Åsa Ågren Wikström

Näthat och märklig rubriksättning

Ser att regeringen har lagförslag som är ute på remiss om näthat och att enskilda användare ska kunna straffas för hot och kränkningar som publiceras på deras Facebooksidor. Det är bra att lagstiftningen uppdateras, för trettio år sen var ju möjligheten att sprida förtal och bilder mer begränsad än idag. Jag fascineras ofta på ett negativt sätt över att vissa människors förhoppningsvis normala spärrar verkar släppa totalt när de kan gömma sig bakom ett tangentbord. Att det verkar bli mer och mer normaliserat att man skriver elaka och rent kränkande saker som man knappast skulle säga om man stod öga mot öga. Inte okej. Det är svårt att förstå hur man så fullständigt tappar konceptet och inte ägnar en tanke åt hur mottagaren kommer att uppfatta det eller känna sig. Undrar ofta var sunt förnuft och vanlig hyfs tog vägen.

Särskilt utsatta kan förstås våra unga bli. Inte alla, men det räcker om en enda unge utsätts för näthat. Återigen, att stanna upp en stund och fundera över hur man själv skulle må eller känna sig om man fick samma meddelande som man ska skicka åt någon annan vore en välgärning.

Apropå hur saker kan förvrängas och vridas så måste jag dela med mig av en av många märkliga upplevelser som man får vara med om. Igår kväll käkade jag och Anders middag då Folkbladet ringer och söker maken. Man undrar ju alltid vad som har hänt när lokalmedia ringer och ringer en fredagskväll, om det är något av stor påverkan som har hänt. Typ ett attentat eller i den digniteten. När Anders svarat och sen lagt på så berättar han att det var en fråga om han hade deltagit på en konferens om arbetsmarknadsfrågor som SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) hade arrangerat i Uppsala under torsdagen och fredagen. Svaret blev nej, och att han sa att han inte ens visste om att konferensen hölls. SKL arrangerar många konferenser i många olika ämnesområden under året, det är en del av deras uppdrag.

Enligt uppgift i media så hade middagsunderhållningen på kvällen varit artister från Barnkanalen som tydligen hade haft med ett inslag av poledancing i sitt nummer. Detta hade fått epitetet “strippshow” men tydligen hade inga kläder tagits av. Däremot så går det inte att utföra akrobatik med långbyxor på sig, så det verkar som att de hade varit klädda ungefär som friidrottare med korta byxor och en top. Detta var bakgrunden till de frågor som Anders fick svara på.

När vi kollade nyheterna i lokalmedia imorse så visste vi inte riktigt om man skulle skratta eller gråta åt hur det går att vinkla en icke-nyhet.

Rubriksättning

Det är ju mycket märkligt och ganska skrattretande faktiskt. Anders är styrelseledamot i SKL och Peter Olofsson (S) är ersättare. Ingen av dem var på konferensen, men ändå “förnekar de inblandning”. Det verkar vara kvällstidningsjournalistik som är idealet gällande rubriksättning. Nå, nu var ju detta en sak som enkelt går att skratta bort. Men det blir också ett exempel på vilket ansvar som journalisten och ansvarig publicist har och hur enkelt det är att förminska och förlöjliga personer. Och att man som offentlig person förväntas behöva stå ut med mycket.

Vi valde att fnissa åt innehållet i artikeln denna gång och det är många som har gjort samma sak via sociala medier.

Trevlig lördag!