Åsa Ågren Wikström

Skottland + Västerbotten = sant

I söndags åkte jag tillsammans med en delegation från Västerbotten för att träffa skotska representanter i Edinburgh för att diskutera fördjupat samarbete mellan våra regioner och länder. Det har varit en fullspäckad resa med fokus på regionala utvecklingsfrågor och sånt gillar ju jag som ni vet.

Tomas Mörtsell (C), jag, Erik Bergkvist (S) i Skottlands parlament

Vi träffade representanter från Highlands and Islands, den skotska regeringen och det skotska parlamentet i Edinburgh och vårt syfte var att diskutera på vilket sätt vi kan fortsätta våra möjligheter till samarbete även under den kommande programperioden i EU 2021-2027, oavsett om det blir en Brexit eller inte.

Det som slog mig allra mest under samtalen och överläggningarna med alla skotska representanter var hur lika vi är och att våra problem är väldigt likvärdiga. Västerbotten och Skottland ingår i några programområden där vi redan har inlett ett gott samarbete och det finns många fler områden som vi skulle kunna göra samma sak med. Som exempel kan nämnas att vi har flera aktörer i Västerbotten som delar i olika projekt som finansieras av EU-programmet NPA (Norra Periferin och Arktis) där partners i norra Skottland också deltar. Förutsättningarna för regional utveckling påminner mycket om våra, med stora avstånd, svår tillgänglighet och en åldrande befolkning. Ett bra exempel är GMC, Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman, som genom åren har deltagit i en rad olika projekt tillsammans med aktörer från norra Skottland.

Edinburgh var en trevlig bekantskap och de tackade oss för att vi tog med oss solen och värmen dit 🙂

Det som slår mig ofta i samtal med människor från andra länder och när jag berättar om hur vi jobbar med regional utveckling i Västerbotten, är hur långt vi ändå har kommit i samarbetsfrågorna i länet. Allra oftast är det just det som intresserar andra allra mest. Det är ju så att det är relationer och samtal som gör att man kan samarbeta och komma framåt i sakfrågor som är gemensamma, även om man tycker olika i hur man ska komma till målet så är det i det samtalet som det oftast händer. Att ta en kaffe med människor gör ofta att det sen blir lättare att komma framåt och överens. Tänka sig 🙂 .

Som ni ser på bilden ovan med mig och herrarna, så är det ett exempel på hur vi har valt att jobba med de regionala utvecklingsfrågorna i Västerbotten. Som ni vet är ju jag vice ordförande i Regionala Utvecklingsnämnden i Region Västerbotten och Erik Bergkvist (S) är ordförande i densamma och även nyvald EU-parlamentariker. Trots att vi inte tycker lika i flera frågor (såklart, annars hade vi tillhört samma parti mest sannolikt 😉 ), så är det ändå lätt att säga att det är bra för Västerbotten, Umeå och norra Sverige att vi har en pragmatisk person som nu tar plats där.

Efter regionbildningen vid årsskiftet, eller kanske snarare inför densamma, så var de allra flesta överens om att vi ville värna de samarbetsformer som vi under tio års tid byggt upp i det tidigare regionförbundet. Det ledde till att vi satte samman det som kallas BRU, beredningen för regional utveckling, som är en samarbetsyta för länets kommuner och regionen som har det regionala utvecklingsansvaret från staten. BRU utgörs av valda företrädare för kommunerna och dito för regionen, och där kommunerna har fler platser i beredningen än regionen. Tomas Mörtsell (C) är vice ordförande i BRU.

Kommunerna i sin tur har ytor för samarbete och samtal om utvecklingsfrågor på samma sätt som tidigare, men man var överens om att värna och vårda det gemensamma ansvaret tillsammans med regionen så att det inte blir sånt som faller mellan stolarna eller blir onödiga missförstånd eller misstänkliggöranden. Trots allt så har ju de flesta av oss samma mål, att Västerbotten ska vara en attraktiv region som utvecklas och har god tillväxt. Det vi diskuterar är ju hur vi ska åstadkomma det, och där är vi inte alltid överens. Det är ju det som kallas demokrati tänker jag. Valfrihet är bra i alla delar och situationer.

Jag passade på att ta en morgonpromenad i Edinburgh för att se mig omkring litegrann och det var en trevlig upplevelse. Någon gång längre fram återkommer jag gärna hit privat och besöker även Highlands-området för att se på den vackra och häftiga naturen och gärna vandra där. Det finns ju så mycket historisk mark här och mycket att se och upptäcka.

Givetvis blev det en promenad längs the Royal Mile som går mellan Edinburgh Castle och slottet Holyrood. Det fanns inte tid för annat än en rask promenad runt detta, men som sagt så återkommer jag gärna och har lite mer tid för att även besöka dessa ställen invändigt också 🙂 .

Som tidigare riksdagsledamot så är jag lite nördigt intresserad av andra länders parlament och när jag får tillfälle och möjlighet att besöka dem så gör jag mer än gärna det. Det är ruggigt intressant att höra hur andra länders demokratiska instanser fungerar och tillsätts så jag kände mig nästan som ett barn på julafton när vi fick en guidning i Skottlands parlament 🙂 .

Det blev rätt sent igår innan jag var hemma och hade packat upp handbagaget (nåja, det går ofta rätt snabbt 😉 ), så det var skönt att somna och sova i egen säng. Precis som det alltid är. Idag har jag betat igenom en hel del att-göra-grejer efter resan och det är dags att förbereda nästa veckas uppdrag i Bryssel. Men efter det så ska jag ta mig lite ledigt och det ser jag fram emot. Hösten kommer att bli riktigt rolig och bra och det kommer att vara en hel del uppdrag och åtaganden utöver det vanliga. Superkul!

Under några av flighterna igår (tack gode gud för fungerande flygkommunikationer när man bor i norra Sverige!) så passade jag på att gå igenom det som redan är inbokat för hösten och se hur mycket obokad tid som finns just nu, jag tycker om det sättet att förbereda mig mentalt. Trots att det är mycket så känns det enbart stimulerande och roligt, inte ens en tillstymmelse till stress. Jag tänker att det också hänger ihop med att jag kommer att få en utmaning i att få till mitt mål med daglig rörelse och/eller träning. Helt klart är det en avgörande faktor för att orka för min del. Plus att äta relativt vettigt när det går.

Så efter dessa dagar med många möten där jag kände nån lurvig tendens i halsen som förmodligen beror på AC på hotellrummet, så avstod jag löpningen och promenerade istället. Vuxenpoängen haglar 😉 . Idag blir det nog sannolikt någon form av träning, ska kolla väderprognosen och känslan i kroppen innan jag bestämmer om det blir styrka eller kondition. Sen väntar en lugn och fin midsommarhelg med familjen som jag ser fram emot.

Trevlig torsdag!