Åsa Ågren Wikström

Van att hugga i

Under helgen som gick så hölls Syfestivalen här i Umeå, på Nolia och det var en välbesökt mässa. Mina föräldrar ställde ut på mässan som de brukar göra på olika mässor, nyligen var det Stora Nolia som de jobbade på.

Mässan var som sagt välbesökt av många sy- och handarbetsintresserade personer, inklusive mig själv förstås 🙂 . Som det ofta är i familjeföretag så engageras vanligen just familjen, och för min del är det inget undantag. Jag är ju i stort sett uppvuxen i familjeföretagandet och är sen lång tid tillbaka van vid att hugga i där det behövs. Det är ju dessutom roligt att jobba med praktiska saker som omväxling, och som ni vet så gillar jag ju handarbete.

Min maskin, eller sydator kanske är en bättre förklaring, fick också bidra på mässan 🙂

Mamma är ju så himla duktig på att sy och gillar att skapa vackra saker, här på bilden är det en praktisk och vacker ask som hon har sytt helt och hållet. När de jobbar på mässor brukar hon ta med några fina saker för att visa vad man kan göra med symaskinerna de säljer.

Det var kul att delta på mässan och se det stora intresse som fanns för många olika typer av handarbete. Jag blir alltid inspirerad av att se vackra garner och tyger, så jag fick lägga band på mig själv 🙂

Så för min del så fortsätter jag med tröjan som dottern ville ha och är glad över att ha något stickprojekt, särskilt nu när höstmörkret kommer och man blir lite tröttare på kvällarna än under sommartiden.

Igår kväll såg jag partiledardebatten i SVT och tyckte att Ulf Kristersson gjorde en riktigt bra debut som just partiledare. Han har ju länge funnits i politiken och är alls ingen duvunge där, men det blir förstås alltid en skillnad i en ny roll. Men jag känner mig full av tillförsikt att det blir bra det här. Jag föredrar också politiker som både kan och vill diskutera samhällsfrågor på ett vuxet sätt, och inte bara vill söka fel hos andra för att försöka framhäva sig själv.

Det är oerhört sällan något är svart eller vitt, vilket alla sunt tänkande personer vet och förstår. Därför ogillar jag en retorik som bara ska skylla ifrån sig och inte ta ansvar, och jag skulle gärna se att samhällsfrågor skulle kunna få diskuteras mer djupgående och med mer tid för resonemang. Då tror jag att fler skulle vilja och orka engagera sig. Istället för att ägna sig åt personangrepp som mer för tankarna till sandlådan, så skulle samtalet vinna på mer tid för eftertanke.

De flesta större samhällsfrågor kan sällan förklaras med snärtiga one-liners, utan fordrar mer ”å ena sidan och å andra sidan”.

Måndagen är redan till ända jobbmässigt och idag har det varit en bra dag med duktiga kollegor, det är energigivande att diskutera och jobba med framtidsorienterade personer. Trots det så känner jag mig rätt trött, så det blir nog en lugn kväll hemma misstänker jag. Skönt det.

Trevlig måndag!