Vilken rolig kväll det blev idag! Jag skulle egentligen bara gå ner till förrådet för att hämta ett par saker till dottern, men det visade sig att det jag sökte inte låg i den låda jag trodde varpå jag fick gå igenom ett antal lådor. Faktiskt så var det både bra och kul och framför allt något jag har tänkt göra ungefär hur länge som helst.
I en av lådorna hittade jag något som värmde hjärtat lite extra, från en bilaga i Kuriren från min ungdoms dagar. Jag och mina tre vänner som tillsammans hade en grupp som vi brukade uppträda med, men framför allt så var det själva dansen och träningen som var det roligaste. På bilden här uppe är det Ellenor, jag, Fia och Ulrika.
Framsidan på bilagan var det jag såg först i en av mina lådor och som jag sen fastnade och läste med ett leende på läpparna. Jag kollade datumet på tidningen – från oktober 1987. Jösses så tiden går!
Jag minns när vi fick frågan om att finnas med i denna bilaga och sen också när intervjuerna gjordes och fotona togs, vilka minnen. De togs i vår rätta miljö, det vill säga i träningslokalen i Luleå där vi tillbringade hur många timmar som helst varje dag och vecka. Alla vi fyra dansade balett, jazz, fridans, modernt, stepp och så koreograferade vi vårt eget material. Texten här – “En för alla, alla för dans” – stämde verkligen så himla bra.
Redan när jag var 17 år så tänkte jag ganska klokt tycker jag 🙂 . “Det mesta blir vad man gör det till” , jag ler när jag skriver dessa rader och läser det en gång till. Åh så roligt!
Haha, det är kul att minnas tillbaka våra gemensamma kvällar då vi var hemma hos någon av oss och käkade en massa gott efter massor av träning. Balans i livet redan då 😉 .
Så roligt att läsa detta igen och i lådan efter denna så hittade jag det jag sökte till dottern. Win-win alltså!
Trevlig onsdag!