Åsa Ågren Wikström

Konsten att kunna sammanfatta komplexa sammanhang

Imorse vaknade jag upp till en solig men kall morgon och jag ska villigt erkänna att jag mer än gärna vill ha sol och värme istället. Det är något visst med känslan av att inte behöva fundera på hur många lager kläder som behövs innan man går ut, utan istället vet att det räcker med klänning eller shorts och linne och ett par sandaler bara.

Det är lätt att minnas soluppgången från december och sen känna solen börja värma 

Förr genom åren har jag faktiskt aldrig reflekterat så mycket över det där med värme, jag menar, om man bor i norra Sverige så vet man ju att det är fyra tydliga årstider varav vintern är ganska lång. Men ju äldre jag blir desto mer vill jag slippa frysa i onödan. Eller så är det kanske bara att man är bekväm, vad vet jag 😉 .

Dessa dagar som just nu är relativt lugna på mötesfronten så passar jag på att läsa in en mängd material, det är faktiskt ganska fascinerande hur mycket som det finns att läsa om. När jag var riksdagsledamot så möttes jag varje tisdag morgon när jag kom till kontoret på Riksdagen av några decimeter handlingar, utöver det som då var digitalt. Trots att jag är en snabbläsare och har övat upp den förmågan genom alla år, så räckte inte tiden till för att hinna med allt utan det var tvunget att göra prioriteringar över vad som jag hann läsa mer noggrant och vad som bara fick ögnas igenom.

Riktigt så mycket volym på inläsningen har jag inte just nu, även om det går i perioder. Det man också märker och noterar genom åren av att läsa handlingar är kvaliteten på underlagen och jag kan säga att det faktiskt värmer i hjärtat när jag får läsa välgjorda sammanfattningar av utredningar eller liknande. Det är en konst och ett hantverk att kunna sammanfatta komplexa sammanhang och göra dem både förståeliga och begripliga på några få rader.

Just språk har alltid varit något som jag dels har varit intresserad av och dels tyckt om. Dialekter och hur man använder språket har alltid fascinerat mig. Jag minns att när jag pluggade på högskolan i Jönköping och var den enda i gruppen som kom norr om Stockholm så rönte förstås mitt sätt att prata på en del roade miner men också en hel del intresse. Vi var några stycken som gillade att nästan helt dissekera ord och uttryck och det var lätt att konstatera att vi från alla delar av landet hade uttryck som vi tog för givet att alla skulle förstå, men så var det såklart inte 🙂 .

Jag har den senaste tiden försökt läsa så mycket skönlitteratur som jag hinner och det är både vilsamt och roligt. Det kallar jag lyxläsning, mest för att det inte kräver annat än att följa med i handlingen och förhoppningsvis försvinna in i boken en stund. Till skillnad från när man har handlingar som ska läsas in, det kräver ju betydligt mer analys och tankearbete.

Ni vet ju att jag brukar lyssna på ljudböcker särskilt när jag tränar och på förra träningspasset blev jag klar med “Källa Erik” av Anders Jallai. För den som precis som jag är intresserad av politik och samhällsfrågor, så kan jag rekommendera den. Den utspelar sig precis innan mordet på Palme och är varvad med några faktaavsnitt som gör att minnet friskas upp. Jag skulle fylla sexton år när Palme mördades och så här i vuxen ålder är det faktiskt intressant att se om det jag minns från den tiden stämmer. En hel del gör faktiskt det, men inte allt förstås.

Nu har jag börjat med den senaste av Erik Lewin, “Hämndens pris” som tar sitt avstamp i gängkriminalitet och grov organiserad brottslighet. Jag har tidigare läst både “Almedalen har fallit” och “Operation Saif” som han har skrivit och jag tycker att det både är spännande läsning och även aktuella samhällsproblem som han beskriver. Det märks att han har jobbat länge inom underrättelse- och säkerhetsarbete. Lästips!

Trevlig tisdag!