Åsa Ågren Wikström

Heja Krille och att prioritera rörlighet

Söndagar brukar för min del ägnas åt några timmars jobb med att förbereda den kommande veckans sammanträden och idag är inget undantag, även om jag har smitit emellan med att heja på Kristoffer Jakobsen i alpina VM. Krille har jag följt ända sedan han var ett par år, som klasskompis till dottern och med syskon som är jämnåriga med sonen och när man bott nära varandra så blir det förstås så. Så nu håller jag tummarna för honom i andra åket lite senare i eftermiddag!

Igår passade jag och maken på att ta en halvmils promenad mellan damernas och herrarnas stafett i skidskytte-VM, vi vände faktiskt om i snöandet så det blev en något kortare sväng än vår dagliga dito. Men jag kompenserade med att unna mig en timmes bodybalance på lördagskvällen innan mello, och det var skönt med styrka och rörlighet i en bra kombination. Särskilt rörligheten är det lätt att hoppa över märker jag, men det är ju så himla skönt att unna sig en djup stretch i samband med avkoppling. Om du vill få inspiration till att komma igång med det kan jag varmt rekommendera Les Mills olika program, där man kan välja både längd och intensitet efter vad man behöver just vid det tillfället.

Veckan som har gått har varit mastig och med många olika fokusområden, med regionstyrelsens arbetsutskott, regionala utvecklingsnämnden, beredningen för regional utveckling, hälso- och sjukvårdsnämnd och styrelsemöte med Upab (Umeås parkeringsbolag). Många olika frågeställningar och ärenden att behandla, och idag förbereder jag inför två dagars digitalt regionfullmäktige och sen avslutas veckan med styrelsemöte i Kvarkenrådet tillsammans med våra finska vänner. Så jag känner mig rätt säker på att jag kommer att somna gott även denna vecka 🙂 .

Som ni vet så stickar jag just nu på en duvblå tröja i mohairgarn som är helt underbart lätt och mjuk, och denna gång köpte jag garn i föreslagen mängd till storleken jag valde, vilket gjorde att jag nu återigen fick komplettera med mer garn. Det är ändå rätt märkligt när man jämför med garnrekommendationerna för en sisådär tio-femton år sen, då det i stort sett alltid blev över nästan ett helt nystan garn efter att man var klar. Numera är det alltför ofta tvärtom. Så i väntan på att jag får ett par nystan till för att kunna göra klart de sista centimetrarna på ärmen så lade jag upp maskor för en kofta som jag började på igår. Roligt med mönster- och spetsstickning, och färgerna är så fina. Vårkänsla!

I fredags bad jag maken att köpa med sig tulpaner hem, vilket han gjorde, men han överraskade mig även med denna vackra bukett som doftar underbart! Färska blommor är så trevligt hemma, man får göra det man kan för att pigga upp i väntan på vaccin, att smittorisken minskar och vår och sommar. Som idag när snön fortsätter att vräka ner och våren känns långt borta, så får man ändå tänka att man får vara tacksam för att ens nära och kära är friska och att det kommer att bli en sommar även i år. Tills dess är det bara att hålla i och hålla ut, och det känns som att det är nu vi verkligen får bita ihop. För att inte kunna resa och träffa sina närmaste är ju långt ifrån roligt. Plus att vi nog faktiskt tycker att vi har fått tillräckligt med snö…

Nu är det dags att fortsätta jobba ett tag till och sen heja fram våra duktiga svenska skidåkare!

Trevlig söndag!

Att få vara mentor och ansvara för Mentorskapsprogrammet

Veckan börjar gå mot sitt slut och jag ser fram emot en lite lugnare helg med familjen. Det har varit en ganska fullmatad vecka med längre mötesdagar kombinerat med tre kvällar med möten, men så är det ju vissa veckor. Det viktiga är att få till en balans som ni vet, och jag har lyckats få till åtminstone en promenad nästan varje dag för att få lite rörelse och frisk luft ute. Just nu så längtar jag mycket efter varmare temperatur och att snön ska minska så att det blir bättre förutsättningar för att dra igång årets löpsäsong.

Tänk ändå att höra en själv säga så och faktiskt mena det också, jag som ALDRIG har gillat löpning tidigare. Men plötsligt händer det!

Som styrelseledamot i Moderatkvinnorna Sverige så är ett av mina ansvarsområden det nationella mentorskapsprogram som vår tidigare ordförande Ulrica Schenström startade, och som jag har fått möjligheten att driva vidare och kunna utveckla. Syftet med mentorskapsprogrammet för kvinnor i Moderaterna är att säkra kunskap, kompetens och erfarenhet, samt att bidra till att fler kvinnor vill ta på sig tyngre politiska uppdrag och givetvis bidra till att fler kvinnor väljer Moderaterna, både som medlem och som väljare.

I onsdags så träffades vi digitalt (såklart i dessa tider) för en uppstartsträff av årets upplaga, eller rättare sagt så var det en framskjuten sådan på grund av pandemin. De adepter och mentorer som är antagna till programmet denna gång fick sina besked för ungefär ett år sen, och vi skulle egentligen ha startat med en fysisk träff i mars/april 2020, men… Så nu var det dags att starta upp årets upplaga “på riktigt” och det blev en bra kväll! Både Elisabeth Svantesson och Ulrica Schenström deltog under kvällen och delade med sig av sina tankar och erfarenheter, precis det som är tanken med mentorskapet. Sedan så pratade vi mentorer och adepter vidare inför det kommande året, och även om några av oss mentorer och adepter har hunnit komma igång under förra året så var det bra med en gemensam start.

Så jag var fylld av energi och inspiration efter onsdagskvällen! Jag gillar verkligen att se andra växa och kunna få bidra med mina egna erfarenheter och tankar, om det är något som kan hjälpa någon annan. Allt för ofta så är man inte ensam om sina upplevelser och om dessa kan delas så kan fler känna igen sig. Det är också så fantastiskt kul att kunna presentera så många fina mentorer, kvinnor med erfarenheter, kunskap och kompetenser från toppositioner i den moderata ledningen och som är eller har varit förtroendevalda på internationell, nationell, regional och lokal nivå. Och icke att förglömma, de viktiga tjänstemän/anställda i partiet som är en lika viktig del i organisationen.

Under olika delar av livet och karriären så har jag själv haft möjlighet att få ha mentorer och det är verkligen en gåva när man hittar någon som både förstår, har egna erfarenheter och dessutom vill dela med sig av dem på ett generöst sätt. Och att jag själv nu får samma möjlighet att få vara mentor och dela med mig är en ännu större upplevelse för min del, det ger verkligen massor att lyssna på sin adept och inte säga hur hon ska göra, men mer berätta om sina egna liknande erfarenheter från olika delar av livet. Pay it forward, tänker jag.

Nu är det dags att göra klart dagens beting och sen ska jag se om det inte är möjligt att kunna stänga datorn lite tidigare än vanligt en fredag, så det ser jag fram emot.

Trevlig fredag!

 

Både styrka och rörlighet behövs

Då var det måndag och det har varit skönt med en lugnare helg som mest har bestått av lite nödvändigt hemmapyssel och städning, men också lite längre promenader med maken. Vi började se en ny serie “Scott & Bailey” som vi båda tyckte var riktigt bra och såg även ett avsnitt av vår favoritserie just nu, Tunna blå linjen på SVT.

I fredags ägnade jag hela förmiddagen åt infrastrukturfrågor och fick möjligheten att representera Botniska Korridoren på en konferens som SKR och SveReg anordnat. Botniska korridoren är ett mångårigt samarbete mellan de sju nordligaste regionerna i landet som fokuserar på transportkorridoren via järnväg. Gemensamt representerar vi lite mer än 70 % av landets yta och lyckas oftast komma överens om gemensamma prioriteringar som vi kan ställa oss bakom.

Jag var glad över möjligheten att få lyfta viktiga frågor kopplat till infrastrukturpolitiken i EU för den kommande perioden och även hur den Gröna given påverkar den lokala och regionala nivån. Allt syftar till att minska koldioxidutsläppen och samtidigt kunna ha fungerande transporter, både för gods- och persontrafiken.

Våra långa avstånd både mellan orter och till marknaden för trävaror, pappersmassa, järnmalm bara för att nämna några exempel, är en faktor som vi inte kan påverka och därför menar vi att den behöver bli konkurrensneutral.

Transporterna är fortsatt avgörande för att EU:s inre marknad ska fungera, vilket har visats tydligt under den rådande pandemin med mångdubblade leveranstider pga. stängda gränser. Den inställda flygtrafiken har drabbat norra Sverige extra hårt då järnvägs- och vägnäten inte är lika utbyggda som i södra Sverige och stora delar av Europa. Konsekvenserna av det påverkar förstås både den lokala och regionala nivån hårt.

Som ni vet så är det ju utsläppen som måste minska, inte resandet. Då är omställningen av flygsektorn till hållbara flygbränslen viktig för att nå klimatmålen. Vi jobbar med ett antal projekt med syfte att minska flygsektorns miljö- och klimatpåverkan, och vi ser att vi kan spela en nyckelroll i den omställningen. Elflygets utveckling är viktig och nödvändig för våra regionala och riksgränsöverskridande kontakter och möjligheter att resa.

Detta var några av sakerna som jag lyfte på seminariet i fredags.

Senare på fredagens eftermiddag så förenade jag nytta med nöje och fick lite efterlängtad och välbehövlig ompyssling av min duktiga frisör. Det var en avkopplande stund i frisörstolen och vi pratade om hur viktigt det är att vi alla gör det vi kan för att hjälpa näringslivet igenom denna pandemikris. Dessutom så blev jag precis som vanligt mycket nöjd med slutresultatet 🙂 .

Imorse så började jag måndagen och veckan med ett pass bodybalance, och kombinationen av styrka och rörlighet tar jag med mig inför denna vecka som har rätt långa dagar i antågande med åtminstone tre kvällsmöten också. Så mitt mål denna vecka är att försöka få in kortare stunder för någon form av vardagsmotion och helst även något träningspass, det återstår att se om jag lyckas 🙂 .

Trevlig måndag!

Tack för förtroendet!

Igår kväll hölls årsmöte för “min” förening, Umeå centrala Moderatförening, ett historiskt sådant då det var första gången det hölls helt digitalt. Först och främst vill jag rikta ett varmt TACK för förtroendet att bli omvald som ordförande för länets största M-förening! Tillsammans med min eminenta vice ordförande Joline Göttfert så är det mycket inspirerande att fortsätta jobba med att måla Umeå mer blått och att vi också känner ett stort ökat intresse för vår politik.

Av nästan tjatiga skäl som givetvis stavas Corona, så är ju alla möten digitala under överskådlig tid framöver. Efter nästan ett helt år med detta så börjar vi nog alla bli mer och mer vana vid att stänga av ljudet (på teve visade de en ny stavning “mjuta” som för en lingvistiskt intresserad som undertecknad känns mycket avig), och sköta kameran utan allt för många underifrån-vyer, så det blir bättre för varje gång. Igår så höll vi som sagt vårt historiska årsmöte helt digitalt och jag får faktiskt säga att det gick över förväntan bra.

Ett enigt årsmöte gick på valberedningens förslag och jag är glad över att ha en så bra styrelse med både stor bredd och hög kompetens att få jobba med. Både gedigen erfarenhet som mixas med nya inspel och kompetenser gör att det känns mycket inspirerande att se fram emot det kommande årets politiska arbete här i Umeå. Så här ser styrelsen ut förutom mig och Joline som ordförande och vice: Gunilla Berglund, Oliver Granered, Patrick Wallgren, Ewa Miller, Anders Alfredsson, Christer Lindvall, Nicklas Sandström, Robert Winroth, Anders Ågren, Ulrik Berg, Igor Jonsson, så det är ett starkt gäng jag har med mig i arbetet. Kul!

Veckan har börjat bra och idag är det förberedelser inför fredagen då jag ska tala på en konferens om infrastruktur som anordnas av SveReg, även det med ett europeiskt perspektiv. Så det blir en hel del inläsning och förberedande inför det, men jag ser fram emot att få delta i det sammanhanget. Infrastruktur är helt avgörande för att samhället ska kunna få förutsättningar att utvecklas och som jag ser det är det grundläggande förutsättningar för näringslivsutveckling som skapar jobb och innovationer, att man ska kunna bo och verka i hela landet och länet, att såväl export som import ska fungera och att vi ska kunna korta avstånden genom goda transportmöjligheter. Så fungerande transportsätt som flyg, bil, båt och tåg är alla viktiga.

Samtidigt som det idag blivit något mildare, just nu visar termometern på ca -12 grader här i Umeå, så har solen tittat fram lite och samtidigt snöar det. Helt ärligt så skulle jag mer än gärna dela med mig av snön som vi har nu och jag tycker verkligen att vi har fått mer än tillräckligt, men än är det bara februari och den sista snön brukar ju komma nån gång i april då vännerna i Skåne sedan länge har fått vårblommor och vissa år till och med satt den första potatisen. Just den tiden på året märker man verkligen skillnad på hur stort Sverige är.

Nu blir det nog en kopp kaffe och sen genomgång av en rätt stor hög med dokument, eller “hög” skulle det ju vara om det vore i pappersform men det är ju förstås digitala “högar” som jag menar 🙂 .

Trevlig onsdag!

 

Märkbart längre och ljusare

Tänk att det redan är februari, månaden som vanliga år bara brukar svischa förbi och sen är det nästan vår. Jag hade tänkt göra min (nästan) vanliga uppdatering igår när det var söndag, men efter att ha jobbat nästan sex timmar med inläsning och förberedelser inför veckans möten så fanns helt enkelt inte orken där.

Plus att det var rätt skönt att istället sätta sig med stickningen istället för en skärm. Det är vackra dagar nu med mycket snö och klart väder, solen visar sig också. Vilket förstås är lika med att det är rejält kallt den här tiden på året. Så igår när eftermiddagen blev kväll så blev det rätt många lager på lager med kläder och så gick jag och Anders vår längre runda. När man väl har kommit igång så är det rätt skönt ändå, trots att det biter rejält i kinderna.

I fredags så avrundade jag eftermiddagen med ett lika efterlängtat som välbehövligt besök hos Ulrica Boström på Hud i Harmoni för omtanke och boost av huden. Den tar mer stryk än vanligt just nu, både av kallt och torrt väder som av mycket jobb vid datorn. Det blir liksom en win-win att både få egentid och bli lite ompysslad och dessutom kunna stötta våra lokala företag genom denna pandemi.

Sen snart ett år tillbaka nu så har jag gjort mitt yttersta för att kunna handla lokalt allt som jag ändå skulle handla och det som går. Handeln kämpar hårt för att dels överleva, men också dels göra allt för att minska smittspridningen.

På fredag kväll så blev det närproducerad mat i form av kött och potatis. Och ja, det blev faktiskt riktigt gott med helstekt oxfilé från Luleå och ugnsrostad potatis från Stöcksjö utanför Umeå. Bra råvaror gör det enkelt att lyckas i köket! Det är också viktigare än kanske någonsin att stötta våra lokala bönder som levererar livsnödvändiga råvaror.

Lördagen var också kall och jag unnade mig att faktiskt vara helt ledig, bara ren avkoppling med en varm kopp kaffe, stickningen i mjuk och lätt mohair och spännande skidåkning via Vinterstudion. Så tröjan växer fram och nu är det ärmarna kvar innan montering och färdigt resultat.

Men efter att ha blivit inspirerad av våra fantastiska skidtjejers framgångar så passade jag på att träna lite här hemma, det blev både en halvtimmes styrka för core och sen rörlighet och styrka genom en timme bodybalance. Det är roligt att variera sin träning tycker jag, och så får man ju emellanåt ett kvitto på att man upptäckt nya muskler genom skön träningsvärk efteråt 🙂 .

Om en liten stund är det dags att koppla upp sig mot Bryssel för utskottsmöte i Regionkommittén, i “mitt” utskott ENVE som idag har rätt många ärenden på dagordningen. Bland annat blir det debatt om miljöaspekten i den gröna given, yttranden för överläggningar om det åttonde miljöhandlingsprogrammet, en renoveringsvåg för Europa, Europas klimatambition för 2030, säkra och hållbara kemikalier för en giftfri miljö i Europas städer och regioner. Så det blir en mastig men intressant dag.

Trots att det är kallt ute så är det ju så skönt att det ljusnar rejält och att dagarna blir märkbart längre för varje vecka nu, och jag ser verkligen fram emot varmare väder så jag kan ta mig ut för en löprunda också. Kallt väder är inte så gynnsamt för mina luftrör, så tills temperaturen ute blir lite mildare så får det bli träning inomhus. Men snart så!

Trevlig måndag!

Suverän service på tjorvigt ärende

Så blev det fredag denna vecka som varit fylld med jobb, uppdrag och ja, snö. Jag har gjort ett tappert försök att få in någon rörelse eller träning varje dag, men helt ärligt har det varit en utmaning denna fullmatade vecka.

Det har snöat en del även denna vecka och just nu i skrivande stund är det uppehåll med snöandet men å andra sidan är det -15 grader. Så med andra ord, vinter.

Jobbandet sker uteslutande hemifrån för både mig och Anders, det funkar faktiskt över förväntan bra. I alla fall när internetuppkopplingarna och datorerna är medgörliga. Min jobbdator har sedan i höstas haft en fläkt som har låtit obehagligt likt ett reaplan, och så har den blivit vansinnigt varm emellanåt.

Jag har pratat med IT-kunniga som förklarat att det blir så ibland när vissa mötessystem använder mer bandbredd än andra. Men i förrgår så ville inte datorn ansluta eller kännas vid den fasta internetuppkoppling som jag alltid använder, däremot så funkade wifi. Konstigt tyckte jag, det borde väl rimligen vara tvärtom i första läget.

Nåväl, jag fick i alla fall excellent service och hjälp av Mats, som är Mac-expert och kan hur mycket som helst om datorer och allt runt dem. Vi sa när vi försökte lösa problemen på distans att det ändå är rätt häftigt att vi pratar på telefon samtidigt som en tredje person på IT sitter på ett helt annat ställe och försöker fixa problemet på den server som min dator är uppkopplad mot, samtidigt som Mats kunde prata med personer på andra sidan jorden.

Tekniken alltså, världen blir väldigt mycket närmare när man kan ses på det sättet. Jag fick i alla fall excellent hjälp trots att det var ett tjorvigare ärende än de först trodde. Så igår besökte jag människobyn för första gången sen i mars (!), ja alltså att jag besökte de fysiska lokalerna för att komma åt nätverket och för att det var enklare för Mats att fixa med min dator. Suveränt att ha det fixat och skillnaden i hur min dator nu funkar är som natt och dag.

Mellan dagens sammanträden och kvällens möte så hann jag och Anders med vår längre promenadrunda, vilket var väldigt skönt och välgörande. Nu hade de dessutom hunnit ploga fram g/c-vägen så det gick att hålla ett högre tempo än gången innan.

Alldeles strax är det dags att koppla upp för dagens första möte, idag är det sammanträde med Baltic Sea Region-gruppen i Regionkommittén, så Bryssels calling 🙂 .

Trevlig fredag!

Att få en sportslig chans att hinna med

Ja hörni, det här med snön alltså… Sen senast så har vardagsmotionen fått ägnas åt snöskottning och inte den löpning som jag hellre skulle ha velat göra. Men så är det, bara att gilla läget och se fram emot att snön fortsätter att röjas bort de kommande veckorna. För det är såna mängder som har kommit den senaste veckan att det inte liknar något. Det brukar vissa år komma väldigt mycket snö, och det är inte så länge sen vi hade ymnigt snöande nästan varje dag. Men då hinner snöröjningen köra undan det mesta och nu har de knappt haft en sportslig chans att hinna med.

Nåja, det är ju som det är med vädret. Idag så är dagen fylld av sammanträde med regionstyrelsens arbetsutskott, eller RSAU som det också kallas. Så detta är min vy idag, igår var det maken som hade förtur till vårt gemensamma kontor och jag fick flytta ut datorn till rummet intill här hemma. Det funkar faktiskt bra, så det känns skönt att kunna dra sitt strå till stacken genom att jobba hemifrån. Om en stund så ser jag fram emot mer detaljerad information från länets smittskyddsläkare och vaccinsamordnare, alla väntar vi på att få bli vaccinerade så småningom och nu krävs det förstås att tillräckliga mängder med vaccin levereras.

Igår kväll blev det en kortare promenad för att få lite frisk luft efter en lång mötesdag och när jag gick hemifrån så var det tämligen behagliga -7 grader, men på vägen tillbaka så pausade jag en liten stund för att ta upp mobilen och konstatera att jodå, ännu mer SNÖ skulle ner. Så just nu fortsätter den tappra snöröjningen att köra, och det känns som att tillgängligheten till alla gång/cykelvägar flyttas framåt än en gång… Jag får helt enkelt fortsätta längta till att kunna få till fina löpsvängar utan att behöva pulsa i så mycket djupsnö, även om det förstås är bra träning det också 🙂 .

Så här ser framkomligheten på Kungsgatan ut just nu, det som du ser i mitten är inte en gc-väg utan en bilväg. På ömse sidor om björkarna så finns trottoarerna, och detta är ändå en av de mer framkomliga vägarna i stan. Så jag skickar en vänlig tanke till alla duktiga och tappra snöröjare som jobbar hårt just nu, det är inte så tacksamt att det dessutom fortsätter snöa. Men de gör ett bra jobb och jag hoppas att de får uppskattning av fler, det tror jag de behöver faktiskt.

Nu är det snart dags att koppla upp sig för sammanträdet, och innan kvällens möte så lär det bli mer snöskottning verkar det som. Men jag hoppas hinna med lite annan träning också under veckan, jag ska försöka klämma in någon timme under denna vecka som annars är tämligen fullproppad med jobb.

Trevlig tisdag!

Rikta fokus på nationella problem och snösmocka

Syskonet till förra veckans snösmocka har idag hälsat på här i Umeå och det är en rejäl snöstorm ute just nu. Enligt prognoserna ska det komma väldigt mycket snö både idag och imorgon, så vi turas om att gå ut och skotta fram farstutrappan och gångar till brevlådan under dagen.

Igår passade jag på att ta ett par längre promenader med vetskapen om hur vädret såg ut att bli idag och framöver. Helt ärligt så tycker jag att den årsmängd snö som kom under ett dygn förra veckan var mer än tillräcklig och borde klara vårt snöbehov fram till mars eller så. Men vädret är ju verkligen inget som går att påverka, så det är bara att gilla läget förstås.

Igår kväll passade jag och maken på att ta en kvällspromenad och det var roligt för mig att få testa min nya mobil även i kvällsljus. Vilken skillnad det är på bildkvaliteten mot för min förra mobil! (Dock så komprimerar jag bilderna här på bloggen för att det inte ska ta så mycket utrymme att läsa den oavsett vilken enhet som man har) Stadskyrkan här i Umeå är ett fint objekt att fotografera i de allra flesta väder och årstider.

Igår följde jag såklart installationen av USAs nya president Joe Biden och vicepresident Kamala Harris. Händelserna som utspelat sig i USA den senaste tiden och främst den 6 januari är avskyvärda och vilka som konsekvenserna av stormningen av Capitolium kan få för demokratin och samhället är nästan svåra att föreställa sig. Jag hoppas verkligen att alla skyldiga ställs till svars och att de avskyvärda händelserna får bli en vändpunkt i det offentliga samtalet.

Med det sagt så hoppas jag nu att mediarapporteringen nationellt nu kan återgå till ett mer svenskt fokus. Det är ju inte direkt så att det saknas aktuella frågor att rapportera om på hemmaplan. Emellanåt har det nästan känts som att det är vi i Sverige som ska välja ny president i USA, givet den massiva rapporteringen. Men jag och många med mig är ju förstås intresserade av skeendet i den supermakt som påverkar Sverige mycket, så det är lite blandade känslor. Nu är det bara att hoppas att vi kan rikta fokus på de problem som måste lösas nationellt.

Som ni vet så tycker jag mycket om att skriva och digitalt går ju snabbt och lätt, men jag har alltid min egen anteckningsbok med mig också. Varje år börjar jag på en ny och de senaste åren (det börjar bli rätt många nu) så köper jag en ny färg på en Leuchtturm 1917 som ni ser på bilden. Förra årets var petrolgrön och nu blev det en ljusrosa. Det piggar upp! Det är dessutom bra kvalitet på pappret i den, lagom tjockt och med pennor som inte blöder igenom så blir det fint.

För någon dag sedan fick jag dessa vackra tulpaner i min favoritfärg av Anders och just nu är det allra vackrast när de har öppnat sig lite grann. Så härligt med färska blommor! Jag brukar faktiskt unna mig det så här års, och nu när man är hemma typ hela tiden så är det extra kul att kunna göra lite fint hemma. Dessutom är det ju bra att kunna stötta den lokala handeln med det man kan.

I tisdags hade jag nästan nackspärr som ni minns, men det fick sin förklaring senare. Det kunde ju möjligen hänga ihop med att jag röjde källarförråd och flyttade lite möbler (jajamensan, helt själv 😉 ) i söndags och senare samma kväll så fick jag lust att köra ett träningspass och valde då styrketräning med ökning av vikterna på armar och axlar… 🙂

Allt löser sig. Så med lite vila, promenader och uppmjukning av musklerna så körde jag ett yogapass igår och OJ så skönt det var! Mjukt och behagligt med fokus på rörlighet, så efteråt kändes det så bra. Najs helt enkelt! Jag fick skratta lite grann åt mig själv när jag kom på anledningen till varför jag hade så stelt i nacken 🙂 .

Så bra med traktorer och snöröjare som kör konstant just nu, vilket bra jobb de gör!

Nåja, ingen skada skedd och kan man bjuda på ett skratt eller ett leende så gör jag gärna det. Livet är för kort för att ha tråkigt! Idag har jag ägnat hela dagen vid datorn (förutom en kort snöskottningspaus) så nu blir det en kopp kaffe och lite paus från skärmen. Sen lär det nog bli mer snöskottning verkar det som. Det är vardagsmotion som heter duga.

Trevlig torsdag!

Grattar sonen och drömmer mig tillbaka lite

Denna dag för 24 år sen var också en kall januaridag, även om det vid det tillfället var söndag och inte tisdag. Jag minns det förstås mycket väl för att det var dagen som jag hade lyckan av att få bli mamma för andra gången. Min son kom till världen den dagen och helt ärligt så känns det inte som att det var 24 år sen. Men som med livet i största allmänhet så gäller det att göra sitt bästa med att uppskatta dagarna och tiden man får. För att tiden rusar förbi, ja det tror jag att fler än jag kan instämma i.

Så idag har jag förstås grattat honom, fast på distans. Han jobbar för fullt och jag hoppas att vi snart kan ses så jag kan få ge honom en stor kram, det går ju inte lika bra digitalt liksom.

Ni vet att jag är mycket glad och tacksam över alla digitala sätt att kommunicera på (som denna plattform till exempel), men jag ser verkligen fram emot att alla får ta vaccin och att vi snart ska kunna börja återgå till ett lite mer normalt sätt att umgås med våra närmaste på. Snart så!

En kall morgon som denna och när jag vaknade med så nära fullständig nackspärr det går att komma utan att det helt har låst sig, så jobbar jag typ varannan minut med att mjuka upp musklerna och försöka undvika att det blir värre. Samtidigt så drömmer jag mig lite tillbaka till en av sommarens löpsvängar ute… I värme och sol…

Nåja, det skadar väl inte att längta och drömma sig bort till lite värme när kvicksilvret sjunkit betänkligt en januaritisdag. Då är det trevligt med bilder som påminner om känslan när solen värmde kropp och själ samtidigt som benen var pigga under en fin löprunda i skogen. Jag tänker att man får göra det man kan, med det man har, där man är.

Förra veckan fick vi en årsmängd snö på ett dygn och sedan dess har snöröjningen jobbat konstant med att röja bort och få undan snön innan nästa snö är på gång om någon dag. Snöröjarna gör ett fantastiskt jobb och såväl traktorer, snöplogar som lastbilar kör i skytteltrafik för att göra vägarna farbara.

På bilden här ovan är det vanligtvis en trottoar (ja, den är såklart kvar där under den meterhöga snön) och det återstår att se om den hinner röjas klart innan nästa snösmocka som enligt prognoserna kommer snart. Det går ändå bra att ta sig fram, ena sidan av två är skottad så man kan promenera tryggt ute.

Jag måste säga att jag kan bli lite ledsen å snöröjarnas vägnar när man får läsa klagomål på att inte alla g/c-vägar är snöröjda i tidningarna. När det kommit såna enorma mängder snö så tycker jag faktiskt att man får ha lite överseende med att det tar mer tid än vanligt. De gör sitt bästa med att få bort allt och det tar tid.

Idag ska jag försöka få till ett träningspass med rörlighet för att kanske kunna mjuka upp nacken lite grann och hoppas på att det blir lite mildare temperatur ute under tiden. Att jobba vid datorn och att skriva gör ju att det är lätt att fastna lite för länge i samma ställning med huvud och nacke, men jag försöker hålla igång rörligheten för att undvika det.

I väntan på nytt garn till en tröja som dottern önskat sig så har jag börjat med en mjuk och lätt tröja i härligt mohairgarn. Den tröjan har ännu ingen tänkt ägare, så det kan hända att jag kanske behåller den åt mig själv. Det återstår att se.

Jag tycker mycket om att handarbeta som ni vet, och det som är allra roligast är att få ge bort något alster till någon som kanske blir glad för det. Det gör mig allra gladast och jag ser det som en fin win-win, jag får sticka och någon får en tröja, kofta, vantar eller något annat som den kan bli glad över.

Nu är det dags att fortsätta med resten av dagens arbete, men först ska jag fylla på kaffekoppen och fortsätta mjuka upp nacken.

Trevlig tisdag!

Välkommen år 2021 med nya mål att infria

Det nya året är ju inte längre purfärskt, men för egen del har det börjat på ett bra sätt. Imorgon drar allt igång “på riktigt” och således är ju söndagen tillbaka till mer ordinarie sysslor som att förbereda den kommande veckans arbete. Både igår och idag vräker snön ner och det verkar enligt prognosen som att det kommer att fortsätta ett bra tag till.

Igår eftermiddag så var det ändå skönt att ta en något kortare promenad än vår vanliga runda, men som ni ser på bilden ovan så var detta en av förklaringarna till den halverade rundan 🙂 . Det var ju inte kallt i alla fall, och lite frisk luft var fint att få. Syftet med snöpromenaden var i första hand att hämta en step-bräda för min hemmaträning som jag hade beställt, och jag chansade på att det skulle vara få personer ute lite senare på eftermiddagen igår så att man inte skulle riskera köer. Denna gång hade jag även valt ett annat ställe för uthämtning av paketet, och det visade sig vara en bra sak, för vi var ensamma på plats just när vi skulle hämta det.

Jag passade på att inviga step-brädan med ett pass bodypump när jag kom hem, och det var en himla skillnad (såklart!) och väldigt mycket bättre träningseffekt!

Onlinebeställningar är ju bekvämt för mig som kund, men jag är ändå lite bekymrad över hur vår lokala handel ska klara detta på lite längre sikt. Men jag har som jag tidigare skrivit, handlat alla julklappar lokalt och utspritt över tid. Jag känner själv att mina inköp blir något färre än normalt, mycket på grund av att man måste tänka till om och hur det går att hämta eller köpa varan på ett säkert sätt. Det som förra året ökade tid hemma har medfört är väl möjligen att mina garninköp har ökat markant 😉 .

Årets första färdiga resultat blev denna tröja i mjukt och varmt garn av babywool! Just nu så har jag fått en önskan från sonen som ville ha varma vantar och helst torgvantar med huva som går att vika över fingrarna, så det är ju en rejäl utmaning att få till det. Särskilt med tanke på att jag faktiskt aldrig tidigare har stickat fingervantar. Men igår blev den första vanten klar och nu ska jag göra den vänstra också och se om de sen går att använda. Annars får jag öva på ett nytt par framöver 🙂 .

I fredags städade jag bort julen här hemma, och ja – jag vet att det är några dagar för tidigt egentligen. Men som med så mycket annat så kan man väl få skylla lite på Corona och att det kändes bra att få välkomna det nya året och våren. Mamma fyllde 75 år på trettondagsafton och efter hennes födelsedag brukar det ofta kännas som att julen är slut. Det blev förstås ett annat sorts firande av mamma än vi egentligen hade velat, men vi tänker att vi härdar ut ett tag till och ser fram emot vaccinet och att smittspridningen avtar. Och SEN vill vi kunna ge en varm kram och umgås mer fysiskt framöver, även om det digitala nog kommer att finnas kvar som komplement. Att se varandra på FaceTime är ju bättre än att bara tala i telefonen, men att tala i telefonen är ju bättre än att inte kunna det. Så man får göra det bästa av situationen helt enkelt.

När tomtarna och ljusstakarna var bortplockade så satte jag mig vid min symaskin och sydde nya gardiner till kontoret, så det blev lite vårfräscht även där. Vårt hemmakontor lär ju fortsätta användas mycket även detta år, och kanske även längre fram än så. Den som lever får se. Min fredag blev rätt arbetsintensiv för hemmet, men det var så skönt att få njuta av doften av såpa från nyskurade golv också, så nu känns det som att vi är redo för 2021. Dessutom med nya tulpaner hemma som för mig markerar att julen är slut och det nya året har börjat.

Imorgon rivstartar arbetsåret med tre sammanträden där regionala utvecklingsfrågor dominerar. Även om det blir en vana för oss att ständigt hålla ett jobbmässigt öga på vad som händer i samhället, så ska jag faktiskt erkänna att det har varit skönt med uppehåll i sammanträdena ett par veckor. Det behövs också, i alla fall för min egen del. Vila från det dagliga i kombination med träning och avkoppling med handarbete, ger mig inspiration och nya idéer och mina mål för detta år är på gång. Jag har aldrig gett något nyårslöfte, mest för att jag för egen del hellre jobbar med ständiga förbättringar och små framsteg, men att i början av varje år sätta egna mål på pränt och sen låta dem ligga för sig själva under året funkar bra för mig. Det är en trevlig stund när man efter att ett år har passerat går igenom dem och ser vilka man har infriat och vilka som är kvar. Så det ser jag fram emot!

Snön fortsätter att vräka ner, så idag blir det nog åtminstone en sväng ute för att sopa av bilen och kanske skotta litegrann. Och måhända någon fler rörelse, det får dagen utvisa.

Trevlig söndag!