Åsa Ågren Wikström

Det gäller att vara uppmärksam

Arbetsveckan har avrundats med en fredag med en hel del att göra. Förmiddagen ägnade jag åt att pyssla med jobbdatorfix. Det har bytts till Windows 10 och Office 365, så det var lite att justera med inställningar och sånt. Det var nästan så jag en stund tänkte att det här gick lite för lätt, vad har jag missat? 🙂 Skönt när det funkar smidigt.

Men som ni vet så gillar jag ju nya grejer och teknik, att lära mig nya system eller appar att utforska är något som inte känns jobbigt för mig. Såvida det funkar förstås, är väl säkrast att tillägga. Men peppar peppar, so far so good. Återstår inställningar i mejlen som av någon outgrundlig anledning väljer att lägga merparten av mina inkommande mejl i skräpkorgen. Så det gäller att vara uppmärksam på var det hamnar. Jag har som tumregel att inte tömma papperskorgen förrän jag måste, så jag brukar hinna med att gå igenom allt.

Vid lunchtid idag fick jag delta på ett positivt arrangemang då Upab (Umeå Parkering AB) där jag är vice ordförande invigde det senaste tillskottet i stadens parkeringshus. Järnvägsallén med 240 p-platser är nu klar och blev riktigt bra faktiskt, ljust och fräscht med biljettlöst betalningssystem, solceller som energikälla och ljusmarkeringar som visar vilka p-platser som är lediga eller upptagna.

Paulina Granberg (S) ordförande, Elin Pietroni VD och jag som är vice ordförande för Upab vid dagens invigning

Det är ett strategiskt bra tillskott till Umeå och utvecklingen i staden, och fokus är på att kunna erbjuda fler arbetsplatsparkeringar för att frigöra fler parkeringsplatser i centrum. Bra utveckling. Och bra avrundning på denna vecka.

Imorgon är det dags för Umeå universitets årshögtid då nya professorer ska installeras och promoveras. Det brukar alltid vara en trevlig tillställning och det lär det säkert bli även denna gång. Mer om det senare förstås.

Trevlig fredag!

 

Tack, grattis och mer spaning

Först och främst vill jag säga TACK till alla er som har kommenterat, peppat och skickat hälsningar med anledning av mitt förra blogginlägg Me Too. Det betyder väldigt mycket. Mer än ni kan tro.

En tumme upp på Facebook, eller ett hjärta med eller utan kommentar är så värdefullt. Jag tänkte faktiskt innan jag la ut blogginlägget på hur jag skulle reagera eller tänka om det bara skulle ha blivit helt tyst om det. Och i så fall hur jag själv skulle känna.

Men som sagt – tusen tack till er alla.

Just nu är jag i Stockholm där jag har haft ett par bra jobbdagar. Det har varit fokus på påverkansagendan för länet och det långsiktiga arbetet med omvärldsfrågor som jag och kollegorna jobbar med.

Det är ett jobb som ibland kan verka otydligt för utomstående, i synnerhet som det handlar om saker som inte alltid är konkreta och enkla att se tydliga resultat från.

Nyhetsflödet från länet har idag varit positiva, Skellefteå landade en gigantisk kommande etablering av en batterifabrik som kan innebära 2000-3000 nya jobb. Grattis till Skellefteå, Umeå och norra Sverige! Det är en etablering som kommer att få stor inverkan på många sektorer och marknader.

En annan himla rolig nyhet är att Designhögskolan vid Umeå universitet än en gång får förstaplaceringar i två av världens största rangordningar av designutbildningar, Red Dot Award och IF World Design. Mycket betydelsefullt för Umeå och så roligt att få säga varmt grattis!

Sen kan jag inte låta bli att känna mig glad över rektor Johan Redströms kommentar till designhögskolans topprankning, omvärldsbevakning och samarbete med många aktörer. Så bra.

Sammanfattningsvis alltså, utan spaning ingen aning.

Trevlig torsdag!

 

Me too

Att bli dragen i håret samtidigt som den äldre mannen ställde sig tätt inpå mig bakifrån samtidigt som han gnäggade och frustade, i mötesrummet innan mötet skulle starta och när alla andra såg och tittade bort eller ner i sina papper.

Att få kommentaren om ett halsband jag hade på mig med en sten på – ”där skulle man ju vilja vara med sitt huvud” samtidigt som han log snett och pekade på mina bröst.

Att nån tror att man blir ”glad” eller ”smickrad” över att bli synad uppifrån och ned av en äldre man som sedan log och slickade sig om munnen under pågående möte.

Att… NEJ. Bara sluta. Lägg av. Och varje gång under alla år har jag inte orkat säga eller göra något utan valt att ta den enkla vägen att bara le och smått skratta bort det. Kanske mest för min egen skull, jag vet inte. Eller av rädsla för konsekvenserna. Tänkt att jag nog har gjort eller sagt något som fått männen att göra som de gjorde. Inte längre.

Under hela dagen idag har jag vägt fram och tillbaka om jag ska säga något eller inte. Tyvärr tyvärr tyvärr så är det så många kvinnor som utsatts för liknande saker, bara att titta på #metoo i sociala medier just nu. För det finns alltid en risk eller konsekvens av att berätta. Även om det bara är toppen på isberget och att det är viktigt att sätta ljuset på liknande beteenden som är oacceptabla.

Jag har en dotter och en son och önskar hett att ingen av dem ska behöva uppleva liknande saker, trots att jag med förnuftet förstår att det sannolikt inte kommer att bli så. Kanske det är ett steg på vägen åt rätt håll i alla fall, det här med att lyfta frågan och prata om det.

Jag har hittills aldrig mött någon enda man (eller kvinna) som tycker att det är okej att bete sig så mot andra. Och ändå händer det. Igen och igen. Så vad gör vi? Att så många väljer att dela sina upplevelser är ett steg som är stort att ta, fortfarande när jag skriver dessa rader så är det med fladder i magen. För trots att jag har varit med om ett otal liknande händelser sen jag var 16 år, så är det inte ett lätt val. Tankar som ”var det mitt fel?” eller ”sa jag något som orsakade deras beteende?” eller ”vilka kläder hade jag på mig?” dyker fortfarande upp.

Trots att jag med förnuftet vet att dessa mäns beteende måste vara deras eget ansvar, inte mitt.

Jag är så glad och tacksam över så många män som är vettiga och finns i min närhet, det är verkligen inte alla män som beter sig på det sättet. Det känns viktigt att understryka och framhålla.

Trevlig tisdag!

Samhällsfrågor och maxad avkoppling

Denna vecka går en del i engagemangets tecken, just nu är jag i Stockholm för månadens möten på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

Igår kväll hade vi sedvanligt möte med den Moderata delegationen och diskuterade bland annat den pågående utredningen om kostnadsutjämningen för kommuner och landsting, och det blev en hel del inspel till den.

Sen hade vi överläggningar om företagarfrågor som är viktiga för näringslivet och för att fler företag ska både vilja och våga växa. Just de frågorna ligger mig varmt om hjärtat, som gammal (nåja 😉) företagare så är just förutsättningarna för företagande och förutsägbara spelregler viktiga.

Morgonen började med gruppmöte där de olika beredningarnas ärenden gicks igenom. I vanlig ordning blev det många och i vissa stycken långa diskussioner. Särskilt en information kan få stor betydelse för Umeå, men det får bli en cliffhanger ett tag till.

Det är alltid kul att träffa de moderata vännerna från hela landet, och även om det ibland skiljer sig åt lite i olika sakfrågor så delar vi värderingar om att det alltid måste löna sig att jobba, frihet och ansvar för individen och de lokala vinklingarna i samtal med regionnivån och den nationella. Allt hänger ihop.

Nu är det lunchpaus och om en stund så är det dags för en av ”mina” beredningar här på SKL, nämligen den internationella. Det blir intressant att Estlands ambassadör besöker beredningen för överläggningar om deras prioriteringar i samband med deras ordförandeskap i Europeiska rådet hösten 2018.

Jag längtar massor till ikväll då sonen hälsar på och jag ska göra mitt bästa med att skämma bort både honom och dottern. Tänker att man får göra det som mamma ibland 😁. Har tagit en dag ledigt imorgon och ska göra så gott jag kan med att maxa det med avkoppling och familjen.

Just nu hoppas jag på att regnet här i Stockholm ska upphöra innan det är dags att promenera till centralen för att ta mig till Arlanda och sen det efterlängtade flyget hem.

Trevlig torsdag!

Van att hugga i

Under helgen som gick så hölls Syfestivalen här i Umeå, på Nolia och det var en välbesökt mässa. Mina föräldrar ställde ut på mässan som de brukar göra på olika mässor, nyligen var det Stora Nolia som de jobbade på.

Mässan var som sagt välbesökt av många sy- och handarbetsintresserade personer, inklusive mig själv förstås 🙂 . Som det ofta är i familjeföretag så engageras vanligen just familjen, och för min del är det inget undantag. Jag är ju i stort sett uppvuxen i familjeföretagandet och är sen lång tid tillbaka van vid att hugga i där det behövs. Det är ju dessutom roligt att jobba med praktiska saker som omväxling, och som ni vet så gillar jag ju handarbete.

Min maskin, eller sydator kanske är en bättre förklaring, fick också bidra på mässan 🙂

Mamma är ju så himla duktig på att sy och gillar att skapa vackra saker, här på bilden är det en praktisk och vacker ask som hon har sytt helt och hållet. När de jobbar på mässor brukar hon ta med några fina saker för att visa vad man kan göra med symaskinerna de säljer.

Det var kul att delta på mässan och se det stora intresse som fanns för många olika typer av handarbete. Jag blir alltid inspirerad av att se vackra garner och tyger, så jag fick lägga band på mig själv 🙂

Så för min del så fortsätter jag med tröjan som dottern ville ha och är glad över att ha något stickprojekt, särskilt nu när höstmörkret kommer och man blir lite tröttare på kvällarna än under sommartiden.

Igår kväll såg jag partiledardebatten i SVT och tyckte att Ulf Kristersson gjorde en riktigt bra debut som just partiledare. Han har ju länge funnits i politiken och är alls ingen duvunge där, men det blir förstås alltid en skillnad i en ny roll. Men jag känner mig full av tillförsikt att det blir bra det här. Jag föredrar också politiker som både kan och vill diskutera samhällsfrågor på ett vuxet sätt, och inte bara vill söka fel hos andra för att försöka framhäva sig själv.

Det är oerhört sällan något är svart eller vitt, vilket alla sunt tänkande personer vet och förstår. Därför ogillar jag en retorik som bara ska skylla ifrån sig och inte ta ansvar, och jag skulle gärna se att samhällsfrågor skulle kunna få diskuteras mer djupgående och med mer tid för resonemang. Då tror jag att fler skulle vilja och orka engagera sig. Istället för att ägna sig åt personangrepp som mer för tankarna till sandlådan, så skulle samtalet vinna på mer tid för eftertanke.

De flesta större samhällsfrågor kan sällan förklaras med snärtiga one-liners, utan fordrar mer ”å ena sidan och å andra sidan”.

Måndagen är redan till ända jobbmässigt och idag har det varit en bra dag med duktiga kollegor, det är energigivande att diskutera och jobba med framtidsorienterade personer. Trots det så känner jag mig rätt trött, så det blir nog en lugn kväll hemma misstänker jag. Skönt det.

Trevlig måndag!

Nu är gåtan löst

Oktober har inletts och idag har jag deltagit i intressanta samtal kopplat till digitalisering och framtidens välfärd, väldigt stora och i vissa stycken nästan övermäktiga frågor och kommande svåra övervägningar.

Vi blir glädjande nog både friskare och äldre vilket är fantastiska framgångar för mänskligheten och det lär nog fortsätta med en lika positiv utveckling framöver också, särskilt som de som nu får Nobelpriset i fysiologi har löst gåtan med dygnsrytmen och genom det säkert kan bidra till att utveckla fler kunskaper om vår hälsa.

Men givet att vi nu har passerat 10 miljoner invånare i Sverige och enligt prognoserna ska passera 11 miljoner runt 2025-2026 så kommer vi att behöva effektivisera välfärden genom att använda digitalisering överallt där det går att göra det för att vi ska kunna klara av att hålla en hög nivå även framöver. Det känns ju inte som att det finns något reellt alternativ till det liksom.

På lunchen cyklade jag hem och efter att ha käkat så ville jag fortsätta lyssna på en ljudbok av Jonas Moström, ”Midnattsflickor” och då valde jag att promenera tillbaka. Känner att jag inte riktigt fixar att cykla och lyssna på bok, jag vill helst ha koll även med hörseln när jag cyklar. Däremot passar det bra att promenera och lyssna på en spännande bok.

Passade på att fota dessa vackra höstlöv på lunchpromenaden, så fina färger! Nu ikväll så har ruskvädret börjat med blåst och regn, så det är skönt att kura inomhus med en kopp te och sällskap av maken. Stickningen växer och det blir nog några varv under kvällen tror jag.

Igår åkte Anders till Stockholm över dagen för att delta på den extra stämma som partiet utlyst för att välja Ulf Kristersson till ny partiordförande för moderaterna och jag skjutsade maken till flyget och åkte sen direkt till Ica maxi för att storhandla. Sen så passade jag på att laga tre middagar (som oftast räcker mycket längre än så när vi bara är två hemma) och har i stort sett fixat veckans mat.

Det är något som jag verkligen har tänkt göra hur länge som helst, men av randiga skäl och rutiga orsaker har det inte blivit av. Förrän nu. Och jösses så skönt det var att komma hem från jobbet och bara kunna välja vad man ska värma till middag. En bra början på oktober tycker jag 😃.

Trevlig måndag!

Obalansen är borta

Veckorna rusar på just nu och emellanåt får man ta sig tid att bara stanna upp och vila en stund. Som jag har fått göra de senaste veckorna, låt vara att det ibland har känts något ofrivilligt.

Jag har ju känt mig lite i obalans i kroppen och trott att det varit något förkylningsvirus eller annan bacill som gjort att jag känt mig trött och haft känningar i bihålorna. Det visade sig att det var en visdomstand som spökade. Så efter ett par veckor med rejäl värk i ansiktet så hade jag igår tid hos tandläkaren som snabbt konstaterade problemet och lika snabbt åtgärdade det. Så med en visdomstand mindre försvann värken i stort sett omedelbart. Det hade tydligen legat och tryckt på nerver i käken vilket gjorde O-N-T.

Men på mindre än en kvart så försvann värken och när bedövningen hade släppt så kändes det så befriande. Så idag på lunchen firade jag lite för mig själv med att springa några kilometer på löpbandet och sen komplettera med lite styrka. Helt utan värk vilket var riktigt skönt.

Jag passade på att fota de vackra färgerna längs Umeälven efter träningen idag, det är en vacker utsikt från gymmet må jag säga. Och som ni vet är ju september min absoluta favoritmånad och bara att se alla höstskiftningar ute nu gör mig glad.

Nu är arbetsveckan slut och jag har en lugn och ledig helg framför mig som jag ska ta helt som den kommer. Maken åker till Stockholm på söndag för att vara ombud på partiets extra stämma där ny partiordförande ska väljas, men mer om det senare.

Nu finns även ”min” lokala partiförening på instagram, så om ni vill få mer info om vad Moderaterna Umeå Centrala gör i olika lokala frågor så är ni varmt välkomna att följa oss där. Det är en förmån att få vara ordförande för länets största lokalförening med många aktiva partivänner med stort samhällsintresse och det blir många skratt också 🙂 .

Det är viktigt att ha roligt också, livet är för kort för att ha tråkigt. Följ oss gärna på: moderaternaumeacentrala

Vi har äntligen fått tillbaka våra renoverade fönster i halva lägenheten och just nu renoveras de övriga, det ska bli himla skönt när hela fastigheten är färdigrenoverad. Det har pågått sen i början av maj och nu är det inte så mycket kvar. Ser verkligen fram emot att allt blir helt klart snart.

Det börjar bli dags att klura på lite middag och så småningom stänga datorn för idag.

Trevlig fredag!

Bra pepp och uppstart

Det är just nu en ganska hektisk period med mycket som samlats nästan samtidigt. Den gångna helgen bjöd på Norrlandskonferens i Luleå med drygt 150 moderater från de fyra nordligaste länen.

Det var god stämning och bra informationer från kollegorna på riksplanet, en bra pepp och uppstart inför det kommande året.

Särskilt kul att också hinna hälsa på mamma och pappa innan det var dags att köra hem till Umeå för att förbereda denna vecka. Morgonen idag började med gruppmöte inför pågående fullmäktigesammanträde.

Så man kan verkligen säga att den senaste veckan har gått i politikens och samhällsengagemangets tecken. Började i onsdags med politik på europeisk nivå, sen regionala frågor under helgen och idag är det lokalpolitik för hela slanten. Alla nivåerna hänger ihop och det blir nästan övertydligt såna här perioder.

Efter att ha varit på resande fot nästan en vecka så var det ljuvligt skönt att somna i egen säng hemma igår. Ser också fram emot att ha resten av denna vecka på hemmaplan.

Igår när jag kom hem så hade det kommit garn och det kliade i fingrarna att få lägga upp maskor till en tröja som dottern ville ha. Så under tiden som valvakan för det tyska valet pågick så satte jag igång stickningen. Perfekt kombo 😃.

Det som var bekymrande apropå det tyska valet var att Angela Merkels parti CDU backade och att deras högerpopulistiska parti AFD tog sig in i deras förbundsdag. De tyska socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val nånsin och det är tydligt att det inte längre finns ”säkra” väljare och att människor i mycket större utsträckning verkar missnöjesrösta.

Dock var det bra att Merkel kommer att fortsätta vara förbundskansler för Tyskland, det är viktigt för Europa och EU. Hon har varit i sin ledande position i drygt tolv år och nu blir det ytterligare fyra. Bra.

Trevlig måndag!

 

Vi är mer lika än olika

Det har varit bra dagar i Caen, Normandie och jag skulle gärna besöka området igen på en privat resa med maken.

Det finns mycket historia här förstås, kanske i synnerhet landstigningsstränderna under andra världskriget. Just nu har de en ansökan om att få bli upptagna på UNESCOs världsarvslista, och det blir i så fall unikt att ett stridsfält/plats tas med där.

När utskottsmötet var klart igår eftermiddag så fick vi mer information om det här från ansvariga för Normandie och om historiska händelser som dateras långt tillbaka. Sen visade de en kort film om landstigningsstränderna och det var intressant att få se dem i ett sammanhang.

Idag har jag deltagit i en konferens på temat ”Serving peace” och det blir tydligt att vi inte kan ta fred för givet och att det måste synliggöras kontinuerligt.

Det är lätt att ta freden för givet, men det räcker ju samtidigt att följa händelserna runt om i världen med Nordkorea på en sida och sen USA på andra för att man ganska lätt ska få fjärilar i magen. Eller Ryssland för den delen. Emellanåt känns det skört.

Därför är det viktigt att länderna i Europa inte sluter sig och bara bryr sig om sitt eget, utan även samarbetar med andra länder inom EU. Vi är mer lika än olika.

Det betyder ju inte att länderna inte ska behålla sin egen särprägel, snarare är det den som skapar intressanta mixer i Europa. EU är ett vettigt verktyg om man kan enas om att ägna sig åt rätt saker och inte gå in för detaljerat.

Samtidigt är det viktigt att man har rätt info om vad EU gör och hur det funkar. Det där med att gurkorna måste vara raka och motsvarande svammel måste vi komma ifrån.

Efter lunch är det dags att styra kosan norrut och först väntar tre tågresor innan flyget från Paris som tar mig till Stockholm. Sen blir det dessvärre en övernattning på Arlanda innan jag kan ta första planet norrut imorgon.

Norra Sverige är platsen i mitt hjärta och hemma, men vid såna här tillfällen så hade det känts skönt att ha slutdestinationen i Stockholm. Bara restidsmässigt alltså 😊. Eller att ha direktflyg till Umeå 😊.

Trevlig fredag!

Något utöver det vanliga

Ser nu att det redan hunnit gå en hel vecka sen jag hann med bloggen. Jag har nog sagt det tidigare men just den här hösten är något utöver det vanliga både för mig och maken.

Det har varit ganska fullt upp den senaste veckan och kombinerat med att jag inte känt mig helt kurant så har jag fått prioritera att vila mellan åtaganden och jobb. Inget gnäll alls, mer bara ett konstaterande och att jag faktiskt känt mig ganska mogen i tanken som inte bara tänkt att jag ska prioritera vila, utan faktiskt också gjort det.

Just nu är jag på väg till Caen i Normandie, Frankrike för möte med ”mitt” utskott i Regionkommittén. Trots lång och stundtals utmanande restid och -väg så är det förstås en förmån att få möjlighet att se många delar av Europa. Och kombinera det med mitt intresse för samhällsfrågor.

Det senaste året har jag varit förunnad att få besöka många platser som jag inte kanske hade haft top of mind och det är jag mycket glad för. Att vidga vyerna gör att man blir extra glad för hur bra vi har det på hemmaplan. För trots de problem som finns så bor vi ändå i världens bästa land, det är viktigt att påminna sig om med jämna mellanrum.

Apropå samhällsintresse så genomförde Moderaterna i Västerbotten nomineringsstämmor i lördags. Det var god stämning och samtliga val genomfördes i enighet, det bådar gott och känns bra. Jag fick förtroendet att stå tvåa på landstingslistan och det är jag glad och tacksam för. Där finns många frågor som intresserar och engagerar mig.

Jag har ju ansträngt mig för att vila både fysiskt och mentalt under de stunder som funnits för det och då har jag läst en hel del, har faktiskt läst ett par böcker och köpt ett par nya. För mig är det avkoppling att kunna läsa böcker utöver sedvanliga handlingar som annars brukar ligga överst.

Igår på flyget hem från Stockholm så läste jag ut en bok jag kan rekommendera, Fyra dagar i Kabul av Anna Tell. Det är en bra debut och såväl handlingen som språkbehandlingen är mycket bra. Nu ser jag fram emot uppföljaren av den.

Innan den så läste jag den senaste av Jan Guillou, 1968. Men den var ärligt talat ingen höjdare. Dock intressant som ett rimligt tidsdokument från det året, men annars ingen bok jag vill fortsätta med. De första böckerna i den sviten var bättre.

Nåja, snart är det dags att gå ombord på nästa plan och sen väntar tåg i Frankrike. Imorgon blir det en lång dag som börjar med utskottsmöte och avslutas med medborgardialog. Ser fram emot det. Mer om det senare, hoppas få nån lucka under dagen för lite paus och kunna uppdatera bloggen igen på aktuella frågor då.

Just nu är jag ändå glad över att det såna här dagar blir en hel del promenerande, jag har inte kunnat träna på en vecka nu och det börjar krypa i kroppen och kännas rastlöst. Jag får mjukstarta med promenader och se fram emot att kunna träna igen på hemmaplan nästa vecka.

Ingen ko på isen förstås, jag är faktiskt positivt överraskad av att känna en rastlöshet i kroppen efter vilan. Det betyder ju att kroppen är van vid en viss mängd träning och saknar det. Så det blir inte alls motigt att komma igång igen tänker jag. Najs.

Trevlig onsdag!