Åsa Ågren Wikström

Mer Bryssel och den dagens bästa beslut

Full fart denna period, igår blev det en lång mötesdag som avrundades först strax efter kl 21 på kvällen, så jag kan säga att jag somnade ovaggad igår kväll. Det lär jag nog göra även ikväll, både idag och igår är det regionfullmäktige här i Umeå.

Idag har jag interpellerat om den viktiga frågan för Västerbotten som Bromma flygplats utgör. Det är ingen Stockholmsfråga, utan i allra högsta grad en fråga som handlar om tillgängliga kommunikationer och transporter till och från Västerbotten. Det som kändes bra var att styrande S var försiktigt positiva till att ställa sig sida vid sida med oss Moderater i frågan om fungerande infrastruktur.

Tyvärr så gillar deras kompisar i MP och V inte flyg. Det är beklagligt, särskilt sen vi lever i EU:s till ytan tredje största land och även det land som har störst avstånd mellan sina landsändar. Men jag fortsätter enträget verka för att alla transportslag ska funka så att den positiva utvecklingen i norra Sverige får förutsättningar att realiseras.

Förra veckan deltog jag på EU Arctic Forum som i år hölls i Bryssel, 2019 var det Umeå som stod värd för konferensen. Efter det hade vi överläggningar med EFNS, Europaforum Norra Sverige, för första gången sen pandemin i Bryssel och även i våra gemensamma lokaler i North Sweden. Det blev många bra samtal och beslut om gemensamt arbete framöver, främst kopplat till det stora paket om klimatomställning som kallas Fit For 55 inom EU.

Såväl skogsfrågor som elektrifiering och energiomställningen diskuterades och det kommer att bli mycket fokus på dessa viktiga frågor, alldeles i synnerhet för oss i norra Sverige men självklart för Sverige som nation också.

Det är inte helt enkelt att vare sig hitta tid för eller hinna med den träning som jag helst skulle vilja dessa dagar, så just nu så får det vara good enough med promenader mellan sammanträden. I söndags var det skönt väder så jag och maken passade på att ta en långpromenad mitt på dagen för att få både dagsljus och till och med lite sol!

När vi sen kom hem så unnade jag mig en timme bodybalance, och det kan nog ha varit den dagens bästa beslut. Jösses så skönt det var att få tid för både kropp och knopp att fokusera på styrka och rörlighet.

Och sen blev det ren och skär avkoppling, med min senaste stickning i händerna i ett ljuvligt garn och med ett roligt mönster så växer det rätt fort fram. Den fick hänga med på flygresan till och från Bryssel också, stickläsning igen med en bra ljudbok i öronen. Så skönt.

Trevlig tisdag!

Berlin, stickläsning och Bryssel

Vet ni, jag tyckte att det var ganska nyss som jag uppdaterade bloggen men det är redan en hel vecka sen. Som jag skrev då så är det just nu en mycket rolig men intensiv jobbperiod för mig, där det är mycket infrastruktur på min agenda.

Foto: Tina Merkau

Det blev en tidig revelj på tisdag morgon för att ta första flighten till Stockholm och sen vidare till Berlin för att tala på Scandria Alliance Rail Forum, där jag i egenskap av vice ordförande i Kvarkenrådet EGTS talade och fick förmånen att ta emot tavlan som ni ser på bilden ovan från Guido Beerman som är ordförande för Scandria Alliance och även Minister of Infrastructure and Federal State Planning of Land Brandenburg, då Kvarkenrådet EGTS blev fullvärdig medlem. Himla inspirerande och roligt att träffa vänner från Sverige, Finland, Norge, Tyskland och Italien!

Dessa frågor både engagerar och intresserar mig och det där med att få en vettig bild när man talar i ett ämne som är intressant… tja, inte helt lätt kan man säga 🙂 . Jag talade om det nära samarbete som Kvarkenrådet utgör mellan Sverige och Finland och att vi nästa år firar 50 år av samarbete. So we are in it for the long run, som jag konstaterade. Det var också kul att träffa många nya personer med liknande intresse från våra grannländer och att vi gemensamt kommer att hitta fler samarbeten var ganska tydligt. Från oss längst upp i norr med Kvarkenrådet, till Emilia-Romagna som den mest sydliga delen av samarbetet i Italien, så märks det att vi har mer gemensamt än tvärtom.

När man väl har vant sig vid att ha munskyddet på överallt (förutom i Sverige) så går det faktiskt ganska bra. Jag har fått leta men hittade till slut en juniorstorlek som passar mitt ansikte bättre. De vanliga stora täcker nästan hela ansiktet och då är det svårt att kunna andas utan att glasögonen immar igen. Men som synes så är det barnstorleken som funkar för mig 🙂 . Det börjar snart bli dags att fylla på mitt lager av munskydd, det går ju åt en del när man är på resande fot. För särskilt mysiga att ha på sig länge är de ju inte… Därav begreppet engångs förstås.

På väg hem igen så passade jag på att ägna mig åt lite stickläsning, en ljudbok i öronen och färdigställande av den andra ärmen till tröjan åt dottern. Det bästa av två världar liksom.

Väl hemma igen så hade jag fått ett mjukt paket i brevlådan med nytt garn till nästa projekt. Merinoull av finaste kvalitet som är ljuvligt att sticka med!

Jag lade upp maskor i torsdags kväll då vi kom fram till mamma och pappa och den är så rolig att sticka, så det blev några varv när vi satt och pratade tillsammans under en lugn Allhelgonahelg. Det kan hända att den får följa med mig i handbagaget när jag åker till Bryssel på tisdag, jag tycker om att ha ett handarbete på gång när man reser. Den kommande veckan kommer jag att ägna åt EU Arctic Forum och Europaforum Norra Sveriges (EFNS) rapportörsmöte. Det blir det första fysiska mötet med rapportörerna sen pandemin, och även om det blir ett decimerat sådant så tror jag att det är nyttigt att ses och diskutera. Givetvis med alla restriktioner och försiktighetsåtgärder, det är ju självklart. Avstånd, inga handhälsningar, munskydd överallt och handsprit, utöver förstås att man är dubbelvaccinerad.

Det som blir lite satt på undantag dessa veckor är min egen träning som jag saknar, under veckan som har gått så har jag fått fokusera på att promenera så mycket som möjligt och att kombinera det med ett pass bodycombat och bodybalance. Det är allt, men det kommer andra tider sen och så länge man tycker att det är roligt att träna och ser fram emot det så är det förstås ingen risk att man blir stillasittande för länge. Framför allt så är det min långvariga och regelbundna träning som gör att jag orkar fullt ut både mentalt och fysiskt med intensiva jobbperioder. Balansen ni vet.

Idag är det en solig novembersöndag med några minusgrader, så jag ska nog passa på att tanka dagsljus och ta en promenad inom kort. Och kanske något mer efter det, den som lever får se.

Trevlig söndag!

Nypremiär, Hässleholm och Berlin

Söndag är ofta en dag för förberedelser inför den kommande veckan för min del, så även idag. Just nu så inbjuder inte vädret till så mycket aktivitet utomhus, gråmulet med regn som hänger i luften och några plusgrader. Så det är faktiskt helt okej att i lugn och ro jobba igenom det som ligger framför mig.

Sen senast så körde jag förra helgen 29 mil till Boden enkel väg för att träffa Moderatkvinnorna där och från stora delar av Norrbotten för att tala. Jag har ju bott i Boden i 22 år så jag känner väl till staden sen länge. Det blev en bra lördag med politiken i fokus, och så hann jag även med att hälsa på hos mamma och pappa i Gammelstad där jag är uppvuxen. Både min symaskin och overlock fick även en fin service av pappa som öppnade butiken för min skull. Mysigt!

Även förra söndagen ägnades till stor del åt jobb och förberedelser, i måndags var det ett långt kommunfullmäktige i Umeå där jag tjänstgjorde och på tisdagen ägnade jag mig åt regionstyrelsen innan det var dags att med bil, flyg, buss och tåg ta sig till Hässleholm.

Jag var inbjuden som talare på Europaforum Hässleholm för att delta i ett samtal om tåg och järnväg i Europa. Det sa jag med glädje ja till, är det något som ligger mig varmt om hjärtat så är det ju infrastruktur som ni vet. Det är ju det som ger förutsättningar för människor och samhällen att utvecklas. I sak är det ju inte rälsen eller asfalten som är det mest intressanta, utan vad som händer när smarta människor möts för att skapa nya idéer och grejer. Det är där som the magic happens.

Det ser vi inte minst med den starkt ökande person- och godstrafiken mellan Umeå i Sverige och Vasa i Finland med nya färjan Aurora Bothnia. Goda kommunikationer lägger grunden för utveckling i regionen.

Jag kollade på hur lång tid det skulle ta att ta tåget från Umeå till Hässleholm för att delta på Europaforum. Mellan 12 och 18 timmar enkel väg. Med bil, flyg, buss och tåg blev det dörr till dörr ungefär sex timmar istället. Sverige är det land i EU som har längst avstånd mellan sina landsändar och mellan Umeå och Hässleholm är det ungefär 115 mil. När jag sen skulle hem efter min insats så blev det omvänt tåg, buss, flyg och bil.

Men det kanske allra roligaste var att sonen också skulle åka med samma flyg som jag från Malmö! Ingen av oss visste det, men när vi hade kontakt vid lunchtid på onsdagen via snap så insåg vi att han också skulle med samma plan till Stockholm. Så jag fick en stund med honom på flygplatsen för att fylla på mammahjärtat, hur mysigt som helst. Dessutom en sån fin överraskning! Han hade varit och jobbat i Växjö och skulle tillbaka till Luleå, och våra avgångar från Arlanda var samtidigt så vi hann prata en stund även mellan gaterna på Arlanda.

Även fredagen ägnades en del åt infrastruktur, det var Styrgruppsmöte med Botniska Korridoren om det aktuella läget. Sen var det skönt att få koppla av lite grann med att sy nya vintergardiner till köket och fräscha upp lite här hemma.

Just nu så ägnar jag mig åt att förbereda den kommande veckans insats för Kvarkenrådet då jag ska tala på Scandria Alliance i Berlin. Ni får gissa ämnet 😉 . Just det, kommunikationer och infrastruktur igen. Denna gång om vikten av att ha multimodala lösningar, alltså så att det blir smidigt att byta från tåg till båt till bil eller något annat. Det vill säga att hela transportkedjan måste hänga ihop.

Ikväll blir det dock nöje med maken, han föreslog i morse att vi skulle gå på bio tillsammans. Så det blir nypremiär efter Corona för oss. Och innan dess hoppas jag kunna få till ett lättare träningspass här hemma, jag mår så bra av det och de senaste veckorna har jag verkligen fått leta luckor för att få till lite rörelse. Det är ju så vissa perioder och jag är trygg med att det kommer andra tider då jag kommer att kunna få till mer träning som jag vill och önskar. Balans helt enkelt.

Trevlig söndag!

 

Gränsöverskridande mellan Australien, Italien, Sverige och Slovenien

I tisdags fick jag förmånen att få representera Kvarkenrådet EGTS i egenskap av vice ordförande, och tala på ett seminarie som OECD arrangerade. Temat på konferensen var Government Beyond Recovery: Towards a future-fit public sector. Det vill säga hur kan återhämtningen efter Corona bli en startpunkt för starkare samhällen och en bättre ledning (governance på engelska är ett lite bredare begrepp, men ni förstår vad jag menar hoppas jag).

Seminariet som jag deltog som talare på hade rubriken “Innovation through Cross-Border Collaboration: Achieving Global Public Goods” och det var riktigt roligt att få representera ett gott exempel på det i egenskap av Kvarkenrådets långa samarbete. Nästa år firar vårt samarbete 50 år!

Mina kollegor i panelen var på översta raden från vänster: moderatorn Marco Daglio, Head of Observatory of Public Sector Innovation (OPSI) OECD, Marianna Karttunen, Head of Unit International Regulatory Co-operation OECD, Alex Stubb, Professor and Director of the School of Transnational Governance (också tidigare statsminister i Finland); i nedre raden ser ni undertecknad och Luke Wilson, Cross-Border Commissioner, Government of Victoria i Australien.

Grymt bra panel att ha samtal med! Överraskande bra samtal också, även fast det var i ett digitalt format. Det är ju inte alltid givet att det blir ett samtal och dialog när man inte är i samma rum, men jag kände mig nöjd med dialogen om gränsöverskridande samarbete i ett globalt perspektiv. Spännande att höra erfarenheterna från Australien också, vi är mer lika än olika med långa avstånd och annat. Jag hoppas att jag nån gång framöver får möjlighet att besöka Australien och Nya Zeeland, det har sedan väldigt länge stått högt uppe på min bucket-list.

Så här såg min “studio” ut hemifrån, denna vy har ni sett flera gånger vid det här laget. Men det är egentligen rätt häftigt att vi tillsammans kunde ha ett bra samtal i panelen från Australien, Italien, och Sverige där Slovenien var värd för konferensen. Talaren innan vår paneldiskussion var från UAE (United Arab Emirates), så teknik kan verkligen göra det möjligt att jobba gränsöverskridande. Ibland får man positiv energi från de andra talarna och detta var verkligen en sån gång!

Vi diskuterade både det som funkar bra med cross-border cooperation som till exempel i Kvarkenrådet mellan Sverige och Finland, men även det som är problem och svårigheter. Jag tog upp som exempel när vi i Kvarkenrådet under många år hade jobbat systematiskt för att få till den nya färjan som nu är igång, och upplevde ointresse och motstånd från den nationella nivån i Sverige och Finland, men då vi istället vände oss direkt till EU-nivån där intresset var stort och där de såg ett Europeiskt intresse för den blå delen av E12 (vatten alltså). När vi fick med oss EIB som garant för lån så blev den nationella nivån i våra båda länder intresserade. Detta mindes Alex Stubb som då jobbade på EIB och lyfte upp detta under vår samtal som ett mycket bra exempel på hur man får hitta alternativa vägar för att komma framåt. Så roligt!

Just nu så förbereder jag inför helgen då jag ska köra norrut till Luleå och Boden, på lördag ska jag träffa Moderatkvinnorna i Boden och tala om arbetet i Moderatkvinnorna Sverige. Det ska bli kul. Det känns bra att jag och maken för nästan två veckor sen kollade i almanackan och insåg att hoppsan, är det snart dags att byta däck på bilen. Så vi bokade tid för byte och det var tur, för när Anders kom dit så var de i stort sett fullbokade och telefonen ringde oavbrutet. Det var nog fler än vi som hade kikat på väderprognosen och insett att det nog blir vinter även i år 😉 .

Det är skönt att ha det gjort, för nu ligger temperaturen och pendlar runt nollstrecket och det är kallt på nätterna. Vi har än så länge bara fått snöblandat regn, men hos föräldrarna i Gammelstad så ligger snön redan. Det blir till att köra extra försiktigt imorgon. Nog för att jag alltid gör det, men det är skönt att inte ha någon särskild tid att passa i synnerhet som vägarbetet längs E4 fortgår och det är svårt att säga om det blir köer eller lotstrafik. Det visar sig imorgon.

Jag ska faktiskt passa på att ta med mina symaskiner för en service hos pappa också, det är dags att sy nya gardiner till köket och nu har maskinerna fått jobba en del så en service blir bra. Nu tror jag att det är dags för en kopp kaffe innan resten av dagens arbete ska betas av.

Trevlig torsdag!

Till största delen på resande fot igen

Tänk vad tiden rusar när dagarna är fyllda med mycket, det är redan fredag igen och nu är det ett tag sen jag hade en stund över för bloggen. Så är det ibland, som ni vet, så trots att jag tycker om att skriva så finns emellanåt inte tiden riktigt.

Idag varierar jag mitt jobb med kontorsarbete och sen väntar en poddinspelning på eftermiddagen. För min del är det premiär med podd, även om jag tänker att det påminner en del om radiointervjuer, och såna har det ju genom åren blivit några stycken. Ska bli kul hur som helst!

Sen senast vi sågs här på bloggen så har jag varit till största delen på resande fot, och efter förra uppdateringen då jag kommit tillbaka från Östersund så väntade uppdrag i Lissabon, Portugal.

Där deltog jag på EPP Women som representant för Moderatkvinnorna Sverige, och det är alltid så roligt och intressant att träffa kvinnliga vänner från våra systerpartier i Europa. Konferensen var mycket bra och framför allt de samtal med vänner från många länder som vi fick till, särskilt från Albanien, Ukraina och Belarus. Vi har en hel del att lära från varandra och utöver överläggningarna som hade tema “A Green and Digital Future” så talade vi en hel del om förutsättningarna och villkoren för jämställdhet och jobb. Tillgången till barnomsorg var det som de flesta var väldigt intresserade av när jag talade om förutsättningarna i Sverige.

Innan konferensen inleddes så blev det en tidig frukost för mig så jag skulle hinna med en morgonpromenad när solen gick upp. Och som ni ser så var det ljuvligt skönt att känna solen värma tidigt på morgonen en fredag i oktober!

Det blommade fortfarande en del trots att hösten börjat även på så sydliga breddgrader, och det var roligt att hinna se en liten del av Lissabon och Portugal innan det var dags att packa handbagaget för att resa hem igen.

Väl hemma igen så väntade ett par fullmatade dagar med både förberedelser, inläsning och möten. Jag ledde rapportörsmötet för EFNS (Europaforum norra Sverige) och där diskuterade vi många aktuella frågor på EU-nivå som har direkt påverkan på Sverige i allmänhet och norra Sverige i synnerhet. Det handlade bland annat om EU:s förslag om klimatpaketet Fit for 55 %, det kommande kravet på nollutsläpp från personbilar, revideringen av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), EU:s arktiska politik, datalagring och digitalisering, och några andra praktiska ting. Fullmatat alltså 🙂 .

Sen var det äntligen dags! Det som vi hoppades på att kunna genomföra gick som vi ville! Anders ville så gärna fira sin 50-årsdag i Berlin och det var ju länge osäkert om det skulle gå på grund av pandemin, men det gick och vi hade en superfin resa tillsammans. Den första på mer än 20 månader faktiskt, ja utomlands alltså. I Sverige har vi ju kunnat resa med bilen på somrarna så det är ju också bra.

Detta var tredje gången som vi besökte Berlin och vi passade på att besöka många museer och historiska platser som vi inte hunnit med vid de tidigare besöken. Som i de flesta storstäder så finns det ju mycket att se, lära och upptäcka. På bilden här ovan så stannade vi till för en lunch i solen, konstverket heter Tre flickor och en pojke.

Tänk ändå att kunna sitta i kortärmat på uteservering i Berlin i oktober!

På lördagsmorgonen var vi uppe tidigt för en motionsrunda i Tiergarten, och ni ser ju själva vilket härligt väder det var! Även om temperaturen var ungefär som hemma och luften lite höstkrispig på morgonen så var det så skönt.

Som en tavla i naturen!

 

Jag är ju månne lite nördigt intresserad av att kunna besöka olika länders riksdagar när det går, och nu efter valet i Tyskland hade det varit extra intressant. Dock så gick det inte denna gång att få en rundtur på grund av starkt begränsade platser, så det får bli nästa tillfälle. Vi kunde däremot äta en härlig frukost högst uppe på riksdagen och se Berlin från riksdagstaket, det var också häftigt.

Det var full fart i förberedelserna runt riksdagen och mängder med säkerhetsåtgärder, men vi kunde ändå se riksdagshuset i kvällsbelysning och det var vackert. En mycket lyckad resa med långa promenader varje dag eftersom vi gick till alla sevärdheter runt om i Berlin. Så nytta med nöje även där!

När vi landade hemma i Umeå igen hann vi packa upp väskan och kolla posten innan det var dags att cykla iväg till det första fysiska gruppmötet för Umeås moderata kommunfullmäktigegrupp. Så när vi var hemma igen runt klockan 21 så hägrade sängen ska jag erkänna. Tisdagen ägnade jag mig åt Europafrågor igen, då deltog jag som talare på ett event under European Week for Regions and Cities, och på kvällen representerade jag Region Västerbotten då en delegation från Österbotten i Finland besökte Umeå. Så trevligt att träffa våra finska vänner!

Mitt fokus flyttades sen från den europeiska till den regionala nivån, för hela onsdagen var vikt för beredningen för regional utveckling, Regionala Utvecklingsnämnden och däremellan gruppmöte. Cykeln var bra att ha för att snabbt kunna ta sig hem för att packa en liten ryggsäck och sen flyga till Stockholm för det första fysiska mötet med SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Igår kväll när vi landade hemma igen så var det så skönt att dra på sig mjukisbyxor och tofflorna för att sjunka ner i fåtöljen med stickningen en stund innan John Blund. Borta bra men hemma bäst!

Nu är det dags för lite lunch innan resten av dagen ska hinnas med, men sen ser jag fram emot en lugn helg hemma med maken. Kanske lite badminton också, vem vet 😉 .

Trevlig fredag!

Norrlandskonferens, firande och mycket politik

Dagarna är mer än välfyllda med politik just nu, igår kväll kom vi hem efter tre intensiva och energirika dagar i Östersund där Moderaterna höll Norrlandskonferens. Vi var ungefär 150 partivänner från de fyra nordligaste länen som träffades, vilket vi gör vartannat år. Det var premiär efter pandemin med att träffas fysiskt igen, så för säkerhets skull så fick samtliga göra ett covidtest innan vi började.

På plats i Östersund diskuterade vi rättspolitik, ekonomisk politik, vårdfrågor och jordbruk/skog/landsbygds-frågor. Under lördagen talade Elisabeth Svantesson, Johan Forssell, Camilla Waltersson Grönvall och John Widegren om dessa områden på ett mycket bra och energigivande sätt. På söndagen så var det en hel del internt valfokus innan det var dags för vår partiledare Ulf Kristersson. Det var med glatt humör som vi sen satte oss i bilen och körde hem i fem timmar.

Östersund bjöd på vackert och krispigt septemberväder på söndag morgon när vi tog en promenad.

Vackra miljöer!

Dagen innan vi klev upp vid fyra på morgonen för att köra till Östersund, så passade jag på att fylla år. Det blev en helt fantastiskt fin dag och jag blev verkligen uppvaktad av familjen. Barnen gav mig ett så fint halsband med en hjärtevärmande innebörd, Mamma heter det. Så fint!

Men det kanske allra bästa var att sonen kom hem och hälsade på! De finaste presenterna är ju att få tid att umgås tillsammans, det la sig som bomull runt hjärtat. Torsdagen bjöd på riktigt höstrusk till väder, så istället för att gå ut och äta tillsammans så valde vi att beställa hem maten från Köksbaren. SÅ gott!

Maken gav mig så vackra blommor, och en helt ljuvlig doft av rosor!

Idag är det kommunfullmäktige hela dagen och jag hoppas att vi hinner med en promenad senare ikväll, det är nästan nödvändigt att få röra på sig och få lite frisk luft efter en mastig dag vid datorn. Som det planeras just nu så är det sista digitala fullmäktige denna månad, från och med oktober så återgår man till fysiska diton fast i större lokaler än före pandemin.

Imorgon och på onsdag ägnar jag mig nästan uteslutande åt regionala utvecklingsfrågor, innan det sen är dags för första resan sen pandemin bröt ut. Det känns nästan spännande att få resa igen 🙂 . Mer om det senare.

Trevlig måndag!

Svensk mat är klimatsmart, köp och stötta lokalproducerat

September rullar på med en ganska hög fart och idag är det höstdagjämning, så nu är hösten verkligen här. Inte mig emot, jag tycker om hösten. Och som ni vet så är ju september min favoritmånad, så jag försöker hinna med att ta vara på den också. Lättare sagt än gjort dock, särskilt veckor som dessa.

Igår var det ett mastigt regionfullmäktige som enligt planeringen var det sista digitala, åtminstone just nu. Man vet ju inte hur pandemin utvecklar sig, men nu när de allra flesta har fått dubbla doser av vaccinet så känns det bättre. Nästa fullmäktige planeras att hållas som innan pandemin, fysiskt alltså. Så det kommer så småningom att bli en blandning av fysiska och digitala möten framöver. Min vy från kontoret kommer att blandas upp med de sammanträdeslokaler som vi använde innan pandemin. Men som det verkar så är det fler och fler som vill ta digitala möten oftast och sen kombinera dessa med fysiska diton när det behövs, inte tvärtom. Vi har lärt oss mycket under pandemin om digitala möten och nu inser många att det är smidigt och funkar bra.

Under gårdagens regionfullmäktige så var det många ärenden, däribland en hyfsat lång debatt om Region Västerbottens miljö- och klimatstrategi. Det är i grunden bra att en så stor organisation som regionens tar fram åtgärder som man själv kan och ska genomföra för att minska miljöbelastningen, i alla fall om man i nästa skede ska kunna vara trovärdig i samverkansarbetet med andra organisationer och aktörer i länet i dessa frågor. För miljö- och klimatstrategin för Region Västerbotten handlar om hur organisationen själv ska göra för att bidra till minskade utsläpp och annat.

Från min och Moderaternas sida så har vi genom hela processen med strategin lyft att det närproducerade måste väljas i första hand, före ekologiska alternativ när det gäller upphandling av livsmedel, vilket jag också yrkade på i gårdagens debatt inför beslutet. Regionen är en stor aktör i länet som kan och ska bidra till länets utveckling, livsmedelsförsörjning och beredskap. Om Region Västerbotten väljer närproducerade livsmedel före ekologiska så stärker vi jordbruksnäringen, det lokala näringslivet och krisberedskapen.

Vi ville att detta skulle vara tydligt i strategin för att upphandlare inte ska hamna i situationen att två likvärdiga produkter jämförs och där den ena är ekologiskt odlad i Brasilien eller något annat land långt borta och den andra är närproducerad, och man väljer den ekologiskt odlade för att nå upp till målet om 60 % ekologiska inköp som är uttalat i miljö- och klimatstrategin. I strategin har S/MP/V-styret uttalat att man ska “sträva efter att välja närproducerade livsmedel”. Vilket förstås inte är det man då kommer att välja i första hand om man ser att man inte uppnår målsättningen om 60 % ekologiska livsmedel till 2030.

Det var flera ledamöter från S och MP som uttalade att deras ambition var att man ska välja närproducerat först, men när det väl kom till beslutet så kunde de ändå inte sätta närproducerat före det ekologiskt odlade. Och bara för att vara tydlig, de lantbrukare som väljer att odla ekologiskt i Sverige är det förstås inget problem med, men eftersom att det krävs betydligt större markarealer för att producera samma mängd som vid konventionell odling, så är det svårare att få det att räcka till för länets behov. I en studie från bland annat Chalmers så har man dragit slutsatsen att ekologisk mat till och med kan vara sämre för klimatet än konventionellt producerade livsmedel, just med hänvisning till att det krävs större markarealer. I Sverige och Västerbotten håller den konventionella produktionen hög kvalitet, med höga krav på djurskydd och liten användning av både antibiotika och bekämpningsmedel.

Jag menar att Region Västerbotten istället bör fokusera på att öka inköpen av närproducerade livsmedel och genom att köpa mer av det så stärks det lokala näringslivet och bidrar man till att hålla landsbygden levande. Det är att ta ansvar och ha en helhetssyn på länets utveckling, och bidra till fler jobb och ge förutsättningar för fler att jobba som lantbrukare. Synd bara att inte den styrande S/MP/V-majoriteten tycker likadant.

I fredags så käkade jag och Anders en mycket god middag på Rex här i Umeå, så himla trevligt! Kantarelltoast till förrätt och sen en ljuvligt god råbiff för min del. Mums! Så härligt att efter pandemiuppehållet på drygt 1,5 år äntligen igen kunna besöka Rex för mat och prat i en mysig miljö med supertrevlig personal. Även om vi fortsätter att hålla avstånd, tvätta händerna och sånt, så betyder det mycket att vi nu åter kan få igång en viktig näring för alla. Jag ser fram emot att snart igen kunna äta gott ute på restaurang i Umeå! Extra bra förstås att de har medvetna val av råvaror och satsar på närproducerade sådana. Det är viktigt för hela kedjan från jord till bord.

Full fart på många fronter just nu och på fredag morgon blir det tidig revelj för resa till Östersund och Norrlandskonferensen med Moderaterna från våra fyra nordligaste län. Så just nu är min stående utmaning att hitta luckor för rörelse och träning 🙂 . Men nu är det dags för lite lunch innan resten av arbetsdagen ska genomföras.

Trevlig onsdag!

Fredag med en överraskning

Tänk att det redan är fredag igen, det känns som att det alldeles nyss var måndag. Fast det är klart, nu är det hyfsat packat i almanackan och det är mycket som ska förberedas och läsas in utöver sammanträden, så det är ju inte så konstigt att det känns som att det är två dagar varje vecka istället för sju.

Jag och maken delar kontor här hemma och beroende på hur många möten man har så kommer vi överens om vem som kan stå och jobba vid våra höj- och sänkbara skrivbord, och vem som får flytta ut till vardagsrummet. Båda funkar förstås lika bra och har sina fördelar, så hittills under hela pandemitiden har det inte varit något problem. Har man sammanträden där man ska tala mycket så använder man kontoret där man har bättre kamera och riggat ljus för det.

Som här, förra torsdagen då jag fick förmånen att tala som samordnare för EPP på utskottsmötet i Regionkommittén. Då är det bättre att kunna använda bättre webbkamera, ljud och ljus som ger en bättre bild. Tänk ändå så mycket man har lärt sig under pandemin kopplat till digital teknik.

Förberedelserna inför nästa vecka har jag jobbat med sen tidig morgon idag och än är det en hel del kvar. Det är dags för regionfullmäktige, arbetsutskott i regionala utvecklingsnämnden, Norrlandskonferens för Moderaterna som i år hålls i Östersund och höstkampanj med Moderaterna.

Höstkampanjen startade i söndags, och i tisdags kväll så drog vi igång den här i Umeå med vykortsutdelning. Det är dags att få ordning på Sverige, det tror jag att många kan instämma i. Med i skrivande stund 359 dagar kvar till valet så ser vi fram emot att få rösta fram en ny regering.

Maken överraskade mig med att komma hem med en så vacker blombukett idag! Ljuvliga höstfärger och jag hoppas kunna njuta av sån blomsterprakt länge! Han köpte dem på Interflora här i stan och de brukar ha bra kvalitet på blommorna, det är det säkert även denna gång. Underbar överraskning!

Trevlig fredag!

Valsedlarna är klara med god stämning och fokus mot 2022

Tack för förtroendet! I lördags höll Moderaterna i Västerbotten nomineringsstämmor till riksdagen, regionen samt kommunen och fastställde valsedlarna inför valet 2022. Precis som under denna mandatperiod så fick jag förtroendet att stå på andra plats på den södra valsedeln till Region Västerbotten. Det känns bra och jag ser verkligen fram emot att kunna fördjupa mig ännu mer i de regionala utvecklingsfrågorna såväl som vård och omsorg. Det är frågor som berör och kommer nära västerbottningarna och jag kommer att göra mitt bästa för att vi ska få till ett maktskifte på såväl nationell, regional som kommunal nivå. Det behövs helt enkelt.

Det är också så glädjande att partiaktiva i hela länet sätter laget före jaget och att vi har en god stämning där vi drar åt samma håll. Inspirerande helt enkelt!

Efter de tre nomineringsstämmorna igår så valde jag och Anders att äta en bit mat på stan, både för bra samtal och något gott i magen. Sen blev det lite godis också, sötsuget fick vinna och så var det ju ändå lördag 🙂 . På väg hem så slank vi in på Åkerbloms bokhandel för att se om det fanns något som skulle få följa med hem.

Och det finns det ju förstås alltid! Jag har sett en hel del bra recensioner om denna bok av Läckberg/Fexeus och ser fram emot en stunds underhållande avkoppling när det blir dags att läsa den. Läckberg har jag läst en del av tidigare genom åren, så det blir kul att se hur det kommer att skilja sig åt nu när hon skriver tillsammans med Fexeus.

Idag är det regn i luften fast ändå ganska behaglig temperatur ute. September är ju bästa månaden som ni vet, även när det regnar. Jag och maken har spelat badminton i ett par timmar och det börjar kännas i kroppen ska jag erkänna. Skönt och roligt med en svettig genomkörare och vet ni, idag så VANN jag en av våra matcher!

Beror säkert mycket på mina nya badmintonskor 😉 . Men skämt åsido så är det stor skillnad för fötterna med skor som är avsedda för ändamålet. Dessutom i bästa färgen! Vi fick båda springa en hel del och vi börjar få till ett hyfsat spel, även om det bara är tredje gången och att det var trettio år sen senast… Men det är kul och bra träning, det är det viktigaste. Och att göra det tillsammans förstås.

Eftermiddagen har sen ägnats åt förberedelser inför den kommande veckans jobb och nu märks det tydligt att tempot skruvas upp rejält. Det blir svårare för varje vecka att hitta luckor för träning, men jag har bestämt mig för att verkligen försöka prioritera det, helst varje dag i någon form. Sen återstår det att se om det lyckas, men skam den som ger sig. Nu blir det en stunds inläsning innan jag stänger datorn för idag.

Trevlig söndag!

 

Straffa inte oss som behöver bilen

Måndag igen och denna vecka hade jag verkligen behövt inleda så som jag har gjort några veckor tidigare, nämligen med ett pass bodybalance och rörlighet. För oj vilken härlig träningsvärk jag vaknade med imorse. Men, dagen har ägnats åt jobb så jag får ta igen rörlighet och stretching lite senare.

I fredags morse blev det en tidig revelj och jag satte mig i bilen och körde till Sigtuna för styrelseinternat med Moderatkvinnornas styrelse på nationell nivå. Som ni vet så försöker jag alltid flyga närhelst det är möjligt, men denna gång passade inte tiderna riktigt bra så då valde jag det färdmedel som jag alltid har gillat mycket, nämligen bilen. Innan flygen riktigt har återhämtat sig med fler avgångstider och man ska hem på en lördag, så kändes bilen som det mest rimliga färdmedlet. Dessutom visade sig september från sin vackraste sida med klarblå himmel, strålande sol och inte så mycket trafik.

För mig som är uppvuxen i Norrbotten så var det ett enkelt val att ta körkort. När jag skulle börja övningsköra så var det tre månader innan man fyllde arton år som man fick börja med det, så på den dagen (nästan exakt samma klockslag som jag föddes till och med 😉 ) så satte sig pappa i förarsätet och jag bakom ratten. Sen jag tog mitt körkort så har jag behövt använda bilen i stort sett varje dag, förutom de senaste åren då vi bor centralt. Men något alternativ till bilen har sällan funnits med långa avstånd och sparsam kollektivtrafik. Därför blev körkort och egen bil detsamma som frihet att kunna ta sig dit man behövde.

Att då som Miljöpartiet och Socialdemokraterna nu gör med det senaste budgetutspelet idag där ännu en höjning av fordonsskatten för bensin- och dieselbilar aviseras, är ju ett direkt slag mot alla de utanför innerstan i Stockholm som inte har någon tunnelbana eller annan tät kollektivtrafik. För norra Sverige funkar det än så länge inte helt tillförlitligt med elbil om man vill känna sig trygg med att ta sig fram överallt och även vintertid med många minusgrader. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många laddstolpar. Sen är ju nästa fråga hur Miljöpartiet har tänkt sig att lösa elbristen som redan nu är påtaglig, och definitivt kommer att öka ännu mer i omställningen till mer eldrift. I synnerhet som de vill avveckla all kärnkraft. Galet. Mycket tragiskt också att Socialdemokraterna, som tidigare har gått att resonera med, nu verkar helt låta Miljöpartiet diktera villkoren.

Idag är det 370 dagar kvar till valet. Det kan inte komma fort nog.

Igår invigde jag och Anders våra nya badmintonracketar med en timmes träning. Det känns idag kan jag meddela 😉 . Särskilt om man har suttit ned en stund och sen ska resa sig. Men vi fick definitiv mersmak och efter att ha granskat blåsorna på fötterna så gjorde jag slag i saken och köpte ett par skor som är anpassade för badminton. Ser fram emot att testa dem nästa gång. Dock märktes det att det var typ trettio år sen jag senast spelade badminton, men all träning är ju bra även om man missar bollen emellanåt 🙂 .

Veckan som har inletts blir också varierande, imorgon väntar regionstyrelse och senare under veckan är det utskottsmöte med Regionkommittén i EU. Omväxling förnöjer som ni vet. Nu tror jag att det får bli en kopp kaffe och senare kanske en promenad för att mjuka upp musklerna igen.

Trevlig måndag!