Önskar mig en superkraft

Då var årets sista möte i Bryssel klart och nu återstår väntan här på flygplatsen för att nånstans runt midnatt landa hemma i Umeå, bara allt är i tid.

Bryssel december

Dagen har innehållit många inlägg i debatten om migration och integration och man kan som svensk bara stillsamt konstatera att våra kollegor från det forna östblocket ser helt annorlunda på dessa frågor. De använder sig av “förklaringar” som att deras länder är så “homogena” och det är inte utan att man undrar om de har glömt de som flyttade från deras länder till Sverige för att jobba under 50- och 60-talet. Skulle vi ha stängt gränsen då? Såklart inte. Men det måste till ordning och reda i migrationsfrågorna, och vi måste alla kunna känna oss trygga och veta att det är en rättvis fördelning i Europa.

Stickning på Bryssels flygplats

Jag har några timmar kvar att slå ihjäl här innan planet till Stockholm, så jag har gått igenom mejlboxen, kollat nyheterna hemifrån och tänkte nu sticka en stund. Det var en höjdare att kunna göra det på resan hit också, så det blir en favorit i repris ?.

Om jag nån gång skulle få önska mig en valfri superkraft så skulle jag utan att tveka välja teleportering. Då hade jag redan suttit hemma i soffan sen ett tag, eller kanske redan hunnit byta om till träningskläder ?. Fatta vad smidigt allt resande skulle bli då.

Men så är man ju på plats i verkligheten och stickar några varv på mitt projekt istället. Det funkar det också.

Trevlig torsdag!