kritan :). Det känns lite som att man diskuterar dagens I-landsproblem när man tar upp detta, särskilt med tanke på hur många andra mycket viktigare frågor man borde diskutera istället.

bloggfoto

Då kommer man in på politiken och efter att inte ha haft uppdrag de senaste tre åren pga mitt tidigare jobb som kommunchef så kommer inspirationen och lusten tillbaka med jämna mellanrum. Och eftersom jag genom åren har lärt mig att aldrig säga aldrig så får den som lever se vad framtiden bär med sig. Vilket känns lugnt och bra :).

Idag är det ännu en dag med ljuvligt väder och jag tror att det blir en stund i solstolen även idag. Trevlig torsdag!

Start på träningsåret!

Träning är ett av mina intressen och någonting som jag alltid har utövat, i olika former och intensitet i olika delar av livet. När barnen var små fanns inte tiden på samma sätt som nu när de är flygfärdiga.

Jag har aldrig tränat för någon särskild tävling eller liknande, utan jag gillar verkligen träningen för träningens egen skull. Jag får energi och glädje av att gå på ett bra pass där jag får bli rejält trött och svettig helt enkelt. Jag började min bana med rörelse och glädje när jag var 3,5 år, då var det dansen som gällde och balett i synnerhet. Under hela barn- och ungdomen var det dansen som var mitt huvudfokus, med balett, jazz, stepp, fridans som några av varianterna. Men jag spelade även fotboll, provade på konståkning, simning, basket, ridning. Dansen var alltid det jag aldrig ville hoppa över.

Jag tycker det är viktigt att man som liten får möjlighet att prova på en massa olika former av rörelse, det har man nytta och glädje av även i vuxen ålder. Sen orkar man så mycket mer i livet om man får en lagom dos av motion. Nu vänder även ljuset tillbaka och dagarna blir längre, jag tycker det är en ren lyx att kunna gå eller cykla till jobbet och få en stund ute varje dag.

Just nu är jag relativt mör i musklerna efter ett pass bodypump på IKSU plus, kombinationen av riktigt bra instruktör (tack Hanna Lennartsson! :)), bra musik och en längtan till träningen gjorde att jag ökade vikterna på flera av muskelgrupperna. Skönt, särskilt efteråt :).

Börja du också, den bästa träningen är den som blir av och som funkar för en själv där man är i livet.

Trevlig torsdag!