Åsa Ågren Wikström

Change the game och blå motorväg mellan Umeå och Vasa

Veckan har hittills gått i ett ganska högt tempo, i måndags flög jag ner till Stockholm på förmiddagen för att inleda veckan med möte mellan regionledningarna för Västerbotten och Österbotten för att diskutera gemensamma frågor. Denna gång var vårt tema kommande Botnia Atlantica-programmet och eventuella förändringar i det EU-programmet inför nästa programperiod för 2021 och framåt.

Samtidigt så åkte Anders över till Vasa för att Umeå och Vasa gemensamt skulle signera avtalet för den nya färjan som nu ska byggas och vara klar i april 2021. Det är en mycket central och viktig fråga för både Umeå och Vasa, likväl som för Sverige och Finland. Vi har ju haft färjeförbindelse länge och den nuvarande båten (ja, jag vet att det är större än en båt, men ni fattar 🙂 ) har gjort sitt och det är dags för en större för att möta upp behovet av såväl passagerare som frakt.

Det blir verkligen bra att kunna få den mest miljövänligt drivna färjan samtidigt som vi fördjupar samarbetet ännu mer med Österbotten. 🇫🇮🇸🇪

Vi har cirka åtta mil mellan Umeå och Vasa vilket gör att Vasa är vår närmsta stad och med den nya färjan får vi ett ännu mer smidigt sätt att ge förutsättningar för näringsliv, organisationer och besöksnäring att stärkas. Vi pratar om detta som en blå motorväg och på europeisk nivå är man mycket positiv och intresserad av detta som en förlängning och förstärkning av Ten-T som är transportkorridor genom Europa.

Igår började jag morgonen med att vakna tidigt, ja ni vet att jag tycker att det är lite onödigt när man har en stund ledigt, men det är som det är med det 😉 .

Förmiddagen skulle egentligen ha använts till resande men eftersom jag redan var på plats i huvudstaden så bytte jag om till träningskläder och sprang en halvtimme på löpbandet samtidigt som det ljusnade. Det blev en bra start på dagen och det här med att vara klar med träning innan klockan åtta på morgonen kändes riktigt bra. Få se om det blir fler gånger framöver 🙂 .

Vid lunch så inleddes invigningen av Västerbotten på Grand som i år har gått av stapeln 29 år i rad, så nästa år blir det 30-årsjubileum. Långsiktighet och uthållighet i påverkansfrågor är centralt och trots att det med regelbundenhet kritiseras i lokalmedia så känns det som att det inte är samma ”gnäll” längre, i alla fall inte lika mycket som tidigare år. Förståelsen ökar successivt för att vi som en nordlig region med jämförelsevis långt till centrala Europa och med relativt sett få invånare som därigenom måste samverka med andra för att lyckas förmedla vår kunskap och kompetens och öka attraktiviteten för vår region.

Under eftermiddagen delades Västerbotten Grand Prix ut och i år var det en verkligt bra mottagare i form av Change the Game. I somras fick jag möjligheten att träffa Tom Englén som driver detta i Umeå och hela projektet syftar till att öka barn och ungas rörelserikedom, att skapa det som på engelska kallas för physical literacy. Läs gärna mer på deras sida.

Man har sett att unga i skolåldern idag kan bli sittande upp till 8-9 timmar per dag och det behöver man inte vara expert för att förstå att det inte är bra. För både individen själv och samhället är det stora problem som kommer när barnen växer upp utan att ge sig själv förutsättningar att må så bra som möjligt. Så att röra sig regelbundet är livsviktigt.

Idag och de kommande dagarna väntar möten på SKL och det blir intressant och roligt, precis som det brukar vara. Idag ges nog inget utrymme för träning, men det blir promenader för mig istället så det får vara good enough idag.

Trevlig onsdag!

 

Oslo, grattis Höyre och 1330 dagar kvar

Som jag trodde så blev det en bra men mastig studieresa till Oslo med den moderata regionfullmäktigegruppen. Vi hade intressanta möten med det norska vård- och hälsosystemet och träffade läkare och sjukvårdsdirektör för att få en inblick i deras verksamheter. Vi fick också ett intressant besök på Oslo Cancer Cluster som jag tyckte var bra, att få ihop alla olika kompetenser och forskning i samband med inkubatorer för att få till en viktig verksamhet i ett oerhört centralt område är bra att knyta kontakter med.

Det är alltid bra att lära sig mer om allt möjligt förstås, och varje dag finns det nya chanser att förkovra sig. Ni vet ju att jag är en nyfiken person som tänker att varje människa jag möter kan saker som jag inte kan, och det är en god chans att själv lära sig mer bara genom att lyssna och prata med dem.

Som den politiskt intresserade person jag är så ger det alltid en extra dimension att få besöka olika länders parlamentariska hjärta, som här i Stortinget i Oslo. Byggnaden är ritad av en svensk arkitekt som hette Emil Victor Langlet och uppfördes 1861-1866. Den har precis nu utökats med en ny del och vi fick faktiskt inviga ett av de nya konferensrummen där.

Vi hade mycket bra träffar med företrädare från vårt systerparti Höyre och det var nog resans höjdpunkt för min del. Att diskutera politik med likasinnade och inse att vi är väldigt lika med liknande problemställningar, samtidigt som skillnaderna mellan våra länder också finns, ja det är riktigt roligt. De regionala utvecklingsfrågorna lyfte jag också och jag ser fram emot att fortsätta utöka mitt nätverk inom dessa områden.

Vi diskuterade både EU-medlemskapet och NATO, där våra respektive länder just nu är med i varsin organisation och står nära den andra. Just den dagen vi träffade dem, i torsdags, så var de i slutfasen av att ha förhandlat klart sitt regeringsunderlag som sen blev klart och Höyre hade äntligen lyckats få ihop motsvarande vår allians utom centern som ny regering. Grattis till dem! Dessvärre landade vi hemma i Sverige på fredag till ett tråkigt besked för oss som ville ha en borgerlig statsminister. Men det är nu 1330 dagar kvar till 11 september 2022 när det är nästa ordinarie valdag, så det är bara att jobba hårt för det.

Det var en bra resa med god stämning och vi fick många bra samtal med kollegorna under dessa dagar, så trots att det var långa dagar och typ ingen tid för vila så jag var ganska mör när jag kom hem i fredags. Det blev en lugn fredag och igår så hade jag nästan lite myror i benen efter avsaknad av träningen sen i tisdags.

Det är ju såklart ingen som helst stress över att “missa” (ni vet hur jag menar) träning ett par dagar, men när det har blivit en vana att få röra på sig och svettas lite så känns det att kroppen saknar det när det inte finns tillfälle för det. Så igår lördag så hade jag och Anders inget inbokat så vi promenerade i kylan och körde sen ett långpass på Iksu. Jag var så glad och nöjd över känslan i kropp och knopp efter att ha fått till tio km löpning och sen en lång och vilsam yogastretch efteråt.

Senare på kvällen igår så var det skönt att känna sig lite mör i benen, så jag fortsatte med framstycket till tröjan i väntan på nytt garn som sen ska bli en tröja till dottern. Det är också avkoppling för mig.

Jag började lördagen med att ringa och gratta min son som fyllde år igår. Helt otroligt att han fyller 22 år, han är ju alltid min lilla kille 🙂 . Samtidigt som det är värmande i hjärtat att titta på foton från när barnen var små, så är det så häftigt att få följa dem på sina respektive livsresor och kunna hjälpa dem när de vill och behöver. Underbart.

Idag är det också en kylig dag men solig och klar, så nu är det en dag med förberedelser inför den kommande veckan som väntar. Jag har en synnerligen fullspäckad vecka i huvudstaden framför mig med möten om regional utveckling, invigning av Västerbotten på Grand, SKL och sjukvårdsfrågor, så det är dags att packa en liten väska för detta. Jag har också en del att göra klart i form av protokollsjustering och några olika överläggningar som ska klaras av under dagen. Men jag har som ambition att också köra ett styrkepass någon gång under dagen som omväxling till gårdagens konditionspass.

Jag hoppas få tillfälle att hinna uppdatera bloggen under den kommande veckan, men om jag inte får så mycket utrymme för det så vet ni att ni är varmt välkomna att följa mig i mina andra sociala mediekanaler 🙂 .

Trevlig söndag!

 

Prickade huvudet på spiken

Denna vackra blombukett med alldeles ljuvligt doftande rosor stod hemma på bordet när jag kom hem efter min fullmatade mötestorsdag. Så jättefina och de lever än och doftar gott. Jag fick också ett jättefint kort av maken med ett innehåll som värmer i hjärtat.

Senare idag ska jag stänga en liten väska för att åka till Oslo med den moderata gruppen i regionen (ja, ni vet det som tidigare var landstinget 😉 ). Vi ska göra ett studiebesök där och har ett intressant program för det som innehåller mycket, bland annat ett besök på Oslo Cancer centrum, universitetssjukhuset och även möte med vårt systerparti Höyre och ett besök i Stortinget som jag ser fram emot.

Det känns som att det blir ett mastigt program med få pauser, i Norge har de ju till exempel inte samma sed för att äta lunch som vi har så jag tar nog med lite nödproviant i väskan 😉 . Jag hoppas få möjlighet att hinna uppdatera er, men om inte det hinns med så får ni gärna följa mig på Instagram och Facebook där det nog blir kortare och mer frekventa inlägg. Om ni vill och har lust förstås 🙂 .

Ja hörni, det här med regeringsbildningen… Det börjar likna en fars och jag förstår den frustration som vår eminente talman Andreas Norlén delvis gav uttryck för igår på sin presskonferens. Att begära mer tid för förhandling när det har gått mer än fyra månader efter valet tyder ju på en nonchalans som inte är av denna världen från Löfvens sida.

 

Kan inte låta bli att dela tweeten från Carl Bildt, det känns som att han verkligen prickade huvudet på spiken. Precis som talmannen sa igår så håller jag med om att det är lätt att förstå om svenskarna blir less på detta och att det aldrig verkar komma till något beslut. Vi får se imorgon vilken statsminister som talmannen kommer att lägga fram för beslut i kammaren i riksdagen. Sen votering på fredag. Det är bara att hoppas att det blir ett beslut så att vi kan få lägga fokus på politiska sakfrågor istället för denna soppa.

De kommande dagarna ger inget utrymme för egen träning, så jag ska försöka hinna med ett pass idag innan flygtaxin kommer. Bara att få röra på sig litegrann blir skönt!

Trevlig tisdag!

 

 

Att skilja på sak och person

Då har den nya veckan dragit igång och jag har haft fullt upp med en mängd praktiska ting sen tidig morgon. Igår hade jag tänkt att det kanske blir en lunchlöpning idag, men så har snön vräkt ner sen länge så jag får se hur jag gör med det där.

Det kändes helt rätt att börja med en ny anteckningsbok när mina nya uppdrag nu är igång och jag föll för den fina vinröda färgen på denna när jag gick förbi Åkerbloms i fredags. Trots att jag verkligen tycker om att skriva på datorn så är det en speciell känsla av att skriva för hand, det går inte att komma ifrån.

Dessutom så tycker jag om att ha kvar mina anteckningsböcker med både kom-ihåg-att-göra-saker som andra tankar och reflektioner. Såväl formatet som papperskvaliteten är viktig för mig, så när jag för några år sen provade denna variant så behövde jag inte leta vidare. Passar som hand i handske för mig.

Genom åren har jag jobbat en del med textning i olika former (ja, alltså med penna och papper med olika stilar) och för många år sen började jag med kalligrafi och när jag får lite tid över nån gång så tycker jag om att öva på det. Jag säger öva med emfas för det är verkligen en konstform som det är imponerande att se de som verkligen kan utföra. Det var länge sen jag hade tid för det, men kanhända blir det framöver när andan faller på.

Sedan jag senast uppdaterade bloggen i onsdags (ledsen för något långt uppehåll) så har jag haft en bra men full-fokus-torsdag med första mötet med nämnden för regional utveckling där jag är vice ordförande. I uppstarten är det mycket som ska falla på plats och hållas koll på, men allt gick enligt plan och som det var tänkt.

Utöver politiken så är det en mängd praktiska saker som ska ordnas också och jag ser fram emot när allt är klart med teknik, arbetsplats, passerkort och sånt. Då är det enklare att fokusera på sakfrågorna och det ska bli roligt.

För att både skapa och förbruka lite energi så har jag och maken ägnat en stund varje dag åt att träna i olika former, så jag är så glad och nöjd över att ha varierat mellan promenader, löpning, styrketräning och simning. Det är min melodi, variation i träningsformerna. Den bästa träningen är ju den som blir av, och det man har lust att göra är det lättare att ta sig för.

Sen följer vi ju såklart rikspolitiken eller snarare kanske bristen på densamma. Jag blev helt ärligt grundligt besviken och sorgsen i fredags när centern gick ut med att de väljer socialdemokraterna före moderaterna som regeringsbildare. In i det sista så ville jag inte tro det. Det är femton år av allianssamarbete som då går i graven på riksplanet. Jag skriver på riksplanet, för både lokalt och regionalt har vi gott samarbete inom alliansen och det vill vi förstås fortsätta med.

Trots att man blir besviken, vilket man förstås får bli och också ge uttryck för, så tycker jag också att det är viktigt att precis som alltid annars skilja på sak och person. Har man själv varit utsatt för grova personangrepp så vet man hur det är och det är så lågt agerat att kasta skit på personer. Det vänder sig verkligen i magen när man ser vissa som tar sig rätten att häva ur sig i stort sett vad som helst på offentliga personer, politiker eller andra. Jag brukar alltid undra om de själva skulle vilja att andra gjorde samma sak mot dem själva.

Igår hade liberalerna möte där de efter debatt med många förespråkare för att välja Ulf Kristersson till statsminister istället för Löfven, ändå valde med majoritet att hellre vilja sossarna i regeringsställning. Det kändes ändå bättre att höra och se deras argumentation och att de inte var överens om beslutet, än att som centern vara helt eniga på deras partiråd om att välja sossarna. Så nu får vänstern avgörandet i sin hand (de som inte skulle få något inflytande enligt C och L) för att besluta om Löfven ska väljas på onsdag eller inte.

Vanligtvis så har jag oftast mobilen och/eller paddan framme för att snabbt kunna följa händelserna som sker politiskt, men jag har faktiskt inte tittat så mycket på dem under helgen utan istället handarbetat. Det kändes mer produktivt och vilsamt än att bli frustrerad över andra partiers val. Så jag gjorde klart bakstycket till den tröja jag håller på med nu och har snart hunnit halvvägs på framstycket.

Det blir roligt att snart få börja med ärmarna och mönsterstickning, innan garnet till dotterns tröja anländer. Det är så roligt att ungdomarna vill ha stickade plagg, mest för att jag då får just sticka dem 🙂 . Så det ska bli kul med nytt garn, det är alltid inspirerande.

Ikväll väntar det årets och januari månads första gruppmöte med moderaterna här i Umeå och det blir roligt att träffa partivänner som man ännu inte har hunnit se i år efter helgerna. Det är bara att hoppas att snöandet ger med sig litegrann tills det är dags att promenera till stadshuset ikväll, den som lever får se.

Trevlig måndag!

 

Gör det du kan med det du har, där du är

Igår inleddes mina nya uppdrag med regionstyrelse och det blev en synnerligen fullmatad mötesdag. Korta men bra informationer från de flesta av de övergripande områdena som regionstyrelsen ansvarar för. När man har hunnit vara med ett tag i politiken och inom flera olika organisationer och kommuner, så känns det faktiskt ganska bra att både ha god förståelse för hur en politiskt styrd organisation fungerar och samtidigt inse hur mycket det finns kvar att lära sig om.

Det känns tryggt att ha god kompetens i tjänstemannakåren, precis som det ska vara. Ända sen jag först klev in i politiken så har jag varit besjälad av att låta kompetenta och kunniga tjänstemän få utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som jag har försökt få utrymme för politiken att göra sitt. Det är inte alltid lätt och en klok person sa en gång till mig att jag skulle försöka se det som en pardans där båda parter måste hålla koll på var man sätter fötterna och vem som styr 🙂 .

Dansmetaforer har ju alltid funkat för min del, det är ju en betydande del av min uppväxt som jag har ägnat åt dans i olika former som ni vet. Mitt synsätt är och har alltid varit, att politiken säger vad och tjänstemännen hur. Då riskerar man inte att blanda ihop rollerna.

Om en stund är det dags att promenera iväg till landstingshuset (det känns som att det kommer att få kallas det ett tag till, regionhuset är det inte så många som är bekanta med trots att det är samma byggnad som nu är region 😉 ) för dagens sammanträden med HSN, hälso- och sjukvårdsnämnden.

Jag har ju tidigare genom åren varit vice ordförande för socialnämnden i Boden och det var en tuff period med många tunga beslut att fatta för att kunna vända ett minus på 46 miljoner kronor till ett plus på elva miljoner när vi lämnade. Såklart var det med tungt hjärta jag emellanåt vägde mellan olika förslag, men samtidigt så måste verksamheten anpassas efter givna ekonomiska ramar.

Så jag har viss erfarenhet från den sektorn och ser fram emot att få jobba mer med hälso- och sjukvårdsfrågorna även på regionnivå här i Västerbotten. Även denna dag kommer att fyllas av informationer från professionen och det ska bli intressant att ta del av. Igår kväll, efter mötena och lite mat, så gick jag igenom handlingarna inför dagens sammanträde och jag känner mig tillfreds med att ha hunnit få en hel del erfarenhet vid inläsningen.

Jag minns mitt allra första möte inom den politiska världen i socialnämnden då jag försökte hänga med och förstå, framför allt alla förkortningar och “fikonspråk” som alla områden har, det var en utmaning. Men successivt så blev det lättare att förstå. Och jag hade hela tiden (eller försökte i alla fall) i huvudet att det är meningen att professionen ska kunna detta och min roll som förtroendevald är en annan. Men det är inte alltid lätt när man gärna vill kunna det man pratar om.

Det är bra att påminna sig själv om det ibland, alltså ens uppdrag som förtroendevald. Om både professionen och politiken är trygga med sina roller och uppdrag så tror jag att det blir enklare att dels förstå den andres uppgift, dels skapa färre låsningar och missförstånd.

Man får göra det man kan, med det man har, där man är helt enkelt.

Trevlig onsdag!

En perfekt mix denna måndag

Idag invigde jag mina nya IceBugs löparskor med ett fantastiskt fäste. Det var behagligt att springa i dem och kunna springa avslappnat trots snö och is, jag provade till och med att springa på rejäl blankis och det funkade finfint. Min tanke var bara att prova dem och springa en kort sväng, men så kändes allt så bra så det blev längre än jag tänkte från början. Pepp!

Jag passade på att ta mig ut för en löpsväng innan dagsljuset försvann, så det gör mycket att få bromsa melatoninet som gör att man blir trött. Det är så härligt att bara ta sig ut för lite löpning, helt utan prestationsmål eller tidsmål, bara låta benen gå i den takt som känns bra. Vädret var också skönt, temperaturen höll sig runt nollan och ingen nederbörd.

Idag utmanade jag huvudet lite då mina hörlurar la av när jag hade nån kilometer kvar hem. Att ha någon ljudbok att lyssna på har varit mitt sätt att hitta glädjen i löpningen, och idag var det första gången som jag inte hade något alls i lurarna. Så jag använde den sträckan till att öka farten lite och öka frekvensen lite, och oj så nöjd jag var när jag kom i mål hemma.

Förmiddagen och del av eftermiddagen har jag ägnat åt inläsning inför veckans kommande sammanträden och det ska bli roligt att komma igång imorgon. På riktigt liksom 🙂 .

Till middag idag lagade jag frittata med svamp, spenat och getost, det hade jag inte provat tidigare men det blev faktiskt riktigt gott. Jag gjorde en större sats så det räcker även till imorgon, så då behöver jag inte fundera så mycket på mat till morgondagen 😉 . Så nu är resten av kvällen lugn och det blir nog några varv på min stickning, skön avkoppling framför teven och ändå har man något i händerna 🙂 .

Den här måndagen blev en perfekt mix av det jag gillar att göra – samhällsfrågor (ja, politik ni vet 🙂 ), träning och handarbete. Såna dagar hoppas jag det blir många fler av framöver, jag ska åtminstone försöka göra vad jag kan för att det ska bli så.

Trevlig måndag!

 

En helg fylld av firande, familj och ny teknik

Vilken härlig helg jag har haft! Fullmaxat familjemys som började på fredag kväll då vi kom fram till mina föräldrar i Gammelstad och fick jättegott kvällsfika som mamma och pappa hade ordnat åt oss. Det blev lite senare ankomst än vanligt eftersom vi väntade in dottern som slutade jobba innan vi körde norrut, men det gick bra ändå med inte så mycket trafik på E4.

På lördag så åkte jag och Anders en sväng in till stan i Luleå och jag fick en liten nostalgisväng för egen del. Det ser ganska likadant ut som när jag gick i gymnasiet på Hermelinsskolan som ligger centralt i Luleå, så det var kul att gå en sväng genom stan. (Ja, självklart har det förnyats och fräschats upp och byggts en del nytt i centrala stan, men i huvudsak så känner man igen det mesta genom åren 🙂 )

Det är inte varje gång som jag hinner/ids/orkar åka in till stan när jag är hemma i Gammelstad, men nu blev det av och det var kul. Vi kikade in i några av butikerna (mest för att värma oss i kylan 🙂 ) och passade på att vara där ganska tidigt när de nyss hade öppnat. Bland annat gick vi in på Snabba Steg och jag fick mycket bra service av en trevlig säljare som var mycket kunnig gällande löparskor (liksom deras specialitet 😉 ).

Så – tadaa! Jag provade ett par löparskor för vinterlöpning som satt som en smäck, IceBug med riktigt bra fäste. Säljaren sa åt mig att testa dem ute på gågatan och så passade jag på att småspringa lite i dem, även upp i backen som var ganska isig, och vilken härlig känsla att våga lita på skorna! Så nu ser jag fram emot lämpligt väder att kunna springa in skorna i, jag tror att det krävs lite tid för att vänja sig med vinterlöpning.

Igår så firade vi mamma som fyllde år och blombuketten på bilden högst upp på sidan gav vi till mamma när vi kom från stan. Hon blev så glad för den och när min bror och hans familj också kom innan middagen så fick hon våra presenter också. Sen blev det jättegod mat och prat för fulla muggar.

Vi hade lilla julafton i efterskott för mina barn (eller vuxna ungdomar kanske man ska säga) och det var så roligt att se hur glada de blev för sina julklappar. Sånt värmer gott i hjärtat och det lever man länge på. Som en överraskning så fick även jag och Anders en julklapp av dem, och oj så glad jag blev!

De hade verkligen träffat helt rätt med denna present! Det ska bli roligt att sätta igång med denna Google home och få lära sig hur den funkar och vad den kan göra. Pepp!

När vi kom hem och hade packat upp lite så bytte vi om och gick till Iksu för en stunds träning. Riktigt skön avrundning på en fantastisk helg och jag är redo för den kommande veckan och fylld av energi. Imorgon blir det förberedelser inför alla möten som väntar. Det blir bra!

Hoppas att du också har haft en fin helg 🙂

Trevlig söndag!

 

Det är aldrig försent att börja

Det tar på krafterna att resa, faktiskt mer än man tror, så igår kväll var det skönt att lägga sig i hyfsad tid och sova ut. Numera vaknar man ju även utan väckarklocka ganska tidigt, och eftersom jag är ledig idag så hade jag ingen direkt stress på morgonen. Men jag klev ändå upp ganska tidigt, drack en kopp kaffe innan jag hoppade i träningskläderna och begav mig till Iksu.

Det var faktiskt ganska lugnt där på morgonen, förvånande nog. Vanligtvis brukar det vara många nya ansikten efter jul- och nyårshelgerna. Men det kommer nog säkert under nästa vecka. Jag brukar alltid hoppas att så många som möjligt väljer att börja i lagom takt med sin träning, allra helst om man inte är så van att röra på sig. Det är alltid bättre än att gå ut för hårt och sen känna att det där med träning inte var något för ens egen del.

Samma typ av träning passar ju inte alla, så det är en god idé att våga prova lite olika saker och känna sig för. För ni vet ju att den bästa träningen är ju den som blir av.

För min del så kändes benen pigga och fräscha, även om jag körde styrketräning igår, så det blev kondition för mig idag. Närmare bestämt en halvmil på löpbandet. Funderar fortfarande på om jag ska investera i ett par IceBugs eller liknande och prova på att springa ute även när det är snö och is, har inte riktigt känt mig för än. Det får bero en stund till. Eller tills lusten och tiden finns att testa.

Det är ju aldrig försent att börja tänker jag. Det är ju jag ett levande exempel på gällande löpningen, jag som aldrig har gillat att springa trots att jag har spelat fotboll i unga år men som nu tycker att det är riktigt skönt. Det tog ju bara en sisådär 25-30 år… 😉 Jag har följt årets upplaga av Biggest Loser VIP och är allra mest imponerad av Carl-Jan Granqvist som vid 72 års ålder inte bara kom fyra i tävlingen, utan även blev av med (eller i alla fall kraftigt reducerade) sitt insulinbehov och diabetes. Tack vare bättre kost och motion. Heja!

Efter en dusch och fika så promenerade jag upp till landstinget för att hämta ut lite ny teknik som jag behöver i mitt uppdrag och den håller jag på att installera som bäst just nu. Sen är det dags att packa en liten väska och köra norrut till mina föräldrar, men vi väntar tills dottern har slutat jobbet.

Nu doftar det gott av nybryggt kaffe, så det blir en kopp för min del.

Trevlig fredag!

 

Hemma igen och energin är på topp

Igår ägnades dagen mestadels åt att resa hem och det hann passera midnatt med råge innan vi kunde sätta nyckeln i dörren hemma och packa upp resväskorna. Som ni vet så tycker både jag och maken mycket om att resa och se nya ställen och att sova på olika ställen har jag sällan problem med, men trots det eller snarare kanske tack vare det så är det ju extra skönt att komma hem och sova i egen säng. Borta bra men hemma bäst.

Men jag ska vara helt ärlig och säga att det var mycket skönare temperatur på Gran Canaria 🙂 än när vi klev av planet hemma i Umeå sent i natt.

Jag brukar så ofta det är möjligt försöka packa upp allt direkt efter en resa, det är så gudomligt skönt att vakna upp och veta att det är gjort. Så blev det även denna gång, och det mesta åkte ju direkt i tvätten förstås och idag har tvättmaskinen fått jobba. Helt vardagliga sysslor således.

Så när jag klev upp imorse så hoppade jag i träningskläderna direkt (det är ju mindre eventuellt motstånd om man redan är ombytt liksom 😉 ) och efter lite frukost så promenerade jag till Iksu för en relativt snabb genomkörare i gymmet. Under semestern har det inte blivit i stort sett någon styrketräning alls, förutom lite armhävningar, så det var skönt att få in lite styrka idag.

Resten av dagen har jag flängt runt för att hinna med de ärenden som har fått vänta, och nu är jag tacksam över att allt hanns med och att kvällen kan ägnas åt soffan och stickningen.

Jag har aldrig varit särskilt bra på eller intresserad av att shoppa, inte ens när jag var i tonåren. Däremot har jag genom åren haft kompisar som varit och fortfarande är riktiga fenor på att hitta snygga grejer och kläder för bra priser, och det tycker jag är en bedrift. För min del uppstår det oftast ett behov, typ måste hitta nya skor till någon tillställning eller för vardagsbruk, och då letar jag (helst online) och gör sen en punktinsats. För det mesta funkar det bra.

Enda undantaget när det gäller att vara bra på att hitta funktionella och snygga grejer för min del är faktiskt med träningskläder, där skulle man ju kunna ha nästan obegränsat mycket om nu ekonomin skulle tillåta det förstås 🙂 . Så träningskläder och läppcerat, det är jag bra på 🙂 .

Jag och maken skojade lite om det när vi skulle flyga hem igår, min totala “shopping” under vår julresa rymdes i min hand, som ni ser på bilden ovan. Å andra sidan så är det två riktiga favoriter som ligger inom det dyrare spannet, men är värd varje krona tycker jag. Så det unnade jag mig innan vi flög hem. Det är tur att de håller och räcker länge i alla fall och ryms utan problem i vilken väska som helst.

Imorgon ser jag fram emot någon form av träning och sen inläsning av handlingar inför kommande veckas möten. Det ska bli så roligt att få sätta igång! Veckan börjar med regionstyrelse, sedan möte med hälso- och sjukvårdsnämnden och därefter är det regionala utvecklingsnämnden. Full rulle och jag är redo.

Innan nästa vecka börjar så har jag en lyxhelg med hela familjen att se fram emot, vi ska fira mamma som fyller år på lördag och jag ska mysa med barnen för fulla muggar. Utöver barnen och föräldrarna så blir det också så kul att hinna träffa brorsan och hans familj, mina brorsbarn är ju inte så små längre de heller 🙂 .

Bilden här är från en av många vackra soluppgångar och den speglar mycket av min känsla inför det kommande året, och den ska jag försöka behålla och återkomma till emellanåt. Pepp!

Trevlig torsdag!

 

Bästa starten på det nya året

Nu har det nya året börjat och det gjorde det på bästa sätt här nere i solen och värmen. Jag och Anders skickade gott nytt år-hälsningar till alla vänner innan vi gick iväg för en god middag tillsammans.

Många glada människor i omlopp hela nyårsaftonen och vi såg helt magnifika fyrverkerier. Till och med jag som inte är så förtjust i fyrverkerier och verkligen ogillar smällare blev imponerad 😄🎉.

Min efterrätt på nyårsafton var vacker, god men framför allt alldeles för stor 😋. Så synd att behöva lämna god glass, men det fick verkligen inte plats mer efter grillade räkor 😀.

Vår semester har varit så välbehövlig, efterlängtad och behaglig.

Varje morgon (ja faktiskt 👏🏻) så har vi börjat med en långpromenad och nu när semestern lider mot sitt slut så summerar vi totalt drygt 120 km gång! Det är i alla fall jag jätteglad över.

Vi har sett solen gå upp och ned varje dag och fått många timmar dagsljus varje dag, det är nog det jag har längtat allra mest efter under den mörkaste delen av hösten och vintern.

Det har också blivit rekordmycket bokläsning för min del, det återkommer jag nog till senare. Igår köpte jag och laddade ned denna bok som verkar vara bra. Det väntar en ganska lång flight hem, så det finns tid att läsa ännu mer.

Om en stund är det dags att ta på jeansen och stänga resväskan, men innan dess så blir det en liten stund till i den värmande solen.

Jag är skönt utvilad och ser fram emot allt som komma skall med mina nya uppdrag och det ska bli kul att få ta sig an politiken på heltid igen. Det var ju åtta år sen sist jag hade förmånen att få ägna mig åt politik på heltid, via mitt uppdrag som riksdagsledamot. Tiden går fort!

Hemma väntar handlingar och förberedelser inför nästa veckas uppstart och det är peppande! På återhörande från hemmaplan 😄

Trevlig onsdag!