Sommaren är inte riktigt slut än och det är skönt tycker jag. Även om det är tydlig höstkänsla i luften emellanåt med en fin krispighet så får det vänta ett litet tag till. Veckan som kommer blir relativt fylld med jobb, men jag hoppas att det åtminstone inte kommer att regna så mycket så jag kan få till fin utomhusträning.
Vid den här tiden på året så brukar jag köpa lite nytt till kontoret som typ pennor och skrivbok, mest för att det är en härlig känsla att bära med sig från skoltiden, en höststart liksom. Det har jag inte gjort nu, men jag hittade en fin färg på en ny skrivbok som jag köpte tidigare i somras och den får vänta en stund till. Å andra sidan så kan man ju säga att detta år är ju inte så mycket som det brukar vara, men det kan bli bra ändå.
I slutet av förra veckan så hade varken jag eller maken något sammanträde, så vi satte oss i bilen för att köra norrut till mina föräldrar. Det kändes bra att kunna hjälpa dem med diverse praktiska saker och framför allt kunna ses och prata, låt vara med rimligt avstånd fortfarande. Tills dess man antingen har ett vaccin och/eller antikroppar så fortsätter vi att vara försiktiga, tvättar händerna och håller avstånd.
I Björkliden är det fint och där har det blivit skidåkning för min del.
I torsdags så gjorde vi en roadtrip i mitt gamla hemlän Norrbotten. Som alltid är det roligt att se ställen i länet där man har varit mycket som barn och denna gång så körde vi ända till Riksgränsen, sen blev det Björkliden, Abisko och ett stopp vid det vidsträckta och vackra Torneträsk.
Även om vädret var som det ibland är i fjällen, omväxlande, så var det ändå så fantastiskt vackert att se! Alldeles bakom min rygg när jag tog denna bild så var det poliser vid gränsen mot Norge, men det hoppas jag snart är över så att gränserna kan öppnas som vanligt igen.
Bilderna gör verkligen inte det mäktiga Torneträsk rättvisa, så får du möjlighet att besöka det så gör det!
Silverfallet i Björkliden är också vackert och mäktigt!
Vi valde vägen över Vittangi och Masugnsbyn på väg söderut från Kiruna och för mig som har mycket släkt runt om i Norrbotten kändes vägarna igen. Vi stannade till vid Jockfall inte långt från Överkalix, det är också ett mäktigt vattenflöde och populärt bland flugfiskare. När vi var hemma i mitt barndomshem igen så kollade jag mätaren i bilen och vi hade kört nästan exakt hundra mil på vår roadtrip. Till skillnad från när vi åkte söderut tidigare i somras så höll vi oss nu bara i ett enda län, vilket säger lite om hur stort det är. Ungefär 25 % av landets yta, men det är inte alltid enkelt att ta in avstånden om man inte har haft möjlighet att se det själv.
Mamma och pappa har ett äppelträd på gården som brukar ge mycket frukt varje år, men detta år verkar bli någon form av rekord. Det är så mycket att det inte kommer att gå att ta hand om allt, men det är vackert att titta på. Innan vi åkte hem till Umeå igen så fick vi en solig och fin dag där vi kunde sitta ute på altanen och äta tillsammans, perfekt!
Söndagar brukar vara en dag för förberedelser och jobb för min del och denna dag verkar inte bli något undantag. Väl medveten om det, så valde vi att ta en längre promenad på förmiddagen och det är alltid en god idé.
Trevlig söndag!