Åsa Ågren Wikström

Helhetssyn på skogsbruket och påfyllning av D-vitamin

Söndag igen och i vanlig ordning så ägnar jag en del av den till att förbereda den kommande veckans arbete. Även nästa vecka är ännu relativt lugn på mötesfronten, så det ger istället tid att jobba med mitt uppdrag i Regionkommittén där jag är rapportör för lagstiftningsförslaget från EU-kommissionen om LULUCF och ESR.

Solen har gett mig både påfylld energi och en hel del nya D-vitaminer känns det som, och det kommer att behövas under både den kommande våren och sen valrörelsen.

Just nu så läser jag massor om och jobbar med LULUCF och ESR, eller med andra ord det förslag som EU-kommissionen lämnat kopplat till hur skog- och jordbruksmarken ska kunna bidra ännu mer till att ta upp koldioxid för att reducera klimatpåverkan. Mycket är väldigt tekniskt, men hittills så är jag fortfarande övertygad om att varje medlemsstat i EU måste se till sina fossila utsläpp och hur de kan reduceras, samtidigt som man måste se till de nationella förutsättningarna att kunna bidra till att mer koldioxid binds.

Men det måste vara en helhetssyn på skogsbruket och en respekt för att det ser olika ut i EU:s länder. Än så länge är jag bara i början av mitt arbete, men jag ser fram emot att lägga mycket tid på detta under våren. Det är både intressant att jobba med och framförallt viktigt att vi får ett fungerande förslag som är realistiskt och genomförbart framöver. Det handlar också om att ansvarsfördelningen måste vara rimlig och relevant för att få detta att fungera mellan alla medlemsstater i EU.

Under helgerna har jag unnat mig en hel del lyxläsning, det är så skönt att få tid till det mellan varven. Tidigare om åren har jag läst en hel del av John Grisham så jag hade höga förväntningar på denna bok av honom. Men de infriades inte tyvärr, boken var inte dålig, men jag hade förväntat mig mer ändå. Emellanåt kändes den lång, och jag väntade länge på att det skulle hända mer. Men så är det ibland förstås, och det blev ändå några timmars avkoppling.

Jag fortsatte sen med 1794 av Niklas Natt och Dag, den andra delen i hans Stockholm-noir. Vilken språkbehandling! Det är en fröjd att läsa och man förflyttas verkligen bakåt i tiden. Jag är rätt säker på att jag ska köpa även 1795 snart.

Det här är en härlig vy som jag nog kommer att återkomma till flera gånger, solen som går ned strax innan 18.30 efter ljusa dagar med många timmars dagsljus.

Men nu är det dags för en kaffekopp innan resten av jobbet ska färdigställas. Kanhända blir det att fundera på något nytt garn eller mönster till ett handarbete senare ikväll, det är också härlig avkoppling.

Trevlig söndag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *