En sak i taget, infrastruktur och militär mobilitet

Mer än halva januari har redan passerat av 2023 och det där med att tiden går fort är ju förstås en relativ sak, allt beror förstås på hur mycket man har att göra. Ibland kan ju tre minuter kännas som en väldigt lång tid, till exempel om man gör plankan som styrketräning 😉 och andra gånger känns en vecka som att det bara susar förbi.

Så har tiden innan jul och delvis även efter känts för min del. Sen sist vi sågs här på bloggen så väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet i Karleby, Finland, och därifrån åkte jag till Helsingfors för möten kopplade till infrastruktur och militär mobilitet.

Några av er minns säkert att jag “samlar” på nationella parlament, det vill säga att om jag får möjlighet i olika huvudstäder så vill jag väldigt gärna besöka det landets parlament, eller motsvarighet till Sveriges Riksdag. Det tycker jag är mycket intressant och ger mig mycket kunskap, som tidigare riksdagsledamot i Sverige så är jag ju såklart väldigt stolt över vår vackra Riksdag med långvariga anor och historia. Så väl på plats i Helsingfors så fick jag möjligheten att få titta in i plenum i Finlands Riksdag. Vackert!

Tillsammans med Joakim Strand (till höger), som är riksdagsledamot i Finland och även ordförande i Kvarkenrådet, och Hans Lindberg (till vänster), kommunalråd i Umeå, så hade vi bra möten med viktiga aktörer kopplat till våra aktuella frågor och infrastruktur i Kvarkenregionen. Ser fram emot fortsättningen!

Efter en fullmatad avslutning på december, så packade jag och maken våra väskor för att få lite mycket efterlängtad och välbehövlig vila på varmare breddgrader. För att inte tala om dagsljuset. Oj så välbehövligt det var! Som här, varje morgons långpromenad längs Atlanten samtidigt som solen går upp, det är precis sånt som behövs den mörkaste perioden.

När man får denna start på morgonen tillsammans med en promenad och styrketräning innan frukost, så orkar man så mycket mer när man kommer hem igen. Soluppgången tröttnar man liksom aldrig på att se.

Vilka konstverk i sanden!

Jag hade en del arbete med mig under julhelgen och även några digitala möten med Bryssel, men jag ska inte alls klaga på arbetsmiljön 🙂 . Revidering av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet gick alldeles förträffligt att läsa på om även under parasollet i solstolen visade det sig.

Så underbart med soluppgången!

Det enda som var lite smolk i bägaren var att vårt bagage inte kom fram när vi landade. Anders fick tillbaka sin väska efter fyra dygn, men min kom inte tillbaka förrän vi stod på flygplatsen och skulle checka in makens väska för att åka hem. Tio minuter innan det var vår tur så ringde min telefon, och jag lyssnade på magkänslan och gjorde ett undantag och svarade (utländska nummer svarar jag aldrig på annars). Tur var väl det för då är det en spansk herre som meddelar att de nu (!) har min resväska på flygplatsen. Så vi lämnade vår plats i kön, åkte ner en våning och – tadaa – där var min väska.

Sällan har jag känt sån lättnad och glädje över att få tillbaka mina egna saker. Dessutom skönt att slippa en himla massa oönskat extraarbete med flygbolag och försäkringsbolag också. Så lite tilltufsad väska med det allra fulaste bagagebandet runt sig (ska verkligen leta efter ett nytt som är både fint och syns på långt håll när man väntar på väskan framöver), men oj så glad jag blev!

Det var bara att checka in väskan igen och hålla tummarna för att allt skulle funka hela vägen hem igen. Vilket det gjorde. Väl hemma igen var det bara att packa upp alla oanvända kläder och skor, så det gick ju rätt snabbt.

Direkt när vi landade hemma igen så packade vi om lite och körde norrut till mina föräldrar för att fira jul lite i efterskott, mammas födelsedag och så sonen lite i förskott. Vilken härlig helg med tid att träffa båda barnen samtidigt som föräldrarna och min bror med familj. Det var den finaste gåvan! Ja, och så denna ljuvliga fyrbenta sötnos förstås. Milo, som verkligen är en speciell vovve för mig, trots att det är mina föräldrars. Så mycket hundmys och gos som ryms i denna lilla hund.

Jag var mentalt inställd på en intensiv januari månad och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem och sen ha ny energi för att ta sig an det som ligger framför mig nu. I början av varje mandatperiod så gör den nyvalda regionfullmäktigegruppen för Moderaterna i Region Västerbotten en studieresa tillsammans. Denna gång gick den till Bryssel där vi fick både ny och delvis uppfräschad kunskap i vårt andra parlament, dvs EU-parlamentet.

Vi besökte EU-parlamentet och såg plenum där, fick mycket god information om det svenska ordförandeskapet som nu har inletts, träffade en av våra moderata EU-parlamentariker Tomas Tobé och besökte EU History Museum. Dagen därpå träffade vi våra vänner och kollegor på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på plats hos dem i Bryssel för att diskutera hur den svenska regionala och lokala nivåns intressen och frågor drivs och tas tillvara. Därefter blev det uppföljande samtal och informationer från vårt eget kontor NSEO (North Sweden European Office) som Västerbotten har tillsammans med de tre övriga norra länen.

Sammantaget blev det en mycket bra resa tillsammans med intresserade och nyfikna regionfullmäktigeledamöter från Moderaterna i Region Västerbotten. Dessutom med massor av skratt och god stämning så ser vi alla fram emot denna mandatperiod och vårt arbete tillsammans.

Men som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, och att som denna vecka få en hel vecka på hemmaplan är mycket värt. Nästa vecka blir det huvudstaden merparten av veckan. Då är det invigning av Västerbotten på Grand för 33:e året i rad och där ska jag tala på ett av passen kopplat till EU, norra Sverige och infrastruktur. Sen är det Internationella dagen på SKR samt våra ordinarie beredningsmöten på SKR. Och mellan allt detta så har jag ett flertal kortare möten inbokade för avloppsdirektivet och lite annat som jag nog får anledning att återkomma till längre fram.

Men, en sak i taget så blir det nog ordning på det mesta hoppas jag. Så nu är det dags för en kopp kaffe.

Trevlig tisdag!

Öst-väst och 1383 dagar kvar

Idag är det tredje dagen av tre med fullmäktige denna vecka, måndagen ägnades åt kommunfullmäktige i Umeå och tisdag-onsdag är vikta för regionfullmäktige i Västerbotten. Igår förrättades och beslutades valen till de olika nämnderna och beredningarna för kommande mandatperiod som inleds första januari 2023.

Full fart dessa dagar och jag ser att både min M-pin och mitt Norrbottenshalsband har hamnat lite på sned på bilden, men det är korrigerat nu 😉

Jag fick förnyat förtroende som vice ordförande i Regionala Utvecklingsnämnden för den nya mandatperioden som mitt huvuduppdrag och det är jag mycket glad för. Det händer så otroligt mycket kopplat till regional utveckling i länet och landsändan just nu och att kunna vara en del av det och bidra med vårt moderata perspektiv på det känns roligt.

Det som inte alls är roligt är att den styrande majoriteten S-V-MP nu lägger en budget som är underfinansierad med hela 324 miljoner kronor för 2023. Ja, du läste rätt. 324 miljoner kronor, som de säger sig kunna återställa till 2025. Tillåt mig tvivla. Från Moderaternas och Alliansens sida har vi lagt en budget som enligt kommunallagen är i balans, det kommer inte att bli smärtfritt förstås men genom att höja vissa taxor så att de kommer i nivå med rikssnittet och att spara in på icke vårdnära administration så måste man ta itu med det strukturella underskott som fanns innan pandemin och inte har försvunnit sen dess.

Regional utveckling är ett av de två huvuduppdrag som Region Västerbotten har, det andra är självklart hälso- och sjukvård som också utgör mer än 96 % av budgeten. Så det är förstås så att huvudfokus i debatten om budget och regionplan ligger på de mer än 10 800 västerbottningar som har stått för länge i vårdköer, på de kvinnor som än en gång får mötas av att förlossningen i Lycksele återigen stängs över julhelgerna, att tandvården inte klarar av mer än akuta behov och det saknas tandläkare, att barn som behöver hjälp inom Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) får vänta på tok för länge.

Jag valde att tala om hur viktigt fungerande infrastruktur är för länet och landsändan, alldeles i synnerhet kopplat den fantastiska utveckling och investering som sker just nu. Som ni vet så är ju Sverige till ytan EU:s tredje största land och också det land som har längst mellan sina landsändar. Västerbotten är nästan lika stort som Kroatien och större än till exempel Estland eller Danmark. Med den kunskapen borde man inte som MP motarbeta ett av transportslagen, nämligen flyget. Vi Moderater vill istället satsa på fortsatt utveckling av elflygen och arbetar för att vi ska kunna skapa en nordisk elflygstrategi tillsammans.

Vi behöver flyg, järnväg, väg, sjöfart och cykel för att människor ska kunna arbetspendla och resa. Moderaterna tror inte på att ställa de olika transportslagen mot varandra, alla behövs. Därför satsar vi i vår budget på ett förstärkt infrastrukturarbete. Det är utsläppen som ska bort, inte flyget.

Jag talade även om hur viktigt det öst-västliga stråket är för oss och vi ser ju hur vår gemensamma färja mellan Umeå och Vasa stärker det gränsöverskridande samarbetet och ökar förutsättningarna för arbets- och utbildningspendling. I nästa steg vill vi Moderater se en fast förbindelse över Kvarken för att fortsätta stärka de öst-västliga transporterna. Vi prioriterar pendling, gods och hållbarhet så att jobben blir fler och tillväxten starkare. Det är också viktigt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv.

Så vacker julgran vi har på Rådhustorget här i Umeå!

Senare ikväll när regionfullmäktige har avslutat sammanträdet så blir den en promenad hem för att förbereda dels inför morgondagens hälso- och sjukvårdsnämnd, dels inför den transportkonferens i Oslo som jag är inbjuden att tala på i början av nästa vecka.

Igår kväll blev det en timmes friskvård och kampanjande tillsammans med moderata vänner här i Umeå då vi lappade lådor med information om Moderaterna. Idag är det 1383 dagar kvar till valet 2026 och vi arbetar kontinuerligt inför det.

Om jag har lite tur med alla förberedelser som återstår, så kanske kanske kan jag få tid till ett träningspass också. Det längtar jag till när dagarna är så intensiva som just nu. Håll tummarna för mig!

Trevlig onsdag!

Att flyga eller inte flyga är inte frågan

Med en månad kvar till julafton så är det bara att konstatera att november snart är slut och att första advent väntar på söndag. Själv får jag nästan bläddra i almanackan för att hålla koll på vilken dag det är, men snart stundar lite julledigt. Det ska bli skönt så småningom.

De senaste veckorna har varit mer än varierade och har innehållit många både roliga och spännande uppdrag.

För att ha en rimlig möjlighet för oss i norra Sverige att kunna delta i olika sammanhang för att påverka utvecklingen så är alla transportsätt och kommunikationer viktiga, men kanske särskilt flyget som ger oss förutsättningar att nå olika destinationer inom åtminstone rimliga tidsperioder.

När man som vi lever, verkar och bor i norra Sverige och norra Europa så förkortar flyget tiden att både resa till och från vår region. Därför är det viktigt att det fortsätter att utvecklas, för oss är det en viktig fråga och debatten måste vridas från att flyga eller inte flyga till att diskutera fossilfritt flyg och teknik för att minska utsläppen. I vår geografiska position med långa avstånd måste vi stå upp för flygets betydelse.

Igår kväll genomförde “min” förening (där jag är ordförande alltså 🙂 ), Umeå centrala Moderatförening, ett mycket intressant och trevligt besök på Västerbottens Museum. Vi fick bra information och samtal med ordförande Anders Lidström och därefter blev vi guidade runt i aktuella utställningar och basutställningar av Helena Magnusson.

Museets verksamhet är omfattande, så vi hann inte se allting på djupet, men fick ett smakprov som definitivt gav mersmak att besöka verksamheten mer igen.

Den senaste tiden har jag läst några olika böcker som avkoppling, böcker har jag ända sen jag var liten tyckt om att läsa. Bokläsning, handarbete och träning är mina olika sätt att både koppla av och skapa energi för jobb och annat. I olika tider så finns det förstås olika mycket tid för att hinna med det man vill, men just böcker är något som funkar fint i synnerhet när man är på resande fot.

Under allhelgonahelgen fick jag tid med hela familjen som verkligen är guld värd för mig. Alla mina ungdomar tillsammans med mina föräldrar kom hem till oss och vi spelade sällskapsspel, ägnade oss åt god mat och prat och den allra finaste gåvan fick jag i form av tid att umgås tillsammans. Som en bonus blev det också massor av hundmys med Milo, föräldrarnas lilla fyrbenta guldklimp.

Nästa vecka väntar tre dagar med fullmäktige, först ut är kommunfullmäktige med val till nämnder och styrelser, och därefter två dagar med regionfullmäktige med såväl val till olika instanser och även regionplan och budget. Så helgen kommer att delvis ägnas åt jobb och förberedelser, men även att få göra fint hemma inför julen. På söndag tänder vi första ljuset i advent och julen är en av mina favoriter, så det ser jag fram emot.

Trevlig torsdag!

En extra timme och vikten av dagsljus

Denna söndag kan mycket väl vara en av årets bästa, med tanke på att vi får tillbaka en timme och dagen känns längre. Det är klart att det nu kommer att skymma tidigare än igår, men ändå. Det faktum att man helt utan väckarklocka kan vakna utvilad på morgonen och det är en hel timme extra tillgodo är härligt tycker jag.

Veckan som strax är slut har varit en blandning mellan mycket att göra och lite mer luft i kalendern. Förberedelser, inläsning, regionstyrelse, hälso- och sjukvårdsnämnd och sen EU-beredning och andra överläggningar på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har utgjort veckans huvudsakliga arbete.

Vi hade även besök av vår finansminister Elisabeth Svantesson som träffade oss på vårt gruppmöte på onsdagen, som även var hennes födelsedag. Vi var alla glada för bra samtal och överläggningar och att vi också fick möjlighet att gratulera henne.

Även denna helg har jag helt ägnat åt hemmapyssel som att byta gardiner, skura golv och storstäda. Riktigt skönt när man är klar med det, så idag blir det en stunds förberedelser inför den kommande veckan i vanlig ordning, men också något träningspass tror jag.

Nu börjar tiden på året då det är viktigt att få till sig dagsljus utomhus, så kanhända blir det även en promenad senare.

Imorgon är det mandatperiodens första kommunfullmäktige i Umeå, men utöver det så är veckan något lugnare på mötesfronten. Det brukar vara så när det är höstlov från skolorna. Sen väntar allhelgonahelgen och jag ser fram emot att umgås med familjen då.

Trevlig söndag!

Äntligen ny regering och tårta för att fira

Denna vecka började bra med att vi äntligen fick en moderat statsminister igen. Ulf Kristersson valdes med en majoritet för, inte som tidigare när Magdalena Andersson fick en minoritet för men med tillräckligt många som avstod att rösta för att det skulle räcka. I vårt parlamentariska system så kallas det att riksdagen tolererar en statsminister, det vill säga att inte en majoritet ska rösta nej.

Så med en majoritet som röstade ja till Ulf som statsminister på måndagen, så såg vi mycket fram emot regeringsförklaringen och därefter vilka ministrar som skulle utses på tisdagen. Många av namnen var alls inga överraskningar, men som alltid brukar det dyka upp några namn som inte är lika kända för en bredare allmänhet, men som vi i partiet förstås väl känner till.

Regeringsförklaringen var bra och fokuserade på de viktigaste problemen som Sverige har och som behöver lösas. Många svåra frågor pågår parallellt just nu – kriminaliteten, integrationsproblemen, klimatfrågorna, Nato-ansökan och förstås det pågående angreppskriget som Ryssland fortfarande terroriserar Ukraina med. Det påverkar oss alla, och föranleder oss alla att vara vaksamma även på hemmaplan.

I måndags kväll så hade vi mandatperiodens sista gruppmöte med den nuvarande fullmäktigegruppen, innan den nya gruppen tillträder inom kort. Det blev tårta för att fira våra moderata framgångar lokalt där vi gjorde det näst bästa valresultatet i modern tid i Umeå, och i regionen där vi gjorde vårt bästa val på 84 år. Och förstås att vi fått en moderat statsminister!

Igår var det dags för utbyte av min dator, efter fyra år varav drygt två med hårt arbete för fläkt, processor och annat under pandemin med uteslutande digitala möten, så var det dags att tacka för väl utfört värv och säga hej då till min gamla dator. Som ni vet så gillar jag ju teknik och nya saker, men det är ändå alltid med en lätt känsla av osäkerhet när det är dags att se till att det finns back-up på allt och att överföringen kan ske på ett bra sätt.

Men jag fick som vanligt möjlighet att tacka kompetenta tjänstemän för mycket god service och hjälpsamhet gällande datorbytet. Och efter några timmar igår så verkar det nu – peppar, peppar – som att allt är på plats och funkar. Men man ska ju som bekant inte ropa hej förrän man är över bäcken, men med det sagt så är det nog snart dags för min gamla dator att helt få somna in.

Denna vecka är fylld av en hel del möten, men också arbete av karaktären det-som-inte-alltid-syns-utåt. Det vill säga inläsning och förberedelser av olika slag. Utöver det så ser jag fram emot att ta mig tid till olika former av rörelse och motion. I olika perioder så är det olika sorts träning som jag gillar, och just nu så är det rörlighet och styrka i form av yoga/bodybalance och styrketräning med vikter som är mina favoriter. Omväxling förnöjer!

Trevlig onsdag!

Bästa resultatet på 84 år!

Valet är avgjort och nu ser vi fram emot att få en Moderatledd regering i Sverige, det var det allra viktigaste detta val. Att bryta vänsterstyret som varit de senaste åtta åren. Sverige står inför många och stora problem och utmaningar, så det är ju alls icke något “dukat bord” som efterlämnas, snarare precis tvärtom. Men Sverige har varit i svåra situationer förr och kunnat lösa problemen och få ordning på landet igen. Det måste gå även denna gång, även om vi aldrig tidigare mött så stora problem med utbredd kriminalitet, ett av världens bästa energisystem som vänstern med en kirurgisk precision har nedmonterat, och en lågkonjunktur som vi är i början av.

Men med rätt åtgärder så går det såklart att lösa dessa problem också. Allt annat vore ju katastrof.

Jag och Anders följde valvakan tillsammans med partivännerna här i Umeå traditionsenligt, och det blev en kväll som började lite avvaktande, trots att vi visste att vi alltid överträffar vallokalsundersökningarna och gör ett bättre resultat än det, och så även denna gång. Men det är klart att det alltid är roligare att få jubla från början, även om jag hellre jublar i slutet så som vi kunde göra framåt småtimmarna på söndag natt. Nu är riksdagsvalet färdigräknat och det står klart att vår sida har vunnit!

Det är få valrörelser de senaste tjugo åren som vi har jobbat lika hårt som vi har gjort denna gång, så det är inte utan att man var både mör och trött efter det tempo som vi har haft i ett par år, men i synnerhet sen 1 augusti då valrörelsen kickade igång på allvar. Under slutspurten så flöt dagarna ihop såpass att det var en ansträngning att veta vilken veckodag det var 🙂 .

På lokal nivå i Umeå gjorde vi vårt näst bästa resultat i modern tid och i regionen ökade vi ännu mer och gjorde vårt bästa val på 84 år! Vi ökade även i riksdagsvalet, men på grund av utjämningsmandatet så tappar vi vårt andra riksdagsmandat.

Tyvärr räckte det inte sammantaget med de övriga borgerliga partierna för att få till ett maktskifte, men vi har verkligen gjort vårt yttersta och det är faktiskt en bra känsla att känna att jag inte hade kunnat göra mer än vad jag har gjort. Så för egen del så är jag nöjd över våra insatser och vår valrörelse, men förstås hade vi önskat att vi skulle kunnat få till ett maktskifte i Region Västerbotten. Sossarna har styrt här sen 1979 så det skulle verkligen behövas.

Just nu så är det slutliga valresultatet ännu inte färdigställt, nu räknas personkryssen innan det kan fastställas helt. Samtidigt så är nu allt eftervalsarbete i full gång, så det är ännu ett bra tag kvar tills allt är beslutat och landar inför den nya mandatperioden. Så nu vilar vi en stund efter valet och så kickar vi snart igång valrörelsen inför 2026.

Denna helg pågår Syfestivalen här i Umeå och mina föräldrar jobbar där, så jag har lyxen av att få vara med Milo dessa dagar 🙂 . Igår morse tog vi en regnig skogspromenad, men inte ens vädret kunde hindra avkopplingen av att gå i skogen med vovven. Underbar återhämtning. Imorse ösregnade det, men om en stund så blir det en längre sväng i skogen även idag. Aktiv vila och återhämtning är det som jag gillar allra bäst.

Min pågående stickning ska jag också ta fram igen, det är behagligt att ha något i händerna på kvällen (och inte mobilen som det hittills har varit mest under valrörelsen 😉 ) . Jag ska förstås passa på att göra ett inspirationsbesök på Syfestivalen också, det är alltid roligt att se nya grejer och få idéer inför hösten och vintern. Så om du är i Umeå denna helg så rekommenderar jag verkligen att du besöker Nolia.

Trevlig fredag!

S har tappat greppet

Valrörelsen har ett högt tempo nu och med 16 dagar kvar till valet så finns det inget annat fokus just nu än att prata med så många människor som möjligt fram till valdagen den 11 september.

Jag har varit några timmar i valstugan nästan varje dag sen vi öppnade den förra måndagen, och det är en väldigt positiv stämning med genuint intresse för vår politik både nationellt, regionalt och lokalt. Det som är en stor skillnad mot för andra valrörelser som jag har arbetat i ända sen 2002, är att nu står de regionala frågorna högt på dagordningen.

Vårdköerna i Västerbotten får jag prata om varje dag i valstugan, det är något som verkligen engagerar människor oavsett om man själv står i kö för vård eller känner någon som gör det. Eller för den delen bara tycker att vårt gemensamma samhällskontrakt inte fungerar. Bara det faktum att man i ett välfärdsland som Sverige ska ens behöva köa för att få vård när man behöver är ju sorgligt.

Här i Västerbotten där S-V-MP styr och sossarna har suttit vid makten i mer än fyrtio (!) år, så är det 47 % av Västerbottningarna som har köat längre än vårdgarantin som är 90 dagar. 47 %. Det är många individer vars liv påverkas av denna väntan. I Stockholm är samma siffra 2 %. Redan det är ju för många människor som har fått vänta längre än 3 månader förstås, men ändå. Proportionerna i debatten där sossarna alltid ska svartmåla moderatstyrda Stockholm som ett varnande exempel blir ju lätt löjliga när de helt tappat greppet om styrningen för Region Västerbotten där de själva styr.

Utöver vårdfrågorna så är det den skenande kriminaliteten, lag och ordning som människor vill tala om och det är tydligt att vi verkligen måste få ordning på Sverige igen. Tryggheten måste återtas i samhället och denna vecka när skolorna har börjat igen, så har jag fått prata med många ungdomar som är intresserade av samhällsfrågor. Att 4 av 10 tjejer i Umeå är otrygga att röra sig ute ensam är ju långt ifrån okej. Många av tjejerna jag har pratat med dessa dagar håller helt med när jag säger att de inte ska behöva tänka på att välja gympadojor för att eventuellt behöva kunna springa ifrån någon, att de inte ska behöva gå och tala med någon i mobilen när de är på väg någonstans av rädsla att ingen hör om det händer något eller att de inte vågar gå hem ensam på kvällen.

Men där är vi inte ännu och vi vet att 7 av 10 Umeåbor instämmer med oss i att det behövs fler bevakningskameror på brottsutsatta platser. Det är en av flera trygghetsskapande och brottsförebyggande åtgärder som är viktiga i kampen mot brottsligheten.

En fungerande infrastruktur är helt avgörande för fortsatt tillväxt i norra Sverige, och i synnerhet i Västerbotten som har landets näst sämsta vägar. Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå har länge varit aktuell och idag besöker Eneroth Umeå för att lagom i valrörelsen lägga den första rälsen. Stefan Löfven sa i valrörelsen 2014 att om S vinner valet så börjar de bygga Norrbotniabanan direkt. I valrörelsen 2018 så besökte han igen Umeå och tog det första spadtaget. Och nu fyra år senare så ska alltså den första rälsen läggas.

Inte går det fort inte. Men när de inte har satsat tillräckligt med pengar för att banan ska byggas så är det ju inte underligt, mest tomma ord hittills. I nuvarande tempo så kommer det ju att ta långt mer än hundra år innan det blir klart de ungefär 27 milen till Luleå. Sträckan mellan Umeå och Dåva är ca 12 kilometer, så då är det ju bara ungefär 26 mil kvar…

Samhällsfrågor engagerar och när man ser att det är så mycket vi måste få ordning på så kommer jag att göra allt jag kan fram till valdagen 11 september för att hinna tala med så många som möjligt. Det går att vända den negativa utvecklingen.

Trevlig fredag!

 

Fler poliser och hårdare straff

Igår var det full fart från tidig morgon till kvällen och det blev en sen matbit efter klockan 21 när det sista gruppmötet innan valet var klart. Valstugan öppnades igår och det blev en positiv dag med många bra samtal. Så jag hade inte riktigt orken sent igår kväll för bloggen, så jag prioriterade sömnen istället. Men så kanske det blir dessa 26 dagar som är kvar till valet.

På Renmarkstorget här i Umeå målar vi nu så mycket blått vi bara kan. Utöver många vänner i valstugan så körde vi också lunchkampanj i stan, och det är överraskande positivt bemötande vilket är roligt.

Utöver valrörelse så pågår förstås allt ordinarie arbete med vanligt tempo, så nu gäller det att ladda med ork och energi för att orka ända in i kaklet. Men när man möts av positiva och glada samtal och samtidigt vet att ett maktskifte är möjligt och ligger nära, så orkar man lite extra.

Dessutom så fick vi härligt sensommarväder igår och även idag, och även om det är varmt att stå i solen vid valstugan så är det skönt att kunna jobba ute i shorts och kortärmat.

Idag kommer jag att vara i valstugan på förmiddagen och under eftermiddagen är det regionala frågor med fokus på infrastruktur och vägarna som står på min agenda. Ikväll är det den första av flera partiledardebatter i valrörelsen och det kommer jag såklart att följa.

Igår kom det tyvärr väntade, men beklagliga beskedet från Centerpartiet att de nu valt Socialdemokraterna på nationell nivå. På lokal och regional nivå har vi ett gott samarbete med Centern och därför är det extra trist när den partiledningen på den nationella nivån väljer vänsterkartellen. För egen del så har jag ett gott samarbete med centerpartister från hela länet i den regionala kontexten, och vi fokuserar på viktiga frågor för Västerbotten och lämnar den nationella delen därhän.

En annan sak som alltid är viktig, men kanske extra viktig just nu, är ju förmågan att kunna skilja på sak och person. Att man tycker olika i sakfrågor innebär ju inte att man behöver tycka illa om personen. Jag skulle önska att fler skulle ta ett extra andetag innan det kommer otrevliga kommentarer. Det skulle göra tröskeln lägre för fler att vilja engagera sig i våra gemensamma samhällsfrågor tror jag.

För efter att ha stått i valstugor sen valet 2002 så har jag blivit bemött på många olika sätt, några helt oönskade. Så om fler skulle bemöta andra som de själva skulle vilja bli bemötta så tror jag att det skulle bli ett generellt bättre samtalsklimat.

Med 26 dagar kvar till valet har vi fullt fokus på vår egen politik. Sakpolitik i centrum och de samhällsproblem som vi ser varje dag som brottslighet, otrygghet, vårdköer, infrastruktur och energi.

Trevlig tisdag!

 

Säkrare och bättre vägar, inte sänkta hastighetsgränser

Denna söndag för 28 år sen så fick jag den första av mitt livs två bästa gåvor, då föddes min dotter. I detta sammanhang är det verkligen på sin plats att ibland stanna upp när tiden känns som att den bara rusar på, jag minns den söndagen 1994 som igår. Eller i alla fall väl valda delar av den 😉 . Så för ett par dagar sen fick hon ett par presenter lite i förskott och så har jag förstås sjungit för henne tidigare idag, grattis gumman!

Att få följa sina vuxna barn på deras väg i livet är kanske den finaste upplevelsen, och att vi i vintras hade möjlighet att umgås en hel vecka i solen tillsammans är minnen som jag sparat närmast hjärtat och tar fram med jämna mellanrum. Särskilt i tider som dessa med en intensiv valrörelse från tidig morgon till sen kväll så behövs balansen i livet. Så idag firar vi hennes födelsedag!

Idag är det som de flesta söndagar en hel del arbete och förberedelser inför den kommande veckan som står på min agenda. Nu när valrörelsen är i full gång så är det jobb från tidig morgon till sen kväll alla dagar, så det vill till att man hittar stunder för avkoppling och rörelse. Men det är bara 28 dagar kvar till valet och nu räknas varje stund och är viktig fram till dess.

Som ni väl känner till så är fungerande infrastruktur en av mina hjärtefrågor. Det som ger förutsättningar för all annan tillväxt och utveckling i länet och landsändan. Den som har färdats via vägnätet i norra Sverige har nog själv upptäckt att det finns en hel del övrigt att önska i form av underhållna vägar och hastigheterna.

Det svenska vägnätet är en viktig del av landets infrastruktur. Mer än 8 av 10 transporter sker på väg, och bil är också det dominerande färdsättet bland svenskarna. Men vägarna är kraftigt eftersatta, och såväl underhåll som investeringar i vägtrafikens behov har negligerats. På senare år så har Trafikverket därför valt att sänka hastigheterna på viktiga vägar. Det är fel väg att gå i ett län av Danmarks storlek.

Vi vill förbättra de svenska vägarna, vars standard kommer att vara lika viktig i framtiden. 130 mil statlig väg har fått sänkt hastighet till följd av eftersatt underhåll de senaste åren. Sverige behöver en rejäl satsning på att rusta upp vägstandarden. Hastigheten på alla statliga vägar där hastigheten sänkts på grund av dåligt underhåll, måste återställas.

På nationell nivå så satsar vi Moderater sedan tidigare 20 miljarder kronor mer än regeringen under planperioden för att återställa, utveckla och rusta landets vägar. Vi vill öka resurserna till vägunderhåll. För norra Sveriges del, med alla planerade, pågående och kommande investeringar så är detta oerhört viktigt.

Tidigare idag höll Ulf Kristersson sitt sommartal och det var ett lösningsfokuserat, framåtriktat och energigivande tal. Han presenterade ett reformpaket som vi vill sjösätta under de första hundra dagarna om vi får förtroendet att leda landet. Det handlar om en sammanhållen politik för dem som jobbar, för dem som har jobbat och för dem som ska börja jobba.

  • För det första vill vi förstärka jobbskatteavdraget, med fokus på låga och medelhöga löner så att alla som går till jobbet på dagarna får sänkt skatt i dyra tider.
    Det är en frihetsfråga.
  • För det andra så sänker vi skatten för landets pensionärer lika mycket som jobbskatteavdraget och rättar till de rödgrönas konstiga pensionsuppgörelse.
    Det är en rättvisefråga.
  • För det tredje så inför vi en helt ny jobbpremie med fokus på dem som är långtidsarbetslösa, så att det alltid lönar sig att komma tillbaka in i arbetsgemenskapen.
    Det är en värdighetsfråga.

Ingenting skapar välstånd i ett land så som arbete. Ingenting motverkar enskilda människors fattigdom som att ha ett arbete. Ingenting skapar nya klassresor som att få sitt allra första arbete.

Idag är det 28 dagar kvar till valet.

Trevlig söndag!

 

Arbetslöshet, energikris, bidragsbrott – nu får vi ordning på Sverige

Sensommaren visar sig från sin vackra sida och även om vi här i norra delen av landet har mer beskedliga temperaturer än i den södra delen dessa dagar, så är det skönt med sol och lagom många plusgrader 🙂 .

Idag har jag passat på att njuta en stund av det fina vädret och få mig en härlig skogspromenad med Milo, att få låna föräldrarnas fina vovve en stund ger fin energi.

Samtidigt som det är sommar och varmt ute, så fylls nyheterna och flödet varje dag med oroande nyheter om skenande elpriser, inflation och begynnande lågkonjunktur. Under oljekrisen i början av 1970-talet så var jag för liten för att veta något om det, men att vi skulle hamna i en energikris nu under 2020-talet är ju helt otroligt. Men eftersom den socialdemokratiska regeringen har tillåtit nedmontering av fungerande kärnkraft till endast kvarvarande sex reaktorer samtidigt som vi ska ställa om från fossila energikällor och få fram mer ren el, ja det går ju helt enkelt inte ihop.

Korkat är ju ett milt uttryck. Eller förstås en eftergift till miljöpartiet för att kunna fortsätta regera, och som sen drabbar både hushållen och näringslivet. Man brukar ju säga att socialdemokraterna är ett parti med två idéer, att ta makten och behålla den.

Samtidigt är inflationen i Sverige och övriga världen den högsta på 30 år, och även om ekonomer spår att det kan komma en vändning under 2023 så finns det många osäkerhetsfaktorer.

Problemet i Sverige är att vi har EU:s fjärde högsta arbetslöshet, det är bara Spanien, Grekland och Italien som har fler arbetslösa. Det är förstås så att åtta år av socialdemokratiskt styre har satt spår i den svenska ekonomin. Detta i kombination med att vi alla till mans blir mer oroliga och kanske drar åt den egna svångremmen och inte köper det vi hade tänkt eller gör den investering vi planerat, kan leda till att ekonomin bromsas.

Därför menar Moderaterna att överskottsmålet som finns i Sverige måste ligga kvar och finanspolitiska experiment skulle vara särskilt skadliga just nu. Istället måste utgifterna ses över och minskas.

Reformutrymmet som finns måste främst användas till försvaret, rättsväsendet och välfärden. Att pressa tillbaka bidragsbrotten är viktigt, om dessa kunde halveras så frigörs det bara genom det 10 miljarder kronor. En halvering alltså. Självklart ska ju inga pengar alls gå till bidragsbrott, men det är såna sjukt stora pengar man pratar om som vi alla betalar och några fuskar till sig.

30 dagar till valet. Du kan hjälpa oss att få ordning på Sverige igen. Det går.

Trevlig fredag!