Åsa Ågren Wikström

Ensam är inte stark

När jag vaknade i morse tänkte jag att detta är andra semesterdagen (hemma alltså) och jag försöker ta vara på varje dag för vila och avkoppling. Igår höll jag igång nästan hela dagen med storstädning – så himla skön känsla att vakna i morse när det doftade såpa 🙂 – lite bokläsning, träning och matlagning. När man får göra allt det i egen takt och när man själv vill så är det faktiskt behagligt. Helt utan stress också.

Idag är det en solig morgon här i Umeå och det blir nog till att tillbringa stor del av dagen ute. Kanhända blir det mer bokläsning, det gillar jag verkligen och särskilt när det finns tid till ren lyxläsning. Jag har läst massor av böcker ända sen jag lärde mig läsa när jag var fem år. Som jag har skrivit tidigare så tycker jag det är en fördel nu när det går att köpa och ladda ner e-böcker och inte behöva bära på extra vikt. Insåg även en annan fördel och det är att det funkar bra att läsa även om maken vill sova tidigare än jag då det går att släcka lampan och ändå kunna läsa 🙂 .

Läser nyheterna gör jag förstås varje dag flera gånger om dagen, även om det är en del av jobbet som inte går att stänga av så känns det inte bara som jobb. Tyvärr så blir jag nedstämd när jag följer nyheterna och undrar vad det är som händer med världen. Så många terrordåd som drabbat världen under de senaste åren, nu senast det brutala och ofattbara dådet i Nice där en man väljer att ta en lastbil och meja ner oskyldiga människor under firandet av Frankrikes nationaldag. Det var otäckt att se och följa nyheterna om detta illdåd när vi var i Österrike.

EPP Nice

Samtidigt som Brexit blir en verklighet och populistiska partier runt om i Europa verkar vilja stänga sitt eget lands gränser så tror jag att det är viktigare än någonsin att vi ökar samarbetet inom EU. Det är klart att det inte är ett perfekt system, men alternativet är inte bra. För oss som varit med innan Sverige blev medlem av EU 1995 så minns vi hur det var att resa mellan länderna, inte lika enkelt som det är idag. Men det är klart att öppenheten också måste följas av ansvar, jag menar att de som söker asyl i Europa ska givetvis kunna göra det. Att fly från krig och förföljelse eller andra hemskheter som man knappt kan föreställa sig och välja att riskera sitt och sina barns liv i flykt över Medelhavet är en situation som det är tufft att förstå, och då kan man tänka sig vad alternativet att stanna kvar kan innebära. Men. När asylskälen är prövade och man fått avslag (vilket det just nu är många som har fått i Sverige) så ska man lämna landet. Inte gömma sig och stanna kvar och skapa ett skuggsamhälle.

Jag är ödmjuk inför mitt uppdrag i Regionkommittén och i CIVEX-utskottet där bland annat dessa frågor hanteras, det är stora och komplexa frågor att lösa, men jag ser inget annat alternativ än att göra det gemensamt inom Europasamarbetet. I detta fall är inte ensam stark.

Trevlig tisdag!