Kvarkenrådet

Bästa månaden, Hamburg och Göteborg

Publicerat den av agrenwikstrom

Hösten har rullat igång på allvar och äntligen är min favoritmånad här! Så länge jag kan minnas har september varit den månad som jag har gillat allra mest på året, och ju äldre jag blir desto mer stämmer det. Vackert ute i naturen, sköna temperaturer och mysiga kvällar när man kan tända ljus.

Det märks också tydligt i almanackan att hösten är här och att jobbet ökar både i frekvens och intensitet. Sen senast här på bloggen så har dagarna fyllts av regionstyrelsens arbetsutskott, styrelsemöte med Kvarkenrådet, fördjupningsdagar för regionala utvecklingsnämnden, kommunfullmäktige och styrelsemöten för vår moderatförening, som ett axplock.

Denna vecka ägnade jag två dagar åt mitt uppdrag som vice ordförande i såväl Kvarkenrådet EGTS som Scandria Alliance, och fick genom det möjligheten att öppna en konferens om Clean Fuel i Hamburg. Mycket goda samtal och bra nätverk från Tyskland, Norge, Sverige, Finland om infrastruktur och vilka områden som vi har gemensamma nämnare inom.

Det är ju inte ofta som bilder från möten och sammanträden blir särskilt spännande, men detta är ofta grunden för samarbeten som kan leda utvecklingen framåt. Att lyssna på andras erfarenheter och kunskaper för att sen se var vi kan koppla ihop den utveckling som pågår i vår egen region är det som långsiktigt skapar förtroende och stärker oss alla. Samtal är grunden för vår demokrati.

Vi fick en båttur i Europas näst största hamn, Port of Hamburg, och det var imponerande att se storleken på de containerfartyg som lastades på och av. Gigantiska.

Vi åkte på en hyfsat stor båt, men ändå kände man sig väldigt liten i jämförelse. Vädret bjöd på både regnskurar och fint uppehåll med solsken på kvällen, så det var en intressant och trevlig båttur.

Vi hade konferensen och sammanträdena nära floden Elbe, i det som kallas Hafen City i Hamburg. Man har verkligen använt närheten till floden och i vissa delar fick man nästan en känsla av Venedig tyckte jag.

Som alltid så tycker jag om att resa såväl i jobbet som privat, men det är nog för att jag tycker allra mest om att komma hem. Borta bra men hemma bäst.

Parallellt med detta så håller jag på med förberedelser inför nästa vecka då jag ska hålla ett keynote speach om mitt arbete i Regionkommittén som rapportör för avloppsdirektivet som fastställdes i början av juli. Det är en stor nordisk vattenkonferens i Göteborg, NordIWA som jag är inbjuden till. Det ser jag fram emot och det ska bli roligt att tala mer om vattenrening i ett svenskt, nordiskt och europeiskt perspektiv.

Under förmiddagen idag så tog jag och maken en långpromenad i det fina vädret, fast vi skippade svampplockningen 😉 . Men det var skönt att röra på sig och få tid till samtal tillsammans.

Nu är det lördag och jag bestämde mig nyss för att jag jobbat klart för idag, och resten gör jag klart under morgondagen innan resan till Göteborg på måndag morgon. Så nu blir det lite hemmapyssel och att fortsätta brodera på den sista av tre tulpantavlor som jag håller på med. Behaglig avkoppling 🙂 .

Trevlig lördag!

Fehmarn Belt Days, internationellt samarbete och Stockholm

Publicerat den av agrenwikstrom

Igår kväll landade jag ett antal timmar senare än planerat hemma efter ett par riktigt bra dagar i södra Danmark, närmare bestämt i Rödbyhavn där årets upplaga av konferensen och folkfesten Fehmarn Belt Days gick av stapeln.

Jag var inbjuden talare i egenskap av vice ordförande för såväl Kvarkenrådet EGTS som Scandria Alliance, för att berätta om vårt mångåriga och framgångsrika gränsöverskridande samarbete i vår norra region. Så roligt!

Vid det här laget så vet ni ju att jag gärna berättar om hur vi jobbar tillsammans och det vi har åstadkommit hittills och våra framtidsplaner i Kvarkenregionen, och då blir man lätt engagerad även på scenen vilket ofta syns på bilderna 😉

Jag fick tala under rubriken “Mechanisms and Game Changers in a Thriving Cross-Border Region” vilket passar lika bra på vår norra region som den södra regionen som vi besökte i Danmark. Frågeställningarna i panelen löd: Hur har andra gränsöverskridande regioner samarbetat och byggt framgång? Vilka är fördelarna och potentialen med gränsöverskridande samarbete och vad behövs för att lyckas?

Det hade jag förstås kunnat tala betydligt längre om, men jag fokuserade på vikten av att ha ett gemensamt mål kopplat till infrastruktur (som var huvudfrågan här) och sen få verkstad på arbetet. Och att för att kunna få detta till stånd så krävs det goda relationer och tillit mellan beslutande ledamöter i detta. För självklart är det så att det ibland lyckas bättre eller snabbare på vissa platser än andra i samma region eller samarbete, men den viktiga poängen då är att kunna synliggöra det och glädjas åt att det stundom kanske går bättre på andra platser i samarbetet än ens egen.

På så sätt så grundlägger man ett långsiktigt förtroende i en stor geografi, och på det sättet har Kvarkenrådet arbetat de senaste femtio åren. Precis som i alla relationer så måste man också lägga ned tiden och närvara om man långsiktigt vill få goda resultat. Det händer inte av sig själv som bekant. Förtroende och att ett handslag betyder något är saker som går lätt att rasera men tar tid att bygga upp.

Det är en av anledningarna till att vi i Kvarkenrådet EGTS jobbar aktivt med att lyfta vår nordliga region i Sverige och Finland, och varför vi försöker vara så aktiva som möjligt på en europeisk och nationell nivå. Utan detta engagemang och arbete under lång tid hade vi inte kunnat färdas på det allra mest konkreta resultatet av vårt svensk-finska samarbete, nämligen världens mest miljövänliga färja som trafikerar Umeå-Vasa och som är byggd i Finland.

Allt detta arbete är ett gediget teamwork och jag vill i detta sammanhang särskilt lyfta dessa två stjärnor som jag fått ynnesten av att jobba tillsammans med. Det är Mathias Lindström, direktör för Kvarkenrådet EGTS och Lotta Rönström, senior adviser på North Sweden European Office. Deras samlade kompetens är imponerande och det har verkligen varit trevligt att göra detta tillsammans med dem.

Det är ju inte särskilt ofta som man uppmärksammar boendet på olika jobbresor, men detta var ett mycket annorlunda hotellkoncept som var väldigt trevligt. Ett “badehotel” som kändes familjärt och lite stugby-aktigt. Ett tips är att återvända om kanske ett par år då det mesta av det som nu planterats har hunnit växa upp, men redan nu var det fint och trevligt.

Underbart härlig kväll efter en lång dag med konferens och annat jobb!

Konferensen avslutades med gemensam middag och fortsatta diskussioner, och arrangörerna hade förlagt denna ett par mil från konferensen på Engestofte Gods. Vackert och historiska miljöer! För vår del blev det inte alls sent eftersom vi skulle dels åka tillbaka till hotellet, dels ta en relativt tidig revelj för att resa hem under tisdagen. Jag körde vår bil till och från Köpenhamn och det där med vägstandarden… Oj vilken skillnad det är att kunna köra på två- och ofta tre- eller fyrfiliga vägar. I en riktning alltså (!). Apropå vikten av fungerande infrastruktur.

Om en stund är det dags att packa en liten väska för att åka till Stockholm för terminens sista sammanträden på SKR, imorgon väntar även ett digitalt RUN (regionala utvecklingsnämnden) på morgonen och därefter överläggningar och sen EU-beredning på SKR. I skrivande stund hade jag tänkt att blocka kalendern på fredag eftermiddag för mig själv, dels för att passa på att njuta av sommarvärmen som nu är här, dels för att få en liten andningspaus. Så får det nog bli tror jag 🙂

Trevlig onsdag!

Frågor som ligger mig varmt om hjärtat

Publicerat den av agrenwikstrom

Denna söndag kombinerar jag med lite avkoppling, jobb och så hoppas jag få plats med lite träning under dagen också. Det behövs för min del när det är ett såpass högt tempo som det är dessa veckor. Som ni förstår så är det också därför som det har varit långa intervaller mellan mina inlägg här på bloggen, men om ni är nyfikna på att få lite mer täta uppdateringar så finns jag förstås på sociala medier som Instagram, Facebook, LinkedIn och Twitter också. Välkommen dit!

Senast vi sågs här på bloggen så förberedde jag mig inför att delta och tala på Järnvägsforum Norr som gick av stapeln i Luleå. Verkligen lyckad konferens och bra arrangemang! Extra roligt för egen del att få förtroendet att representera Botniska Korridoren som är vårt samarbete sen många år mellan de numera sju nordligaste regionerna i infrastrukturfrågor, främst järnväg. Infrastruktur och kommunikationer är det som lägger grunden för annan utveckling i näringslivet och annat, så det är riktigt roligt att få jobba med det!

Utöver att få tala så blev det även många goda och nyttiga samtal med många strategiska aktörer i dessa frågor, och den bild som jag avslutade med tror jag inte att många missförstod 😉 . Förstås med liten glimt i ögat, men detta jobbar vi aktivt med på många håll. Mycket glädjande så kom vår moderatledda regering och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) med goda besked dagen innan konferensen, nämligen att de nu skyndar på Trafikverket i planeringen av att få Norrbotniabanan färdigställd och att satsningar på Malmbanan kommer till stånd. Bra!

Dagen innan Luleå så åkte jag tillsammans med moderata kollegor från Umeå och Västerbotten över till Vasa i Finland för att delta i deras valspurt inför riksdagsvalet som hölls 2 april. En extra bonus för min del var att få besöka bryggan (ber om ursäkt över att jag inte är helt hemma med sjöfartstermerna, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar 🙂 ) på världens mest miljövänliga färja Aurora Botnia mellan Umeå och Vasa. Imponerande teknik och riktigt roligt att få lära sig mer om det!

Vi följde med vårt systerparti Kokoomus (Samlingspartiet) och träffade även vännerna i SFP (Svenska Folkpartiet) för samtal om deras valrörelse för att lära oss mer och få idéer och inspiration till våra egna valrörelser. Lärorikt och trevligt att träffa våra finska vänner! Det var också roligt att följa riksdagsvalet i Finland på söndagen, och så roligt att vårt systerparti ökade sitt förtroende och verkar kunna bilda regering.

Påsken kom välbehövligt tidigt i år och att kunna få några lediga dagar var precis vad jag behövde, hemma med familjen. En extra lyx var att dottern var hemma över påskhelgen, och OJ så jag fick njuta av det! Dessa vackra tulpaner fick jag av henne och hennes barndomskompis som också hälsade på.

Jag och dottern hade många mysiga stunder, som till exempel med en ljuvligt god brunch och massor av fina samtal. Framför allt så härligt att få tid tillsammans med mina vuxna barn (för hur gamla de än blir så kommer de alltid att vara mina barn), det uppskattar jag nog mest av allt. Lyx var ordet!

Både träning och handarbete tillhör mina avkopplande hobbies, båda är lika roliga fast på olika sätt. Tröjan som dottern önskat sig växer fram, låt vara kanske inte i samma takt som jag annars hade hunnit med givet jobbtempot just nu, men då är det extra skönt att kunna ha någon annan avkoppling i händerna på kvällarna. Färgen och garnet blir man glad av!

Efter påskhelgen väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet EGTS som denna gång hölls i Korsholm, Österbotten. Mycket smidig transport med JonAir som har taxiflyg mellan Umeå och Vasa! Det gör avståndet mindre och ökar möjligheten till samarbete med våra vänner på den finska sidan. Öst-västligt samarbete förstärker vår region!

I torsdags deltog jag som talare på Zero Pollution Stakeholder Platform för att tala om arbetet som rapportör för avloppsdirektivet, där EU-kommissionen har kommit med revideringsförslag till lagstiftningen som har mer än trettio år på nacken. Mitt uppdrag är att lyfta fram konsekvenserna för den lokala och regionala nivån i EU och även föreslå förändringar och justeringar till detta.

Det är ett mycket roligt och lärorikt arbete och medför många olika sidoevent att tala på om detta. Som i torsdags som sagt på plats i Bryssel, och med intresserade deltagare och många som följde detta online. Kul! Nu är vi inne i en intensiv arbetsperiod då vi under nästa vecka ska gå igenom olika ändringsförslag från kollegorna i ENVE-utskottet för att göra yttrandet starkare och så småningom kunna få igenom det i plenaret i Bryssel i juli då jag går i mål med den största delen av mitt arbete med detta.

Igår hade Moderaterna i Västerbotten länsförbundsstämma som detta år hölls i Lycksele. Mycket god stämning och alla val togs i full enighet, det är så roligt att länet jobbar tillsammans som ett lag och visar också på alla framgångar som vi har haft i nästan alla kommuner efter valet. Vi gjorde vårt bästa val på 84 år i regionvalet till exempel och det går inte om vi inte jobbar tillsammans gemensamt. Maken fick också förnyat förtroende som länsförbundsordförande och det gillar jag förstås extra mycket 🙂 .

De kommande veckorna blir det inte särskilt mycket luft i heller, imorgon väntar kommunfullmäktige här i Umeå och resten av veckan kommer jag att ägna åt europeiskt arbete då Ordförandekonferensen inom Regionkommittén ska träffas i Kiruna och jag ska moderera ett talarpass där. Jag ser mycket fram emot att få tala om den gröna utveckling som just nu sker i en arktisk kontext i vår region, och förstås att besöka Kiruna igen. Det var ett tag sen senast, så det ska bli kul.

Veckan därefter kommer också att gå helt i EU:s tecken, fast på hemmaplan här i Umeå där vårt årliga Europaforum Norra Sverige (EFNS) går av stapeln. Jag har fått förtroendet att stå värd för hela eventet och det är ju frågor som ligger mig nära hjärtat så det gör jag förstås gärna. Det är många anmälda och fler blir intresserade av EU-frågorna som berör oss på många sätt på vår lokala och regionala nivå, så superkul att få jobba med dem!

Men nu är det dags för en kopp kaffe och sen förberedelser inför mina anföranden i Kiruna och en hel del annat smått och gott som ska falla på plats.

Trevlig söndag!

En sak i taget, infrastruktur och militär mobilitet

Publicerat den av agrenwikstrom

Mer än halva januari har redan passerat av 2023 och det där med att tiden går fort är ju förstås en relativ sak, allt beror förstås på hur mycket man har att göra. Ibland kan ju tre minuter kännas som en väldigt lång tid, till exempel om man gör plankan som styrketräning 😉 och andra gånger känns en vecka som att det bara susar förbi.

Så har tiden innan jul och delvis även efter känts för min del. Sen sist vi sågs här på bloggen så väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet i Karleby, Finland, och därifrån åkte jag till Helsingfors för möten kopplade till infrastruktur och militär mobilitet.

Några av er minns säkert att jag “samlar” på nationella parlament, det vill säga att om jag får möjlighet i olika huvudstäder så vill jag väldigt gärna besöka det landets parlament, eller motsvarighet till Sveriges Riksdag. Det tycker jag är mycket intressant och ger mig mycket kunskap, som tidigare riksdagsledamot i Sverige så är jag ju såklart väldigt stolt över vår vackra Riksdag med långvariga anor och historia. Så väl på plats i Helsingfors så fick jag möjligheten att få titta in i plenum i Finlands Riksdag. Vackert!

Tillsammans med Joakim Strand (till höger), som är riksdagsledamot i Finland och även ordförande i Kvarkenrådet, och Hans Lindberg (till vänster), kommunalråd i Umeå, så hade vi bra möten med viktiga aktörer kopplat till våra aktuella frågor och infrastruktur i Kvarkenregionen. Ser fram emot fortsättningen!

Efter en fullmatad avslutning på december, så packade jag och maken våra väskor för att få lite mycket efterlängtad och välbehövlig vila på varmare breddgrader. För att inte tala om dagsljuset. Oj så välbehövligt det var! Som här, varje morgons långpromenad längs Atlanten samtidigt som solen går upp, det är precis sånt som behövs den mörkaste perioden.

När man får denna start på morgonen tillsammans med en promenad och styrketräning innan frukost, så orkar man så mycket mer när man kommer hem igen. Soluppgången tröttnar man liksom aldrig på att se.

Vilka konstverk i sanden!

Jag hade en del arbete med mig under julhelgen och även några digitala möten med Bryssel, men jag ska inte alls klaga på arbetsmiljön 🙂 . Revidering av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet gick alldeles förträffligt att läsa på om även under parasollet i solstolen visade det sig.

Så underbart med soluppgången!

Det enda som var lite smolk i bägaren var att vårt bagage inte kom fram när vi landade. Anders fick tillbaka sin väska efter fyra dygn, men min kom inte tillbaka förrän vi stod på flygplatsen och skulle checka in makens väska för att åka hem. Tio minuter innan det var vår tur så ringde min telefon, och jag lyssnade på magkänslan och gjorde ett undantag och svarade (utländska nummer svarar jag aldrig på annars). Tur var väl det för då är det en spansk herre som meddelar att de nu (!) har min resväska på flygplatsen. Så vi lämnade vår plats i kön, åkte ner en våning och – tadaa – där var min väska.

Sällan har jag känt sån lättnad och glädje över att få tillbaka mina egna saker. Dessutom skönt att slippa en himla massa oönskat extraarbete med flygbolag och försäkringsbolag också. Så lite tilltufsad väska med det allra fulaste bagagebandet runt sig (ska verkligen leta efter ett nytt som är både fint och syns på långt håll när man väntar på väskan framöver), men oj så glad jag blev!

Det var bara att checka in väskan igen och hålla tummarna för att allt skulle funka hela vägen hem igen. Vilket det gjorde. Väl hemma igen var det bara att packa upp alla oanvända kläder och skor, så det gick ju rätt snabbt.

Direkt när vi landade hemma igen så packade vi om lite och körde norrut till mina föräldrar för att fira jul lite i efterskott, mammas födelsedag och så sonen lite i förskott. Vilken härlig helg med tid att träffa båda barnen samtidigt som föräldrarna och min bror med familj. Det var den finaste gåvan! Ja, och så denna ljuvliga fyrbenta sötnos förstås. Milo, som verkligen är en speciell vovve för mig, trots att det är mina föräldrars. Så mycket hundmys och gos som ryms i denna lilla hund.

Jag var mentalt inställd på en intensiv januari månad och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem och sen ha ny energi för att ta sig an det som ligger framför mig nu. I början av varje mandatperiod så gör den nyvalda regionfullmäktigegruppen för Moderaterna i Region Västerbotten en studieresa tillsammans. Denna gång gick den till Bryssel där vi fick både ny och delvis uppfräschad kunskap i vårt andra parlament, dvs EU-parlamentet.

Vi besökte EU-parlamentet och såg plenum där, fick mycket god information om det svenska ordförandeskapet som nu har inletts, träffade en av våra moderata EU-parlamentariker Tomas Tobé och besökte EU History Museum. Dagen därpå träffade vi våra vänner och kollegor på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på plats hos dem i Bryssel för att diskutera hur den svenska regionala och lokala nivåns intressen och frågor drivs och tas tillvara. Därefter blev det uppföljande samtal och informationer från vårt eget kontor NSEO (North Sweden European Office) som Västerbotten har tillsammans med de tre övriga norra länen.

Sammantaget blev det en mycket bra resa tillsammans med intresserade och nyfikna regionfullmäktigeledamöter från Moderaterna i Region Västerbotten. Dessutom med massor av skratt och god stämning så ser vi alla fram emot denna mandatperiod och vårt arbete tillsammans.

Men som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, och att som denna vecka få en hel vecka på hemmaplan är mycket värt. Nästa vecka blir det huvudstaden merparten av veckan. Då är det invigning av Västerbotten på Grand för 33:e året i rad och där ska jag tala på ett av passen kopplat till EU, norra Sverige och infrastruktur. Sen är det Internationella dagen på SKR samt våra ordinarie beredningsmöten på SKR. Och mellan allt detta så har jag ett flertal kortare möten inbokade för avloppsdirektivet och lite annat som jag nog får anledning att återkomma till längre fram.

Men, en sak i taget så blir det nog ordning på det mesta hoppas jag. Så nu är det dags för en kopp kaffe.

Trevlig tisdag!

Oslo, Stockholm, Bryssel och nytt uppdrag!

Publicerat den av agrenwikstrom

På hemmaplan igen efter en riktigt bra jobbvecka förra veckan. Oslo, Stockholm och Bryssel med en mellanlandning i Umeå för mandatperiodens sista Regionala Utvecklingsnämnd hann jag med innan jag landade hemma i soffan på lördag förmiddag.

Jag börjar i bakvänd ordning med fredagens utskottsmöte i Bryssel där jag fick förtroendet från EPP-gruppen (min grupp) och därefter av ENVE-utskottet att vara rapportör för yttrandet om revideringen av lagförslaget för Urban Wastewater Treatment Directive, eller avloppsdirektivet som vi kallar det på svenska.

Det är en stor och viktig fråga både för miljön och för Sverige, men om lagförslaget går igenom som det föreslås i nuvarande form, kan det innebära stora och kostsamma konsekvenser i synnerhet för landsbygdskommuner som måste investera mycket stora pengar i nya eller uppgraderade vattenreningsverk, utan att man för den delen kan se en förbättring av miljön i motsvarande omfattning.

Det är många i Sverige som redan sedan länge är engagerade i denna fråga och det har jag redan märkt på intresset för mitt rapportörskap. Det uppskattar jag och det kommer att underlätta mitt arbete under våren. Med allra största sannolikhet kommer jag att uppdatera er löpande om hur mitt arbete med detta förlöper, och om du har inspel eller medskick i mitt arbete så får du gärna skriva en rad till mig.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

I måndags reste jag till Oslo för att delta på en transportkonferens med tema gränsöverskridande, eller cross-border. Jag var inbjuden att tala i egenskap av att vara vice ordförande i såväl Kvarkenrådet EGTC som Scandria Alliance, och temat som jag talade på var “The need for Nordic transport cooperation”.

Det är en fråga som är i stort sett hemmaplan för oss i Umeå-Vasa som har mångårig erfarenhet av att jobba gränsöverskridande mellan två länder.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Efter våra inlägg så blev det även ett samtal tillsammans med ordförande i Scandria Alliance, Guido Beermann som är Minister of Infrastructure and Federal State Planning, Land Brandenburg, våra norska kollegor Siv Henriette Jacobsen, Governing Mayor Viken county och Terje Riis-Johansen, County Mayor Vestfold og Telemark county.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Från vänster: Even Aleksander Hagen, ordförande i fylket Innlandet fylkeskommune; Siv Henriette Jacobsen, ordförande Mayor i Viken county; Guido Beermann, minister för infrastruktur och planering i Land Brandenburg (där Berlin finns) samt ordförande för Scandria Alliance; Ossi Savolainen, Regional Mayor i Helsinki-Uusimaa (Helsingfors/Nyland) och vice ordförande i Scandria Alliance, och så jag.

Så trevligt att diskutera frågor för fördjupat samarbete med Tyskland, Finland och Norge!

Transportkonferensen hölls inne i Oslos nya bibliotek och vilket bibliotek! Jag passade på att vandra runt på alla fem våningsplanen som sjöd (fast tyst) av aktivitet med ungdomar och äldre som studerade, ägnade sig åt spel, musik, sömnad och en hel del annat. Dessutom en mycket vacker byggnad alldeles nära det välkända operahuset. Om du är i Oslo så besök gärna biblioteket!

Denna gång hade jag alldeles för kort om tid för att hinna besöka denna vackra byggnad annat än på utsidan, så det får bli nästa gång jag kommer till Oslo.

Det blev några timmars sömn hemma innan det var dags för en arla revelj på onsdagsmorgonen för att hinna med morgonflyget till Stockholm. Botniska Korridoren, som är ett mångårigt samarbete mellan de sju nordligaste länen i Sverige som tillsammans utgör 72 % av landets yta, hade bjudit in till ett riksdagsseminarium om infrastruktur och militär mobilitet.

Intresset var mycket stort och det var väntelista på platserna att få delta. Jag fick förtroendet att tala på Botniska korridorens vägnar i egenskap av att vara ledamot i styrgruppen, tillsammans med Försvarsmakten, EU-kommissionen och Trafikverket. Det blev ett bra samtal med alla parter tillsammans runt bordet som ger goda förutsättningar att fortsätta vårt arbete med att färdigställa transportkorridoren i nord-sydlig riktning i Sverige, samt även de väldigt viktiga öst-västliga förbindelserna både med Finland och Norge.

En extra bonus för min del att återigen få besöka den vackraste arbetsplats jag någonsin haft och kanske också kommer att ha. Jag hann också med att träffa många vänner och bekanta i riksdagen för att växla några ord. Så roligt!

Som uppladdning inför den föregående veckan så fick jag och maken lite underbart vovvemys med Milo, det är något speciellt med en hund som är så mysig. Hjärtat smälter för mindre, kolla in i de ögonen så är man nästan förlorad 🙂 .

När jag landade hemma på lördag förmiddag och blev hämtad från flyget av maken, så hade jag fått hem lite nytt garn. Det blev en perfekt avkopplande syssla resten av lördagen. Det är inte många saker som man kommer ner i varv av som just handarbete. Rekommenderas!

Denna vecka har jag haft en hel del inläsning att göra, i huvudsak kopplat till lagförslag från EU-kommissionen, men också annat som jag inte hann med förra veckan. Imorgon väntar styrelsemöte med Kvarkenrådet EGTC i Karleby, Finland och därefter blir det ett besök i Helsingfors för att fortsätta diskussionen om infrastruktur kopplat till militär mobilitet.

På fredag morgon landar jag hemma och då är det mandatperiodens första och årets sista styrelsemöte med Upab (Umeå Parkering AB) där jag är vice ordförande. Men sen blir det helg 😉 .

Nu är det dags att fylla på kaffekoppen och återgå till inläsning av underlag kopplat till avloppsdirektivet.

Trevlig tisdag och Lucia!

Gränsöverskridande mellan Australien, Italien, Sverige och Slovenien

Publicerat den av agrenwikstrom

I tisdags fick jag förmånen att få representera Kvarkenrådet EGTS i egenskap av vice ordförande, och tala på ett seminarie som OECD arrangerade. Temat på konferensen var Government Beyond Recovery: Towards a future-fit public sector. Det vill säga hur kan återhämtningen efter Corona bli en startpunkt för starkare samhällen och en bättre ledning (governance på engelska är ett lite bredare begrepp, men ni förstår vad jag menar hoppas jag).

Seminariet som jag deltog som talare på hade rubriken “Innovation through Cross-Border Collaboration: Achieving Global Public Goods” och det var riktigt roligt att få representera ett gott exempel på det i egenskap av Kvarkenrådets långa samarbete. Nästa år firar vårt samarbete 50 år!

Mina kollegor i panelen var på översta raden från vänster: moderatorn Marco Daglio, Head of Observatory of Public Sector Innovation (OPSI) OECD, Marianna Karttunen, Head of Unit International Regulatory Co-operation OECD, Alex Stubb, Professor and Director of the School of Transnational Governance (också tidigare statsminister i Finland); i nedre raden ser ni undertecknad och Luke Wilson, Cross-Border Commissioner, Government of Victoria i Australien.

Grymt bra panel att ha samtal med! Överraskande bra samtal också, även fast det var i ett digitalt format. Det är ju inte alltid givet att det blir ett samtal och dialog när man inte är i samma rum, men jag kände mig nöjd med dialogen om gränsöverskridande samarbete i ett globalt perspektiv. Spännande att höra erfarenheterna från Australien också, vi är mer lika än olika med långa avstånd och annat. Jag hoppas att jag nån gång framöver får möjlighet att besöka Australien och Nya Zeeland, det har sedan väldigt länge stått högt uppe på min bucket-list.

Så här såg min “studio” ut hemifrån, denna vy har ni sett flera gånger vid det här laget. Men det är egentligen rätt häftigt att vi tillsammans kunde ha ett bra samtal i panelen från Australien, Italien, och Sverige där Slovenien var värd för konferensen. Talaren innan vår paneldiskussion var från UAE (United Arab Emirates), så teknik kan verkligen göra det möjligt att jobba gränsöverskridande. Ibland får man positiv energi från de andra talarna och detta var verkligen en sån gång!

Vi diskuterade både det som funkar bra med cross-border cooperation som till exempel i Kvarkenrådet mellan Sverige och Finland, men även det som är problem och svårigheter. Jag tog upp som exempel när vi i Kvarkenrådet under många år hade jobbat systematiskt för att få till den nya färjan som nu är igång, och upplevde ointresse och motstånd från den nationella nivån i Sverige och Finland, men då vi istället vände oss direkt till EU-nivån där intresset var stort och där de såg ett Europeiskt intresse för den blå delen av E12 (vatten alltså). När vi fick med oss EIB som garant för lån så blev den nationella nivån i våra båda länder intresserade. Detta mindes Alex Stubb som då jobbade på EIB och lyfte upp detta under vår samtal som ett mycket bra exempel på hur man får hitta alternativa vägar för att komma framåt. Så roligt!

Just nu så förbereder jag inför helgen då jag ska köra norrut till Luleå och Boden, på lördag ska jag träffa Moderatkvinnorna i Boden och tala om arbetet i Moderatkvinnorna Sverige. Det ska bli kul. Det känns bra att jag och maken för nästan två veckor sen kollade i almanackan och insåg att hoppsan, är det snart dags att byta däck på bilen. Så vi bokade tid för byte och det var tur, för när Anders kom dit så var de i stort sett fullbokade och telefonen ringde oavbrutet. Det var nog fler än vi som hade kikat på väderprognosen och insett att det nog blir vinter även i år 😉 .

Det är skönt att ha det gjort, för nu ligger temperaturen och pendlar runt nollstrecket och det är kallt på nätterna. Vi har än så länge bara fått snöblandat regn, men hos föräldrarna i Gammelstad så ligger snön redan. Det blir till att köra extra försiktigt imorgon. Nog för att jag alltid gör det, men det är skönt att inte ha någon särskild tid att passa i synnerhet som vägarbetet längs E4 fortgår och det är svårt att säga om det blir köer eller lotstrafik. Det visar sig imorgon.

Jag ska faktiskt passa på att ta med mina symaskiner för en service hos pappa också, det är dags att sy nya gardiner till köket och nu har maskinerna fått jobba en del så en service blir bra. Nu tror jag att det är dags för en kopp kaffe innan resten av dagens arbete ska betas av.

Trevlig torsdag!

Magnifik dag för jungfrutur för Aurora Botnia mellan Sverige och Finland!

Publicerat den av agrenwikstrom

Hörni, vilken dag det blev igår! Solen sken från en klarblå himmel, över Kvarken var det bara en lätt bris och förutsättningarna för jungfruturen för nya färjan Aurora Botnia var magnifika! Det är Wasaline med den sprillans nya och mest miljövänliga färjan som från och med igår trafikerar Umeå-Vasa och är den blå delen av E12, det vill säga på vattnet alltså.

Både jag och Joakim Strand, som är riksdagsledamot i Finland, stadsfullmäktiges ordförande i Vasa och ordförande för Kvarkenrådet, var mycket glada över att behöva våra solglasögon på däck när vi tillsammans turade mellan Umeå och Vasa. Kvarkenrådet firar 50 år av samarbete mellan Österbotten i Finland och Västerbotten i Sverige, där Umeå och Vasa fungerar som twin cities, nästa år. Vi har fördjupat samarbetet ytterligare genom att skapa Nordens första EGTS (europeisk gruppering för territoriell samverkan) vilket gör att vi stärker våra positioner på EU-nivå. I samband med det fick jag förtroendet att bli vald som vice ordförande och detta uppdrag är ett av de mest stimulerande och inspirerande!

Samarbetet mellan våra städer och regioner är både brett och djupt och vi siktar förstås på att stärka det ytterligare. Den nya färjan är en viktig pusselbit i det. Tack vare ny teknik och många andra delar så går det nu dessutom mycket snabbare att åka mellan Umeå och Vasa, restiden är kapad nästan en timme och det är betydelsefullt för pendlingen. Geografiskt sett är Vasa den närmsta staden från Umeå, och att E12 över vattnet nu kan göra det ännu smidigare att pendla är viktigt för vår gemensamma arbetsmarknadsregion.

Det var så roligt att se vilket engagemang som fanns kring färjan, det är inte så lätt att se på bilderna men både till och från Umeå och Vasa så var det massor av fritidsbåtar som följde Aurora Botnia!

Det var bästa tänkbara väder för en tur mellan våra städer igår som synes, och solen värmde gott ute på däck. Jag fick även lära mig att tack vare ny teknik på färjan så kan de numera även jämna ut för hårdare sjögång så att man inte ska märka av det lika mycket. Det kommer nog väl till pass senare under hösten när det brukar friska i mer. Igår var det nästan spegelblankt på Kvarken och det tackar vi förstås för!

Både svensk och finsk media fanns med på jungfruturen och jag hoppas verkligen att denna fina möjlighet för regionen kommer att tas väl emot och bli frekvent använd. Att kunna få goda förutsättningar för tillväxt och samarbete inom alla sektorer i samhället är det som gör att infrastrukturfrågor är viktiga och intresserar mig så mycket. Från Kvarkenrådets sida och även politiken på den nationella, europeiska, regionala och lokala nivån så anser jag att mitt och vårt uppdrag är att skapa dessa förutsättningar för att näringsliv, civila samhället och annat i sin tur ska få förutsättningar för tillväxt och jobbskapande.

Det är därför en dag som igår är så värmande, att se konkreta resultat på många års samarbete och slit för att make it happen av så många människor. Många har genom åren gjort olika insatser för att få detta på plats och det finns inte EN som kan ta åt sig äran, utan det är i sanning ett brett lagarbete med skarpa tjänstemän som har slitit med förstudier, ansökningar och underlag till politiker som har fattat modiga beslut i rätt tid och ägnat stora insatser åt lobbyarbete och informationer. Bland annat.

Igår firade vi och njöt av att allt funkade precis som det skulle, och så sa vi tillsammans att nu siktar vi framåt och vidare mot nästa etappmål. Elflyg som inom en snar framtid kommer att kunna trafikera Kvarken (och andra platser förstås) är närmast och parallellt med det så jobbar vi vidare med frågan om en fast förbindelse mellan Umeå och Vasa. Som alltid så är det enkelt att samarbeta med vännerna i Vasa och Österbotten, och det sitter liksom inte fast alls när man ibland kommer med mer eller mindre visionära idéer. Det är alltid en känsla av “what´s next” när vi träffas. Stimulerande och roligt!

Det blev en lång, innehållsrik och energigivande dag igår, och när vi kom hem strax innan 21 igår kväll så var det skönt att hoppa i mjukiskläder och koppla av framför teven en stund. Jag fick en vilsam stund med en ny stickning också, det är riktigt behagligt att låta fingrarna jobba och tankarna flöda fritt ett tag. Dottern ska få en tröja som jag ville sticka (helt ärligt så såg jag ett mönster och ett ljuvligt garn som jag hade lust att sticka med, och därefter frågade jag om hon också gillade tröjmodellen 😉 ) och den är nu påbörjad. Hobby!

På förmiddagen idag tog jag och Anders vår dagliga promenadrunda längs Umeälven och passade på att kunna njuta av sol och värme, det är liksom bäst att passa på nu för det är nog inte så himla många så varma dagar kvar innan hösten är här. Även om september är min absoluta favoritmånad som ni vet, så brukar det inte vara fullt så många dagar med nästan 20 plusgrader.

Imorgon är det kommunfullmäktige och nu är det dags att förbereda det och även den kommande veckans arbete, precis som vanligt på söndagarna. Men först blir det en kopp kaffe.

Trevlig söndag!

Där tjejerna vill vara, dit kommer killarna

Publicerat den av agrenwikstrom

Idag känns det som att sensommaren så smått är på väg att övergå till höst, med mulet och regn som hänger i luften och en luft som är krispig och kyligare än tidigare. Men det är förstås i sin ordning och nu är det inte länge kvar innan min favoritmånad på hela året är här. Jajamensan, det är förstås september jag pratar om.

I lördags hade jag en riktigt bra dag i Vasa, Finland, där jag i egenskap av vice ordförande i Kvarkenrådet och i Regionala Utvecklingsnämnden i Västerbotten fick delta och tala på Wasa Future Festival. Fokus för hela dagen var elflyg, fast förbindelse över Kvarken och den nya färjan som alldeles snart tas i bruk. Bara favoritfrågor alltså!

Det är som alltid trevligt att träffa vänner och kollegor som ordförande i Kvarkenrådet och riksdagsledamoten Joakim Strand. Det är något befriande härligt med att träffa människor som har fokus framåt och där eventuella problem är till för att lösas, inte gnälla över. Både jag och Jocke var överens om att mentaliteten i norra Sverige och norra Finland är rätt lika, och det är nog en av anledningarna till att Kvarkenrådet nästa år firar 50 år och genom åren har varit framgångsrika i vårt samarbete.

Wasa Future Festival hölls i Bocks Corner, som genom den driftige och handlingskraftige Sture Udd, numera är Bocks Village. Den konstnärliga utsmyckningen passade mycket fint där, och jag fastnade särskilt för denna installation som mycket präglar just mentaliteten och handlingskraften i regionen. Måste man ta sig fram genom hinder så får man hitta ett sätt 😉 . Det är också ett sätt att säga “what´s next” för att komma vidare och inte stanna upp och vara nöjd. Nu när världens mest moderna och miljövänliga färja alldeles snart trafikerar Kvarken så ligger vårt fokus på kommande elflyg och förstås en fast förbindelse mellan Umeå och Vasa. Det är det som är “next”.

Alla som fick delta fysiskt på plats hade munskydd inomhus och avstånd, det var endast när man var aktiv talare som man inte hade munskyddet. Det kändes bra att mina två doser av vaccinet är tagna och att det har hunnit gå en tid sen dos nummer två. Men oj så roligt det var att få samtala med nya och gamla vänner på riktigt liksom! Hela eventet sändes på YouTube också, och det var inte utan att man kände sig som en kalv på grönbete och mindes hur det var att vara rookie igen 🙂 . Det blir ju faktiskt någonting annat att kunna snacka lite vad som helst över en kaffe när man ses, istället för via zoom eller något annat digitalt verktyg. Även om jag som ni vet gillar digitala lösningar som också är smidiga att kommunicera genom.

Helt underbart att få flyga igen! Denna gång med Jon Air som sköter taxiflyget mellan Umeå och Vasa, och som alltid är supertrevliga och serviceinriktade. Mycket härligt att flyga med dem!

I paneldiskussionen som vi avslutade dagen med så talade jag bland annat om vikten av att skapa attraktiva platser i vår region, särskilt nu när vi etablerar Nordic Battery Belt i Sverige, Finland och Norge. Det kommer inte på långa vägar att räcka med befintlig arbetskraft här, utan kompetensen måste fyllas på från många håll för att täcka enbart industrins behov. Det jag då talade om var hur viktigt det är att skapa platser som kvinnor och tjejer ser sin framtid i, där man kan se sig själv både här och nu, men även i framtiden. Jag sa det som är tämligen uppenbart, nämligen att där tjejerna är dit kommer också killarna. Så en jämställd region är nyckeln till framtiden. Det var extra kul att det efter seminariet blev många bra samtal om just detta med flera av deltagarna.

Igår var det en vilsam söndag hemma med nästan hela familjen, så jag passade på att njuta av sensommaren och solen ute i solstolen en stund. Jag tänkte att det gäller att ta tillvara det, för sannolikt så är det inte så många såna dagar kvar innan hösten är här. På kvällen igår så firade vi dottern som fyllde år i lördags med en fantastiskt god middag på Bistro Le Garage. Oj så gott det var! Vi kunde dessutom sitta utomhus och njuta av sensommaren på kvällen.

Förrätten blev “råbiff på norrländsk ko” och det kan ha varit den godaste råbiff jag hittills har ätit. Jösses så jag fick behärska mig för att inte slicka tallriken 🙂 . Umeås restauranger levererar hög klass!

Till varmrätt blev det kotlett från Edgården med färsk potatis, brytbönor och fänkål/äpple. Samma sak här, så himla gott!

Ingen trerätters utan efterrätt såklart! Choklad är ju sällan fel 😉 och en god kopp kaffe till det, sen var vi mätta och belåtna hela sällskapet!

Ikväll är det terminens första styrelsemöte med Umeåkretsen för Moderaterna och efter det väntar gruppmöte med fullmäktigegruppen i Umeå. Så nu kan man med fog säga att man är igång på nästan alla fronter.

Trevlig måndag!

Regional utvecklingsstrategi, elflyg och möte med infrastrukturministern

Publicerat den av agrenwikstrom

De senaste veckorna har varit ganska arbetsintensiva och för min del har denna vecka haft mycket fokus på regional utveckling och infrastruktur. Just nu pågår det politiskt arbete med den regionala utvecklingsstrategi, eller RUS som den också brukar kallas. Den innevarande RUS(en) gäller från 2014-2020 och i november ska regionfullmäktige besluta om den nya RUS(en) som ska gälla 2021-2030. Det förberedande arbetet med detta har påbörjats redan 2018 och har under vägen fram till nu haft en mängd olika workshops, seminarier och annat som en stor del av länets olika aktörer har deltagit i. Många har också engagerat sig i remisserna och inkommit med inspel, synpunkter och kommentarer.

I torsdags hade vi RUN, regionala utvecklingsnämnden, där detta var ett av 53 ärenden på dagordningen. Samtliga partier yrkade bifall till tjänstemannaförslaget fast med tilläggsyrkanden från oss i oppositionen. Det framtagna förslaget är också det som har knådats och jobbats igenom tillsammans med en stor bredd av länets aktörer, ingen nämnd, ingen glömd. Men, även om vi är till stora delar eniga om mycket, så finns det också delar som vi från Moderaterna ville lägga till i nästa RUS. Till exempel så menar vi att det saknas en del gällande närproducerad mat i länet och landet. Vi vet att svensk mjölk- och köttproduktion har betydligt lägre klimatpåverkan än andra länders produktion. Jämfört med världssnittet har svensk mjölkproduktion 44 % lägre utsläpp och utsläppen från svensk köttproduktion är 25 % lägre än genomsnittet i EU.

I Västerbotten finns det goda förutsättningar att producera ännu mer livsmedel än vad som görs idag, och jordbruket har en viktig roll för en levande landsbygd. Vi ser också att en ökad produktion – oavsett om det är mjölk- eller köttproduktion – skulle kunna skapa många nya jobb. Betande djur håller landskapen öppna vilket är viktigt för den biologiska mångfalden. Skogen och ett hållbart skogsbruk är sådant som vi jobbar för och som måste utvecklas.

För oss är det mycket viktigt att den än så länge S-V-MP-styrda regionen ändrar sig och istället bejakar en ökad valfrihet och en utvecklad välfärd genom att fler företag ska kunna startas och drivas inom välfärdssektorn. All snedvriden och osund konkurrens måste upphöra. Vi vet att det är företagen och företagandet som är grunden för vår gemensamma välfärd. Det är företagen som skapar arbetstillfällen och tillväxt vilket i sin tur ger skatteintäkter till regionen och kommunerna. Därför är det avgörande att se till att fler jobb skapas för att Västerbotten ska fungera för alla. Fyra av fem nya jobb skapas i småföretag, och företagen i Västerbotten som har närmare 69 000 anställda bidrar tillsammans med 18,9 miljarder kronor i skatt varje år.

Vi Moderater ser att en hållbar besöksnäring har framtiden för sig och Västerbotten har mycket goda förutsättningar att ytterligare utveckla sina olika besöksmål och destinationer, oavsett om det gäller natur- och vandringsupplevelser (som jag mycket varmt kan rekommendera alla) eller stadsturism. Men för att besöksnäringen ska kunna utvecklas och fortsätta sin tillväxt så krävs det god infrastruktur och tillgänglighet till alla trafikslag. Vi menar att en fortsatt utveckling av direktflyg till olika destinationer, utvecklandet av framtidens elflyg och säkerställandet av färjeförbindelser är några av de viktiga delarna för att detta ska kunna ske.

Detta var några av våra viktigaste tillägg som vi Moderater yrkade på vid nämndens sammanträde i torsdags. Tyvärr så avslog S-V-MP detta, väntat förstås, men ändå trist att de inte instämmer i detta. Men vår politiska process fortsätter ända fram till regionfullmäktige i november, så vi jobbar vidare med detta förstås. Det lär nog bli en god debatt om Västerbottens framtid på fullmäktige och det ser jag fram emot.

Veckan inleddes med ett bra möte med infrastrukturminister Tomas Eneroth och vi hade bra diskussion och samtal gällande länets förutsättningar, både nu och framöver. Jag lyfte viktiga frågor för länet som vikten av flygplatserna i länet och landet, särskilt att utveckla såväl Arlanda som Bromma. Men även de regionala flygplatserna och framtiden kopplat till allt som händer inom elflyg just nu. Finansiering är ju alltid det som till syvende och sist avgör och jag passade på att ta upp EU-perspektivet på detta, särskilt som långtidsbudgeten i EU för de kommande åren ännu inte är helt beslutad. Men vi hann även diskutera annan infrastruktur som hamnarna och såklart vägstandarden med hastighetssänkningar. Det är alltid bra att kunna samtala om dessa frågor och att få en stund för just detta.

 

I tisdags så fick jag möjligheten att i rollen som styrelseledamot i Kvarkenrådet och som vice ordförande för Regionala Utvecklingsnämnden i Västerbotten, tala om elflyg och möjligheterna för regionen. Projektet som har startat heter FAIR (Finding Innovations to Accelerate Implementation of Electric Regional Aviation) och syftar till att skapa förutsättningar för regional flygtrafik med eldrivna flygplan, och projektet hade en kick-off där jag var en av talarna från Sverige och Finland. Mycket trevligt och ett välordnat arrangemang av projektledarna. Det är ännu ett inspirerande samarbete mellan många aktörer i Sverige och Finland!

Det är också mycket roligt att se vilket stort intresse det var för detta evenemang och det var ett deltagande som vida översteg arrangörernas förväntningar. I “vanliga” fall, dvs utan en pågående pandemi, så skulle detta ha genomförts antingen i Sverige eller Finland på plats, men nu blev det en proffsig produktion från både studion i Umeå där jag och merparten av talarna fanns, från en studio i Vasa och så var moderatorn med via länk. Så tänk ändå vilka möjligheter som digitaliseringen medför! Istället för att behöva helt ställa in så kunde vi ändå tala och få till nästan samma sak som om vi alla hade varit på samma ställe.

Som synes så tycker jag verkligen att det är både roligt och inspirerande att få delta i så intressanta sammanhang med framtidsfokus. Bilden här ovan kommer från Kvarkenrådet (tack för lånet!). En god infrastruktur är det som ger förutsättningar för tillväxt och utveckling vilket i sin tur är det som får människor att vilja och våga starta företag och sen anställa. Fler jobb ger ökade skatteintäkter, fler jobb i en mängd olika branscher bidrar också till att en region blir attraktiv att leva, verka och bo i. Det är en av anledningarna till att jag är så intresserad av flyg, båt, bil, tåg och andra sätt där människor kan hitta nya sätt att träffas och komma fram med spännande saker som utvecklar länet och landet. Infrastruktur for the win! 🙂

Trevlig söndag!

 

Klassiskt höstväder, nordiskt samarbete och en stjärna till mamma!

Publicerat den av agrenwikstrom

Den här veckan har det känts som att det har gått hittills ungefär två dagar, typ måndag och då borde det vara tisdag idag, men här är vi och det är fredag. Det känns ändå skönt att förra veckans lilla paus med födelsedagsfirande med familjen och fjällvandring med maken gick att få till. Denna vecka hade det inte funkat. Hittills har min vecka bestått av regionala utvecklingsfrågor, hälso- och sjukvårdsfrågor, regionstyrelsefrågor och idag är det fokus på infrastruktur och nordisk samverkan.

Det är Kvarkenrådet, där jag är styrelseledamot, som idag håller årsstämma och har beslutat om att lägga ner sig själv för att istället bilda nordens första EGTS. Det står för Europeisk Gruppering för Territoriellt Samarbete och är kärnan i den mångåriga samverkan som Sverige och Finland har haft. Basverksamheten för Kvarkenrådet är att främja gränsregionalt samarbete, vilket görs genom olika samarbetsprojekt och strukturer. Kvarkenrådet är ett av Nordiska ministerrådets officiella gränsregionala organ, och genom att vi nu bildar EGTS så ser jag fram emot ökade möjligheter att driva viktiga frågor på nationell, nordisk och EU-nivå.

Som ni vet så är Vasa Umeås närmaste stad, med bara åtta mil emellan oss. Ett väldigt konkret resultat av mångårigt arbete är den alldeles nya och miljövänliga färjan som byggs för att trafikera mellan Umeå och Vasa. Den är sjösatt och nästa år tas den i drift. En milstolpe! Det är vår blå motorväg mellan Sverige och Finland, eller som det också ingår i – Motorways of the Sea. På sikt ser jag fram emot att en fast förbindelse kan bli verklighet. Infrastruktur är förutsättningen för att såväl våra invånare som regionen ska kunna utvecklas och genom en god infrastruktur så är jag också övertygad om att fler ser vår region som mycket attraktiv att investera i. Det är som ni förstår mycket hårt arbete under lång tid som ligger bakom infrastruktursatsningar, jag menar hur länge har vi inte pratat om Norrbotniabanan till exempel? Och än är den inte klar. Så uthållighet med en tydlig vision är nyckeln till att nå framgång.

Oktober har inletts igår och denna vecka har det varit behagliga temperaturer men med ganska klassiskt höstväder med dis och dimma. Men jag tycker ändå att det har sin tjusning, som när Umeälven blir så här trolsk till exempel. Det är nästan som att man får en känsla av Ronja Rövardotter och alla småknytt som finns i den sagan 🙂 . Många möten och långa sammanträden digitalt tar mycket kraft, så jag försöker varje dag få in åtminstone en promenad. Ibland får man en timmes paus på eftermiddagen innan kvällens sammanträde, så då försöker jag passa på att få både luft och rörelse. Både för att jag tycker om det och att jag känner att jag har nytta av det. Ofta hinner tankar både landa och sorteras under en promenad eller annan träning.

Jag fortsätter att njuta av min födelsedag förra veckan och igår fick jag en present av mig själv 🙂 . Helt fantastiskt att få fylla jämnt, det rekommenderas varmt! Skämt åsido, det var helt enkelt dags för nya löpardojor då mina nuvarande har gjort sitt och funkat väl under många mil. Dessa Asics ser jag fram emot att få minst lika många mil tillsammans med. Dessutom tycker jag att de är snygga!

Jag fick så många fina presenter från familjen och det som ändå ligger närmast hjärtat är att få umgås med dem alla och så denna fina ask som mamma har sytt. Det är ett sånt perfekt hantverk att jag funderar på om man ska nämnas använda den. Hon har sytt såna åt barnen tidigare och nu fick jag en i jättefina färger! Allt är handgjort och som en fin bonus när jag öppnade asken så hade hon sytt en mjuk ask också. Tusen tack fina mamma! Hennes kunskaper om att sy är helt outstanding. Men så har hon sytt ända sen jag var liten (och det börjar ju vara några år sen nu… 😉 ) och utöver kläder och annat så har jag fått åtminstone fler än tio balklänningar och brudklänning. Vilken stjärna hon är!

Nu är det strax dags för en kopp kaffe innan nästa sammanträde med Kvarkenrådet och nu kikar till och med solen fram litegrann. Eftermiddagen kommer också att ägnas åt infrastruktur men i form av elflyg, även detta är Kvarkenrådet involverat i. Det hade varit trevligt att kunna ses fysiskt med våra finska vänner, men som läget är nu med pandemin så får det förstås vänta.

Trevlig fredag!