Åsa Ågren Wikström

Churchill, arbetshelg och oktoberfärger

Denna helg har fått bli en arbetshelg, så är det emellanåt. Det är verkligen ingen fara med det, men det gör också att åtminstone jag uppskattar ledig tid ännu mer. För min del så har jag ju ett jobb och uppdrag som jag tycker om och det underlättar ju såklart. Men med det sagt så förstår ni också att man ibland har mer eller mindre stimulerande uppgifter som också ska klaras av.

Veckan som kommer ser jag fram emot, särskilt på tisdagen då jag ska medverka som talare på ett seminarium om elflyg och förutsättningarna för detta i vår region. Som med det mesta kring detta så sker det på arbetsspråket engelska vilket gör att jag får ta lite extra tid att hitta rätt uttryck. Men jag känner att jag har mina stolpar eller punkter klara kring det, så nu får det vila en stund och så ska jag finslipa lite senare idag. För mig brukar det funka bra att skriva ner det man har tänkt sig, gå igenom det och sen låta det ligga till sig lite innan de slutliga justeringarna.

Jag brukar tänka på Churchill vid såna tillfällen, han lär ha sagt om att hålla tal ungefär något i stil med att om jag ska tala någon eller några timmar behöver man knappt förbereda sig, men ska man tala några minuter så krävs det många timmars förberedelse. Det ligger mycket i det tycker jag. Att förbereda sig inför sånt gör man av respekt för de som lyssnar och förhoppningen är ju förstås att de ska få någon behållning av det man säger.

Igår sprack det upp och vi fick ännu en vacker höstdag här i Umeå, så på eftermiddagen tittade jag och maken på varandra och bestämde utan att knappt behöva säga något att det fick räcka med jobbandet till förmån för en långpromenad. Helt rätt beslut om ni frågar mig.

Vilka färger naturen bjuder på nu, lite synd bara att bilden inte riktigt gör verkligheten rättvisa.

Än så länge har vi ovanligt många plusgrader för att vara oktober, och jag njuter av det så länge det varar. För som ni vet, Winter is coming… Fyra årstider har ju sin tjusning, ja förutom november kanske 😉 men annars så går det ju att hitta ljuspunkter i naturen året om. Även om hösten är och alltid har varit min favorit av årstiderna.

Ändringen i temperatur och väder gör ju att man får tänka till litegrann kring vilken sorts träning som blir aktuell, och om det inte är alltför många minusgrader så funkar det ju att springa ute även på vintern. För min del är det mörkret som nog är den största utmaningen, med tanke på att det är svårare att både se och synas ute i mörker. Reflexväst är införskaffad, min gamla var av karaktären one size fits all så den rymdes man nästan två personer i 🙂 . Nu har jag en som är mer anpassad både för mig och för träning så det ska nog funka bra.

Igår så fick jag en ingivelse om att kanske delta i en utmaning, eller Challenge som alltfler börjar säga. Den är totalt sex veckor och ganska uppstyrd gällande träningen, så jag ska titta lite mer på den och se om det är något som lockar. Jag tycker ju om träningen i sig, och har aldrig lockats av något särskilt mål, så risken som jag känner med ett färdigt program är att det kanske blir ett “måste”. Men som sagt, jag ska kolla på det och sen bestämma om det är något för mig. Fokus på just denna utmaning var kondition, rörlighet och styrka, så ganska allround ändå. Och dessutom sån träning som man kan göra hemma, så det hamnar på pluskontot.

Som ni vet går ju tiden fort och om sex veckor närmar vi oss julen…

Trevlig söndag!