Åsa Ågren Wikström

Nej till sockerskatt

Såg Agenda i SVT som vanligt igår kväll och försökte att inte bli så upprörd över debatten om att införa en sockerskatt, men det lyckades inte så bra. Det var en relativt lång debatt där flera tongivande aktörer, bland annat Göran Greider som är ledarskribent åt socialdemokratiska Dalademokraten, med emfas propagerade för att införa en sockerskatt. Han menade alltså på fullt allvar att det är statens ansvar att hjälpa honom att inte ha sockersug. Staten ska alltså ta ansvar för att människor inte ska bli överviktiga. Inte en enda gång under inslaget nämndes att man faktiskt själv också har ett eget ansvar för sin egen hälsa och välbefinnande. Mycket märkligt. Det kan väl ändå inte vara staten som avgör vad jag stoppar i mig. Dessutom har jag svårt att tänka mig att en högavlönad person som Göran Greider ändå inte har råd att köpa godis och annat socker, så att det skulle få honom att köpa mindre sötsaker om han så vill tror jag inte på. Här kan du se inslaget från igår.

 

sockerskattmankvinnor-jpg

Tabellen kommer från SVT.se och visar andelen som är positiva respektive negativa till att införa en sockerskatt.

Folkhälsoministern försökte prata om att det är viktigare med förebyggande arbete, men det kändes som att han gav upp efter en stund i sändning och sen sa att sockerskatt kanske får utredas som en del av allt i en kommande utredning. Jag fick hela tiden känslan av att det var staten som ska veta bäst och att vi små medborgare varken kan eller vill ta eget ansvar för oss själva. Vaknade imorse med samma känsla och därav denna blogg. Det går att utveckla ett resonemang lite bättre på bloggen än i andra sociala medier som ofta har ett mindre utrymme.

Jag menar att vi alla som individer har ett eget ansvar för dels vad vi äter, dels hur mycket vi rör oss. Under många år, ända sen mina barn var små, har jag sagt att det borde vara obligatoriskt med rörelse i skolan varje dag. Alltså inte nödvändigtvis gympa men att man rör sig. Förändringen som har skett bara sen mina barn var små, som ändå inte var så länge sen om man frågar mig (typ tio år sen) är stor. Då hade inte barnen smartphones och läsplattor, när de fick mobiltelefoner så kunde man smsa och ringa med dem och inte så mycket mer.

Precis där vill jag säga att jag förstås inte är emot smartphones och läsplattor eller annan teknik, tvärtom så älskar jag ny teknik och ökade möjligheter till kommunikation och information. Det tror jag inte har undgått någon. Men. Det verkar få som konsekvens att fler barn och unga blir mer stillasittande med nacken böjd istället för att röra sig på ett naturligt sätt som skolbarnen gjorde för typ tio år sen. Eller för den delen som vi i dinosauriegenerationen som är födda före 1989 då internet kom gjorde.

Det börjar hemma och sen i skolan. Det är min övertygelse. Barn gör inte som man säger, de gör som man gör. Kanhända funkar det också för vuxna, vem vet. Dessutom, nu diskuteras sockerskatt, vad kommer sen? I Danmark tog man bort den fettskatt som de införde för några år sen då de inte kunnat se några resultat av det. Nej, mer förebyggande arbete framför allt i tidig ålder tror jag är det bästa. Om man kan grundlägga goda vanor hos barnen så är det mer sannolikt att det kvarstår i vuxen ålder.

Trevlig måndag!