Åsa Ågren Wikström

Herrarna satte oss hit, budgetfullmäktige och nya vägar

Idag ägnar jag mig åt budgetfullmäktige i Umeå Kommun hela dagen, det är första gången sen Coronapandemin slog till som kommunfullmäktige har full bemanning. Från mars månad har det varit ett halverat antal ledamöter. Vi är på Folkets Hus i deras största lokal och alla har varsitt bord med långt avstånd till alla. Voteringssystemet är också annorlunda och är anpassat för detta.

Budgetfullmäktige som annars brukar vara i juni, hålls nu i oktober och det är förstås på grund av Coronapandemin och allt den har medfört. Jag är vanligtvis ersättare, men på grund av krassligheter hos några av våra ordinarie ledamöter så tjänstgör jag idag.

Under de senaste veckorna har vi Moderater i Umeå genomfört den nationella höstkampanjen för Maktskifte 2022. I lördags fick vi möjlighet att tillsammans kampanja mitt på dagen och vi passade på att förena nytta med nöje, så det blev totalt nästan åtta kilometers promenad totalt för min del.

Under veckan som har gått så har jag lyckats få till träning eller rörelse varje dag, så jag är nöjd med det. Det behövs för att orka med långa sammanträdesdagar, som idag med fullmäktige och imorgon med regionstyrelsen.

Det har varit fina dagar vädermässigt förra veckan, och just denna bild tog jag vid en lunchpromenad i slutet av förra veckan. Ganska kyligt men än så länge är det inte så många minusgrader, men det kommer förstås precis som det gör varje år. Imorse var det grått och dimmigt när vi promenerade till stan för dagens sammanträde.

Förra veckan läste jag denna viktiga men också tunga bok. “Herrarna satte oss hit” av Elin Anna Labba. Den gick inte att lägga ifrån sig, så jag nästan sträckläste den. Trots att den lämnar ont i både hjärta och mage efter sig, så är det en vackert skriven bok med historia som inte får glömmas. Hur mörk den än är. Läs den.

Jag gjorde även klar min Sorbetcardigan förra veckan och jag kan bara säga att den är så skön att använda, lätt, mjuk och varm. På bilden saknas knappar, jag hade inga hemma som passade bra så det fick jag köpa. Jag köpte mer garn som jag visade i det förra inlägget, men det får vänta lite grann på att användas. Först ska jag göra klart den tröja som sonen har önskat sig.

Vilken fantastisk födelsedag jag fick i år! Åreskutan i det bästa tänkbara vandringsväder!

Detta märkliga år då det allra mesta har fått nya förutsättningar jämfört med bara så sent som förra året, så får man göra vad man kan för att dels hitta nya vägar att göra det man måste, som digitala möten och andra former av kommunikation, dels använda tiden till annat än att vara på väg till möten eller uppdrag.

För min del har det medfört ökad tid för att hinna med att läsa fler böcker, handarbeta i ökad utsträckning och att få mer tid till träning och rörelse. Man får ställa om och jobba efter nya förutsättningar som pandemin har tvingat fram. Det går att hitta fördelar med nya sätt att jobba på, även om det som med det mesta innebär att förändra hur man tidigare har gjort.

Trevlig måndag!