Umeå

Helikoptertur över Umeå

Publicerat den av agrenwikstrom

Denna måndag känns det verkligen som att det är tillbaka till “verkligheten” igen efter en fin sommar, även om det ännu inte är riktigt högtryck i almanackan. Men det är mycket som ska hinnas med ändå och förberedas. Just tiden för inläsning och förberedelser är faktiskt den största delen av mitt jobb. Eftersom jag nu, med rätt många års erfarenhet, vet hur snabbt det går att komma in i ett högre tempo efter sommaren, så anstränger jag mig faktiskt litegrann för att hålla kvar tid för reflektion och tankar. Och tid för träning förstås 🙂 .

Det är dock oftast en vackrare tanke än vad det de facto går att lösa i praktiken. Det betyder ju inte att man inte kan eller ska försöka ändå. Denna sommar har det blivit lite “småjobbande” (om ni förstår hur jag menar) som har puttrat på litegrann, men utan att ta över alls. Så därför känns det inte svårt att snabbt komma upp i högre hastighet jobbmässigt, utmaningen blir istället att inte göra det på en gång.

I fredags värmde jag mitt mammahjärta med att få fira dottern som fyllde år och dessutom är hemma här just nu. Så mysigt! Snart bär det av söderut för dem igen, deras jobb och studier väntar. Men tills dess så passar jag på att njuta av att ha ungdomarna hemma.

Vi valde att ta en fin helikoptertur över Umeå, som gick upp längs Umeälven för ett fint fikastopp vid Vindelälven, innan flygturen sen återvände till Umeå igen. En riktigt vacker och häftig tur! Det är något annat att få se sin stad från ovan och att dessutom kunna få göra det med familjen var fint. Vi saknade dock sonen som jobbade och hade beredskap, men vi hoppas ha möjlighet att kunna ta en tur längre fram med honom också. Som vanligt så fick vi utmärkt service med trevlig pilot på Jon Air och vilket härligt minne vi skapade oss på fredagen!

Denna vecka innehåller förutom mestadels inläsning, skrivande och förberedelser, även sammanträde med Kvarkenrådet. Det är alltid inspirerande och intressant att få jobba med vännerna på den finska sidan i frågor som handlar om infrastruktur och samarbete. Så det ser jag fram emot.

Trevlig måndag!

Bra med ökad kamerabevakning i Umeå!

Publicerat den av agrenwikstrom

Imorse vaknade jag till en strålande sol och klarblå himmel, så liksom igår så lär det bli en långpromenad ute i det vackra vädret. Både jag och maken gillar att ta långa promenader och särskilt i dessa Coronatider så är det värdefullt att få både frisk luft och motion utan att vara nära andra personer. Allt i syfte att minska risken för smittspridning förstås.

Än så länge, peppar peppar, så är vi friska och för varje dag som går och så länge hela resten av familjen också får vara frisk är jag glad. Man vet ju ännu inte hur pass allvarligt sjuk man riskerar att bli om man blir smittad, och för egen del så vill jag verkligen inte vara en belastning för vården om det på något sätt går att undvika.

Och det gör det ju, åtminstone så får man göra det man kan med att fortsätta med social (eller kanske man ska säga fysisk?) distansering. Möten har vi ju förstås regelbundet, men istället för fysiska sådana så genomför vi dem digitalt. Och är man då socialt distanserad? Det är ju mer av filosofisk karaktär på såna resonemang, men i dessa dagar så får man ju betydligt mer tid än annars att fundera på olika ting 🙂 .

Trots att Coronakrisen påverkar allt vi gör just nu, så finns det ändå tid för fler politiska saker som också är viktiga. Idag skriver jag i Folkbladets söndagstidning tillsammans med Joline Göttfert om aktuella frågor som att polisen planerar för att sätta upp fler övervakningskameror i Umeå. Bra tycker vi moderater som har drivit denna fråga länge!

Här kan du läsa vår gemensamma insändare, och nu är det dags för en promenad ute i solen!

Trevlig söndag!

 

Positivt med mer kameraövervakning i Umeå!

Enligt uppgifter i lokalmedia planerar Polismyndigheten att sätta upp ytterligare övervakningskameror i Umeå. I januari satte polisen upp övervakningskameror på Rådhustorget, Ålidhems centrum och Östra Ersboda centrum. Men nu är ambitionen att öka antalet kameror från åtta till sexton. Vi moderater välkomnar detta!

Syftet med kamerabevakningen är bl.a. att öka möjligheten att utreda brott och öka tryggheten. Det är positivt att polisen verkar fortsätta på den inslagna vägen i och med att de utökar kamerabevakningen. Det är ett bra verktyg för att både förebygga och klara upp brott. Vi skulle gärna se att även fler offentliga platser runt om i Umeå blev aktuella för kamerabevakning.

Polisen ska veta att det finns ett starkt stöd för deras insatser. Nio av tio svenskar är positiva till övervakningskameror på allmän plats.

Umeå ska vara en trygg stad att vistas i – även på kvällar och nätter. Vi behöver såväl fler poliser som ökad kameraövervakning!

Åsa Ågren Wikström

Ordförande Umeå Centrala Moderatförening

 

Joline Göttfert

Vice ordförande Umeå Centrala Moderatförening

 

Hedersförtryck är det största hotet mot svensk jämställdhet!

Publicerat den av agrenwikstrom

Idag skriver jag i Folkbladet i ett ämne som både berör och upprör mig starkt. Det är helt ärligt få saker som upprör mig så mycket som just förtryck av människor i allmänhet och av kvinnor i synnerhet, av det enda skälet att man just är kvinna. Att bli dömd och bedömd på enbart saker man inte kan förändra eller påverka, som kön eller hudfärg är så oerhört provocerande och småaktigt.

Frihet är att få vara den man är och vill vara, utan påbud eller pekpinnar om hur man ska vara eller se ut. Jämställdhet är den viktigaste frihetsfrågan och något som vi i Sverige har kommit en bra bit på väg med, även om det fortfarande finns mycket kvar att göra.

På lördag så är Moderaterna i Umeå en av arrangörerna till en föreläsning om Hijab för att lyfta den mycket viktiga frågan och ge kunskap i den, samtidigt som vi måste finnas som en motvikt mot de miljöpartister som samtidigt demonstrerar för att kvinnor och flickor ska använda Hijab i Umeå. Denna fråga är alldeles för viktig för att vända bort huvudet från. Det krävs att vi står upp för flickors rätt till ett jämställt liv. Här nedan kan du läsa den debattartikel som publiceras på Folkbladet.

Hedersförtryck är det största hotet mot svensk jämställdhet!

På lördag arrangeras Hijab-uppropet i centrala Umeå. Initiativtagare är bl.a. två miljöpartistiska kommunpolitiker i Umeå. Det är en märklig tid. Medan kvinnor i Iran riskerar fängelse när de demonstrerar för jämställdhet och rätten att slippa bära hijab, så väljer miljöpartister i Umeå att tvärtom manifestera för hijab.

Att klä barn i hijab utgör en konservatism, som inte har stöd bland majoriteten av världens muslimer. I Egypten är det t.ex. bara salafister – bokstavstrogna sunnimuslimer som underkastar sig sharialagen – som sätter hijab på sina döttrar. Majoriteten av muslimer anser detta vara både extremt och felaktigt.

Riksorganisationen GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime), som bekämpar hedersförtryck i Sverige, har skrivit följande: ”Det är en felaktig förenkling att påstå att hijab endast är ett klädesplagg som vilka andra, eller att den kan stå för olika saker beroende på hur den som bär plagget tolkar det. Ordet hijab på arabiska betyder “barriär” eller “sköld”, och refererar till isolering och segregering av kvinnor gentemot män. Hijab är först och främst en religiös symbol som har en betydelse och ett syfte inom en religiös kontext, inom vilket en kvinnas hår och kropp anses vara “awrah”, ett arabiskt ord som bokstavligt översatt betyder att något är “defekt” eller “bristfälligt.”

Frågan om hedersförtryck uppmärksammades mycket i Umeå under förra året. Vi vet numera att det finns moralpoliser på exempelvis Ersboda. Kvinnor och tjejer som kommer till Sverige, vilka ibland flytt undan hedersförtryck i deras hemländer, möts av en likartad verklighet i sitt nya hemland. Även här kontrolleras deras klädsel och beteende på gator och torg. Förtrycket sträcker sig utanför hemmets gränser och når även de offentliga platserna i Umeå. Moralpoliserna kan stå utanför butikerna och kommentera flickornas klädsel, vilka de umgås med etc.

Dessa företeelser är oacceptabla i ett demokratiskt och jämställt samhälle. Män – och i förekommande fall även de kvinnor – som väljer att med tvång begränsa andra kvinnors frihet i Sverige ska mötas med ett straff, och i de fall det kräver det även utvisning.

I Sverige har vi kommit långt i synen på jämställdhet mellan män och kvinnor. Att flickor i skolåldern måste skyla sig i är uttryck för en syn på pojkar och flickor som vi inte vill ska etableras eller utvecklas i Sverige. Skolan ska vara en frizon där flickor och pojkar ges samma möjligheter och behandlas lika.

Det talar för att ett förbud mot slöja på barn i för- och grundskolan bör införas, i likhet med det Moderaterna vill utreda. Att tvinga flickor eller kvinnor att ha hijab är uttryck för en hederskultur som bör motverkas. Om vuxna kvinnor sedan frivilligt vill bära hijab så är det förstås deras eget val.

Moderaterna har föreslagit följande åtta konkreta åtgärder för att bekämpa hedersförtryck:

  1. Skärpta straff för hedersförtryck.
  2. Kriminalisera s.k. moralpoliser genom ett särskilt brott – olaga frihetsbegränsning – som förbjuder tvång och otillbörliga påtryckningar som syftar till att upprätthålla heder.
  3. Begränsa moralpolisernas tillträde till allmänna platser genom en möjlighet att meddela tillträdesförbud för personer som begränsar andra personers rörelsefrihet i hederns namn.
  4. Fler fall av hedersförtryck bör leda till utvisning.
  5. Utred införande av nationellt slöjförbud i förskola och grundskola.
  6. Kartlägg hedersförtryckets utbredning bland elever på grundskolor och gymnasieskolor.
  7. Nyanlända måste tidigt utbildas i våra lagar och värderingar om jämställdhet och individens okränkbarhet.
  8. Yrkesgrupper som polis, socialsekreterare, lärare och vårdpersonal ska utbildas om hedersrelaterat våld och förtryck.

Hedersförtryck är det största hotet mot svensk jämställdhet. Hedersförtryck ska bekämpas och motverkas. Vi inte ska vara toleranta gentemot intoleranta värderingar som kränker individuell frihet och mänskliga rättigheter, oberoende av varifrån dessa värderingar har sitt ursprung.

 

Åsa Ågren Wikström

Styrelseledamot
Moderatkvinnorna i Sverige

 

Change the game och blå motorväg mellan Umeå och Vasa

Publicerat den av agrenwikstrom

Veckan har hittills gått i ett ganska högt tempo, i måndags flög jag ner till Stockholm på förmiddagen för att inleda veckan med möte mellan regionledningarna för Västerbotten och Österbotten för att diskutera gemensamma frågor. Denna gång var vårt tema kommande Botnia Atlantica-programmet och eventuella förändringar i det EU-programmet inför nästa programperiod för 2021 och framåt.

Samtidigt så åkte Anders över till Vasa för att Umeå och Vasa gemensamt skulle signera avtalet för den nya färjan som nu ska byggas och vara klar i april 2021. Det är en mycket central och viktig fråga för både Umeå och Vasa, likväl som för Sverige och Finland. Vi har ju haft färjeförbindelse länge och den nuvarande båten (ja, jag vet att det är större än en båt, men ni fattar 🙂 ) har gjort sitt och det är dags för en större för att möta upp behovet av såväl passagerare som frakt.

Det blir verkligen bra att kunna få den mest miljövänligt drivna färjan samtidigt som vi fördjupar samarbetet ännu mer med Österbotten. ????

Vi har cirka åtta mil mellan Umeå och Vasa vilket gör att Vasa är vår närmsta stad och med den nya färjan får vi ett ännu mer smidigt sätt att ge förutsättningar för näringsliv, organisationer och besöksnäring att stärkas. Vi pratar om detta som en blå motorväg och på europeisk nivå är man mycket positiv och intresserad av detta som en förlängning och förstärkning av Ten-T som är transportkorridor genom Europa.

Igår började jag morgonen med att vakna tidigt, ja ni vet att jag tycker att det är lite onödigt när man har en stund ledigt, men det är som det är med det 😉 .

Förmiddagen skulle egentligen ha använts till resande men eftersom jag redan var på plats i huvudstaden så bytte jag om till träningskläder och sprang en halvtimme på löpbandet samtidigt som det ljusnade. Det blev en bra start på dagen och det här med att vara klar med träning innan klockan åtta på morgonen kändes riktigt bra. Få se om det blir fler gånger framöver 🙂 .

Vid lunch så inleddes invigningen av Västerbotten på Grand som i år har gått av stapeln 29 år i rad, så nästa år blir det 30-årsjubileum. Långsiktighet och uthållighet i påverkansfrågor är centralt och trots att det med regelbundenhet kritiseras i lokalmedia så känns det som att det inte är samma ”gnäll” längre, i alla fall inte lika mycket som tidigare år. Förståelsen ökar successivt för att vi som en nordlig region med jämförelsevis långt till centrala Europa och med relativt sett få invånare som därigenom måste samverka med andra för att lyckas förmedla vår kunskap och kompetens och öka attraktiviteten för vår region.

Under eftermiddagen delades Västerbotten Grand Prix ut och i år var det en verkligt bra mottagare i form av Change the Game. I somras fick jag möjligheten att träffa Tom Englén som driver detta i Umeå och hela projektet syftar till att öka barn och ungas rörelserikedom, att skapa det som på engelska kallas för physical literacy. Läs gärna mer på deras sida.

Man har sett att unga i skolåldern idag kan bli sittande upp till 8-9 timmar per dag och det behöver man inte vara expert för att förstå att det inte är bra. För både individen själv och samhället är det stora problem som kommer när barnen växer upp utan att ge sig själv förutsättningar att må så bra som möjligt. Så att röra sig regelbundet är livsviktigt.

Idag och de kommande dagarna väntar möten på SKL och det blir intressant och roligt, precis som det brukar vara. Idag ges nog inget utrymme för träning, men det blir promenader för mig istället så det får vara good enough idag.

Trevlig onsdag!

 

Inte direkt vetenskapligt

Publicerat den av agrenwikstrom

Oktober fortsätter att visa sin bästa sida, idag har solen varit framme och även om det var minusgrader på morgonen (brrr!) så värmer solen fortfarande. Igår lät jag kroppen bestämma aktivitet och efter att ha lyssnat på den så blev det ett yogapass och sen corestabilitet för min del. Det passade som handen i handsken och var så behagligt.

Varje gång jag äntligen tar mig för att köra ett yogapass så tänker jag efteråt att jag borde göra det mycket oftare, för det är så välgörande och skönt att kombinera smidighet med rörlighet. Plus att man alltid känner av muskler man inte visste att man hade dagen efter 🙂 .

På kvällen hade vi kretsstyrelsemöte med partiet och sen ville jag och maken få oss lite frisk luft, så vi tog en kvällsprommis.

Oj så vackert det var! Bilden är tagen från cykelbron (eller Gamla bron över till Teg) och det är synd att bilden inte gör upplevelsen rättvisa, men ni kan ju tänka er hur det såg ut. Precis innan vi gick iväg såg vi att det kom en nyhet om att en förening som kallar sig Arkitektupproret hade gjort en undersökning på Facebook om att utse Sveriges fulaste stad och med 268 (!) röster kom Umeå på fjärde plats i deras icke direkt vetenskapliga undersökning.

Men dessvärre hakade riksmedia på denna undersökning och intervjuade folk i Borlänge som “vann” förstaplatsen. Underlig nyhetsvärdering kan jag tycka, men det är ju som det är med det. Hur som helst så tror jag att de flesta som rörde sig i staden igår här i Umeå inte skulle hålla med, och med tanke på alla fina investeringar som har gjorts och fortfarande görs i staden så är och förblir Umeå en fin stad vid Umeälven. Om man frågar mig i alla fall.

Så här fin är cykelbron över till Teg i kvällsljus!

Vi har så himla många fina städer och platser i vårt län och land och det räcker med att resa runt lite i andra länder för att verkligen inse det. Det är ju bra att aldrig vara helt nöjd och sträva framåt, men ibland blir det ju lite gnälligt att klaga på sånt som faktiskt är bra om man jämför.

Nåja, det blev några kilometers kvällspromenad med maken i alla fall och sen sjönk vi ner i tevesoffan och kopplade av en stund innan John Blund gjorde entré. Jag väntar ju på nytt garn och ser verkligen fram emot att få sätta igång med ett nytt stickprojekt, det är så behagligt att ha något i händerna och skapa något. Efter mönster såklart (det där med att bara göra utan storleksanpassning är inget för mig just nu 😉 ) så slutresultatet blir bra.

Tills dess ska jag fortsätta med att göra en mössa i merinoull och alpacka, med annalkande minusgrader kan det behövas. Mer om det senare!

Trevlig tisdag!

 

När du är sjuk ska du få vård, inte en kölapp

Publicerat den av agrenwikstrom

 

Håller du med mig?

Varmt välkommen att följa Moderaterna i Umeå och Västerbotten på Facebook för ännu mer information!

Gå gärna in på Facebook och gilla och dela filmen om du vill och har en stund över 🙂

Det är snart mindre än 100 dagar kvar innan valet söndagen den 9 september och kom ihåg att din röst spelar roll!

 

Åsa Ågren Wikström,

din röst i regionen

 

Trevlig tisdag!

 

Det handlar förstås om makt

Publicerat den av agrenwikstrom

I torsdags var det regionförbundsfullmäktige som denna gång hölls här i Umeå. Det brukar variera med orten mellan Umeå, Skellefteå och Lycksele för dessa möten. Vi har ett stort län så jag är tacksam för att det denna gång var på hemmaplan, men vet också mycket väl hur många timmar i bil flera av ledamöterna har för detta fullmäktige. För egen del har jag i stort sett genom hela mitt yrkesverksamma liv hittills varit beroende av bil för pendling. Det är de senaste åren sen jag blev Umeåbo som jag har den stora förmånen av att kunna cykla eller gå nästan överallt. Underbar förmån tycker jag.

För egen del var det första gången jag deltog som ledamot på regionförbundsfullmäktige för Region Västerbotten och det jag slogs av när mötet var klart var att det var en så saklig och trevlig debatton. Det lades fram sakliga förslag från talarstolen som diskuterades och förhandlingarna hölls i god ton. Efteråt tänkte jag hur det hade kunnat vara i fullmäktige i Umeå istället om det var lika god ton från talarstolen vid de tillfällena. Då kanske faktiskt fler intresserade personer hade kunnat vilja bli aktiva inom politiken och vilja bidra till att vårt samhälle utvecklas.

Som debattklimatet är i fullmäktige i Umeå just nu så tror jag att många människor blir avskräckta och undrar hur man frivilligt vill utsätta sig för såna dagar. Sanningen att säga så undrar man det ibland själv också efter att ha lyssnat på debatterna under lång tid. Och tyvärr är det samma tonläge oberoende av sakfråga vilket är oerhört beklagligt. Men det är som att vissa tror att de vinner stöd genom att vara otrevliga och det kanske de gör inom vissa grupperingar, vad vet jag. Det jag vet är att jag alltid saknar ett vuxet och resonerande förhållningssätt till de ofta väldigt svåra frågeställningar som fullmäktige har att hantera.

Om fullmäktige hellre skulle fokusera på sakfrågor som kan bidra till att utveckla Umeå istället för semantiska frågor som till exempel när det var nära att fullmäktige skulle besluta att tjänstemän i Umeå kommun enbart skulle vara tillåtna att använda begreppet tjänstepersoner istället för tjänstemän och det blev en sjukt lång debatt om det. Jösses liksom. Här har man gått och tänkt att det är vuxna människor som är anställda inom organisationen och kan tänka själva, men det verkade inte alla ledamöter i fullmäktige tycka.

Bara som ett av otaliga exempel på plakatpolitik som inte ändrar något i sak utan bara är till för att slippa diskutera svåra utvecklingsfrågor. När man kan ägna timmar åt diskussion kring hur många kön (!) det finns, om det är tre eller sju (ja, ni hör ju) och samtidigt knappt ha några synpunkter när ekonomi och hur effekterna av ett av landets högsta skattetryck påverkar Umeås invånare, ja är det underligt att man blir trött.

För min del är det och har det alltid varit helt självklart att se vuxna, friska individer som kapabla att ta hand om sig själv och sin familj och bidra till vår gemensamma välfärd som vi har valt att ha. Som en bra skola för alla, sjukvård som fungerar och är tillgänglig när man behöver den och ett rättssystem som man kan lita på. Det är numera en självklarhet att själv kunna få välja och kanske framför allt ha möjligheten att kunna välja bort. Samma lösning passar inte alla förstås.

Bara att tänka tanken att gå tillbaka till det sjuttiotal jag själv är uppvuxen i är ju svår, då något så bisarrt som fritt skolval, fler tevekanaler än två, fler radiokanaler än enbart public service, fritt internet, andra operatörer än Televerket (Telia för er unga som inte kommer ihåg Televerket 😉 ), ja listan kan göras hur lång som helst.

Poängen är att människor själva ska kunna ta ansvar för sina egna liv och också göra det, och när man behöver hjälp av samhället ska man kunna lita på att det funkar. Som när man blir sjuk eller hamnar i situationer som är övermäktiga. Det är ju avsikten med vårt gemensamma skyddsnät, där kommunen alltid är den som är närmast individen. För att det ska funka måste det offentliga ägna sig åt sina kärnverksamheter och få dem att fungera så väl som det bara går.

Som samtalet ofta går här i norra Sverige så anser många att folk inte klarar av att göra goda val själva utan det är politiken som måste göra det åt dem. För min del får jag rysningar när jag hör hur de kan resonera om friska, vuxna människor som vill välja och kunna få bestämma över betydligt större andel av sina egna ihoptjänade pengar än vad som är fallet i dagsläget.

Men det är klart. Det handlar förstås om makt. Makt över människor, och vill man som den socialistiska sidan öka skattetrycket ännu mer och med andra handen dela ut bidrag så innebär ju det att ännu fler på sikt kommer att komma i en situation där det blir viktigt att hålla sig väl med de som delar ut bidrag. Det är en total motsats till hur jag vill att vårt samhälle ska fungera.

Det offentliga skyddsnätet ska användas när det behövs och till de som behöver. Jag tror att de allra flesta av oss är villiga att betala skatt precis som vi gör och alltid har gjort, för att säkra vår gemensamma välfärd. Om man är säker på att pengarna används till det som behövs och till de som behöver.

Men när man har ett av världens högsta skattetryck och generellt sett en god välfärd men ändå inte upplever att pengarna räcker till, då är det hög tid att titta på vilka prioriteringar man måste göra. Och vilka kostnader som faktiskt finns.

Nåväl, det blev kanske ovanligt öppenhjärtligt, men ni vet att det hjärtat är fyllt av… 🙂

I fredags deltog jag tillsammans med Anders i firandet av Finland 100 år. Landshövding Magdalena Andersson stod värd för en trevlig middag på länsresidenset under fredag kväll.

Under kvällen blev det tid för många framåtsyftande samtal för fördjupat samarbete mellan Umeå och Vasa, och i vanlig ordning även många skratt 🙂 . Ordförande för stadsfullmäktige och tillika riksdagsledamoten Joakim Strand och jag fick möjlighet att diskutera mycket kring flera av våra gemensamma områden och även några nya idéer. Trevligt som alltid!

Det gav även utrymme för samtal om försvarsfrågor med Mikael Frisell, chef Militärregion Nord (eller I19 som vi annars kallar det 🙂 ). För mig som har under 22 år bott i Boden och har sonen som jobbar på A9 så var det lite extra kul att prata om försvaret som ligger mig varmt om hjärtat. Under middagen var det också ett av samtalsämnena runt bordet. Det märks att det är frågor som engagerar och är viktiga, för såväl oss i Sverige som i Finland som genom sin historia har upplevelser av krig närmare i sina generationer.

Igår ägnade jag mig helt åt hemmapyssel, det var dags för min egen högtidsstund och tradition, nämligen att julpynta 🙂 . Julen är min favoritårshögtid och den som känner mig vet att det enda jag har samlat på genom åren är tomtar. Det brukar ränta lika del leenden som höjda ögonbryn när jag berättar det, som när jag säger att jag gillar att handarbeta. Om det är tantvarning på det så bjussar jag förstås på det 😉 . Har ägnat mig åt det sen 1985 så då är det väl snart kanske dags att kliva in i tantstadiet 🙂 .

Hur som helst så är det mysigt att sätta på julmusik och pyssla hemma, och idag har vi tänt första ljuset i adventsstaken. Underbart vackert ute också med en svag decembersol och snö ute. Härligt!

Trevlig söndag!

Internationella samtal och samarbete

Publicerat den av agrenwikstrom

Det har verkligen varit full fart denna vecka och därför var det skönt att komma hem på fredag kväll, låt vara att det blev senare än det var tänkt på grund av att Norwegian var försenat en timme. Inte direkt en önskedröm på fredag kväll då man bara vill hem, men inget man kan påverka dessvärre.

Igår lördag så hade jag bestämt mig för att låta jobb och handlingar vara och istället bara ta det lugnt. Så efter lunch besökte jag och Anders Skeppsbron där Umeå Smakfestival gick av stapeln. Jättekul att se så mycket folk, och det är tydligt att festivalen väcker mer och mer intresse för varje år. Lokalproducerat, eller närproducerat är nog ett bättre ord, blir viktigare och viktigare. Själv vill jag gärna veta var råvarorna kommer ifrån och hur de är producerade, i alla fall så långt det går.

När vi hade flanerat omkring där en stund och pratat med många vänner och bekanta så träffade vi Vaasas stadsfullmäktiges ordförande och tillika riksdagsledamot Joakim Strand. Vi sågs för en knapp månad sen och det var som alltid himla trevligt, precis som det brukar vara med driftiga och handlingskraftiga personer som har ett spännande framtidsfokus.

Vi hade mycket intressanta samtal om framtida samarbete och ett fördjupat sådant mellan Umeå och Vaasa. Givetvis är vår gemensamma förbindelse över Kvarken en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna ytterligare utveckla våra städer och regioner. Och man kan ju lugnt säga att det finns massor av områden där vi kan utöka samarbetet tillsammans med Umeås närmaste stad, till Vaasa är det faktiskt bara ungefär 8 mil.

Så man kan lugnt säga att min vecka har präglats av internationella möten och samarbeten 🙂 . Från diskussioner om “Demographic Change and Regeneration of our Societies” i Budapest, till mer närliggande som ny färja mellan Umeå och Vaasa 🙂 . Det man kan konstatera är att infrastruktur och kommunikationer är grundläggande för att möjliggöra utveckling och tillväxt i städer och regioner.

Som i Budapest till exempel, där det tog lång tid i trafiken, oftast gick det snabbare att promenera. Här i Umeå väljer jag cykel eller apostlahästarna när jag kan, bilen är tredjehandsalternativet och används bara då man ska transportera otympliga grejer eller om vädret är kasst. Och då ska det vara rejält ruskväder faktiskt.

Det som också blir tydligt, och i vissa fall övertydligt, är vikten av jämställdhet och att kvinnor tar sin plats på arbetsmarknaden och i samhällsdiskussionerna. Här i Sverige har vi kommit en bit på väg mot det, och även om det finns massor kvar att göra i synnerhet med attityder och synen på människors kompetens före kön, så är vi åratal före många länder i Europa.

I Ungern till exempel så ser de samma problem som vi gör med en åldrande befolkning och för låga födelsetal, men slutsatserna är helt olika. Där uttrycks saker som att kvinnor måste ta ansvar för att föda fler barn (!) och “moral family values” måste stärkas. Och det mest horribla jag hörde var att de faktiskt står och säger att det bara finns en “rätt” kärlek och det är den mellan man och kvinna. Jag trodde inte mina öron då, men kollegorna som blev lika upprörda som jag hade hört samma sak. Men så var det också män i höga åldrar som talade. S-U-C-K.

Låt mig göra en sak helt klart. Varje individ har en självklar rätt till sin egen kärlek och att få dela den med den man älskar. Oavsett kön. Det har inte staten eller samhället något som helst med att göra. Däremot kan samhället ge förutsättningar för människor att slippa välja mellan familj och karriär.

Det handlar om människors frihet och individens ansvar. Staten ska finnas där som ett skyddsnät när man behöver hjälp och stöd, inte som en tvångströja som begränsar. Det som spelar roll är vart du är på väg, inte var du kommer ifrån.

Är det något som triggar mig så är det just sådana saker, som ni kanske märker. Låt individer få vara dem de är och vill vara, oavsett. Jag menar, hur svårt ska det behöva vara?

Nu är det dags att skifta fokus litegrann och ägna mig åt lite förberedelser inför den kommande veckan. Det är en vecka utan resor men verkar ändå bli en hel del att göra. Men mer om det senare förstås. Hade tänkt köra ett träningspass senare i dag också, har ännu inte riktigt bestämt vad det blir eller om det blir på Iksu sport eller plus. Regnet skvalar rejält just nu, så den som lever får se.

Trevlig söndag!

2 kommentarer

Hundra mål och goda samtal

Publicerat den av agrenwikstrom

Det var skönt att börja jobbet efter semestern med en kort vecka, att börja på torsdagen istället för måndagen gör att jag kommer igång på ett mjukare sätt. Jag har gjort så ett par gånger tidigare och det känns som att det är ett vinnande koncept för mig.

I torsdags fick vi besök av fina vänner här hemma, genom åren har det blivit en god vänskap med våra samarbetspartners i Vaasa och det var extra kul att få en bra pratstund i lugn och ro tillsammans med bland annat Joakim Strand.

Joakim är stadsfullmäktiges ordförande i Vaasa och även riksdagsledamot, så vi hade en hel del intressanta samtal om villkoren och förutsättningarna för det, utöver aktuella frågor för våra städers utveckling. Alltid kul med driftiga personer.

Idag har jag haft en riktigt bra dag, vaknade tidigt utan väckarklocka och kände mig utvilad. Kan ju bero på att jag var rätt trött igår kväll och somnade tidigare än vanligt 😉 . Jag bestämde mig för att se om jag skulle hitta några nya kläder så här inför hösten och så åkte jag iväg till Avion.

Och är det något som jag verkligen inte är bra på så är det att hitta bra kläder som jag gillar. Beror nog mest på att jag inte är särskilt förtjust i att gå i affärer. Ett framtida mål för mig är att nån gång hitta en personal shopper som kan hjälpa mig med schyssta kläder till vettiga priser. Så efter en timmes långsam vandring i nästan alla butiker så gav jag mig. Smålog lite åt att det blev schampo och ett cerat i alla fall 🙂 .

Efter lunch så tog jag en kopp kaffe och satte mig med min anteckningsbok och gjorde samma sak som för ganska precis ett år sen – jag skrev ned 100 mål för mig själv för det kommande året.

Innan jag började så tog jag fram de mål jag formulerade för ett år sen, och många av dem kunde jag bocka av som genomförda. Helt utan att jag under året har tänkt på det specifikt. Men för min del spelar det roll att jag dels formulerade målen, dels att jag sen skrev ned dem. På något sätt så “finns” de då.

Det gav mig en bra känsla av tillfredsställelse att kunna se vad jag har genomfört och vad som fortfarande finns kvar, kombinerat med vad som har tillkommit. För livet och förutsättningarna ändras ju hela tiden och hänger man inte med och gillar förändringar i stort som i smått så tror jag att det blir jobbigare för en själv.

Även om alla mina målsättningar kanske inte är realistiska just nu, så vet man ju aldrig vad som händer framöver. Nån gång kanske de slår in 🙂 . Det handlar om allt från ganska små och konkreta saker till större mer övergripande sådana, jag försöker att inte begränsa mitt tänkande i just detta utan för min del är poängen den att kunna tänka utan ramar eller “nej men det där förstår du väl att det inte kommer att gå”. Dessutom så tycker jag om känslan av att använda penna och papper och att skriva för hand. Det går förstås avsevärt mycket fortare att skriva på datorn, men jag har ju ingenstans bråttom eller någon deadline att passa.

Just så här innan höstterminen drar igång på riktigt så tar jag mig tiden att göra såna saker, det känns lite som att förbereda kropp och själ på det kommande arbetsåret. Ungefär som när man var liten och fick köpa nytt pennskrin, luktsudd och omslagspapper till skolbänken första dagen efter skolan. Nystart varje höst.

Nu ser jag fram emot att fortsätta läsa boken som jag började på igår – Den sovande spionen av Camilla Grebe och Paul Leander Engström. Den började bra i alla fall.

Trevlig lördag!

 

En kulinarisk upplevelse

Publicerat den av agrenwikstrom

Gårdagen blev riktigt bra, som jag skrev igår så blev det först ett besök på mitt “fritids” – eller Iksu som andra kallar det 😉 . Ganska mör i benen efter fredagens muskelkonditionspass, men efter en stund så gick det rätt bra ändå på Indoor walking. Elliptisk konditionsträning som ger bra flås tycker jag.

Det var hur som haver ganska länge sen jag körde ett sånt pass, jag brukar ju gilla att träna olika saker och då kan det ibland bli lite längre mellan likadana pass. Efter träningen så blev det dusch och lunch hemma, och sen cyklade jag och Anders till Nolia för att vara i montern och prata med många. Solen fortsatte att skina så det var skönt att kunna ha t-shirt och shorts utan att frysa.

Mina föräldrar besöker oss denna vecka och ville igår kväll bjuda oss på middag ute. Vi valde mellan våra många duktiga krögare här i Umeå och bestämde oss sen för Hunger & Törst, som var en ny upplevelse för mina föräldrar. Och vilken upplevelse det blev!

Jörgen Engdahl och Jan Johanson med personal bjöd oss på en kulinarisk upplevelse i en fin miljö, så om du är i Umeå så rekommenderar jag verkligen ett besök här!

Varje vecka byter de meny och har många närproducerade råvaror vilket jag gillar extra mycket. Det är dessutom vackert för ögat och känns nästan synd att äta upp 🙂 .

Umeå har verkligen många duktiga entreprenörer och inom restaurangsidan är det roligt att ha så många duktiga att kunna välja på. Det finns det mesta för de flesta smaker och sektorn verkar expandera hela tiden med nya idéer vilket är roligt och ger en puls till staden.

Vaknade imorse av att det regnade, men nu har det upphört och är bara mulet. Dagen är oplanerad och det är skönt. Kanhända blir det något avsnitt av Game of Thrones och lite hemmafix, det får tiden utvisa. Nu närmast blir det i alla fall en kopp kaffe 🙂 .

Trevlig söndag!