Åsa Ågren Wikström

Kristallnatten, försvaret och framåt

Jag ska inte upprepa mig så mycket under denna intensiva höst med att säga att det är ett högt tempo just nu, men det är det faktiskt. Så tyvärr har jag inte haft så mycket tid för bloggen och det är synd, för att jag tycker om att skriva som ni vet och så gillar jag formatet med att kunna utveckla ett resonemang lite mer. Eller bara skriva för att det är roligt utan att det alltid behöver vara så himla avancerat/allvarligt/komplicerat.

Jag tror nämligen att det finns många som lägger egna restriktioner på sig själva och väljer att låta bli att skriva istället för att riskera att något kan bli fel. Det är synd tycker jag, men som alltid så är ju rätten att själv välja något som är ett starkt kärnvärde för mig. Däremot så svämmar ju världen nästan över med såna som hellre gnäller och klagar på vad andra gör istället för att själv bidra. Men, vi är ju olika.

I lördags så var Anders och jag inbjudna som hedersgäster på högtidsmiddagen för Totalförsvarets Skyddscentrum här i Umeå. Anders höll tal å Umeå kommuns vägnar och som alltid så är han ju en klippa på att göra det och att också alltid få till en liten knorr och ofta ett skratt också. Övning ger förstås färdighet men det är också en personlig talang att få till det. Well done!

Försvaret och frågor som rör det är något som både intresserar och engagerar oss båda, så det var mycket intressant att få diskutera detta i ett mycket trevligt sammanhang med mer än hundra middagsgäster. Allt från Nato och försvarsförmåga till mer lättsamma samtalsämnen som fjällvandring hanns med under middagen, så det blev en väldigt bra och trevlig kväll.

Det är viktigt att Försvarsmakten och kommunen har goda relationer för att kunna gemensamt verka och fortsätta utveckla Umeå. För egen del, som har bott många år i Boden, så är ju försvaret en naturlig del av samhällsbilden och jag ser gärna att även Umeå får en förstärkt närvaro av försvaret. Gärna i form av ett nytt regemente.

Tidigare på lördagen hölls en manifestation till minnet av kristallnatten den 9 november 1938 och Anders talade där. Trots att det var väldigt kallt med en bitande vind så var det många som slöt upp för att stå upp mot antisemitism och för att vi aldrig ska glömma de barbariska handlingar som nazisterna utsatte judarna för under andra världskriget.

För ett par år sen så besökte jag och Anders förintelselägret Auschwitz i Polen och för min del så blev det ett mycket starkt minne som satte spår i mig. Bara att promenera runt där och försöka förstå alla fasor som alla människor där måste ha känt blev nästan övermäktigt och än i dag så är det ett minne och en känsla som ligger nära. Igår såg jag en stark dokumentär med överlevare från dessa fasor och bara att höra dem berätta delar av vad de tvingats uppleva var tungt. Men viktigt. Se den gärna själv, Witnesses och finns säkert på SVT play.

Framför allt är det viktigt att vi fortsätter synliggöra alla former av förtryck, oavsett var de kommer ifrån. Extremism i alla former måste bekämpas, såväl vänster-, höger- som islamistisk. Vi får aldrig glömma eller titta bort.

På lördagens morgon så bytte jag om och knöt mina Icebugs för en löprunda ute. Men redan på morgonen så var det rejält kallt och med en ganska tuff vind, så det blev åtminstone en halvtimme ute innan det blev för kallt om ett par kroppsdelar. Kan dock varmt rekommendera Icebugs som ger mycket bra fäste och känns säkra för att minimera risken att halka. Jag köpte mina förra vintern och ser fram emot att använda dem även denna säsong.

Även fast jag hade och har en hel del på min att-göra-lista, så bestämde jag mig ändå för att låta den vänta helt och hållet under hela gårdagen. Istället blev det vila och avkoppling med stickningen och imorse så kände jag att det var en väl investerad tid. Idag är det mötesrally som avslutas nån gång efter 21-snåret ikväll och resten av veckan kommer att innehålla en hel del resande och inläsning emellan sammanträden. Min ambition är alltid och som vanligt att hinna med några tankar och reflektioner här på bloggen, men det återstår att se hur mycket tid för det som jag kommer att kunna prioritera.

Trevlig måndag!

 

Nordmaling är en av de mest jämställda Moderata föreningarna i Västerbotten

Som moderater utgår vi från individens frihet. Det betyder att var och en ska ha möjlighet att fatta självständiga beslut om sitt eget liv. Till skillnad från Socialdemokraterna och den politiska vänsterkanten, som fokuserar på att utjämna skillnader i utfallet, så fokuserar vi istället på möjligheterna. Det viktiga är att män och kvinnor har samma möjligheter – inte att vi gör samma val. Detta är jämställdhet på riktigt.

Jag är mamma till en dotter och en son och det är viktigt för mig att de båda kan komma till sin rätt utifrån sina egna förutsättningar och ambitioner, utan att hindras av strukturer eller förlegade normer om vad som är rätt eller fel utifrån vilket kön man har. För att komma dithän är det viktigt att se och synliggöra just detta, normer och strukturer i samhället.

För två år sen briserade Metoo som nog inte undgått någon. Det blev ett steg på vägen och det känns som att sunkigheter som väldigt många kvinnor har kunnat vittna om genom sina karriärer och liv är på väg att åtminstone synliggöras, om än inte helt försvinna. Att få bli bemött som den individ man är med de fördelar och tillkortakommanden som man har är en rättighet för alla.

I Moderatkvinnornas styrelse har vi tagit fram ett Jämställdhetsbokslut för Moderaterna för att vi menar att vi måste börja med att gräva där vi står, det vill säga internt inom partiet. Detta har vi gjort som ett kunskapsunderlag i rapportform för att få en viktig pusselbit i det fortsatta arbetet för att Moderaterna ska bli Sveriges starkaste röst för frihet och jämställdhet. Därför menar vi att vi som organisation först måste titta oss själva i spegeln.

Det är en statistisk beskrivning och såklart säger inte statistik allt, men det en del i det långsiktiga arbetet med att sluta könsgapet där det i dagsläget är 37 % av kvinnorna som väljer Moderaterna och vår ambition är att det ska vara lika många män som kvinnor som väljer vårt parti.

I rapporten finns även nedbrytningar på lokal och regional nivå, allt i syfte att såväl lokalföreningarna som länsförbunden ska ha ett underlag att jobba med på alla nivåer. Precis som i landet i stort så finns det utrymme för förbättringar även lokalt och i länet, men vi har från Moderatkvinnornas sida valt att lyfta de föreningar som redan nu har kommit en god bit på vägen i sitt arbete med jämställdhet.

Därför var det så roligt att ha möjligheten att få för Moderatkvinnorna Sveriges räkning lämna över ett diplom till Moderaterna i Nordmaling och deras ordförande Chatarina Gustavsson i måndags kväll. Inom de tre kriterierna medlemmar, interna uppdrag och externa förtroendeuppdrag utmärker sig Nordmalingsföreningen som en av de mest jämställda i länet och landet. Grattis till ett gott arbete!

Västerbotten utmärker sig som län genom att (jämte Jämtland) ha högst andel kvinnor som är föreningsordförande, så det är också roligt!

Detta arbete lär nog inte bli klart under min levnadstid, om ens efter det, men vi har kommit en bit på väg och genom att synliggöra jämställdhetsfrågorna i alla områden så tror jag att vi får ett bättre samhälle. Både för kvinnor och män. Alla vinner på detta. Att Moderaterna står för den bästa politiken för ett bra samhälle vet vi redan, nu vill vi bli bättre på att kommunicera det och få fler kvinnor som medlemmar och väljare.

Trevlig onsdag!

 

Nu fanns det ingen återvändo

 

Lite humor så här på måndagen tycker jag passar fint 🙂 . Det speglar också ganska väl min att-göra-lista för dagen, men som jag nu har hunnit beta av det mesta av faktiskt. Det har varit nödvändigt med en dag då en hel massa mindre grejer som jag har låtit bero sen tidigare faktiskt nu blivit gjorda.

Bara en sån liten sak som att mitt körkort snart går ut. Tänk, jag tyckte ju inte att det var så där väldans länge sen som jag bytte men hips vips så har tio år gått. Bara så där 😉 . Såna saker som jag inte har hunnit med under september och oktober, men nu fanns det ingen återvändo. Dock var det ju väldigt smidigt om man jämför med tidigare gånger då man skulle ta passfoto, skriva under och skicka in i ett kuvert. Nu var det bara att kliva in på Trafikverket och ta foto och skriva under digitalt. Sånt gillar man ju. Samtidigt så var hela väntrummet fyllt av ungdomar som skulle skriva sitt teoriprov så det var rätt mycket nervositet i luften där, det minns man ju också.

Vaknade imorse med en skön känsla av träningsvärk i benen efter styrketräningen igår och jag blev så glad. Idag har jag bara hunnit få till en liten promenad runt lunchtid, mest bara för att få lite frisk luft. Det är förstås bättre än inget, men jag längtar till att kunna dra igång löpningen igen.

Både dagen och morgondagen ägnas i stora drag åt EU-frågor, på onsdag är det dags för EU-handslaget som regeringen har infört och där representerar jag EFNS som vice ordförande, ja Europaforum Norra Sverige ni vet. Dessa förkortningar alltså… 🙂 Sen är det dags för sammanträden på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) där jag har uppdrag i EU-beredningen. Så det hänger bra ihop tycker jag.

Jag har några förberedelser kvar att göra innan jag kan slå ihop datorn och sticka några varv på tröjan till dottern, så jag tänker typ “Just do it” så blir det klart 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Italien, reflektioner och regional utveckling

Ännu en vecka har rusat förbi och även dessa dagar har varit innehållsrika och lärorika. I tisdags lyfte en delegation från Västerbotten på den årliga Regionresan till Italien och Reggio-Emilia-regionen. Under två välfyllda dagar har regionledningen besökt Bologna och Parma för att lära sig mer och knyta nya kontakter samt upprätthålla redan goda samarbeten.

Regionledningen består av presidierna i RUN (regionala utvecklingsnämnden) och RS (regionstyrelsen) samt KSO (kommunstyrelsens ordförande) och oppositionsråd från samtliga femton kommuner, utöver dessa har även chefstjänstemän som kommunchef samt motsvarande från Regionens sida deltagit.

Man inledde dessa årliga regionresor för fem år sen med syfte att få nya kunskaper, knyta nya kontakter för framtida samarbete och stärka ett av Västerbottens kännetecken, nämligen samverkan. I stort sett samtliga möjligheter till att kunna landa EU-medel bygger på att samarbeta med andra regioner i andra europeiska länder inom unionen, så för att kunna fortsätta med regional utveckling på ett framgångsrikt sätt så fordras goda kontakter med andra som också vill samarbeta inom olika områden.

Därför är det viktigt att träffas och diskutera med varandra för att kunna hitta dessa områden och att mena att vi inte ska göra detta utan stanna på hemmaplan och knappt ens lämna länet menar jag är direkt olämpligt. I alla fall om man vill att länets regionala utveckling ska fortsätta. Fast där kan man ju ha olika meningar förstås, men att tro att man själv redan kan allt och är tillräckligt kunniga på hemmaplan, det anser jag är helt felaktigt.

I vanlig ordning så kommer det alltid magsura kommentarer från såna som tror att liknande resor är semestertillfällen och det är förstås inte ens i närheten av en rimlig verklighetsuppfattning. Men det är klart, det är alltid lättare att vara emot och gnälla än att själv bidra till utvecklingen.

Vi landade i Bologna på tisdag kväll efter en smidig flygresa från Umeå och efter att snabbt ha lämnat väskan på hotellrummet så hann vi ta en promenad i staden för att se hur den såg ut. För mig var det första gången som jag hade möjligheten att besöka Bologna.

Det är verkligen så intressant att besöka städer med lång historia och vackra miljöer, här är en bild från det anrika Piazza Maggiore i Bologna. Vi promenerade snabbt runt i staden på kvällen, men på lite drygt en timme så hinner man förstås inte med så mycket. Däremot så kanske det blir ett besök där vid något annat tillfälle på en privat resa, det återstår att se.

Delegationen besökte Parma för överläggningar med EFSA, European Food Safety Authority, och diskuterade livsmedelssäkerhet och matkontroll. Det är ett viktigt område för Västerbotten och att ha direkta samtal med den europeiska myndighet som ansvarar för dessa frågor. Förutsättningar för att bedriva matproduktion och exportera mat är ett område som är stort i länet och som växer.

Därefter träffade vi SERN, Sweden Emilio Romagna Network, som är ett transnationellt nätverk i Europa för att främja relationer mellan Nord- och Sydeuropa och då i synnerhet mellan Sverige och Italien. Som en extra bonus så talade en av deras företrädare en utmärkt svenska, det var imponerande. I övrigt så är ju arbetsspråket som ni säkert vet engelska och för min del så är det roligt med språk och att kunna diskutera med människor från olika länder i en europeisk kontext.

Programmet har varit välfyllt och rätt mastigt faktiskt, men i Parma så fick vi ungefär en timme egen tid att se lite grann av staden. Historieintresset lyser igenom som ni ser och det var nästan överväldigande vackert i kyrkan Duomo di Parma. Katedralen började byggas 1059 och används än idag. Bilderna gör den inte rättvisa, så om du någon gång får möjlighet att besöka den så missa inte det.

Vi träffade den regionala ledningen för Emilia-Romagna och diskuterade den demografiska situationen med en åldrande befolkning, jämställdhet, integration och ekonomi. Liknande situation som vi också har och känner igen. Därefter blev det ett verksamhetsbesök med fokus på rehabilitering av drog- och spelberoende.

Det var behagligt väder nästan hela tiden, lite skillnad mot de tre plusgrader som vi hade hemma 🙂 .

Samtidigt denna helg pågår moderaternas partistämma som avslutas idag och under hela gårdagen har jag följt den via teve. Jag hade stor lust att få till ett träningspass, men beslöt mig för att låta den förkylning som jag dragits med en vecka försvinna först. Idag har jag bara lite snuva kvar och känner mig i övrigt frisk, så jag hoppas hinna med ett besök på Iksu under dagen.

Lite fascinerande ändå hur mycket jag saknar träningen när jag inte har kunnat träna på grund av halsont och snuva. Det var så många år sen jag var förkyld så det kändes nästan ovant att ha ont i halsen. Nåja, med tanke på hur många som hostade och harklade under seminarierna i Bryssel förra veckan så var det kanske inte så konstigt att jag drog på mig oönskade basilusker.

Konditionsträningen och löpningen får nog vänta lite till dock, styrketräning får det bli. Resten av dagen ska jag också hinna med lite förberedelser och inläsning inför den kommande veckans uppdrag, så det återstår att se i vilken ordning det blir 🙂 .

Trevlig söndag!

 

Comfortzone i Bryssel

Jag hade delvis rätt i att oktober inte skulle vara riktigt lika hektisk som september, men det kommer ändå ganska nära. Dock så är jag tacksam över att jag har mycket att göra och sånt som jag tycker om att göra, det är en förmån. Förra söndagen satt jag och jobbade nästan hela dagen med de sista förberedelserna och inläsningen inför mitt uppdrag i Bryssel som jag hade i tisdags.

Jag var en av fyra talare på ett seminarium under European Week for Regions and Cities, EWRC som förkortningen är. Rubriken på mitt anförande under eftermiddagens pass var “Infrastructure for transition in sparsely populated areas – how the EU can best support”. Det blev en bra eftermiddag och bra debatt och diskussioner både under själva seminariet med de övriga talarna som kom från norra Norge, norra Finland och Skottland.

Att tala kräver ofta en hel del förberedelser, jag vill gärna sätta mig in i de olika områden jag ska tala om dels för att jag är intresserad, dels för att jag tycker att det är viktigt att de som avsätter sin tid för att lyssna också förhoppningsvis ska känna att de får med sig något. Så ju kortare tid man har till förfogande för ett tal, desto mer tid brukar det gå åt till förberedelser innan. Sen är jag ju så funtad att jag inte vill tala bara för att det inte ska vara tyst, utan jag vill gärna ha något att säga när jag ska tala. Det tycker jag också är respekt mot de som lyssnar. Sen är det ju också så att de allra flesta inte misstycker om man får någon minut tillgodo heller, istället för att dra över sin talartid 😉 .

För min del så blir det också en extra nivå av förberedelser som ska till när jag ska hålla tal på engelska, särskilt med formuleringar och faktauttryck. Det är ju också i närheten av gränserna för ens egen comfortzone men oj så roligt det var! Att tala om viktiga saker som infrastruktur i norra Sverige i en europeisk kontext är verkligen stimulerande.

I måndags flög jag till Bryssel och under tisdagen var det maxad fart i Regionkommitténs regi, så jag kan enkelt erkänna att jag somnade hårt på tisdag kväll efter mina insatser. Sen blev det en tidig morgon med flygbuss till Zaventem airport som Bryssels flygplats heter, och sen flyg via Stockholm hem till Umeå.

Det är enkelt att förstå vikten av fungerande kollektivtrafik oavsett det handlar om flyg, tåg eller buss. I synnerhet om man som jag bor i norra Sverige i norra Europa. Det handlar om vikten av ett sammanhållet Europa, likväl som ett sammanhållet Sverige. Då är tiden för resande och kommunikationer väldigt viktig och det är en av anledningarna jag verkligen värnar flyget för resande när man som vi har långa avstånd.

Och nej, det betyder inte att klimatfrågan ska förnekas, men det är ju samtidigt så att flyget står för tre procent av utsläppen, och det händer mycket i teknikutvecklingen inom det området för att minska utsläppen. Så om samtliga sektorer globalt tar sitt ansvar så går detta att lösa. För det krävs forskning, teknikutveckling och ökat samarbete på alla nivåer. Istället för att ägna sig åt plakat- och symbolpolitik så förespråkar jag konkreta åtgärder som baseras på kunskap och fakta.

Trevlig söndag!

 

Action!

Svisch sa det, så var september slut. Sammanfattningsvis så summerar jag denna fina månad med ovanstående bild. Action.

Jag var mer än medveten om att tempot under min favoritmånad skulle vara mycket högt så mentalt hade jag laddat väl. När jag kikar på uppdragen så har månaden innehållit regionstyrelse, hälso- & sjukvårdsnämnd, bio (lite nöje som avkoppling), styrelsemöte Upab, träning (för att orka och för att det är roligt), styrelseinternat med Moderatkvinnorna, styrgruppsmöte Botniska korridoren, uppvaktning av Trafikverket gällande hastigheterna på länsvägarna, regionfullmäktige, gruppmöte med fullmäktigegruppen i kommunen, firande av 100 år för demokratin, SKL och EU-beredning, Norrlandskonferens för Moderaterna, födelsedag, bröllopsdag, kommunfullmäktige, regionala utvecklingsnämnden, och så valdes jag till vice ordförande för EFNS (Europaforum norra Sverige).

Puh.

Men riktigt roligt! Emellan allt det där så har jag försökt få in rörelse och/eller träning nästan varje dag. Plus att jag och maken firade vår 10-åriga bröllopsdag i Paris och åkte sen även till Normandie för ett besök i Caen och landstigningsstränderna vid Point du Hoc och Omaha Beach bland annat.

Det var trevligt att återigen få besöka Caen och nu ha lite mer tid att hinna besöka bland annat L’Abbaye-aux-Hommes som ni ser här på bilden och där Vilhelm Erövraren ligger begravd. Det är även han som har grundat kyrkan och som än i dag används aktivt, även av stadens beslutsfattare. Det faktum att detta har funnits så länge gör att det är en mycket häftig känsla att besöka kyrkan där, historiens vingslag känns verkligen.

Vårt gemensamma historieintresse i kombination med vår lust att resa och besöka platser tar oss ofta till resmål som är en kombination av detta. Som här på bilden ovan som är tagen i ett värn vid landstigningsstränderna i Normandie, vid Point du Hoc som är toppen på en klippa ca 30 m över havet och ligger väster om Omaha Beach.

Det är viktigt att minnas och hålla historien levande för att det aldrig ska upprepas igen. När man står där inne i värnet eller går på stränderna där så är det lätt att förstå skräcken som alla unga män som var just där den 6 juni 1944 måste ha känt. Jag skulle önska att så många som möjligt kunde besöka såväl koncentrationslägren i Auschwitz som många av de andra delarna i Europa som drabbades så hårt av andra världskriget. För att inte glömma och för att det aldrig ska upprepas. Det är också anledningen till att det som idag är EU kom till stånd. Aldrig mer.

Därför är det också bra att Skolverket drog tillbaka sitt vansinniga förslag om att helt stryka antiken (!) från historielektionerna i skolan. När jag först såg nyheten så trodde jag att det var ett skämt. När sen så icke var fallet, ja då blir man ju mer än bekymrad. Men som sagt, nu har de dragit tillbaka sitt förslag.

Nu är det fredag och jag ska efter långa dagar och kvällar den senaste tiden försöka ta mig lite egen tid och koppla av lite. När det är roliga och inspirerande uppdrag och saker som händer så är det lite för enkelt att köra på för fullt, och det funkar ju finemang ett tag, i alla fall om man också tar sig tid för återhämtning. Så resten av dagen och kvällen ska jag försöka göra just det.

Delar av den kommande helgen ska jag ägna åt att förbereda en presentation som jag ska hålla i Bryssel nästa vecka då EWRC (European Week for Regions and Cities) går av stapeln. Det blir också roligt och förstås lite mer krävande då det gäller infrastruktur i en europeisk kontext och på engelska. Lite på gränsen till att ligga utanför min comfort zone 🙂 .

I skrivande stund verkar det som att oktober inte har fullt lika högt tempo som september, men det är inte långt ifrån i alla fall, så jag ser fram emot att få lite fler stunder här på bloggen också.

Trevlig fredag!

 

Välkommen september!

Varmt välkommen vackra september! Nu är min favoritmånad äntligen här och som alltid så fylls jag av energi och ro på samma gång när september är här. Det är nåt visst med att hösten har inletts och att dagarna fortfarande är ljusa och fina. En solig och fin septemberdag med hög klar luft är svårslaget tycker jag. De flesta har också kvar lite sommarkänsla och är ganska pigga just nu, särskilt innan vintermörkret har inträtt.

Dessutom så tycker jag att det känns som en nystart på året, faktiskt kanske mer än på nyår då året de facto startar. Mer en bra känsla av förväntan och att hösten innehåller så många roliga saker. Så jag är verkligen peppad på hösten!

Igår jobbade jag på morgonen bland annat med frågan om att förmå Trafikverket att inte sänka hastigheterna på länets vägar, och igår skrev jag om det i Folkbladet.

Detta är verkligen en fråga som betyder mycket för Västerbotten och möjligheterna att kunna leva och verka i hela länet. Då spelar det stor roll om arbetspendling funkar i praktiken eller inte. Med Trafikverkets förslag som just nu är ute på remiss så förlängs länets vägar med nästan 20 km om man räknar om tiden till sträcka. Det sker i ett län som är större än Hollands yta.

Här i norra Sverige om någonstans borde vi ha säkra 2+2-vägar med god standard där det är möjligt att kunna ta sig fram på kortare tid än nu. För det där med att vi ska få fungerande tågtrafik inom en överskådlig framtid är ju än så länge inte en realitet och tills dess så är bilen alternativet för de flesta.

På förmiddagen igår så tankade jag och maken bilen och drog iväg på en spontan roadtrip till Höga kusten i Västernorrland. Vi började vid Mannaminne i Häggvik där vi vandrade upp längs berget Stortorget och fick denna vackra vy som inledning på en fin dag. Perfekt väder hela dagen med ungefär tjugo grader och en lätt bris. Så skönt att vandra en stund i skog och mark, vi bor verkligen i ett vackert land.

Vi gjorde också ett stopp vid Rotsidan alldeles vid havet där denna bild är tagen. Utöver det så besökte vi Bönhamn och Norrfällsviken också innan vi stannade för en kopp kaffe och lite prat hos Anders mamma i Övik. Det blev en riktigt fin lördag och kändes som en bra avslutning på augusti.

Idag är det som sagt äntligen september och på min agenda finns inläsningstid inför den kommande veckan som innehåller bland annat regionstyrelse och hälso- & sjukvårdsnämnd. Det är så stora frågor att ta itu med där och ett enormt underskott som bara i år visar på prognostiserade nästan 800 miljoner kronor. I underskott. Nästan svårt att ta in hur mycket pengar det är. Pengar som inte finns.

Jag ska också prioritera tid för träning idag, mest för att det är så roligt. Slår även idag ett slag för FMTK-appen och kan bara rekommendera den fina känslan av skön träningsvärk som infunnit sig nu två dagar i rad 😉 . Allsidig och funktionell träning som de allra flesta fixar då alla övningar finns i olika svårighetsgrader beroende på hur långt man har hunnit i sin utveckling. Man använder också oftast den egna kroppen som belastning och vikt, så det är enkelt att utföra övningarna nästan var som helst.

Själv trivs jag ju bra i gymmet som ni vet, så jag tränar gärna och ofta där. Men nästan allt går att göra även utomhus om man tycker om att träna i skog och mark. För egen del så längtar jag tills jag kan börja springa igen och gärna i elljusspåren i skogen. Men än så länge är det låg belastning för foten som gäller, så jag ska försöka hålla mig till det.

Trevlig söndag!

 

Allt är svårt tills det är enkelt

Igår hade jag möjligheten att käka en bit mat med svägerskan som just nu jobbar i Umeå, det är alldeles för sällan som det funkar att hinna ses när livet, jobbet och familjen ska pusslas ihop. Men igår stämde allt så då blev det mat och prat på kvällen, riktigt trevligt.

Som ni vet så har jag ju haft en ambition av att göra en relativ mjukstart denna höst och det har väl gått lite sådär får jag nog medge 😉 . Men det är alls inget klagomål från min sida, jag får göra sånt som jag tycker mycket om (ja ni vet, samhällsfrågor som är viktiga) och där jag känner att jag kan göra skillnad.

Just nu är det många frågor som finns på agendan, såväl trygghetsfrågor som kommunikationer i form av vägar och hastigheterna på dem. Ni vet ju sen tidigare att jag jobbat rätt mycket sen i somras med att försöka få Trafikverket att stoppa förslaget om att sänka hastigheterna på länets vägar, helst tycker jag att de skulle stoppa förslaget i papperskorgen. Det är förbättrad vägstandard och säkrare vägar vi måste ha i ett län som är större än Holland, inte åtgärder för att göra det ännu längre att pendla. I praktiken blir det nämligen så om det tar längre tid att ta sig fram på länets vägar.

Ett av mina förslag till den styrande majoriteten är att samla länets aktörer för att göra en gemensam uppvaktning av Trafikverkets regionledning i syfte att påverka dem att inte genomföra förslaget om att sänka hastigheterna.

I väntan på att min marschfraktur i foten ska läka så fokuserar jag på styrketräning under tiden och ibland så kommer man på sig själv med att fastna lite i samma övningar bara på ren rutin. Som ni vet så gillar jag ju den svenska försvarsmakten och de har ju god kunskap kring fysisk aktivitet. Detta finns numera samlat i en välgjord app som heter FMTK (Försvarsmaktens träningsklubb) som jag gärna slår ett slag för.

Jag kan varmt rekommendera den om du vill få tips, idéer och goda uppslag för antingen träningspass eller enskilda övningar. De flesta är dessutom med endast den egna kroppsvikten som motstånd, och det räcker ju oftast väldigt långt 🙂 . Styrka, kondition och rörlighet i en bra mix. Den finns att hämta och ladda ner till en mobil och sen är det bara att sätta igång!

För min egen del så försöker jag få till någon form av rörelse eller motion helst varje dag och oftast så lyckas jag kunna planera in det. Ambitionen är att kunna hålla i det och göra det till en vana, ungefär som att borsta tänderna eller något liknande som man gör på rutin och som inte känns som ett projekt att ta itu med. Allt är ju svårt tills det är enkelt. Men som sagt, det är en ambition i alla fall… 🙂

Trevlig torsdag!

 

Flow när allt funkar

Idag är jag helt betagen av det faktum att min “lilla” dotter fyller år och jag gjorde ett besök i minnenas allé och tittade lite i fotoalbum från när hon var liten. Jösses så fort tiden går. Det är verkligen lätt att bli filosofisk när man pratar om tid och hur fort man tycker att det går. Men varje del av barnens uppväxt är speciell på sitt eget sätt och nu när båda barnen är vuxna och står på egna ben så ger det ytterligare en dimension till livet.

Såklart är det inte tiden som går snabbare, men mer upplevelsen av sin egen tid. Ju äldre man blir desto mer uppskattar jag att få vara frisk (peppar, peppar) och att orka göra sånt som ger en energi. Som ett exempel på det är ju min egen träning som jag numera prioriterar på ett helt annat sätt än tidigare genom åren. Helt enkelt för att jag då får mer ork och energi att göra annat mer effektivt. Som mina uppdrag och jobb.

Ett av mina mål för hösten som nu står och bankar på dörren, är att försöka få in mer träning och/eller rörelse i mina dagar. Det är egentligen inte ens jobbigt, men det är klart att det blir en utmaning att få in det vissa dagar och vissa veckor där det är mycket inbokat redan. Men jag ska i alla fall ge det ett rejält försök och se om jag lyckas. So far so good 🙂 .

Idag har jag varit på kontoret sen imorse och fått en hel del gjort redan, så det är ju något att vara glad över. Ibland hamnar man ju i ett bra flow där allt bara funkar och då är det bara att köra på. Så det blir det för min del nu, alla lösenord funkade och jag kom ihåg de flesta också 😉 . Men det får man ju säga också, det är ju inte första jobbdagen för min del även om jag fortfarande försöker mjukstarta 🙂 . Det är än så länge bara skrivaren som bråkar lite och det är ju ingen fara, det är ju mer och mer sällan som jag behöver använda den faktiskt.

Digitalisering är en gåva för att minska mängden papper och pärmar som man alltid förr hade på alla olika jobb som jag har haft. Men som ni vet så tycker jag ju också om att skriva för hand och även emellanåt (som just nu faktiskt) läsa en fysisk bok. Än så länge så funkar det bra för mig att läsa vanliga böcker utan glasögon, men det är mer vilsamt att kunna göra texten större i digital form.

I sommar har jag också “läst” några ljudböcker, framför allt när jag tränar så tycker jag om att lyssna på böcker. Än så länge har jag ändå inte riktigt fått in i tanken att jag då “läser” böcker, det känns mer som när man var liten och det var högläsning på lekis (så hette förskolan när jag började där, apropå att tiden går…) eller i lågstadiet. Rofyllt.

Nu är det dags att skriva klart och sen fortsätta med planering av de kommande veckornas uppdrag innan jag fortsätter med inläsning av min ska-läsa-när-jag-hinner-hög av intressanta skrifter. Var dag ny kunskap ni vet 🙂 .

Trevlig onsdag!

 

 

Det är nästan otroligt

Det är nästan otroligt men nu är det fredag igen, denna vecka gick också förbi med vindens hastighet. Det har varit en hel del jobb med infrastrukturfrågor och förslaget om att sänka hastigheten längs E4 mellan Umeå och Skellefteå, och jag är glad över all respons kring den frågan. Det är tydligt att det är en fråga som engagerar många.

Igår regnade det på förmiddagen så för min del ägnade jag mig åt digital strukturering och rensning. Synnerligen välbehövligt, ibland undrar jag lite om det inte finns en liten hamster inneboende hos mig 🙂 . Den som spar den har, ungefär. Så nu och då behöver man rensa lite. Det blir nästan samma känsla som att rensa i garderoben, förrådet eller på något annat ställe, även om den digitala rensningen inte tar lika mycket synlig plats så är den lika välbehövlig. Skönt när det är gjort.

Idag så verkar vädret ha lite svårt att bestämma sig, det har varit regnskurar omväxlat med solsken och behaglig temperatur. Ganska passande jobbväder hur som helst. Det blir skönt med helg och än så länge en helg som inte är inbokad med något särskilt. Det ska jag passa på att uppskatta.

Det är också avkopplande att ta en titt i bilderna från sommarens vandring i alperna, så vackra vyer i de gröna bergen! Det ger verkligen mersmak och en längtan tillbaka till vandringen, även om jag med min höjdrädsla fick utmana mig själv rejält emellanåt. Men känslan av att ha vågat och sen klarat av det är så härlig.

Nu är det dags för en kopp eftermiddagskaffe och sen göra klart det sista för dagen innan en ledig fredagskväll hemma väntar.

Trevlig fredag!