Höga Kusten

Glassbonden, vandring och en katastrofal ekonomi

Publicerat den av agrenwikstrom

Men hörni, vilket VÄDER vi får njuta av dessa dagar! Som jag har längtat! Eller ja, det vet ni ju förstås, men jösses så ljuvligt det är just nu. Sol, värme och en skön bris som håller eventuella flygfän på avstånd, ja mer än så går det ju inte att önska sig. Midsommarhelgen som nyss har passerat måste nog gå till historien som en av de absolut bästa vädermässigt. Det är nästan som en bonus från vädergudarna med tanke på Coronavåren och allt som den har medfört.

Vi har firat midsommar med distansering som man ska, och istället har vi gjort några utflykter i närområdet. På midsommarafton började vi dagen med att köra till Renforsen i Vindelälven för att beskåda de mäktiga vattenmassor som nu forsar fram och det är alltid fascinerande att se naturens krafter in action. Om du vill se en liten filmsnutt därifrån så kan du gärna kolla på min Facebook.

På midsommardagen så besökte vi Glassbonden som ägs och drivs av makens släktingar och är en mycket lyckad utveckling av användandet av fjällkorna och mjölken från dem. Jag hade förmånen att få göra företagsbesök hos dem när de var ganska nystartade med glassproduktionen och vilken utveckling de har skapat i sitt företag! Får du minsta lilla möjlighet så besök dem på plats, det är absolut värt det!

Glassen är nog bland den godaste jag vet och dagen till ära så valde jag två kulor (orkade faktiskt inte riktigt allt, så stora var de) med västerbottenost/päron och hjortron/kola. Smakerna alltså..! Glassen kan man också köpa i dagligvaruhandeln om man vill, och det vill man!

Gården där Glassbonden har café och försäljning ligger på ett mycket vackert ställe, och när vädret inte kan bli mer perfekt då behöver man inga filter på kameran 🙂 .

Här är en av de blivande mjölkproducenterna som betar alldeles invid glassförsäljningen och det är ett bra tillfälle för många barn att få se var mjölken till glassen kommer ifrån. Dessa fina kossor är “tonåringar” och kommer senare att ingå i mjölkproduktionen.

Denna sällskapliga och vackra kossa pratade jag med en stund och så följdes vi åt en liten bit längs hagen, om jag inte missminner mig alldeles (med risk för att ha fel) så tror jag att den hette Choklad. Av den fina färgen att döma så kan det nog stämma, eller vad tror ni?

Sen sist så har det varit en rätt arbetstung period, som det brukar vara innan sommaren då det mesta ska knytas ihop. Regionfullmäktige har vi också genomfört i en mycket komprimerad och decimerad form. Vi får avvakta och se om och när det kommer att kunna återgå till mer normala former. Det blir lite extra stuns i debatten när det är begränsat med tid, men samtidigt så var det ju mycket som jag gärna skulle ha bemött från talarstolen. Men huvudfokus fick såklart och tyvärr istället ligga på den katastrofala ekonomin i sossestyrda Region Västerbotten.

I mitt anförande tog jag upp att det faktiskt inte går att skjuta obekväma beslut framför sig eller belasta kommande generationer med det gigantiska underskott som regionen uppvisar, även innan Corona. Känslan är att den styrande rödgröna majoriteten med S, V, Mp helt enkelt har resignerat och överlåter allt till tjänstemännen. Det framkommer aldrig egna förslag från majoriteten om hur underskottet som i år (just nu) prognostiseras till helt ofattbara drygt 800 miljoner kronor ska hanteras.

Istället så ägnar sig Mp åt att motarbeta för länet livsviktiga kommunikationer som flyget och att tala om den globala klimatkrisen på ett verklighetsfrämmande sätt, V fortsätter i sina inslagna hjulspår att kraftigt motarbeta valfrihet för länets invånare i alla tänkbara former, och S lyfter närmast slentrianmässigt att “moderaterna bara vill sänka skatten”.

Att det inte stämmer spelar liksom ingen roll. Vi har (tyvärr) inga såna förslag just nu. Det den rödgröna sidan inte riktigt vill förstå är att skattemedlen inte är deras egna, utan länets invånares. Då måste man ta ansvar för att varje krona går till det de är avsedda för. Det är alltså andras pengar som regionen har att förvalta.

Nåja, det är bara att enträget kämpa på och se fram emot valet 2022. Med 810 dagar kvar så är det bara att jobba vidare.

Med tanke på att vi i skrivande stund egentligen skulle ha varit i norra Italien för att vandra i alperna just nu, så får vi istället göra kortare utflykter i närområdet. Förra helgen så satte vi oss i bilen och körde två timmar för en dagstur i Skuleberget i Höga Kusten. Vi tycker ju om Sverige också, det är ju givet, och när reseläget är som det är så får Europa vänta lite till. Men de italienska alperna ser jag fram emot att besöka, det är också en magnifik upplevelse.

Vädret var underbart även då och utsikten… ja, ni ser ju. Så vackert! Vi vandrade upp och käkade en våffla med sylt och grädde på toppen innan det var dags att vandra ner igen. Riktigt behaglig dagstur att göra och när man kan vara utomhus så känns det också bättre med tanke på eventuell smittspridningsrisk.

Imorgon är min sista dag med flera möten innan sommaren och det är även några kortare sammanträden som väntar i slutet av denna vecka och nästa, men jag har lovat mig själv att börja varva ner lite inför sommaren nu och passa på att njuta av vädret så mycket det går. Man vet ju inte om det är dessa dagar som är sommarvarma eller hur juli blir, så det är bäst att ta tillvara dagarna som är och blir.

Jag fortsätter att varva min träning med löpning, promenader och att cykla mtb. Det är en fin kombo som passar mig jättebra. Jag har redan hunnit hitta en hel del nya områden som jag aldrig tidigare har sett här i Umeå, så att ha cykel gör att man tar sig fram på nya ställen på ett smidigt sätt. Jag är så himla glad över den fina förtida födelsedagspresenten och ser fram emot många turer med den!

Trevlig måndag!

Välkommen september!

Publicerat den av agrenwikstrom

Varmt välkommen vackra september! Nu är min favoritmånad äntligen här och som alltid så fylls jag av energi och ro på samma gång när september är här. Det är nåt visst med att hösten har inletts och att dagarna fortfarande är ljusa och fina. En solig och fin septemberdag med hög klar luft är svårslaget tycker jag. De flesta har också kvar lite sommarkänsla och är ganska pigga just nu, särskilt innan vintermörkret har inträtt.

Dessutom så tycker jag att det känns som en nystart på året, faktiskt kanske mer än på nyår då året de facto startar. Mer en bra känsla av förväntan och att hösten innehåller så många roliga saker. Så jag är verkligen peppad på hösten!

Igår jobbade jag på morgonen bland annat med frågan om att förmå Trafikverket att inte sänka hastigheterna på länets vägar, och igår skrev jag om det i Folkbladet.

Detta är verkligen en fråga som betyder mycket för Västerbotten och möjligheterna att kunna leva och verka i hela länet. Då spelar det stor roll om arbetspendling funkar i praktiken eller inte. Med Trafikverkets förslag som just nu är ute på remiss så förlängs länets vägar med nästan 20 km om man räknar om tiden till sträcka. Det sker i ett län som är större än Hollands yta.

Här i norra Sverige om någonstans borde vi ha säkra 2+2-vägar med god standard där det är möjligt att kunna ta sig fram på kortare tid än nu. För det där med att vi ska få fungerande tågtrafik inom en överskådlig framtid är ju än så länge inte en realitet och tills dess så är bilen alternativet för de flesta.

På förmiddagen igår så tankade jag och maken bilen och drog iväg på en spontan roadtrip till Höga kusten i Västernorrland. Vi började vid Mannaminne i Häggvik där vi vandrade upp längs berget Stortorget och fick denna vackra vy som inledning på en fin dag. Perfekt väder hela dagen med ungefär tjugo grader och en lätt bris. Så skönt att vandra en stund i skog och mark, vi bor verkligen i ett vackert land.

Vi gjorde också ett stopp vid Rotsidan alldeles vid havet där denna bild är tagen. Utöver det så besökte vi Bönhamn och Norrfällsviken också innan vi stannade för en kopp kaffe och lite prat hos Anders mamma i Övik. Det blev en riktigt fin lördag och kändes som en bra avslutning på augusti.

Idag är det som sagt äntligen september och på min agenda finns inläsningstid inför den kommande veckan som innehåller bland annat regionstyrelse och hälso- & sjukvårdsnämnd. Det är så stora frågor att ta itu med där och ett enormt underskott som bara i år visar på prognostiserade nästan 800 miljoner kronor. I underskott. Nästan svårt att ta in hur mycket pengar det är. Pengar som inte finns.

Jag ska också prioritera tid för träning idag, mest för att det är så roligt. Slår även idag ett slag för FMTK-appen och kan bara rekommendera den fina känslan av skön träningsvärk som infunnit sig nu två dagar i rad 😉 . Allsidig och funktionell träning som de allra flesta fixar då alla övningar finns i olika svårighetsgrader beroende på hur långt man har hunnit i sin utveckling. Man använder också oftast den egna kroppen som belastning och vikt, så det är enkelt att utföra övningarna nästan var som helst.

Själv trivs jag ju bra i gymmet som ni vet, så jag tränar gärna och ofta där. Men nästan allt går att göra även utomhus om man tycker om att träna i skog och mark. För egen del så längtar jag tills jag kan börja springa igen och gärna i elljusspåren i skogen. Men än så länge är det låg belastning för foten som gäller, så jag ska försöka hålla mig till det.

Trevlig söndag!

 

Almedalen på distans och Skuleberget Höga Kusten

Publicerat den av agrenwikstrom

Denna vecka har det nog inte undgått någon att Almedalen har varit i fokus, en bra mötesplats för att både ge och inhämta kunskap och information. I år har jag för första gången på många år inte varit på plats där, men det har ändå blivit en hel del politik och Almedalen ändå. Det är ju väldigt mycket som går att följa på distans, ja nästan det mesta faktiskt.

Det är viktigt för Västerbotten att finnas där för att diskutera framtida utveckling och stora frågor som det tar lång tid att få framgång i, som till exempel infrastruktur. Om detta skrev jag tillsammans med den nya ordföranden i Regionala Utvecklingsnämnden om i VK tidigare i veckan.

Denna vecka har jag försökt börja varva ner litegrann efter ett mastigt första halvår på den nya mandatperioden. Som ni vet så tycker jag om att jobba med utvecklingsfrågor för länet, regionen och kommunen och därför är det extra viktigt att ta sig tid för återhämtning också. Jag tänker att jag vill hålla i många år till och om man får vara frisk så är det också min ambition.

I tisdags morse kollade jag och maken väderprognosen, tog fram vandringskängorna och bytte om, satte oss i bilen och styrde kosan söderut mot Skuleberget strax söder om Övik. Höga Kusten är ju bedövande vackert och en riktig pärla. För oss som har den på bekvämt avstånd så är det enkelt att göra dagsturer när andan faller på. För min del var det första gången jag vandrat där, men det blir garanterat fler gånger! Hemavan där Kungsleden startar har vi vandrat i några gånger och jag har även gjort turer i de norrbottniska fjällen och såklart besökt Lapporten och vandrat där.

Soligt och fint väder men med emellanåt friska vindar som det inte var så mycket värme i. Skönt ändå och varierande terräng att vandra i, som här med skog i början av leden.

Ja ni ser ju, utsikten talar för sig själv. Vi har verkligen många vackra pärlor att uppleva! Roligt också att det var många glada människor vi mötte, både på väg upp och sen ner igen. Vi gjorde detta som en dagstur, käkade en god lunch på toppen och vandrade sen ner igen. Det finns såklart också både längre och mer krävande etapper för den som vill, jag tycker om blandningen av människor, att det verkligen är möjligt för alla att komma sig ut i naturen. Ett par rejäla skor för att inte göra illa vrister eller ramla, sen är det bara att ta sig iväg. Just i år renoverar de sittliften, men när den sen är igång igen så finns det även möjligheter för den som inte orkar eller kan vandra hela vägen att ändå kunna njuta av vacker natur och utsikt.

Det är verkligen en aktivitetsform som tilltalar mig och är tillgänglig för många, sånt gillar jag som ni vet. Det var också skönt att “vandra igång” kroppen inför vår efterlängtade semesterresa som vi för tredje gången styr mot de österrikiska alperna. Det ser jag mycket fram emot.

Jag har försökt få till träning varje dag och lyckats ganska bra hittills, att inte ha kalendern fylld av möten underlättar förstås 🙂 . Förra veckan var mycket bra med många möten i Bryssel och framför allt så njöt jag till fullo av att hinna med en halvmils löprunda i stan i ljuvliga +33 grader. Sen kände jag på natten att jag inte hade kompletterat med tillräckligt mycket vatten, så en lätt huvudvärk blev resultatet av det. Det var dock skönt att det släppte med att fylla på med mycket vatten och sen sova.

Ett tydligt tecken på att jag så smått börjar gå in i sommarledighet är att jag får kolla på klockan vilken veckodag det är 🙂 . Nu väntar jag bara på sommarvärmen också och tror att jag ska försöka få till en löprunda senare idag.

Trevlig fredag!