Stick och spinn under hösten

Hösten rullar på och nu är det smått otroligt att mer än halva oktober redan har passerat, det känns som att hösten blev längre än vanligt men det är nog mest för att första snön ännu inte har kommit. Förra året vid dessa dagar hade vi ett vitt snötäcke och det blir en helt annan upplevelse av årstiderna då. För min del kan snön gärna vänta ännu ett tag, hösten är ju min favoritårstid som ni vet. Jag tycker mycket om att åka skidor också, men det här med att ha snö inne i stan är ju mest ett omak. Inte för att man får välja förstås, men tänk ändå om man kunde låta snön falla i skogen och i skidbackarna och i skidspåren, där det gör nytta alltså, och bara där 🙂 .

Det som möjligen är ett litet minus med denna årstid är ju det faktum att dagarna blir kortare och mörkare, och just dagsljuset blir mer och mer viktigt för min del för varje år som går. Så jag försöker passa på att åtminstone få en liten stund utomhus varje dag för att få en god dos av dagsljus. Gärna i kombination med rörelse också, det är ju det allra bästa. Men när naturen är så färggrann som just nu, som på bilden här ovan, så känns det så härligt att vara ute. Det är som att naturen verkligen vill krama ut det sista innan vintern kommer.

Förra helgen fyllde maken år och på hans födelsedag så gjorde vi ett besök i hans födelsestad, Sollefteå. Det blev en fin resa dit och vi hann se allt han ville uppleva igen. Som barn har man ju oftast en annan bild av där man växte upp, så det är kul att i vuxen ålder kunna promenera runt och uppleva staden igen. Vi hade tur med vädret också, apropå att hösten kan bjuda på en stor variation av just det. Men, uppehåll och till och med sol fick vi, så det är bara att tacka för det. Särskilt med tanke på hur mycket det regnade dagen före och efter, men då skulle vi mest köra bil till och från så då gjorde det inte så mycket.

Riktigt vackra vyer över Ångermanälven också!

Vindstilla ger spegelblanka vyer!

Man får en god bild av sin egen historia när man kan promenera runt och se de ställen som maken har vuxit upp på sina första år innan han flyttade till Örnsköldsvik, och vi summerade en rejäl dos steg på stegräknaren när dagen var slut och vi hade firat honom med en god trerätters middag tillsammans. Helgen blev en fin paus i arbetet för oss båda.

Denna arbetsintensiva period känner jag att det blir ännu mer viktigt att planera in någon form av rörelse eller träning varje dag, helt enkelt för att ha ork och energi att genomföra uppdragen på så bra sätt jag kan. Det blir ju också en vana att få röra på sig, en vana som jag trivs mycket bra med. De dagar då jag har många och ganska krävande digitala möten (ja, alltså att det är digitalt kräver mer menar jag, inte alltid sakfrågorna på sammanträdena 🙂 ) så blir det en bra grej att gå ut en stund. Imorse började jag med ett sammanträde redan klockan åtta och om en stund är det dags för nästa, så efter det ser jag fram emot att kunna avrunda fredagen med någon form av rörelse.

Jag stickar just nu en kofta i merinoull-silke som nog är bland det skönaste garn jag har jobbat med, och därför kunde jag inte låta bli att köpa lite mer av samma sort fast andra färger. De kommer att få vänta en stund på att bli använda, först ska jag sticka en tröja till sonen som äntligen (!) har önskat sig en tröja. Handarbete påminner litegrann om träningen för mig, för precis som med träningen så är det själva träningen jag gillar och tycker är rolig, inte nödvändigtvis att det behöver resultera i något särskilt som tävling eller liknande. Att sticka är ungefär samma sak, jag tycker om att sticka och göra saker men behåller sällan något själv utan tycker mer om att sticka åt andra. När de dessutom uppskattar det så värmer det gott i hjärtat. Om du också gillar att sticka så kan jag tipsa om denna sida som jag först började följa på Instagram och sen gick vidare till deras webb, Stick och Spinn heter de. Snabb och bra leverans med hög kvalitet på garnerna. Klicka in där vet jag!

Nu är kaffekoppen urdrucken och det är dags att fortsätta jobba en stund inför nästa uppdrag.

Trevlig fredag!

 

Att skilja på sak och person

Då har den nya veckan dragit igång och jag har haft fullt upp med en mängd praktiska ting sen tidig morgon. Igår hade jag tänkt att det kanske blir en lunchlöpning idag, men så har snön vräkt ner sen länge så jag får se hur jag gör med det där.

Det kändes helt rätt att börja med en ny anteckningsbok när mina nya uppdrag nu är igång och jag föll för den fina vinröda färgen på denna när jag gick förbi Åkerbloms i fredags. Trots att jag verkligen tycker om att skriva på datorn så är det en speciell känsla av att skriva för hand, det går inte att komma ifrån.

Dessutom så tycker jag om att ha kvar mina anteckningsböcker med både kom-ihåg-att-göra-saker som andra tankar och reflektioner. Såväl formatet som papperskvaliteten är viktig för mig, så när jag för några år sen provade denna variant så behövde jag inte leta vidare. Passar som hand i handske för mig.

Genom åren har jag jobbat en del med textning i olika former (ja, alltså med penna och papper med olika stilar) och för många år sen började jag med kalligrafi och när jag får lite tid över nån gång så tycker jag om att öva på det. Jag säger öva med emfas för det är verkligen en konstform som det är imponerande att se de som verkligen kan utföra. Det var länge sen jag hade tid för det, men kanhända blir det framöver när andan faller på.

Sedan jag senast uppdaterade bloggen i onsdags (ledsen för något långt uppehåll) så har jag haft en bra men full-fokus-torsdag med första mötet med nämnden för regional utveckling där jag är vice ordförande. I uppstarten är det mycket som ska falla på plats och hållas koll på, men allt gick enligt plan och som det var tänkt.

Utöver politiken så är det en mängd praktiska saker som ska ordnas också och jag ser fram emot när allt är klart med teknik, arbetsplats, passerkort och sånt. Då är det enklare att fokusera på sakfrågorna och det ska bli roligt.

För att både skapa och förbruka lite energi så har jag och maken ägnat en stund varje dag åt att träna i olika former, så jag är så glad och nöjd över att ha varierat mellan promenader, löpning, styrketräning och simning. Det är min melodi, variation i träningsformerna. Den bästa träningen är ju den som blir av, och det man har lust att göra är det lättare att ta sig för.

Sen följer vi ju såklart rikspolitiken eller snarare kanske bristen på densamma. Jag blev helt ärligt grundligt besviken och sorgsen i fredags när centern gick ut med att de väljer socialdemokraterna före moderaterna som regeringsbildare. In i det sista så ville jag inte tro det. Det är femton år av allianssamarbete som då går i graven på riksplanet. Jag skriver på riksplanet, för både lokalt och regionalt har vi gott samarbete inom alliansen och det vill vi förstås fortsätta med.

Trots att man blir besviken, vilket man förstås får bli och också ge uttryck för, så tycker jag också att det är viktigt att precis som alltid annars skilja på sak och person. Har man själv varit utsatt för grova personangrepp så vet man hur det är och det är så lågt agerat att kasta skit på personer. Det vänder sig verkligen i magen när man ser vissa som tar sig rätten att häva ur sig i stort sett vad som helst på offentliga personer, politiker eller andra. Jag brukar alltid undra om de själva skulle vilja att andra gjorde samma sak mot dem själva.

Igår hade liberalerna möte där de efter debatt med många förespråkare för att välja Ulf Kristersson till statsminister istället för Löfven, ändå valde med majoritet att hellre vilja sossarna i regeringsställning. Det kändes ändå bättre att höra och se deras argumentation och att de inte var överens om beslutet, än att som centern vara helt eniga på deras partiråd om att välja sossarna. Så nu får vänstern avgörandet i sin hand (de som inte skulle få något inflytande enligt C och L) för att besluta om Löfven ska väljas på onsdag eller inte.

Vanligtvis så har jag oftast mobilen och/eller paddan framme för att snabbt kunna följa händelserna som sker politiskt, men jag har faktiskt inte tittat så mycket på dem under helgen utan istället handarbetat. Det kändes mer produktivt och vilsamt än att bli frustrerad över andra partiers val. Så jag gjorde klart bakstycket till den tröja jag håller på med nu och har snart hunnit halvvägs på framstycket.

Det blir roligt att snart få börja med ärmarna och mönsterstickning, innan garnet till dotterns tröja anländer. Det är så roligt att ungdomarna vill ha stickade plagg, mest för att jag då får just sticka dem 🙂 . Så det ska bli kul med nytt garn, det är alltid inspirerande.

Ikväll väntar det årets och januari månads första gruppmöte med moderaterna här i Umeå och det blir roligt att träffa partivänner som man ännu inte har hunnit se i år efter helgerna. Det är bara att hoppas att snöandet ger med sig litegrann tills det är dags att promenera till stadshuset ikväll, den som lever får se.

Trevlig måndag!

 

Det finns mycket att se fram emot

Igår råkade jag och maken pricka in rusningstiden på gymmet, men vi hade i alla fall lite tur som kom några minuter innan det blev trångt så vi haffade varsitt löpband. Jag hade inte riktigt ställt in huvudet på löpning, men jag tänkte att jaja, allt är ju bättre än inget. Men så var jag inne i upplösningen av min ljudbok och samtidigt kändes kroppen pigg och benen fräscha, så jag var mer än nöjd när jag klev av löpbandet en timme senare och kunde räkna hem sköna tio kilometers löpning.

Så vansinnigt skönt det var, både under löpningen (tro det eller ej 🙂 ), men framför allt efteråt. Kvällen ägnade jag åt inläsning av handlingar inför kvällens möte med nya styrelsen för Upab, telefonsamtal och stickningen.

Idag har jag fortsatt med avvecklingen av mig själv från jobbet och det tar faktiskt lite mer tid än jag trodde, men nu är det inte mycket kvar. På förmiddagen idag så var det gofika med kollegorna på jobbet och så fick jag en jättefin blomma av dem.

Jag tycker att den var jättefin, tack så mycket! På bilden syns inte den lilla tomten och ängeln, men de var så söta. Det blir extra bra då ytterkrukan passar perfekt ihop med en annan jag har i samma serie, så det var nästan som en tanke där 🙂 . Bilden gör inte blomman riktigt rättvisa, så ni får använda fantasin och tänka att den är ännu finare här hemma hos mig. Jag gillar ju snittblommor också, men har också lätt för att få känslan av att jag inte hinner titta på dem tillräckligt mycket innan de vissnar, så därför har jag alltid tyckt om suckulenter och gröna växter.

Men julblommor har alltid haft en särskild plats i mitt sinne, amaryllis är ju alltid så vackra. Hyacinter har jag slutat med sen många år då de alltid förr har doftat ganska starkt och många i familjen börjat nysa och få huvudvärk. Då är det ju så klart inte värt det. Numera kanske de inte doftar lika mycket, vad vet jag, men nu har det blivit en vana för mig att titta på dem på affären men inte köpa med mig dem hem. Men amaryllis…

Fast i år så har tiden gått så fort så att jag har inte riktigt hunnit med att köpa amaryllis som jag brukar göra innan första advent. Helt plötsligt är det snart tredje advent och sen blir det julsemester. Men i januari igen så väntar ju tulpanerna när julen har städats bort till tjugondag knut, så det finns ju mycket att se fram emot!

Trevlig tisdag!

 

Warszawa, weekend och nya mål

Denna något kylslagna morgon när oktober börjar dra sig mot sitt slut så har solen ändå orkat visa sig på förmiddagen och det piggar alltid upp. Vädret både denna kanonsommar och även under hösten har gjort att mörkret inte har känts så påtagligt som det annars tenderar att göra när vintern står för dörren.

Som ni har märkt så har uppdateringarna här på bloggen varit mer sporadiska än vanligt, och jag har faktiskt behövt lite lugnare tempo efter en ganska lång och intensiv tid med valrörelse och efterspelet efter valet. Det tar en hel del på krafterna att ha flera engagemang på fritiden, men så länge det är kul och framför allt så länge som jag kan få tid för återhämtning och vila också, ja så länge orkar man ju köra på. Balans, ni vet.

Förra helgen åkte jag och Anders på en weekendresa tillsammans till Warszawa. Ingen av oss hade besökt Polens huvudstad tidigare, så det blev ett nytt resmål för oss båda. Vår vana trogen så promenerade vi runt i staden, vi tycker båda om att gå och så är det ett trevligt sätt att uppleva en ny stad.

Alldeles nära vårt hotell så började vi med att besöka Den okände soldatens grav och titta på blomsterprakten och militärerna som vaktar monumentet. Polen har en delvis tung historia, genom sitt centrala läge i Europa och närheten till öst så har landet genom århundraden drabbats av krig och ockupationer.

Vi är båda historieintresserade så det var självklart med ett besök på museet om Warszawaupproret 1944, Warsaw Uprising heter museet. Får du möjlighet att åka till Warszawa så tycker jag absolut att du ska lägga någon timme här. Minst. Det är ett väldigt bra museum med mängder av historia av den riktigt hemska sorten. Nazister och kommunister som slogs om makten över staden och mitt i allt det fanns en motståndsrörelse som inte lyckades 1944.

Bilden här ovanför är från en interaktiv karta över staden som visade de olika skeendena under striderna. Jag har alltid så svårt att förstå grymheten när människor som Stalin och Hitler (och alla de despoter som kommit efter dem och fortfarande agerar i olika länder) tycker att de genom krig kan ha “rätt” att erövra och sedan massförstöra städer och länder, för att inte tala om allt mänskligt lidande.

Därför är det så viktigt att hålla historien och informationen levande för att det inte ska upprepas. Därför är jag övertygad om att EU:s roll måste accentueras och hållas aktuell, det var ju därför föregångaren till EU bildades. För att alla sa gemensamt efter andra världskriget – aldrig mer. Det är viktigt att minnas ursprunget till EU och varför det är viktigt att vi samarbetar i vår världsdel Europa. Vi är betydligt mer lika än olika.

Vi hade en riktig tur med vädret får man säga, sol och runt 20 plusgrader på dagarna, så utöver all historia i den ganska nyligen helt återuppbyggda huvudstaden så var det också så skönt att kunna känna solen värma på en uteservering i folkmyllret.

I år firar Polen 100 år som självständig och det firades med en festival på lördagen som vi tittade på i Gamla stan. Vi åt också riktigt god och vällagad mat under dagarna vi var där, så jag kan tipsa om Warszawa för en trevlig weekend.

Under jobbveckan som sedan har gått har det varit fullt upp och på den tid jag har fått över har jag valt att prioritera träning och handarbete.

Igår kväll fäste jag de sista trådarna på tröjan som jag har stickat åt dottern, så nu är den helt klar. Det är alltid skönt att färdigställa ett projekt och nu väntar jag på nytt garn som är beställt i rätt färg för mitt nästa projekt. Jag har alltid tyckt om att sticka, det är lite mer socialt än att gå in och sätta mig vid symaskinen 🙂 .

Stickningen får oftast även följa med på resorna, det är bra med bambu som material i stickorna så det inte uppfattas som tillhyggen 🙂 . Stickning och ljudbok är en perfekt kombo tycker jag, något för händerna att pyssla med samtidigt som en bra bok berättas i öronen. Ibland får man lite flashbacks från när man hade fruktstund på lekis för en sisådär hundra år sen, när fröken (ja, på den tiden kallade vi pedagogen för det) läste från en bok och alla skulle sitta stilla och lyssna en stund. Ljuvligt. Även om jag kunde läsa själv redan då och plöjde böcker i mängder, så var det alltid skönt att få lyssna på en saga och vandra iväg i tankarna.

Hösten är min favoritårstid som ni vet, och kombinationen av träning, läsning och handarbete är ren lyx för mig. Denna vecka har jag inga resor inplanerade, så jag ska försöka ägna fritiden åt just dessa ting. I alla fall kan man ju ha den ambitionen mellan jobb och allt annat vardagspyssel 😉 .

De senaste åren har jag efter varje sommar, ungefär när hösten står och knackar på dörren, satt upp 100 mål för mitt kommande år, stort som smått. I år har det blivit lite förskjutet på grund av allt jobb med valet, men nu känns det som att det börjar vara dags för det igen. Jag tittar aldrig på listan under året utan gör en avstämning när det är dags att göra en ny, och jag slås alltid av att jag infriat mellan 70-80 % av dem. Bara genom att sätta ord på tankarna och bara för mig själv. Pepp!

Trevlig måndag!

 

Fick anledning att le lite extra

När det var dags att promenera till centralen efter dagens möten så började det regna i huvudstaden. Inget man kan göra nåt åt förstås, så det var bara att torka glasögonen när jag satte mig på Arlanda Express. I väntan på flyget och även ombord på flyget så läste jag klart en bra bok, “Konsten att vara snäll” av Stefan Einhorn. Den har några år på nacken men kommer nog att stå sig länge än. Rekommenderas!

Några bekanta ansikten på planet hem, precis som det brukar vara på torsdag eftermiddag/kväll. Idag satt jag nästan allra längst bak i planet, då brukar man vanligtvis komma ut ganska snabbt. Innan take off så förstod jag att en av personalen i besättningen var ganska ny på jobbet och det var trevligt att höra hur hans kollegor i kabinen hjälpte honom med goda råd och tips. Flygresan gick snabbt och smidigt, precis som det brukar göra.

När det var dags för att landa så var det förstås samma rutiner som vanligt och när vi väl hade landat så var vi många som fick anledning att le lite extra då han som var nyast i besättningen fick hälsa välkommen till Åre/Östersund 🙂 . Det spred sig glada skratt från kollegorna längst bak i kabinen och vi fick alla skratta lite och skoja om att det ändå såg märkligt likt ut Umeå 🙂 .

Tänk så lite som kan göra sån stor skillnad, SAS-personalen ska ha en stor eloge för deras glada humör och jag pratade lite med de två som jobbade längst bak i kabinen och sa att de skulle vara snälla mot honom 😉 och den något äldre kvinnan sa att han hade femte dagen på jobbet och gjorde ett mycket bra jobb. Kunde bara instämma. Men jag blev varm och glad över deras goda stämning sinsemellan, det borde alla få ha på jobbet. Well done!

Ungefär samma väder här hemma i Umeå som huvudstaden bjöd på, minus regnandet, så det blev flygbussen och en promenad sista biten hem. Väl hemma så fick jag ännu en anledning att bli glad idag då jag öppnade posten.

Nya garner, hurra!  Färgerna är lite svåra att återge, men det är gammelrosa i verkligheten och en blandning mellan ull och bomull som känns riktigt behaglig att sticka med. Så nu är jag sugen på att lägga upp maskorna och komma igång, men först ska jag göra klart mitt pågående projekt. Dags för en stund i soffan med stickningen således.

Trevlig torsdag!

 

Lördagsfriden kan börja

Lördag och det har varit riktigt skönt med en helt ledig sådan. Att vakna när man har sovit klart istället för att väckarklockan säger åt en att stiga upp är välbehövligt nu och då. I synnerhet efter denna vecka som har varit fylld med många varierande saker, bra samtal och nya idéer. Men också mycket jobb.

Eftermiddagskaffe

Nu kopplar jag av med en kopp kaffe och summerar lite tankar som jag fått under dagen som varit ganska effektiv och pysslig. Jag började morgonen med att byta gardiner i nästan hela huset, det känns bra att ha vintergardiner nu när det faktiskt är vinterväder ute. Jag gillar att sy och i år blev det nya gardiner till ett av våra rum här hemma. Resultatet blev jättefint och det ändrar karaktären på rummet helt med andra gardiner.

Nya gardiner hemma

Hemmapysslet fortsatte med att bära in ved, igår eldade jag en hel del och den ved som jag bar in då gick åt till sista vedklabben. Eller rättare sagt så eldade jag så länge det fanns kvar inburen ved. Det kan hända att jag drar igång ännu en brasa i kväll, det sprakar och värmer så gott. Tvättmaskinen har fått jobba ett par gånger också, har en maskin kvar att hänga (ja, tvätten som är inne i maskinen förstås 😉 ) och sen får det räcka för idag.

Novemberbrasa

Har haft både tid och ork att ta tag i några hemmafixgrejer som har legat ett tag, som några kartonger som skulle ner i förrådet, lampskärmar som skulle bytas, lite ommöblering i ett av rummen, ja helt enkelt sånt som inte har varit akut men bara skulle åtgärdas. Nu är det gjort och det känns så bra. Lite feng shui för själen 🙂 .

I morgon blir det veckohandling, lite kvarvarande städning (orkar inte mer just nu) som i och för sig nog går rätt fort och kanske blir det träning också. Söndagen är också ledig och det känns bra. Den kommande veckan är fulltecknad så det behövs lugn och ro på hemmaplan. Dock är det inget som stressar, jag har genom många år lärt mig att ta en dag i taget och inte bara säga det utan faktiskt också göra det. På så sätt är det lättare att vara närvarande och inte hela tiden vara på väg någon annanstans, vare sig mentalt eller fysiskt.

Stickning kofta

Har hunnit en bit på väg i mitt nya stickprojekt som ska bli en kofta. Jag gillar mönsterstickning och det var själva stickandet som lockade mig till detta. Nu ska jag fylla på med lite kaffe, fortsätta med stickningen och så säger jag som Alfons pappa – lördagsfriden kan börja 🙂 .

Trevlig lördag!

 

Hemlagat och innovationsförmåga

Ännu en fullmatad dag som började tidigt med att jag körde norrut till Piteå för att delta på Europaforum norra Sveriges årliga konferens. Det har varit en bra dag med många bra möten och jag deltog på ett intressant seminarium som Sverker Lindblad från Näringsdepartementet höll. Han har ansvarat för jobbet med bilagan till Långtidsutredningen 2015 om Demografins regionala utmaningar som presenterades i december 2015. Perspektivet är fram till 2040 och hur kommunernas ekonomi och verksamhet ska fungera. Mycket intressant och stora frågor. Det man kan konstatera är att det kommer att krävas många tuffa beslut framöver och en stark innovationsförmåga även inom offentlig sektor om vi ska klara av en bra välfärd även framöver.

 

Europaforum

 

Konferensen fortsätter imorgon bitti, men ikväll så är jag hemma hos mamma och pappa i Gammelstad och har nyss ätit en god hemlagad middag. Det blir en lugn och skön kväll i barndomshemmet och imorgon bär det av söderut på eftermiddagen. Vackert väder i morse när jag körde från Umeå och när jag anlände till Piteå så sprack det upp och solen kikade fram även där. Inte så farligt mycket trafik på vägen dit, däremot mer pendlingstrafik på vägen från Piteå till Gammelstad. Lätt snöfall så det var lite snörök, men inte så mycket ändå.

Nu är det dags för lite fika och en stund i tevesoffan med mamma och pappa. Och stickningen tror jag bestämt 🙂 .

Trevlig torsdag!