Har ägnat en del av morgonen åt att för min egen del summera gårdagen och reflektera lite över hur det gick på konferensen “Reflexion on Europe” som jag fick tala på här i Murcia i sydöstra Spanien.
Det var en himla bra dag med mängder av bra samtal med genuint intresserade personer, och det blev flera goda kontakter där det definitivt finns klara samarbetsförutsättningar framöver. Jag känner mig grymt nöjd och faktiskt lite stolt över min insats.
Konferensen ägnades helt åt klimat- och energifrågorna och framtiden för dessa. Jag slogs av hur långt vi har kommit i Umeå och det var med både glädje och stolthet som jag kunde dela med mig av vad vi gör och hur vi jobbar.
Det var också en liten ny upplevelse att vara särskilt inbjuden till konferensen och att bli den som det refererades till i den påföljande diskussionen och överläggningarna. Men mycket hedrande såklart, och roligt!
En reflektion jag gjorde var att det är lätt att känna sig liten som enskild person när man talar om klimatutmaningarna och kanske i synnerhet då det krävs att man själv ändrar sitt beteende, och att många känner en tendens till uppgivenhet. Ungefär som att “vad spelar det för roll vad jag gör när ingen annan verkar bry sig”.
Jag jämför lite med borgmästaren i New York som för många år sen sa att nu får det räcka, New York ska vara en säker och trygg stad och vi ska ha nolltolerans mot brott. De började med att bötfälla de som skräpade ner, klottrade eller begick andra sk “småbrott” (tycker ju ändå att det är brott, men ni fattar nog hur jag menar).
När det inte längre gick osett förbi med nedskräpning så skedde en förändring bland invånarna, en ren stad är första steget mot att vara stolt och trivas där. Lite så tänker jag för min del kopplat till klimatfrågorna, man får göra det man kan själv och försöka tänka att alla bäckar små…
Jag har genom åren själv fått gliringar om att jag flyger en hel del och numera även inom Europa relativt frekvent. Det är förstås sant, och flyget är en strategisk och viktig konkurrensfaktor i synnerhet för oss i norra Sverige som har stora avstånd till var än vi ska åka.
Som ett litet exempel så kontrade jag då med att jag faktiskt cyklar och går i stort sett hela tiden jag är på hemmaplan (som faktiskt är den överlägsna majoriteten av tiden under året) och efter en liten diskussion så konstaterades det att kollegorna som använder bilen varje dag flera gånger faktiskt tystnade.
Jag menar bara att man kan försöka göra så gott man kan med att minska sin egen användning av plast eller andra saker som i stora mängder får en miljöpåverkan.
Det blev en mycket lång resdag på måndagen, kom in på hotellet först vid midnatt efter att ha åkt hemifrån tidigt på morgonen. Igår blev det också en lång dag, efter konferensen (som förutom mitt inlägg hölls på spanska, så jag hade tolk i öronen nästan hela tiden) så fortsatte vi med överläggningar om fortsatt samarbete och förutsättningar för det.
Så när klockan närmade sig 17 så drog de sig tillbaka och jag valde att ta en promenad genom staden. Det är så sällan man får en stund över för att hinna se något, så jag ville kika runt litegrann. Dock så är det sommarvärme här nu, vilket medförde temperaturer mellan 35-40 grader igår.
Så nån särskilt lång tur blev det inte och sen kände jag att det behövde fyllas på med vatten och vila. Men jag hann kika in i den vackra katedralen som dessutom var ljuvligt sval, dessvärre stängd men det gick att kika in litegrann i all tysthet.
Lunchen intogs på det vackra gamla kasinot som under lång tid har använts av enskilda sällskap.
Om en stund är det dags att påbörja resan hem och jag hoppas att alla anslutningar är i tid, särskilt den sista hem till Umeå. Jag har redan nu ställt in mig på att få springa fort från utrikes till inrikes på Arlanda, förutsatt att det är i tid. Det kommer att bli på håret att hinna med sista planet hem och jag önskar så hårt att jag gör det, längtar precis som vanligt hem till egen säng och att hinna träffa maken några timmar. Han har också en vecka fylld av uppdrag på annan ort så det ska bli skönt med semester om nån dryg vecka.
Bara att säga hasta luego!
Trevlig onsdag!
