Inte ens halvvägs

Varierande är oftast det ord som bäst beskriver mina dagar, något jag trivs med. Det är genomgående från alla jobb jag haft ända från när jag började jobba för 27 år (jösses vad tiden går!) sen. Det är ofta långt mellan gångerna som jag tittar på mitt CV, men när jag gör det slås jag av att jag faktiskt har hunnit med en hel del trots att jag inte ens är halvvägs i mitt yrkesverksamma liv. Uppvuxen med familjeföretag som jag sen tog över med anställda, sen drivit konsultföretag som ljusplanerare och däremellan utbildat mig vidare på universitet, sen jobbat som anställd i offentlig sektor i tre kommuner som näringslivssekreterare, kommunchef och nu omvärldsstrateg. Parallellt med detta har jag engagerat mig politiskt och haft en mängd olika uppdrag lokalt, regionalt och nationellt där riksdagsuppdraget var det jag kämpat allra hårdast för att uppnå. Så ibland finns det fog för reflektion.

Idag har jag lyssnat på partiledardebatten, en del av mitt jobb är att hålla oss á jour med den nationella nivån. Jag tycker att det är intressant att ta del av såväl sakfrågorna som framförandet. Annars är det just nu långtidsutredningen som jag jobbar med i syfte att se om det finns frågor som vi i Umeå bör jobba djupare med eller kanske inte alls fortsätta med. Så jag har i sanning ett intressant jobb.

Det var inte så kallt att promenera till jobbet tidigt i morse, -14 bara. Men med tanke på den snålblåst som fortfarande viner ute så blir det ju mycket kallare än vad termometern visar. Det är skönt att kunna promenera till och från jobbet och även hem på lunchen, totalt blir det sex km gång varje dag utöver det man rör sig under dagen. Fast i min bok räknar jag det ändå inte som träning, kanske man skulle tänka om där :). Återstår att se om jag hinner med ett träningspass efter jobbet idag, ikväll är det styrelsemöte med bostadsrättsföreningen och det skulle vara skönt att ta ut sig lite innan dess. Den som lever får se.

Trevlig onsdag!