Internationella samtal och samarbete

Det har verkligen varit full fart denna vecka och därför var det skönt att komma hem på fredag kväll, låt vara att det blev senare än det var tänkt på grund av att Norwegian var försenat en timme. Inte direkt en önskedröm på fredag kväll då man bara vill hem, men inget man kan påverka dessvärre.

Igår lördag så hade jag bestämt mig för att låta jobb och handlingar vara och istället bara ta det lugnt. Så efter lunch besökte jag och Anders Skeppsbron där Umeå Smakfestival gick av stapeln. Jättekul att se så mycket folk, och det är tydligt att festivalen väcker mer och mer intresse för varje år. Lokalproducerat, eller närproducerat är nog ett bättre ord, blir viktigare och viktigare. Själv vill jag gärna veta var råvarorna kommer ifrån och hur de är producerade, i alla fall så långt det går.

När vi hade flanerat omkring där en stund och pratat med många vänner och bekanta så träffade vi Vaasas stadsfullmäktiges ordförande och tillika riksdagsledamot Joakim Strand. Vi sågs för en knapp månad sen och det var som alltid himla trevligt, precis som det brukar vara med driftiga och handlingskraftiga personer som har ett spännande framtidsfokus.

Vi hade mycket intressanta samtal om framtida samarbete och ett fördjupat sådant mellan Umeå och Vaasa. Givetvis är vår gemensamma förbindelse över Kvarken en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna ytterligare utveckla våra städer och regioner. Och man kan ju lugnt säga att det finns massor av områden där vi kan utöka samarbetet tillsammans med Umeås närmaste stad, till Vaasa är det faktiskt bara ungefär 8 mil.

Så man kan lugnt säga att min vecka har präglats av internationella möten och samarbeten 🙂 . Från diskussioner om “Demographic Change and Regeneration of our Societies” i Budapest, till mer närliggande som ny färja mellan Umeå och Vaasa 🙂 . Det man kan konstatera är att infrastruktur och kommunikationer är grundläggande för att möjliggöra utveckling och tillväxt i städer och regioner.

Som i Budapest till exempel, där det tog lång tid i trafiken, oftast gick det snabbare att promenera. Här i Umeå väljer jag cykel eller apostlahästarna när jag kan, bilen är tredjehandsalternativet och används bara då man ska transportera otympliga grejer eller om vädret är kasst. Och då ska det vara rejält ruskväder faktiskt.

Det som också blir tydligt, och i vissa fall övertydligt, är vikten av jämställdhet och att kvinnor tar sin plats på arbetsmarknaden och i samhällsdiskussionerna. Här i Sverige har vi kommit en bit på väg mot det, och även om det finns massor kvar att göra i synnerhet med attityder och synen på människors kompetens före kön, så är vi åratal före många länder i Europa.

I Ungern till exempel så ser de samma problem som vi gör med en åldrande befolkning och för låga födelsetal, men slutsatserna är helt olika. Där uttrycks saker som att kvinnor måste ta ansvar för att föda fler barn (!) och “moral family values” måste stärkas. Och det mest horribla jag hörde var att de faktiskt står och säger att det bara finns en “rätt” kärlek och det är den mellan man och kvinna. Jag trodde inte mina öron då, men kollegorna som blev lika upprörda som jag hade hört samma sak. Men så var det också män i höga åldrar som talade. S-U-C-K.

Låt mig göra en sak helt klart. Varje individ har en självklar rätt till sin egen kärlek och att få dela den med den man älskar. Oavsett kön. Det har inte staten eller samhället något som helst med att göra. Däremot kan samhället ge förutsättningar för människor att slippa välja mellan familj och karriär.

Det handlar om människors frihet och individens ansvar. Staten ska finnas där som ett skyddsnät när man behöver hjälp och stöd, inte som en tvångströja som begränsar. Det som spelar roll är vart du är på väg, inte var du kommer ifrån.

Är det något som triggar mig så är det just sådana saker, som ni kanske märker. Låt individer få vara dem de är och vill vara, oavsett. Jag menar, hur svårt ska det behöva vara?

Nu är det dags att skifta fokus litegrann och ägna mig åt lite förberedelser inför den kommande veckan. Det är en vecka utan resor men verkar ändå bli en hel del att göra. Men mer om det senare förstås. Hade tänkt köra ett träningspass senare i dag också, har ännu inte riktigt bestämt vad det blir eller om det blir på Iksu sport eller plus. Regnet skvalar rejält just nu, så den som lever får se.

Trevlig söndag!

Hundra mål och goda samtal

Det var skönt att börja jobbet efter semestern med en kort vecka, att börja på torsdagen istället för måndagen gör att jag kommer igång på ett mjukare sätt. Jag har gjort så ett par gånger tidigare och det känns som att det är ett vinnande koncept för mig.

I torsdags fick vi besök av fina vänner här hemma, genom åren har det blivit en god vänskap med våra samarbetspartners i Vaasa och det var extra kul att få en bra pratstund i lugn och ro tillsammans med bland annat Joakim Strand.

Joakim är stadsfullmäktiges ordförande i Vaasa och även riksdagsledamot, så vi hade en hel del intressanta samtal om villkoren och förutsättningarna för det, utöver aktuella frågor för våra städers utveckling. Alltid kul med driftiga personer.

Idag har jag haft en riktigt bra dag, vaknade tidigt utan väckarklocka och kände mig utvilad. Kan ju bero på att jag var rätt trött igår kväll och somnade tidigare än vanligt 😉 . Jag bestämde mig för att se om jag skulle hitta några nya kläder så här inför hösten och så åkte jag iväg till Avion.

Och är det något som jag verkligen inte är bra på så är det att hitta bra kläder som jag gillar. Beror nog mest på att jag inte är särskilt förtjust i att gå i affärer. Ett framtida mål för mig är att nån gång hitta en personal shopper som kan hjälpa mig med schyssta kläder till vettiga priser. Så efter en timmes långsam vandring i nästan alla butiker så gav jag mig. Smålog lite åt att det blev schampo och ett cerat i alla fall 🙂 .

Efter lunch så tog jag en kopp kaffe och satte mig med min anteckningsbok och gjorde samma sak som för ganska precis ett år sen – jag skrev ned 100 mål för mig själv för det kommande året.

Innan jag började så tog jag fram de mål jag formulerade för ett år sen, och många av dem kunde jag bocka av som genomförda. Helt utan att jag under året har tänkt på det specifikt. Men för min del spelar det roll att jag dels formulerade målen, dels att jag sen skrev ned dem. På något sätt så “finns” de då.

Det gav mig en bra känsla av tillfredsställelse att kunna se vad jag har genomfört och vad som fortfarande finns kvar, kombinerat med vad som har tillkommit. För livet och förutsättningarna ändras ju hela tiden och hänger man inte med och gillar förändringar i stort som i smått så tror jag att det blir jobbigare för en själv.

Även om alla mina målsättningar kanske inte är realistiska just nu, så vet man ju aldrig vad som händer framöver. Nån gång kanske de slår in 🙂 . Det handlar om allt från ganska små och konkreta saker till större mer övergripande sådana, jag försöker att inte begränsa mitt tänkande i just detta utan för min del är poängen den att kunna tänka utan ramar eller “nej men det där förstår du väl att det inte kommer att gå”. Dessutom så tycker jag om känslan av att använda penna och papper och att skriva för hand. Det går förstås avsevärt mycket fortare att skriva på datorn, men jag har ju ingenstans bråttom eller någon deadline att passa.

Just så här innan höstterminen drar igång på riktigt så tar jag mig tiden att göra såna saker, det känns lite som att förbereda kropp och själ på det kommande arbetsåret. Ungefär som när man var liten och fick köpa nytt pennskrin, luktsudd och omslagspapper till skolbänken första dagen efter skolan. Nystart varje höst.

Nu ser jag fram emot att fortsätta läsa boken som jag började på igår – Den sovande spionen av Camilla Grebe och Paul Leander Engström. Den började bra i alla fall.

Trevlig lördag!