Åsa Ågren Wikström

Störst av allt

Igår blev det rejält sent innan jag var hemma igen, inkommande plan hade fått nån passagerarrelaterad försening på en timme och besättningen hade jobbat mer än sju timmar utan rast så de behövde såklart äta innan vi kunde flyga hemåt. Sånt händer och är ju inget man kan påverka, så jag använde tiden på kvällen för att läsa lite och gå igenom mejlboxen så det blev åtgärdat. Men istället för att vara hemma strax efter kl 22 så blev det närmare midnatt och för en kvällstrött som jag så var det en utmaning.

Kompenserade med en halvtimmes sovmorgon idag istället, så det är lugnt. Numera är det ju länge sen man var småbarnsförälder och var glad om man bara behövt vakna en eller ett par gånger per natt, att sova är ju nödvändigt.

På flyget ner till Stockholm så avslutade jag min pågående bok och på vägen hem så började jag på en ny, “Störst av allt” av Malin Persson Giolito.

Jag drogs in i denna redan från andra sidan så jag ser fram emot att fortsätta läsningen, språket är så bra och handlingen är spännande från början så den gav mersmak! Tror nog att det blir något kapitels läsning som sällskap på lunchen faktiskt 🙂 .

Det är skönt att varva mötesintensiva dagar som igår med mer administrativa som idag, för mig är det en bra balans i jobbet. Från och med nästa vecka blir det ett betydligt högre tempo på jobbet då vårens olika jobbuppdrag ska sjösättas, så denna vecka känns lite som lugnet före stormen fastän det inte alls är särskilt lugnt. Så för min del är det skönt att kunna ta tillvara luncher som idag, med lite lyxläsning tillsammans med middagsrester som lunchmat som avkoppling. Vardagslivet är bra helt enkelt.

Eftermiddagen kommer att ägnas helt åt analys- och skrivarbete så om orken finns efter jobbet så blir det nog att röra på sig lite, jag är ju som lite sugen på att testa mina nya träningsskor. Men osvuret är bäst, orkar jag så orkar jag, annars så får det bero till en annan gång. Inte hela världen heller tänker jag. Det är ju ännu bara tisdag och jag har några dagar kvar att uppnå mitt veckomål med träningen, helst tre gånger per vecka de veckor jag inte reser så mycket.

Nu känns det på doften att maten börjar bli klar och det är dags att käka litegrann.

Trevlig tisdag!